Uppenbarelseboken 2:1-7 – Brevet till Efesus

¹Skriv till församlingens ängel i Efesus: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: ²Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. ³Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. ⁴Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. ⁵Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. ⁶Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. ⁷Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. 

Adressering

• ¹Skriv till församlingens ängel i Efesus:
  • Efesus, även kallat ”Asiens ljus”, är idag en ruinstad i Turkiet, men var på Nya testamentets tid världens fjärde största stad och låg vid Mindre Asiens västkust. Efesus drog till sig mycket folk, dels för att staden på grund av dess geografiska läge var en knutpunkt för handel, men också för att många religiösa pilgrimer vallfärdade till Efesus för att se ett av antikens sju underverk; Artemistemplet.
    • Paulus bodde tre år i Efesus och undervisade i Tyrannus lärosal (Apg 19:8-12).
    • Enligt Eusebius kyrkohistoria så var Timoteus Efesus första biskop. Dock finns det ingenting i Bibeln som bekräftar det, mer än att Paulus uppmanar Timoteus att ”stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror” (1 Tim 1:3).
    • Det finns många som tror att aposteln Johannes levde och verkade i staden Efesus. Om detta förtäljer inte Bibeln, men vad vi vet är att han skrev Uppenbarelseboken från ön Patmos, som ligger strax utanför Efesus (Upp 1:9).
  • Det grekiska ordet ”angelos” betyder ”budbärare” och syftar i normala fall på en ängel, men kan också syfta på en lokal församlingspastor, eftersom han är en ”budbärare” som predikar Guds ord till församlingen.
    • Det mest troliga, i min mening, är att det är församlingens pastor som åsyftas. Han är ledaren för församlingen och också den som får ta emot brevet från Johannes och även den som får läsa upp brevet för sin församling.

Presentation

• Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld:
  • I 2 Mose 25:31-40 kan vi läsa om den sjuarmade ljusstaken, även kallad menora (=hebreiska för ”lampa”), som är den äldsta symbolen för den judiska tron. Den sjuarmade ljusstaken var placerad i Jerusalems tempel och symboliserade att Israel skulle vara ett ljus för andra folk som ville lära känna Gud (Jes 42:6). Skillnaden mellan menoran och denna ljusstake är att templets menora bestod av en ljusstake med sju ljus medan här ser vi istället sju ljusstakar.
    • En ljusstake lyser inte av sig självt, utan är beroende av olja och eld. På samma sätt är det med församlingen och oss kristna, vi är inte Guds ljus men vi är kallade att sprida Guds ljus genom våra liv.
  • De sju ljusstakarna är de lokala församlingarna och de sju stjärnorna är församlingarnas pastorer (Upp 1:20). Jesus håller alltså de lokala församlingarnas pastorer i sin högra hand, och han går omkring mitt ibland sina församlingar.
    • Precis som det står i Matt 16:20; “Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”, så intygar Jesus återigen att om vi samlas i hans namn så ”går han omkring bland” oss.
      • Många lokala församlingar må vara långt ifrån perfekta, men ändå är de så dyrbara och värdefulla för Jesus att han anser det viktigt att befinna sig just precis där. Vi kan klaga och tycka att det vore bättre om Jesus befann sig någon annanstans, men faktum kvarstår; det är i de lokala församlingarna som Jesus uppenbarar sig, ”går omkring” och sprider sitt ljus.
    • Men inte nog med att Jesus är i centrum av församlingens liv, han ”håller” också pastorerna i sin hand. Församlingarna tillhör inte pastorn eller församlingens ledarskap, utan tillhör Jesus.
      • När jag var en vanlig enkel elev på Bjärka-Säbys Bibelskola så fick jag vid ett tillfälle se Jesus. Det var som ett mellanting mellan att se tydligt och att drömma, jag såg honom som en gestalt men ändå inte i detalj. Jag hade precis varit i kontakt med Bankeryds pingstförsamling för att eventuellt bli deras nya ungdomspastor, men jag kände mig osäker på om jag verkligen kunde bli en pastor. Då visar sig Jesus för mig och säger: ”Det är min församling”. Jag kopplar direkt dessa ord till Matt 16:18 där Jesus säger till Petrus: ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.”Jag förstod direkt att Jesus budskap till mig var att det är han som bestämmer över pingstförsamlingen i Bankeryd, och alla andra församlingar också för den delen, och att ingen Äldstekår i världen kan hindra Jesu beslut ifall han vill att jag ska bli ungdomspastor just där. Från den stunden kände jag mig säker på att Jesus kallade mig till en tjänst som pastor och att jag också skulle få jobbet i Bankeryd. Därpå följde sex mycket välsignade år strax utanför Smålands Jerusalem.
    • Vi kan vara säkra på och trygga i, att Jesus har kontroll över sin församling och att han leder dess pastorer. Om en pastor eller en församling vandrar bort ifrån Jesu vilja, då kommer han att, precis som vi ser här i Uppenbarelseboken, tala till pastorn och församlingen i syfte att leda dem rätt igen.

Beröm

• ²Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. ³Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat.
  • Jesus ser sin församling och vet vad som försiggår. När vi sköter oss så ser Jesus det och berömmer och uppmuntrar oss. När vi missköter oss så ser Jesus även det och varnar oss för att vi har kommit in på fel väg.
  • Det första som efesierna får beröm för är deras hårda arbete. Församlingen i Efesus gjorde mycket gott och arbetade hårt och uthålligt. De verkar ha varit en församling som engagerade sig och hade mycket verksamhet.
    • För en lokal församling med ofta små resurser så är det viktigt att varje församlingsmedlem tar det ansvar han eller hon kan och försöker hjälpa till så gott man förmår och utefter de förutsättningar man har. En församling ska inte bara drivas av ett fåtal personer som får göra allting, utan alla ska hjälpa till.
  • Det andra som efesierna får beröm för är deras läromässiga tydlighet. I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur Paulus varnade församlingen i Efesus med dessa ord: “²⁹Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. ³⁰Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. ³¹Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.” (Apg 20:29–31)
    • Onekligen verkar församlingen i Efesus tagit Paulus på orden och verkligen hållit sig borta från de som ”förvränger sanningen”.
    • På samma sätt behöver även lokala församlingar idag hålla sig vakna och akta sig för de som förvränger Guds ord och predikar direkta felaktigheter. Se inte upp till en pastor bara för att han är känd eller är retoriskt skicklig, det viktiga är att han eller hon predikar Guds ord på rätt sätt.
    • Speciellt viktigt är det att se upp för de som inte nöjer sig med att predika felaktigt, utan även upphöjer sig själva till ”apostlar” och menar sig stå i närmare kontakt med Gud än vi andra.
      • Det är fullt möjligt att Gud kallar någon till apostel även idag, men då bör vi alla vara lika noga som församlingen i Efesus och ”pröva dem som kallar sig apostlar”.  Om det de förkunnar inte stämmer överens med Guds ord eller om det finns andra tveksamheter, då bör man akta sig.

Kritik

• ⁴Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. ⁵Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar.
  • Jesus är nöjd med mycket i församlingen, men trots allt det positiva så finns det ändock en del negativt som han vill bemöta, och det handlar om att efesierna har övergett kärleken. Ett av de viktigaste och mest centrala budskapen i Bibeln är nämligen att vi ska ”älska Gud av hela vårt hjärta” och ”älska vår nästa som oss själva” (Matt 22:37-40). Paulus skriver dessutom att ”om vi inte har kärlek”, så är vi bara ”en skrällande cymbal” (1 Kor 13).
  • Hade man som utomstående besökt församlingen i Efesus hade man nog fått ett mycket positivt första intryck! Man hade mött en hårt arbetande församling där mycket positivt hände samtidigt som de starkt värnade om evangeliets sanning och den kristna läran. Men trots detta fina yttre, så verkar de ha lämnat kärleken.
    • För det första, när man är en så aktiv och engagerad församling som Efesus var, så finns det alltid en risk att man får för mycket fokus på att ”ställa upp” och engagera sig, så att man glömmer varför man engagerar sig i församlingen: dvs. för att man älskar Gud och sin medmänniska.
    • För det andra, om man, likt efesierna, är så noggrann med den kristna teologin, så finns det också en risk att man koncentrerar sig så mycket på att ”tro rätt” så att man blir kall och hård och förlorar kärleken till sina medmänniskor och blir misstänksam och kritisk mot alla andra som inte tror exakt likadant eller som inte kommit riktigt lika långt i sin förståelse.
  • Det är inte så att efesiernas kärlek har ”minskat” eller ”försummats”, utan de har ”övergett” kärleken. Det verkar alltså vara ett medvetet val.
  • Efesierna får kritik för att de har övergett sin ”första kärlek”. Om man jämför med ett livslångt äktenskap så är det ganska naturligt att de första känslorna mellan de två nykära ofta är väldigt speciella och man beter sig som ett litet fånigt fån. Förhoppningen är ju att denna nyförälskelse ska övergå i en kärlek som måhända inte är lika ”spännande”, men som är starkare och djupare. Det verkar som att efesiernas nyförälskelse aldrig gick in i den djupare kärleken utan istället övergavs när spänningen var över.
  • Den ”första kärleken” går också att jämföra med den första tid då Adam och Eva levde i paradiset innan syndafallet. Allting var nytt och underbart, det var en tid då Gud gick omkring mitt ibland sitt folk: ”Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården.” (1 Mos 3:8), och det var en tid innan alla människans problem och bekymmer blev en del av vardagen.

Varning

• ⁵Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.
  • För att efesierna ska kunna vända tillbaka till dit de var innan de övergav sin första kärlek, så behöver de återvända till sina ”första gärningar” som var ett uttryck för den kärlek de förut hade. De behöver komma ihåg hur de var när de var nyfrälsta och älskade Gud av hela sitt hjärta och älskade sin nästa som sig själv. Dessa ”första gärningar” handlar om att återvända till det som var så viktigt när man var nyfrälst:
    • Att läsa Bibeln därför att man älskar Guds ord.
    • Att be därför att man älskar Guds röst.
    • Att vittna om Jesus därför att man älskar sin nästa
    • Att hjälpa de nödställda därför att man älskar sina medmänniskor.
  • Jesus ger efesierna en tydlig varning; om de inte omvänder sig så kommer ”ljusstaken” att flyttas från dess plats, dvs., församlingen i Efesus kommer inte längre att vara en församling. Även om de lever kvar som organisation, så kommer de inte längre att vara en plats där Jesus är mitt ibland dem.
    • Uppenbarligen omvände efesierna sig, eftersom församlingen i Efesus levde vidare i flera hundra år till.

• ⁶Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar.
  • Här flikar Jesus in ytterligare ett beröm, han lyfter fram att han är glad över att efesierna hatar ”nikolaiternas gärningar”.
    • Det beskrivs inte exakt vad ”nikolaiternas gärningar” är för något, men i brevet till Pergamus (Upp 2:12–17) så kopplas nikolaiternas lära ihop med avgudaoffer och otukt, så det ligger ju nära till hands att tro att även nikolaiternas gärningar handlade om avgudaoffer och otukt.
      • Denna tolkning bekräftas också av Irenaeus, som på 180-talet skrev i sin bok Mot heresierna: ”Nikolaiterna är efterföljare till den Nikolaus som var en av de sju första som ordinerades till diakon av apostlarna (Apg 6:5). De lever ett liv av ohämmad njutning. Dessa mäns karaktär pekas tydligt ut i Johannes Uppenbarelsebok, så som lärandes att det inte spelar någon roll om man utövar otukt och att äta det som offrats till avgudar.”

Uppmaning

• ⁷Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
  • Eftersom det står ”till församlingarna”, och inte ”till församlingen”, så är alla dessa budskap egentligen riktade till alla kristna i alla tider. Men inte alla som lyssnar, lyssnar. För att höra och förstå vad Jesus säger måste man också vara beredd att faktiskt lyssna och ta till sig den eventuella kritik man känner igen sig i.
  • Om man är beredd att lyssna med ett ärligt hjärta så kommer den helige Ande att överbevisa ens hjärta ifall man har syndat och behöver omvända sig (Apg 16:8-9).

Löfte

• Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.
  • Livets träd nämns första gången i 1 Mosebok 3:22 som ett av träden i Guds paradis som människorna inte får äta av eftersom de då kommer att få evigt liv. I Uppenbarelseboken nämns det, förutom i denna vers, även i Upp 22:2, där det står i det nya Jerusalem och bär rik frukt och dess blad ger läkedom.
  • Begreppet ”paradis” är lite svårtolkat i Nya Testamentet och kan antingen tolkas som synonymt med himlen, eller som en slags viloplats för de döda troende innan uppståndelsen (Luk 23:43).
  • Löftet om belöning är ofta ihopkopplat med den varning den lokala församlingen fick.
    • För den som omvänder sig och återvänder till sin ”första kärlek” och avstår från nikolaiternas otukt, kommer Gud att låta återvända till det oskuldsfulla paradiset i skapelsens begynnelse, en tid av kärlek och nyförälskelse mellan Gud och människa.
    • För den som omvänder sig och avstår från att äta nikolaiternas avgudaoffer kommer Gud istället belöna med att få äta frukt från ”livets träd”.

Texten du precis läst ingår i boken ”Uppenbarelseboken 1-3 – De sju församlingarna” och går att beställa från Bokshopen.