Medan vi kristna är upptagna med interna stridigheter, så jobbar Gud för fullt med att totalt förändra vår situation. Jag är övertygad om att invandringen av asylsökande är en del av Guds plan, både för Sverige och för de länder de flytt ifrån. Alla dessa tusentals flyktingar har flytt från länder där den levande kristna tron är minimal och där det ofta är förenat med direkt livsfara att bli frälst. Nu står dessa människor och knackar på vår kyrkdörr och ber om att få komma in.
Det är ofta när man befinner sig i en påtvingad förändringsprocess som man är redo att omvärdera sin situation och ta nya livsval. Om måhända den vanlige svensken ibland kan uppfattas som ”hård” och ej mottaglig för evangeliet så dignar de invandrade skördefälten. Med undantag för individuella situationer så har vi svenskar det generellt så bra att behovet av en frälsare tyvärr ofta är obefintligt.
Är vi redo att ta emot dessa invandrare och asylsökande? Är vi redo att förändra vår församling för deras skull? Är vi redo att anta språk- och kulturutmaningarna?
I vår församling är ofta hälften av våra gudstjänstbesökare födda utrikes och många av dessa har problem med språket. Men samtidigt som en stor del av församlingsgemenskapen numera består av invandrare och asylsökande, så består församlingsledningen av enbart vita svenskar. Ytterligare en faktor som bör tilläggas ekvationen är ”Norrlands-syndromet”, dvs. att många av församlingens mångårigt aktiva och trogna medlemmar har flyttat söderut. Svenskarna byts alltså ut mot asylsökande.
Vi måste öppna upp ledarskapet för invandrare och vi måste forma gudstjänsterna så att invandrarna känner sig delaktiga. Om vi inte på sikt lär oss att hantera denna situation utifrån ett ledarperspektiv kommer situationen att bli ohållbar med en liten klick mycket aktiva som gör allting medan majoriteten av församlingen blir bänkvärmare.
Men om vi lyckas med detta får vi en församling som blir en förebild för samhället. Vi får en församling där Guds rike förenar olika folkgrupper istället för delar oss. Vi får en församling där vi kan säga till varandra: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28).
Men inte nog med det! På ännu längre sikt så kommer vi också att ha mängder med människor i våra församlingar som har ett hjärta för sitt forna hemland, och som när tiden är mogen kan återvända som evangeliets budbärare och grunda evangeliska församlingar i sina hemländer. Gud håller redan nu på att bygga upp nästa generations missionärer!
Är vi redo att anta utmaningen?
Läs mer:
Dagen – Nätverk efterlyser mer mångfald i pingstkyrkor
Dagen – Fråga: Hur ofta pratar ni om integration i din församling?