“Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” (Luk 2:49)
Varje år gick Jesus familj upp till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Det kan inte alltid ha varit så enkelt att lämna sitt hus och jobb en hel vecka, det krävdes överlåtelse för att prioritera Gud framför sin egen ekonomi. På samma sätt bör vi lära oss att prioritera Gud även om det inte alltid är fördelaktigt rent ekonomiskt.
Det är nog ingen slump att författaren Lukas väljer att skriva om just den påskhögtid då Jesus råkade vara tolv år, enligt en judisk tradition så skulle man nämligen börja lära sig sin faders yrke när man var i den åldern, och det är just precis det som Jesus gör när han ”ägnar sig åt det som tillhör sin Fader.”
Visserligen lärde sig Jesus snickaryrket av Josef, men redan vid tolv års ålder ser vi alltså att Jesus var väl medveten om sin egen unika ställning såsom Guds Son och vilket hans egentliga uppdrag här på jorden var.
Medan Josef och Maria febrilt letar efter Jesus, det tog dem fem dagar att hitta honom, spenderar Jesus sin tid i templet med att diskutera, lyssna och ställa frågor till de skriftlärda som häpnar över de svar Jesus ger dem. Även om de skriftlärda hade studerat Bibeln mycket mer än Jesus så kan vi lära oss att det viktigaste inte alltid är att ”kunna mest”, utan att ha en levande relation med Gud.
När Josef och Maria så småningom finner Jesus i templet kan man fråga sig varför de inte letade där först? Enligt Jesus borde de ha vetat att det var där de skulle finna honom. Vi vet sedan tidigare att både Josef och Maria var fromma troende, inte minst för att de troget varje år firade påskhögtiden, men också för att de i samband med Jesu födelse fått se en ängel, men ändå verkar det som att det inte går att bygga sin tro på gamla upplevelser enbart. Även om vi har haft starka andliga möten med Gud i vår ungdom så behöver vi regelbundet spendera tid med vår Fader.
Både Josef och Maria visste sedan tidigare att det var något speciellt med Jesus, men de förstod inte riktigt vad han menade när han svarade som han gjorde. Trots att Jesus redan vid tolv års ålder andligt sett verkar ha växt om sina föräldrar, så gör han det lätt för dem i och med att han lyder dem och på så sätt ”hedrar sin far och sin mor”. Jesus visar oss att även om man har kommit längre i sin tro än andra, så är det viktigt att man respekterar de som på något sätt är ansvariga för oss.
Avslutningsvis så ser vi att Jesu mor Maria i många avseenden är ett mycket gott andligt föredöme. Förmodligen har ingen människa kommit så nära Jesus som hon gjorde, men ändå förstod hon inte alltid allt som Jesus sa, men trots det så litade hon på honom och bevarade det hon såg i sitt hjärta. På samma sätt bör vi göra när vi läser om Jesus och kanske inte riktigt förstår allt han säger och gör, vi bevarar det i vårt hjärta, ber över det, begrundar och förundras.
Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.
- Lyssna på predikan Lukas 2:41-52 – Jesus som tolvåring
- Läs Bibelkommentaren Lukas 2:41-52 – Jesus som tolvåring i templet