För er som följer min blogg är det ingen välbevarad hemligt att jag brinner för integrationsfrågor och jobbar en hel del med det i min församling Timrå Pingst. Därför är det otroligt glädjande att första dagen på konferensen pingst Pastor är ämnet ”Vilka är vi? Gränsöverskridande gemenskap”.
Bland annat talade David Thurfjell, flyktingpastorn Bengt Sjöberg och integrationsminister Erik Ullenhag i ämnet. Mycket bra! En eloge till konferensledningen för att ni har lyft ämnet :-D
Några personliga reflektioner jag fick idag:
Det pågår en världsvid pingstväckelse bland romerna, något vi ska vara väldigt glada över. Men det lyftes också fram det utanförskap som många romer känner trots att de varit en del av Sverige i 500 år. Varför inte bjuda in romska pingstvänner till nästa konferens, kanske till och med som talare? En dagsaktuell pingstväckelse vill vi ju gärna höra mer om :)
Det pratas ofta om hur svårt det är att nå Medelsvensson, visst en och annan kommer till tro och blir frälst, men någon väckelse bland vanliga svenskar är det inte tal om, åtminstone inte här i Timrå. Däremot dras många invandrare till kyrkan av olika anledningar. I Timrå ser vi nya människor med utländsk härkomst i kyrkan i stort sett varje vecka och ofta är hälften av våra gudstjänstbesökare utrikes födda.
Detta påminner mig om min c-uppsats jag skrev i Nepal (Converting to Christianity in Nepal) som handlade om hinduiska nepaleser som konverterar till kristendomen. Jag såg att ett genomgående mönster var att de hade fått höra om Jesus av någon vän eller genom en Bibel de fått, men att evangeliet inte slog rot förrän de var med om någon form av ”dramatisk händelse”. Det spelade alltså egentligen ingen roll att de hade fått höra om Jesus förrän de var med om något dramatiskt, t.ex. att de flyttade från sin hemby till storstaden, blev allvarligt sjuka, förlorade en nära anhörig, eller något liknande. Det var först när de genomgick något dramatiskt som de upplevde behovet av att seriöst be till Jesus om hjälp, något de också fick. Men utan den dramatiska händelsen hade de aldrig bett.
Med detta som bakgrund kanske det inte är så konstigt att det är just invandrarna som dras till Jesus. De har ju varit med om en ”dramatisk händelse”, bara i och med att de har flytt från sitt hemland. De är i en ny situation och är öppna för att be till Jesus, bara någon berättar evangeliet för dem. Ibland känns det som att man vittnar för Medelsvensson hur många gånger som helst utan att det händer någonting, men det beror ju på att de inte är med om någon ”dramatisk händelse” just nu. Kanske kommer de att vända sig till Jesus när de genomgår en kris någon gång i framtiden, det är möjligt, men i nuläget går det trögt och långsamt att evangelisera bland Medelsvensson men betydligt enklare bland invandrare.
En tredje reflektion jag har är att jag skulle på något sätt vilja förmå de invandrare som har blivit en del av vår församling att aktivt börja sprida evangeliet tillbaka till sin hemländer på något sätt. Exakt hur detta ska gå till vet jag ännu inte, men jag har börjat spåna på detta tillsammans med vår församlings invandrare. Jag får tillfälle att återkomma till detta så småningom.
Btw, det nämndes från scen att vi inte borde använda ordet ”invandrare”, utan något annat ord. Jag håller inte med, jag tycker det funkar bra. Det är varken nedlåtande eller diskrimerande utan relativt neutralt. Jag är själv andra gradens invandrare och tycker absolut inte att det är något fel på det ordet.
- Ps. Följ konferensen på Twitter via hasch-taggen #pingstpastor.
- Läs mer: ”Pastorerna hyllades av ministern”