Eftersom jag är pastor inom Pingströrelsen och dessutom har en blogg som ibland deltar i olika debatter, så händer det då och då att jag får både telefonsamtal och mail från folk ute i landet. Det samlade intrycket av alla dessa kontakter är att det finns en misstänksamhet mot Pingströrelsen.
De allra flesta är överens om att Pingst i dess äkta form är något oerhört bra för Sverige! Återkommande ledord lyfts fram såsom troendedop, fria församlingar, en tro på att Bibeln i dess helhet är Guds ord, ledda av Anden, osv, osv.
Men alltmer börjar dessa positiva ledord sakta men säkert bytas ut mot ord såsom 1) ekumenik, 2) samfund, 3) barndop och 4) akademi. Vad är det som har hänt? Har Pingströrelsen tappat kompassen och gått vilse? Finns det en dold agenda som försöker göra Pingströrelsen katolsk?
Själv är jag såpass ny som föreståndare i en pingstförsamling att jag inte har den erfarenhet och kunskap som många andra pingstpastorer har, men det finns några saker jag kan säga.
1) Till stor del tror jag att denna misstänksamhet är förstorad. Det finns säkert enstaka pingstpastorer som har en dragning åt det katolska hållet, men som helhet är vi alldeles för upptagna med att driva vår egen verksamhet för att ha tid att ägna oss åt regelrätt ekumenisk enhet (edit: eller som Pelle Hörnmark lär ha sagt: ”Vi ska varken till Rom eller Jerusalem. Vi har fullt upp att ta oss ut till grannen.”) Rent allmänt tycker jag ekumenik är någonting bra, vi kristna ska givetvis sträva efter gemenskap med varandra. Dock inte på bekostnad av de bibliska sanningar vi har upptäckt. Jag är personligen inte speciellt förtjust i organisatorisk enhet, endast Jesus är vår Herre och endast Gud är vår Fader, men andlig enhet med bröder och systrar i Herren tycker jag är något vi bör sträva efter. När man samtalar med pingstvänner om ekumenik finns det nästan alltid en rädsla att katolikerna kommer att ta över på något sätt, men tvärtom tycker jag vi kan fokusera på att i ekumeniska samtal försöka dela med oss av de sanningar som vi har upptäckt. Här i Sverige, och i många andra länder, är det vi pingstvänner som är i majoritet och vi behöver inte se ner på oss själva.
2) Det finns egentligen inget regelrätt samfund, alla pingstförsamlingar är fortfarande fria, därför finns det inte någon sådan gemensam hållning. PFFS skapades för att vi som pingstförsamlingar ska kunna samverka på ett bättre sätt. PFFS är inte ett centralt högkvarter som bestämmer över de lokala församlingarna. PFFS är vi. Vi är PFFS. Så om det finns någon enskild pingstpastor som möjligtvis har en dold agenda så talar han inte för hela Pingströrelsen.
3) Jag tror inte det finns någon pingstförsamling som vill införa barndop. Mig veterligen finns det ingen pingstförsamling som döper barn utan alla pingstförsamlingar håller sig enbart till troendedopet. Däremot har den senaste tidens debatt visat att det finns enstaka pingstvänner som tycker att barndop är ett korrekt dop, men som helhet är det enbart troendedopet som gäller. Men egentligen har ju inte debatten handlat om dop utan snarare om medlemskap.
4) Det är inte akademiska studier i sig självt som är problemet, utan inställningen till Bibeln. Man blir inte liberal bara för att man studerar teologi, däremot prövas tron på ett sätt som jag personligen tycker är nyttigt för de som ska bli lärare i Guds ord. Man behöver utsätta sig för kritik i alla dess former för att kunna skapa sig en egen välgrundad uppfattning. Man ska inte bara naivt rapa fram ”Bibeln är Guds ord” så fort någon kommer med kritik utan man ska framföra ett bra och välgrundat svar. För att lyckas med det kan det ibland kräva att några av oss pingstpastorer studerar teologi på hög nivå.
Min personliga uppfattningar i alla dessa frågor är alltså sammanfattningsvis; 1) ekumenik är i dess korrekta form någonting positivt, men vi bör se upp med dolda agendor, från alla håll, 2) jag är positivt inställd till Pingst FFS eftersom jag tycker det är bra att vi pingstvänner samverkar istället för att styras uppifrån, 3) jag är 100 % baptist, jag kan bara se att Bibeln lär troendedop och 4) akademiska studier är någonting gott så länge som tron på Gud och hans Ord bibehålls.
Pingströrelsen håller alltså, så vitt jag kan se, inte på att bli katolsk, jag tror inte ens vi är i närheten. Men eftersom misstänksamheten finns ute i stugorna runt om i landet så tror jag att vi pingstpastorer kan bli bättre på att förmedla våra åsikter i dessa frågor.
Läs gärna även: En pingstvän läser Charta Oecumenica