För mig, som är oerhört intresserad av Pingströrelsens dop- och medlemskapsdebatt, så är varje ny artikel eller blogginlägg i ämnet en given läsning! Nu skulle man nog kunna säga att debatten har tagit ännu en ny vändning, eller snarare, gett uttryck för en konsekvent konsekvens.
Pingstpastor Mikael Karlendal, vi känner inte varandra personligen mer än att vi har hälsat på varandra och mailat någon gång, nu går ut med att han lämnar Pingströrelsen baserat på att han har ändrat dopsyn och inte längre är baptist. Jag gillar när man är saklig och lyfter fram argument baserade på sin syn på Bibeln och sin tro, så jag ser med spänning fram emot hans framtida blogginlägg i ämnet. Det hör ju inte till vanligheterna att en baptist ändrar dopsyn, det brukar ju oftast vara tvärtom.
Hursomhelst, anledningen till att jag skriver om detta är för att det kan vara oerhört intressant för er som också följer dopdebatten att ta del av de konsekvenser som dop- och medlemskapsdebatten kan få om man drar det till sin spets. Karlendal skriver bl.a. om hur han numera tvekar till att bli medlem i Helsingborg Pingst, trots att de inte kräver dop för att bli medlem, just på grund av att han nu skulle vilja döpa sina barn vilket då skulle kunna medföra uteslutning ur Helsingborg Pingst, en situation han så klart helst undviker.
Det finns alltså en uppenbar risk att om man öppnar upp medlemskapet för spädbarnsdöpta så får det mer långtgående konsekvenser som man kanske inte hade tänkt på. Därför är det så viktigt att detta teologiska samtal nu förs så att alla stenar får vändas och alla argument får granskas.
Har även noterat att en av mina företrädare, Samuel Asp, har lyft fram en intressant tanke om Lewi Pethrus eventuella förhållningssätt i frågan.
Läs mer:
Mikael Karlendal – Varför detta nu?
Dagen – Härmed lämnar jag baptismen
Dagen – Samuel Asp: Lewi Pethrus lät inte alltid dopet hindra medlemskap