Filadelfia Stockholm offentliggör nu att de funderar kring detta med dop- och medlemskap, en mycket intressant fråga som jag själv grunnar mycket på.
Bakgrunden är att det genomgående i pingströrelsen har varit krav på troendedop för att få bli medlem (med några undantag). Idag flyttar folk relativt mycket och när det ska till att välja församling så går man inte nödvändigtvis till samma samfund man tillhörde från början, utan man går till den församling som man trivs i eller dit man råkar bli inbjuden av sina nya vänner.
Detta har skapat en situation där vi har många aktiva och engagerade kristna i vår församlingsgemenskap, men som inte, enligt våra stadgar, får bli medlemmar i vår församlingsmatrikel. Samtidigt har denna ”folkvandring” gjort att vi idag även har många medlemar i vår matrikel som inte längre bor kvar på orten och aldrig syns i vår gemenskap.
Detta nya scenario ställer den oundvikliga frågan: ”vad är egentligen församlingen?” Är det den ”lokala gudstjänstfirande gemenskapen” som är församlingen, eller är det de ”anslutna döpta” som är församlingen? För mig är inte frågan helt självklar och behöver helt klart diskuteras. Det ideala vore ju såklart om dessa två var så nära varandra som möjligt, men så ser ju tyvärr inte verkligheten ut.
Frågan kompliceras av att vi inom Pingst oftast anser att man ska bli medlem genom att döpas efter egen bekännelse, en syn på församlingsmedlemskap som inte är helt självklart i andra delar av kristenheten. Dock kan det vara bra att klarglra: synen på själva dopet i sig är självklar inom Pingst och är inte uppe för diskution.
Om någon som exempelvis har blivit döpt som spädbarn men som sen under sin uppväxt inte tror på Jesus eller lever något kristet liv, men som sedan i vuxen ålder omvänder sig och kommer till tro på Jesus så är det min personliga uppfattning att den personen, i likhet med Johannes-lärjungarna i Efesus, bör döpa sig ”igen”. Detta blir dock inte ett ”omdop”, eftersom det första inte var efter egen bekännelse om tro på Jesus som världens Herre och Frälsare, vilket är en nödvändig grund för att döpas i Jesu namn.
“1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det omkring tolv män. (Apg 19:1-7)
Personligen anser jag alltså att om man är spädbarnsdöpt bör man döpas ”igen” efter egen bekännelse. Men eftersom inte alla håller med mig i detta så tycker jag det är bra att frågan diskuteras. Hur bör vi se på den situation som har uppstått i de flesta av våra församlingar, nämligen att vi med öppna armar har välkomnat alla troende, oavsett dopsyn, in i vår församlingsgemenskap, men inte i vår församlingsmatrikel? Att ändra dopsyn är inte aktuellt, men att ändra medlemssyn är måhända ett alternativ eftersom Bibeln inte är lika tydlig vad gäller medlemskap i en församling som den är om dopet. Det finns ju liksom ingen tydlig beskrivning eller lista av Paulus som förklarar exakt hur man bör gå tillväga för att bli medlem i en församling. Däremot kan man se att församlingsmedlemskap beskrivs indirekt i Bibeln:
Det lyfts exempelvis fram att vi har ansvar för varandra (Matt 18:15-17), att det är skillnad på de som är med i församlingen och de som står utanför (1 Kor 5:12–13), att det bör finnas ett ledarskap med äldste och pastorer (1 Tim 5:17–18), att församlingen uppmanas lyda sina ledare eftersom de kommer att få ”avlägga räkenskap” (Heb 13:17), att alla medlemmar är ”lemmar” i Kristi kropp, d.v.s. med-lemmar i församlingen, och att man förde räkenskap över vilka som var medlemmar (Apg 4:4, 16:5).
Så att man som kristen borde vara med i en lokal församling är ganska självklart i Bibeln, men inte exakt hur man blir medlem. Måste man vara döpt för att få vara med i en församling? Hur gör vi då med rövaren på korset, som Jesus välkomnade in i himlen efter Bibelns minsta bekännelse: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike”? Hur ser vi på att det var enklare för Jesus att välkomna en syndare in i himlen än vad det är för oss att välkomna en barndöpt kristen in i församlingen?
Ärligt talat så vet jag inte exakt hur jag ska tänka i denna fråga. Ena stunden tycker jag det är självklart att man ska bli döpt efter egen bekännelse för att få bli medlem, andra stunden anser jag det vara självklart att välkomna alla som tror på Jesus. Är man frälst är man ju indirekt redan medlem i Kristi kropp/församlingen. Det vore kul om du som nu har läst detta ville dela med dig av en frågeställning, reflektion eller ett Bibelord. Det är ju just vid sådana här tillfällen som ett ”teologiskt samtal” är så viktigt. Hur ska vi vara trogna mot Guds ord i en ny situation?
Dagen – Filadelfia öppnar för barndöpta
Dagen – Tobias vill inte döpa om sig för att bli medlem
Pelle Hörnmark – Förkunnelsen bär församlingen – inte stadgarna