För mig är Jesus är unik. Och inte bara för mig, utan för miljontals kristna runt om vårt runda klot. Jag har mött så otroligt många människor; muslimer, ateister, hinduer och katoliker, som alla har fått ett personligt möte med Jesus och fått sina liv förvandlade. Senast igår hörde jag flera sådana vittnesbörd från våra missionärer i arabvärlden.
Såna här kristna vittnesbörd om möten med Jesus vittnar även hela kyrkohistorien för oss om. Oavsett vilken religion eller bakgrund man har haft, man kan till och med ha växt upp i en kristen miljö, så vittnar mängder av människor om att mötet med Jesus gav dem ett nytt liv och aldrig någonsin skulle de vända tillbaka till det liv de hade innan. Om detta talade Jesus själv:
“Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6)
För mig är detta enkla budskap om att ett möte med Jesus är livsförvandlande, helt grundläggande för min egen tro, jag har nämligen själv fått mitt liv förvandlat av Jesus, men också för hela kyrkans uppdrag att missionera ut över hela jorden. Därför gör det mig en aning orolig när Svenska kyrkans nyvalde ärkebiskop, Antje Jackelén, beskriver Jesus på detta sätt: ”Alldeles självklart är Jesus vägen, sanningen och livet för oss kristna. Men det begränsar inte Guds vägar med hela skapelsen”.
Vad är det för poäng med att missionera om Jesus är vägen till Gud enbart ”för oss kristna”? Vad är det för poäng med att omvända oss om man ändå kan finna vägen till Gud på något enklare sätt? Jesus är ju väldigt tydlig, han utmanar oss att omvända oss, att vända oss bort från synden i våra liv och istället följa Jesus och bli hans lärjunge. Detta är inget enkelt liv och om man lika gärna kan, i motsats till vad Jesus själv sa om sig själv, finna vägen till Gud Fadern på något annat sätt, vad hindrar att man inte i så fall väljer en enklare väg?
Inte bara detta budskap oroar mig, utan även det som jag påpekat tidigare, att Jackelén till synes inte verkar tro på Jungfrufödseln på det traditionella sättet, eller som hon själv uttrycker det i en intervju:
– För mig är det viktigt, som jag sa i debatten, att man inte ska fastna i det som en biologisk fråga, då missar man poängen. Erfarenheten av Jesus Kristus som den uppståndne, som den levande kraften, den har gett mening åt berättelsen om jungfrufödelsen.
– Det är ändå tänkvärt att vi har fyra berättelser om Jesu liv, och att bara två av dem tar upp jungfrufödelsen. Paulus själv tycks inte själv känna till den. Det ger mig ett tips, vad vill egentligen Lukas och Matteus säga om det här? De tar ett språk som redan finns i omgivningen vänder upp och ned på det och visar att här är det inte en vanlig människa som föds, utan en som är gudalik. Det är gud själv som blir kropp genom att ge sig in i en kvinnas livmoder. De formulerar det som teologerna senare ska beskriva med orden ”sann Gud och sann människa.” Då blir det så mycket rikare.
– Var det tydligt?
Det låter som om du försöker undvika att svara på frågan om det var en man inblandad eller inte.
– Absolut säkert vet vi ju inte, därför att vi inte har det i alla berättelser i Bibeln. Det viktiga är: vad betyder det här. Här föddes en som vi senare skulle säga om att han var sann Gud och sann människa, det är det som är poängen. Vi kan ha kvar det språket, det är inte alls oviktigt att vi har den formuleringen ”Född av jungfru Maria” i vår trosbekännelse.
Som jag påpekat tidigare, att Jungfrufödseln faktiskt har ägt rum på riktigt är viktigt eftersom man annars får problem med Skriftens auktoritet, Marias trovärdighet, inkarnationen, försoningen, uppståndelsen, trosbekännelserna och kyrkohistorien.
Jackeléns uttalanden har helt klart väckt en hel del frågor. För mig som pingstpastor är det grundläggande att predika Bibelns budskap. Jesus ÄR den enda vägen till Gud. Jesus föddes mirakulöst av jungfrun Maria. Detta säger jag inte för att knäppa andra på näsan eller för att agera trospolis, utan för att jag jag är övertygad om att: “Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apg 4:12).
Det finns mycket i Bibeln som går att läsa och tolka olika, men det finns samtidigt en ”trons kärna” som vi inte kompromissar om, en kärna som sammanfattas bra i den apostoliska trosbekännelsen. Jag kan förstås ha fel, men jag upplever att Svenska kyrkans ledning nu har börjat kompromissa om just detta.
Min fråga är: håller Svenska kyrkan på att bli någon slags ”allmän-religion”?
Tidningar och bloggar fortsätter skriva om detta och debatten är oerhört intressant. Tips gärna med en kommentar om du har hittat någon mer intressant tidningsartikel eller blogginlägg. Här är en del läsvärt som jag har hittat:
DN – ”Vi kan inte vara säkra på jungfrufödelsen”
SvD – På jakt efter ärkebiskopskandidaternas teologiska ryggrad
Biskop Åke Bonnier – Trospoliserna, Svenska kyrkan och ärkebiskopsvalet
Stefan Swärd – Vem är trospolis?
Barnabasbloggen – Trons minimum
Dagen – Vad är vitsen med sådan Gud?
Dagen – Antje Jackelén vald till Sveriges nya ärkebiskop
Dagen – Jesus och följdfrågorna
Dagen – Biskop Jackelén: Jag känner mig väldigt glad och omtumlad
Dagen – Fem råd till vår nya ärkebiskop
Dagen – Kyrkohistoriker: Inget förvånande val
Världen idag – Kan splittringen leda till enhet?
Världen idag – Gnostiska idéer i Ärkebiskopsgården
Kyrkans tidning – Första kvinna som ärkebiskop i Svenska kyrkan
Kyrkans tidning – Biskopsforskare: Det är en historisk händelse
Sundsvalls tidning – Är Jesus hennes homeboy?
Sundsvalls tidning – Jackelén vald till ärkebiskop