1 Sam 8:1-22 – Israel begär en kung

¹ När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. ² Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. ³ Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.

⁴ Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama ⁵ och sade till honom: ”Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” ⁶ Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. ⁷ Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. ⁸ Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. ⁹ Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.”

¹⁰ Allt vad Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom. ¹¹ Han sade: ”Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar. ¹² Han skall sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd eller till att tillverka krigsredskap och utrustning för hans vagnar. ¹³ Era döttrar skall han ta till att bereda salvor, laga mat och baka bröd. ¹⁴ Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och ge åt sina tjänare. ¹⁵ Han skall ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. ¹⁶ Och han skall ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov. ¹⁷ Han skall ta tionde av er småboskap, och ni skall vara hans tjänare. ¹⁸ När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er.”

¹⁹ Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ”Nej, en kung måste vi ha över oss. ²⁰ Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.” ²¹ När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. ²² Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.” 

• ¹ När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. ² Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. ³ Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.
  • Israel hade fram tills detta tillfälle inte haft någon kung utan istället då och då styrts av domare. Under hela Samuels vuxna liv så har han fungerat som Israels ledare, men nu har han blivit gammal och försökt föra vidare ledarskapet till sina söner.
    • Skillnaden mellan en domare och en kung var att en domare kallades av Gud för att leda Israel genom specifika händelser, exempelvis en kris. En kung däremot var en betydligt fastare form av ledarskap med administration, hov och palats. Det kungliga ämbetet gick dessutom i arv i jämförelse med domaren som ofta återvände till sitt tidigare liv när krisen var över.
    • När domaren Gideon vid ett tidigare tillfälle erbjuds att bli kung svarar han:”Jag skall inte härska över er, och min son skall inte heller härska över er, utan Herren skall härska över er.” (Dom 8:23).
  • Samuel var en mycket bra domare som höll sig till Gud igenom hela sitt liv. Här verkar han dock göra ett av få dokumenterade misstag; han utser sina ogudaktiga söner till domare.
    • Det fanns egentligen ingen anledning för Samuel att utse sina söner till domare, ämbetet hade aldrig tidigare gått i arv. Snarare blev man domare genom att Gud valde ut en viss person för att leda Israels folk genom en svår period.
    • Även om Samuel var en av de mest gudfruktiga personerna i Bibeln så finns det tyvärr ingen automatik att denna gudfruktighet ska föras vidare till ens barn. Man ska uppfostra ens barn så gott man kan men till syvende och sist så är alla människor fria att välja själv vilken väg man vill gå.
    • Eftersom Samuel själv var så gudfruktig så får man nästan förmoda att han av någon anledning inte riktigt själv insåg att hans egna söner levde ogudaktigt. Kanske led Samuel av det välbekanta fenomenet att man inte ser sina egna barns fel och brister.

• ⁴ Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama ⁵ och sade till honom: ”Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.”
  • Det var bra av Israels äldste att våga ifrågasätta ett dåligt ledarskap. Alltför ofta tror jag att vi människor fogar oss i ledet och hellre undviker bråk än ifrågasätter en dålig ledare.
  • I 5 Mosebok 17:14-20 står beskrivet hur det ska gå till när Israel väljer en kung, så det var inte nödvändigtvis fel av Israels äldste att begära en kung, men deras anledning till att vilja ha en kung är helt klart fel.
    • Att vilja ha en kung för att ”alla andra har ju det” är nästintill ett barnsligt argument. Israel begår det tyvärr alltför vanliga misstaget att vilja bli som världen runtomkring. Att vara Guds folk har och kommer alltid att innebära att man är annorlunda. Ju mer den troende vill bli ”som alla andra”, desto mindre blir man som Gud vill att man ska vara.
      • Israels fel i detta fall var alltså att de var avundsjuka på de andra folken runtomkring och nöjde sig inte med det som Gud gav dem.
    • Även vi kristna idag måste se upp med att inte försöka bli ”som alla andra”. Paulus skriver ”anpassa er inte efter den här världen” (Rom 12:2) i sitt brev till de troende i Rom. Så länge som vi lever här på jorden så måste vi på något sätt förhålla oss till samhället runtomkring, men vi ska akta oss för att försöka bli som bli ”som alla andra” eftersom vi är kallade till att vara annorlunda och att vara ett ”ljus i mörkret” (Matt 5:13–16).
  • Israel begär en kung, men egentligen hade de redan en kung; Gud! Deras begäran visar med andra ord att de indirekt är missnöjda med att Gud fungerar som deras kung (1 Sam 12:12).
    • Israel ville ha en mänsklig kung som kunde föra deras krig, ett argument som är väldigt märkligt eftersom Gud gång på gång har visat att han är den som vinner krigen åt Israel (2 Mos 23:27, Josua 10:10, 1 Sam 7:10).
    • Israel hade alltså redan en kung som förde deras krig och som dömde mellan dem, men det de inte hade var någon som såg ut som en kung, en människa med krona och mantel. De ville bli som alla de andra folken runtomkring som hade en ståtlig och pampig kung. De verkar med andra ord vara mer intresserade av ytan än av innehållet.
      • Även vi kristna idag måste vara vaksamma så att vi inte faller i fällan att välja kyrka eller välja pastor bara för att de rent ytligt sett lever upp till våra förväntningar. En pastor kan vara bra på att tala, ha en snygg kavaj och prata mycket om ledarskap, men när man pratar med honom om Jesus så märker man att hans andliga relation med Gud är nästintill obefintlig. Även en kyrka kan på ytan se ut att vara pampig eller häftig, men när man börjar lära känna kyrkans medlemmar märker man att Jesus inte är i centrum. Det är givetvis inte fel att en pastor är duktig på att tala, men det viktigaste är att han har en god relation med Gud. Det är givetvis inte fel att en kyrka är häftig, men det viktigaste är att kyrkan har Jesus i centrum.

• ⁶ Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung till att styra över oss.”
  • Samuel var en profet som man onekligen borde lyssna på, men Israels folk valde att trots det insistera på att få sin egen vilja igenom. Hur vet man när man bör lyssna på någon som utger sig för att vara profet eller profetisk?
    • För det första var Samuel en välkänd och väl beprövad profet som under hela sin livstid visat att han var en Gudsman att lita på. Han hade många gånger tidigare förmedlat Guds ord till folket och dessutom lett Israel till omvändelse som ledde till att Gud besegrade folkets fiender. Man kunde med andra ord lita på Samuel.
    • För det andra så behöver man jämföra det en profet säger med Guds ord. Även en profet kan höra fel eller i värsta fall vara ute på villovägar. Paulus uppmanar i Nya Testamentet att vi inte ska ”förakta profetior”, utan istället ”pröva allt” och ”behålla det goda” (1 Thess 5:20). Även om en profet många gånger tidigare har profeterat rätt så behöver man ändå jämföra det med Bibeln och se så att det stämmer överens med Guds skrivna ord. En profetia som inte stämmer överens med Bibeln är inte ett budskap från Gud.
    • Om man trots att man har prövat en välkänd profets budskap ändock är osäker på om budskapet verkligen är från Gud eller inte så är mitt tips att man helt enkelt väntar och ser. Att rusa in i någonting som man tror är från Gud men som inte är det kan leda till stora besvär framöver och är man osäker är det bättre att be Gud om någon form av bekräftelse på budskapet.
  • Samuel är dock inte i strikt mening ”profetisk” när han berättar för Israel att detta är ett ”dåligt förslag”. Samuel har lärt känna Guds vilja så pass väl att han förstår att detta inte är bra för Israel och därför uttalar sig Samuel snarare som en ”herde som känner sina får” än som en ”profet”.
    • Att Israel någon gång åtminstone rent teoretiskt skulle kunna få en kung var ju sen tidigare nerskrivet i Moseboken, så Israels begäran stämde ju överens med Guds ord. Felet Israel gör är att själv begära en kung istället för att vänta på den kung Gud vill ge.
    • Det fanns en lämplig person, en man efter Guds hjärta (1 Sam 13:14, Apg 13:22), som Gud förmodligen hade för avsikt att så småningom göra till Israels kung, men han var ännu inte född och tiden var ännu inte redo. Hade Israel behärskat sig och inväntat Guds tid så hade de högst troligtvis fått sig en kung, men inte Saul utan David.
    • Men eftersom Israel insisterar på att få sig en egen kung, precis som alla de andra folken runtomkring, så kommer Gud att ge dem en kung, men för att verkligen visa Israel att Saul inte är den kung Gud ville ge Israel så säger han ”er kung” i vers 18.

• Och Samuel bad till Herren.
  • Här gör Samuel egentligen det enda rätta, han tar sina bekymmer till Gud. Samuel var givetvis missnöjd både med att folket förkastade hans egna söner, men också att de förkastade Gud. Men istället för att få ett raseriutbrott så vänder han sig till Gud och ber om råd.
    • Herren var Samuels kung, och här föregår Samuel med gott exempel och visar hur också resten av Israel borde förhålla sig till Gud.
    • På samma sätt kan vi idag vända oss till Gud med alla våra bekymmer och be om hjälp, vägledning och råd.

• ⁷ Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem.
  • På ett liknande sätt förkastar Israel Jesus när Pontius Pilatus säger till judarna: ”Här ser ni er konung!” varpå folket svarade: ”Vi har ingen annan konung än kejsaren.” (Joh 19:14-15).
  • Till denna vers är det lämpligt att göra en reflektion över ledarskap i dagens kyrka. Min personliga uppfattning är att (1) Gud och ingen annan ska vara vår kung och att (2) de ledare, pastorer och präster som finns bör fungera som hjälp till den troende. Dessa två punkter betyder med andra ord att varje troende kan närma sig Gud själv utan att gå via prästen eller någon annan. Varje troende har tack vare den helige Ande möjlighet till direkt kontakt med Gud, precis som Samuel så föredömligt visar i vers 6. Vad ska man då ha ledare till? Jo, det är den kristne ledarens uppgift att träna den troende till att bli en Jesu lärjunge. Alla har inte kommit lika långt i sin kristna tro och behöver därför hjälp och vägledning av exempelvis en pastor. Inte alla har tid och möjlighet att på djupet studera Bibeln och predika Guds ord in i vår tid och därför är det gott att det finns människor med den möjligheten och då gör man rätt i att lyssna på den kunskap de förmedlar. Men var och en är till syvende och sist ansvarig för sin egen tro och bör definitivt inte se pastorn som en ”kung”. Detta synsätt kräver dock att varje troende tar sitt ansvar och har en egen levande personlig relation med Gud och inte i slapphet överlåter detta till prästen.

• ¹⁰ Allt vad Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom.
  • Gud varnar Israel för alla de rättigheter som en kung kommer att få och allt det negativa det kommer att innebära för folket, men trots detta så vill Israel ha en kung.
  • Israel ber Gud om någonting som är dåligt för dem och Gud ger dem ett bönesvar för att lära dem en läxa.
    • Om ett litet barn ber dig om att få leka med en motorsåg så skulle du givetvis inte tillåta det, men om en tonåring ber dig om att få dricka en hel flaska tabasco så skulle du förmodligen tillåta det för att tonåringen ska få lära sig vilka negativa konsekvenser det innebär och därmed förhoppningsvis inte göra om det.
    • Jag tror att de allra flesta av oss säkerligen har bett Gud om saker som egentligen inte är bra för oss, och sen har vi blivit sura på Gud för att han inte ger oss vad vi ber om. Vi ska nog vara tacksamma över att Gud inte alltid ger oss bönesvar!
    • Men ibland kan det faktiskt vara som så att Gud även svarar på våra dåliga böner för att vi ska lära oss konsekvenserna av vår egen dumhet så att vi förhoppningsvis inte gör om det utan istället lär oss någonting vettigt av det.

• ²² Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.”
  • Till och med när Israel försöker komma undan Guds ledarskap genom att be om en mänsklig kung så är det ändå Gud som utser kungen.

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.