Läser Jonas Helgessons artikel i tidningen Dagen: ”Gud gör inga måndagsexemplar”. Helgesson, som själv har en cp-skada skriver: ”Vi ser en skrämmande utveckling av det här i Danmark, där nio av tio foster med Downs syndrom aborteras. Det finns forskning som pekar på att år 2030 kommer det inte längre att finnas några barn med Downs syndrom i Danmark.”
Jag mår illa av blotta tanken på att abortera bort barn enbart pga att de har någon form av funktionshinder och det är omöjligt att inte tankarna leds till 30-talets Tyskland. Vill vi verkligen ha ett samhälle utan funktionshindrade? Är inte ett samhälle utan sjuka människor ett sjukt samhälle?
För det första tycker jag det är avskyvärt med abort i största allmänhet, men vill man få ner antalet aborter räcker det inte med att förbjuda det, man måste också skapa bättre förutsättningar för framtida föräldrar att kunna ta hand om sitt funktionshindrade barn så att de inte ens överväger att göra abort.
I den kristna församlingen har vi denna möjlighet! Vi kan skapa en gemenskap som stöttar och hjälper till om livet blir svårt.
“Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” (Gal 6:2)