Som pingstvän är det lätt att fokusera på Pingsten, att betona bönesvar, helande, tungotal och seger i Andens kraft. Jesu lidande är vi naturligtvis medvetna om, men vi predikar hellre att Jesu uppstod än att han dog. Vi predikar hellre om Andens utgjutande på Pingstdagen än om Getsemanes blodsvett på skärtorsdagen. Men mitt i vår framgångsiver behöver vi ibland stanna upp och påminna oss: det kan aldrig bli någon Pingst utan Påsk.
Jesus själv säger oss sanningen: “Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er.” (Joh 16:7)
Försoningen på korset är alltså nödvändig för att Anden ska kunna sändas. Synden måste först besegras, döden måste först förlora sitt grepp, sen kan Anden ges. Jesu uppståndelse visar att döden är besegrad, och det är denna seger som gör pingstens kraft möjlig – samma Ande som uppväckte Jesus bor nu i oss.
För att ta emot Anden behöver vi först gå igenom omvändelsen och ta emot Jesus försoning på korset. Som Petrus säger: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.” (Apg 2:38)
För att den helige Ande ska kunna bo i oss och verka genom oss måste vi först bli förlåtna, vilket sker genom omvändelse och tro på Jesus. Gud måste först ta bort stenhjärtat ur vår kropp för att kunna ge oss ett hjärta av kött (Hes 36:26).
Synden har nämligen skapat en separation mellan oss och Gud, vilket innebär att vi inte kan ha gemenskap med honom så länge som vi inte har del i Jesu försoning. Eller som Jesaja förkunnar: “det är era missgärningar som skiljer er från er Gud, era synder döljer hans ansikte för er så att han inte hör er.” (Jes 59:2)
Men genom att ta emot Jesu förlåtelse av våra synder skapas förutsättningar för att den helige Ande ska kunna börja verka i våra liv och göra oss till de nya skapelser vi är i Kristus.
Men vi kan inte ta emot Andens kraft och liv om vi inte först har del i Jesu död och uppståndelse på korset.
Den helige Ande är liksom inte bara en kraft eller ett redskap vi kan använda för att det är lite kul och härligt. Anden är Guds heliga närvaro i våra liv. Och eftersom Gud är helig och utan synd, måste vi först vara befriade från syndens seger över våra liv för att kunna ha gemenskap med honom. Det är denna seger som Jesus vinner på korset och som vi får del i genom att tro på Jesus. Den helige Ande kan inte bo i ett hjärta som fortfarande är fast i slaveri under synden.
Naturligtvis kan man även som en Andefylld kristen råka falla ibland och göra sig skyldig till en synd. Men som Jesus sa till Petrus: “Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna.” (Joh 13:10)
Det är alltså inte Andens gåvor i sig som gör oss till kristna, utan den försoning vi har genom Jesu död på korset. Vi kan inte uppleva Pingstens liv utan att först ha blivit delaktiga i Påskens död och uppståndelse.
Det är genom Jesu död och uppståndelse som vi kan stå rättfärdiga inför Gud och ta emot Anden som en gåva. Och även när vi misslyckas och snubblar, kan vi ha frid i vissheten om att vi är förlåtna och att den helige Ande fortfarande verkar i våra liv – inte för att vi är perfekta, utan för att vi är förlåtna av Jesus.
Som pingstvänner längtar vi alltid efter en ny utgjutelse av Anden. Så låt oss därför denna påsk reflektera över att grunden för Anden utgjutande är vad Jesus gjorde på korset. Ingen Pingst utan Påsk.