Jag fick en fråga från en församlingsmedlem om 1Tim 2:11-15 – en text som ofta väcker funderingar. Jag har skrivit om den förut, men när jag bad och läste den igen kände jag att den behövde nya reflektioner. Här är mina tankar, och du får gärna dela dina i en kommentar!
Den aktuella texten:
“En kvinna ska i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon ska vara i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev förledd, utan kvinnan blev förledd och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon ska bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva anständigt i tro, kärlek och helgelse. Det är ett ord att lita på.” (1Tim 2:11–15)
1Tim 2:11-15 är en av de mest omdiskuterade bibeltexterna när det gäller kvinnors roll i församlingen. Många har tolkat den som en universell restriktion för kvinnor att undervisa eller ha auktoritet över män i församlingen. Men det är viktigt att vara försiktig när man drar slutsatser baserat på en enskild text, särskilt när det finns många andra bibelverser där kvinnor spelar en aktiv roll i tjänst och undervisning.
Utifrån mitt pentekostala perspektiv är utgjutandet av Anden på Pingstdagen en central utgångspunkt som innebär en radikal förändring i hur Gud verkar genom sitt folk. Den profetia som Joel gav, om att Gud ska utgjuta sin Ande över allt kött, blev därmed verklighet:
“Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera.” (Apg 2:17–18)
Detta innebar att Gud kallar och utrustar både män och kvinnor i sin tjänst, inklusive för undervisning och ledarskap i församlingen. I andra brev, som Romarbrevet och Första Korintierbrevet, nämner Paulus flera kvinnor som har framstående roller i församlingen. Junia kallas ”högt ansedd bland apostlarna” (Rom 16:7), och Priscilla undervisar Apollos tillsammans med sin man Aquila (Apg 18:26). Detta tyder på att Paulus inte var generellt emot kvinnors undervisning, utan snarare reagerade på en specifik situation i Efesus.
När vi ser på bakgrunden till brevet, vet vi att Paulus skrev till sin lärjunge och medarbetare Timoteus för att adressera specifika problem i församlingen i Efesus, där Timoteus var pastor. Efesus var en stad med starka religiösa influenser från den hedniska religionen, särskilt dyrkan av Artemis, där kvinnor ofta hade ledande roller. Detta skapade sannolikt en komplex situation för församlingen i staden.
Paulus adresserar flera problem som fanns i Efesus, inklusive falsk undervisning och oordning (1Tim 1:3-7). En av de frågor som vi kan förstå genom att titta på kontexten är den syn på äktenskap och sexuell avhållsamhet som vissa verkar ha haft. I den tidiga kyrkan fanns en falsk uppfattning om att man skulle leva avhållsamt för att nå en högre andlighet, vilket ledde till problem i församlingarna, inte minst i Korinth.
I Korinth kritiserade Paulus en felaktig syn på äktenskap och avhållsamhet. Vissa ansåg att det var mer andligt att avstå från sex, eller till och med från äktenskap. Paulus gick emot denna falska uppfattning genom att tala om äktenskapets helighet och vikten av att leva i enlighet med Guds skapelseordning (1Kor 7:3-5). Detta mönster av felaktig asketism kan också ha funnits i Efesus.
Det verkar som om vissa kvinnor i Efesus undervisade om att avhållsamhet från äktenskap och sex skulle vara mer andligt. Det är denna falska undervisning som Paulus reagerar mot i 1Tim 2:11-15. Han korrigerar en viss kvinna som undervisar om en felaktig syn på sexuell avhållsamhet och betonar i stället äktenskap och barnafödande som Guds välsignade gåvor.
Jag tror att denna bakgrund hjälper oss att förstå varför Paulus i 1Tim 2:11-15 inte går emot kvinnors undervisning i allmänhet, utan att han korrigerar en specifik kvinna i Efesus som undervisar på ett sätt som leder till felaktig lära.
✅ För det första förklarar detta varför Paulus verkar förbjuda en viss kvinna att undervisa. Jag skriver “en viss kvinna” eftersom ordet för ”kvinna” är i singular i denna text, och Paulus var uppenbarligen rent generellt inte emot kvinnor som undervisade. Han förbjuder endast denna kvinna som undervisar falskt att predika och vill att hon istället ska ta emot undervisning och växa i tro.
✅ För det andra förklarar det varför Paulus skriver att kvinnan inte ska ‘göra sig till herre över mannen’. Här använder han det ovanliga ordet authentein, som inte handlar om att utöva auktoritet utan om att ’dominera’ eller ’tvinga’. Detta pekar på ett specifikt beteende, kanske att hon försökte kontrollera sin man genom att ensidigt vägra sex, i tron att det var mer andligt, snarare än ett generellt förbud mot kvinnor i ledarskap.
✅ För det tredje förklarar det varför Paulus skriver att ’hon ska bli frälst under det att hon föder barn’. Här utmanar han den felaktiga undervisningen om att sexuell avhållsamhet skulle vara heligare och lyfter fram att äktenskap och barnafödande är Guds skapelseordning, något som inte ska ses som mindre andligt. Frälsningen kommer genom tro – inte genom asketiska regler – och Anden bekräftar detta som ett ord att lita på.
Sammanfattning:
– På Pingstdagen utgjöt Gud sin Ande över både män och kvinnor för att profetera och tjäna.
– Paulus välkomnar kvinnor i tjänst, som Priscilla och Junia, när de följer Andens ledning.
– Paulus tystar falska lärare – både män och kvinnor – för att skydda församlingen.
– Felaktig asketism förvanskade äktenskapet i både Korinth och Efesus.
– I Efesus korrigerade Paulus en kvinna som undervisade felaktigt.
1Tim 2:11-15 bör förstås i sitt historiska och kontextuella sammanhang, där Paulus adresserar en specifik situation i Efesus, inte ett allmänt förbud mot kvinnors undervisning och ledarskap i församlingen. Han korrigerar en kvinna som undervisar falskt och förmedlar en förvrängd syn på äktenskap och sex. Ordet ’authentein’ som Paulus använder, handlar om att dominera och tvinga, snarare än om att utöva sund auktoritet. Detta innebär att Paulus inte motsätter sig kvinnor i ledarskap, som exempelvis Junia och Priscilla, som han nämner på andra ställen i Bibeln. På Pingstdagen utgjöts Anden över både män och kvinnor, vilket markerar en radikal förändring i hur Gud kallar och utrustar sitt folk för tjänst, inklusive kvinnor. Vidare bemöter Paulus i sina brev den felaktiga asketismen som rådde i både Efesus och Korinth, där vissa ansåg att sexuell avhållsamhet var mer andligt, och han påminner om att äktenskap och barnafödande är Guds välsignelser. I slutändan handlar 1Tim 2:11-15 om att stoppa en specifik falsk undervisning, inte om att generellt förbjuda kvinnor i undervisning och ledarskap i kyrkan, vilket också bekräftas av andra bibeltexter som visar på kvinnors aktiva roller i församlingen.