“41Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. 43Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på.””
- Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören.
- Den ”fattiga änkan” blir en bjärt kontrast till de nyss nämnda skriftlärda. Kanske var hon fattig just för att en skriftlärd hade ätit henne ur huset?
- Den fattiga änkan hade två mynt och kunde med gott samvete ha valt att lägga hälften av vad hon ägde, men hon gav allt av vad hon ägde.
- Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på.
- Det är inte hur mycket pengar vi ger som är det viktigaste utan varför vi ger. Av detta kan vi lära oss att Gud inte är i behov av våra pengar utan istället vill ha våra hjärtan. Gud älskar en glad givare (2 Kor 9:7).
- Om man ger av sitt överflöd finns det risk att man inte bryr sig så mycket om pengarna eftersom det relativt sett är så litet. David vägrade exempelvis offra till Gud något som han hade fått gratis (2 Sam 24:24).
- Jesus har makt att förvandla det lilla vi ger till Gud till något enormt som med råge räcker och blir över (Mark 6:35–44).
Texten du precis läst ingår i boken ”Markus – Skynda till folkets frälsning” och går att beställa från Bokshopen.
