- 1 Men Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och vigt det åt förintelse, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. 2 Adoni-Sedek och hans folk var mycket rädda, för Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare.
- Det här är första gången som ”Jerusalem” nämns i Bibeln. Troligtvis hette staden ”Salem” innan. Kanske fick Salem tillägget ”Jerus” från jebusiterna (1Mos 15:18–21), det folk som bodde i området när Josua intog Kanaans land. Josua lyckades dock inte erövra jebusiternas huvudstad “Jebus” (Jos 15:63). När David senare blir kung i Israel tillhör Jerusalem fortfarande jebusiterna, men intas slutligen av David med hjälp av Joab (1Krön 11:4–9). Efter erövringen av Jebus började staden kallas för “Davids stad” och/eller “Jerusalem”. En möjlig förklaring till namnet “Jerusalem” är att första delen av namnet “Jerus” kommer från stadens ursprungliga namn “Jebus” och andra delen av namnet “salem” kommer av det hebreiska ordet för fred: “Shalom”. Kanske började staden kallas för “Jebus fred”/”Jerusalem” efter erövringen eftersom Israel då fick fred med jebusiterna?
- Kungen i Jerusalems namn, Adoni-Sedek, påminner om Melkisedek, kungen i ”Salem” (1Mos 14:18), som troligtvis var staden Jerusalem.
- I det förra kapitlet ser vi att gibeoniterna slöt fred med Josua och israeliterna med list. Gibeon var en stor stad med tappra krigare, så de hade inte behövt sluta fred med Josua för att de fruktade Israels armé, utan de gjorde det för att de fruktade Israels Gud. Detta skapar rädsla hos Adoni-Sedek och befolkningen i Jerusalem.
- 3 Därför sände Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, bud till kung Hoham i Hebron, till kung Piram i Jarmut, till kung Jafia i Lakish och till kung Debir i Eglon och lät säga: 4 Kom upp till mig och hjälp mig så att vi kan slå gibeoniterna, för de har ingått fred med Josua och Israels barn. 5 Då samlades de fem amoreiska kungarna – kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon – och drog upp dit med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.
- Adoni-Sedek och de andra kanaanitiska kungarna är mycket rädda för Israel och bestämmer sig därför för att attackera Gibeon. Syftet med det är att avskräcka fler kanaanéer att sluta förbund med Israel.
- Ibland jämförs Josua i Gamla testamentet med Jesus i Nya testamentet. Josua och Jesus är samma namn, och på många sätt kan Josua sägas vara en föregångare till Jesus.
- När en syndare kommer till Jesus och blir frälst är det lätt hänt att fienden börjar attackera den nyfrälste istället för församlingen. Då gäller det för församlingen att ställa upp för den nyfrälste och komma till dens försvar.
- 6 Men gibeoniterna sände bud till Josua i lägret vid Gilgal: “Dra inte bort din hand från dina tjänare, utan kom upp till oss fort och rädda oss och hjälp oss. Kungarna över amoreerna som bor i bergsbygden har alla förenat sig mot oss.” 7 Då drog Josua dit från Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste krigare.
- I ett förbund mellan två parter ingår att man hjälper varandra i tider av kris och krig. När nu Gibeon råkar i nöd kallar de på Israel och ber om hjälp.
- Inte nog med att Israel valde att inte döda gibeoniterna när de insåg deras lurendrejeri, de kommer nu till och med till deras undsättning när Gibeon hamnar i nöd.
- På samma sätt väljer Gud att älska oss medan vi fortfarande är syndare, och har han ingått förbund med oss så kommer han till vår undsättning när vi hamnar i nöd.
- 8 Herren sade till Josua: “Var inte rädd för dem, för jag har gett dem i dina händer. Ingen av dem ska kunna stå dig emot.”
- Trots att Josua och Israel nu står inför en kamp mot fem kanaaneiska kungar, så befaller Gud honom att inte vara rädd. Motsatsen till tro är oftast inte otro, utan rädsla. Det är oftast inte så att vi inte tror att Gud inte kan göra ett under, men vi är själva för rädda att agera för att kunna gå framåt i tro.
- 9 Efter att ha ryckt fram hela natten från Gilgal kom Josua plötsligt över dem. 10 Och Herren lät dem drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och dödade dem ända till Aseka och Mackeda. 11 Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.
- Så fort Josua fått ett vägledande ord från Herren så sätter han igång att agera. Josua leder sin armé på en rejäl 3 mil lång strapats, med en höjdskillnad på 1000 meter.
- Att vandra i tro innebär inte att bara passivt vänta på att Gud ska göra allting åt en, utan det handlar om att agera på det som Gud har sagt och kämpa med all sin kraft för det Gud har lagt på ens hjärta.
- Samtidigt som Josua gör sitt, så gör Herren sitt. Gud gör så att Israels fiender drabbas av panik och han sänder stora hagelstenar ner mot dem.
- När vi litar på Guds ord, går i tro och gör det lilla vi kan, så kommer också Gud att göra det han kan.
- 12 På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel: “Sol, stå stilla i Gibeon, måne, i Ajalons dal!” 13 Och solen stod stilla och månen blev stående tills folket hade hämnats på sina fiender. Detta står skrivet i “Den redliges bok”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen.
- När vi befinner oss i Guds vilja och samarbetar med Herren, då kommer vi att få se extraordinära mirakler. När Josua ser att Gud är med honom, när han ser att Herren strider för Israel, så växer hans tro och han vågar frimodigt be Gud om ett extraordinärt under: att låta solen stå stilla så att Israel ska hinna besegra sin fiende fullt ut innan dagen är slut!
- På samma sätt växer vår frimodighet när vi ser att tron håller och bär, vilket resulterar i att vi vågar be om ännu större under.
- Men lägg väl märke till att Josua inte bad Gud om att besegra Israels fiender åt honom (även om Gud hjälpte till med det också), utan Josua bad om större möjligheter att själv få fortsätta arbeta för Herren.
- På samma sätt bör vi be till Gud om möjligheter att få tjäna Herren. Och när vi har fått svar på den bönen växer vår tro så att vi vågar frimodigt be Gud om ännu större möjligheter att få tjäna Herren.
- Vad hände egentligen dagen då solen stod stilla? Den traditionella tolkningen är att Gud gjorde ett övernaturligt mirakel som innebar att jorden stannade upp för en stund och slutade rotera runt solen. I den apokryfiska boken Jesus Syraks vishet står det att ”en dag blev lång som två” (Syrak 46:4). Eftersom Gud har skapat jorden kan han styra den så som han vill, så det är inte omöjligt att Gud gjorde ett sådant mirakel. Gud gjorde ett liknande mirakel i 2Kung 20:9–11, då solen gick tillbaka 10 steg på en trappa som den redan hade gått.
- En annan teori är att versen är poetisk och med bildspråk beskriver israeliternas otroliga seger över sina fiender.
- En tredje teori är att det hebreiska ordet ”dâmam”, som i Folkbibeln översätts till att solen stod ”stilla”, snarare betyder att solen var ”tyst”. Då skulle man kunna tolka vers 12 som att det menas att solen inte lyste lika starkt och varmt på israeliterna så att de orkade slutföra striden. Men i vers 13 ser vi att den tolkningen blir svår att göra eftersom det återigen beskrivs som att solen stod stilla så att dagen förlängdes.
- 14 Aldrig har någon dag varit som denna, varken förr eller senare, då Herren lyssnade till en mans ord. Herren stred för Israel. 15 Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal.
- Författaren till Josua bok verkar närmast förvånad över att Gud lyssnade på Josuas bön! Tidigare mirakler i Josua har varit på Guds initiativ, när Israel gick över Jordan och när Jerikos murar föll, men detta mirakel är på Josuas initiativ.
- När två personer är i fullständig synk och samarbetar mot ett gemensamt mål spelar det ingen roll vem som formellt sett är ledare, utan man lyssnar på varandra, hjälper varandra och agerar tillsammans. Josua och Gud var i det här fallet fullständigt synkade och samarbetade mot ett gemensamt mål.
- På samma sätt kan vi hamna i lägen då vårt uppdrag som vi har fått från Gud upplever en oerhörd smörjelse, då Gud välsignar allt vi gör och svarar på alla våra böner. När vi är helt i Guds vilja och lyssnar och agerar på Guds ord, då svarar också Gud på ett extraordinärt sätt på våra böner så länge som de är i linje med det uppdrag som han har gett oss.
- Jag har flera gånger i min tjänst för Herren kommit till lägen i livet då jag tvingats säga till Herren att om han vill att jag ska fortsätta tjäna honom enligt det uppdrag han har gett mig, då måste han hela mig eller fixa en viss sak. Gud har då alltid varit snabb på att svara på min bön och gjort så att jag kunnat fortsätta tjäna honom enligt det uppdrag han gett mig.
Toggle the Widgetbar