Min krönika i tidningen Hemmets vän, torsdag 9 november:
Samtidigt som antalet flyktingar världen över ökar i en stadig kurva, så anstränger sig ett av världens rikaste länder för att minimera invandringen så mycket som möjligt. Detta ska förverkligas genom att göra det svårare för några av världens allra mest utsatta människorna att komma in i Sverige, svårare att få uppehållstillstånd, svårare att få arbete och svårare att få medborgarskap. De flyktingar som inte passerar nålsögat föreslås låsas in på förvar tills de kan utvisas. För att lättare kunna utvisa fler föreslås dessutom lärare, vårdpersonal och socialarbetare tvingas att anmäla papperslösa så att de lättare ska kunna gripas.
Tycka vad man vill om den tidigare migrationspolitiken, men det är åtminstone i mina ögon orättfärdigt att de allra mest utsatta människorna får ta smällen för den nya migrationspolitiken. Vi går onekligen mot ett kallare asylklimat. I takt med att allt fler människor flyr stänger Sverige gränserna allt mer.
Centralt placerat i Bibeln finner vi ett viktigt Guds ord som borde få oss att tänka till: “Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa. Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.” (Ords 31:8–9)
Dessa visdomsord uppmanar personer i ledande ställning att offentligt uttala sig till stöd för socialt utsatta människor som inte har möjlighet att själva tala för sig.
En viktig uppgift för oss kristna är att ge röst åt de som inte har någon röst, både i samhället och i församlingen. Att tala för de som ingen vill lyssna på. Att uppmärksamma de som samhället blundar för. Detta är inte något som bara aktivister och anhöriga ska hålla på med. Den här texten i Ordspråksboken är riktad direkt till kungen i Israel. Att höja sin röst för de svaga i samhället är en uppgift som tilldelats ledarna.
Den som riskerar utvisning, den som inte har rösträtt, den som är sjuk, den som inte har kontakter, den personen har ingen chans i vårt samhälle. Men som kristna har vi ett ansvar att ta oss an den personens sak och göra kampen till vår egen. Vad hjälper det om du bara ber för en medmänniska utan att också bli det bönesvar du ber om?
Vi kristna behöver vara ett ljus i detta kalla asylmörker som nu breder ut sig över Sverige. Vi behöver fortsätta hjälpa flyktingar som kommer till vårt land och våra kyrkor. Vi behöver fortsätta hjälpa dem på alla sätt. Vi behöver fortsätta vara deras röst när ingen vill lyssna. Vi behöver fortsätta vara Guds rike i den här världen.