1Kor 14:1–25 – Profetians gåva och tungotal

¹ Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. ² Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande. ³ Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. ⁴ Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. ⁵ Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.

1Kor 14:1-5

1. Paulus började sin undervisning om Andens gåvor i kapitel 12, gjorde en parentes i kapitel 13 för att visa på vikten av kärlek när man använder Andens gåvor, och nu fortsätter Paulus med att i kapitel 14 mer specifikt undervisa om profetians och tungotalets gåva.
2. Efter att i förra kapitlet så tydligt framställa kärleken som större än nådegåvorna, så förtydligar nu Paulus att det naturligtvis inte betyder att man ska skippa Andens gåvor. Tvärtom ska man vara ”ivrig” att få dessa andliga gåvor, eftersom de rätt använda i kärlek blir till välsignelse för andra.
3. Poängen Paulus gör är att när församlingen samlas till gudstjänst är syftet att ge varandra ”uppbyggelse, uppmuntran och tröst”, men när korinthierna samlas talar de i tungor utan att uttyda, med resultatet att fokus blir på att individer framstår som mer andliga än andra utan att någon egentligen blir uppbyggd. Det är inget fel i sig på att tala i tungor, men det högre syftet med att samlas till gudstjänst är att i kärlek bygga upp varandra, inte upphöja sig själv.
4. Poängen är inte att rangordna nådegåvor på en topp 10-lista. Alla Andens gåvor är viktiga och fyller sin funktion om de används rätt. Att Paulus framställer profetians gåva som ”viktigare” när man samlas till gudstjänst beror på att den bygger upp församlingen, medan tungotalets gåva bygger upp individen. Båda är viktiga, men om man samlas till gudstjänst är det naturligtvis viktigare att i kärlek bygga upp församlingen än egoistiskt lyfta fram sig själv.
5. Av dessa verser kan vi se att den som talar i tungor för det första ”talar till Gud”, för det andra ”talar hemligheter” och för det tredje ”bygger upp sig själv”. Att man ”talar till Gud” innebär att tungotal primärt är ett bönespråk. I och med att man själv inte förstår sitt tungotal så är bönespråket de facto en ”hemlighet” i och med att bara Gud förstår vad man ber. När man talar i tungor så blir man personligen uppbyggd i sin ”ande”, även om man inte förstår vad man ber i sitt förstånd (1Kor 14:14-15). Att tala i tungor för sig själv i sin egen privata bönestund är därför en fantastisk gåva från den helige Ande som gör att man växer i sin tro. Att tala högt i tungor inför alla andra på en gudstjänst är helt okej, men bara om det uttyds, för annars fyller det ingen annan funktion än att framställa sig själv som lite mer andlig än alla andra. Paulus vill med andra ord att man inte ska tala i tungor hursomhelst i en gudstjänst, såvida det inte uttyds, utan att man i stället hellre profeterar (1Kor 14:5, 1Kor 14:13, 1Kor 14:27). Vill man tala i tungor när man har samlats så är det bättre att man ber i tungor lite tyst för sig själv.

 ⁶ Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? ⁷ På samma sätt är det med livlösa instrument som ger ljud ifrån sig, till exempel flöjt eller harpa. Om det inte är någon skillnad mellan tonerna, hur ska man då kunna förstå vad som spelas? ⁸ Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? ⁹ Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften. ¹⁰ Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening. ¹¹ Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. ¹² Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd. ¹³ Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det.

1Kor 14:6-13

1. Paulus använder nu ett antal exempel för att ytterligare visa sin poäng; att de som lyssnar förstår inte vad den som talar i tungor ber. På samma sätt som musikinstrument som spelas fel blir ett enda oljud, på samma sätt som det är att lyssna på ett främmande språk, så är det att lyssna på den som talar i tungor utan att det uttyds.
   1. När församlingen samlas till gudstjänst ska det vara fokus på att bygga upp varandra genom Bibelundervisning, profetiska ord, etc. Fokus ska inte vara på att framställa sig själv som mer andlig än andra genom att tala i tungor som ingen förstår. Det vore lika dumt som att låta någon som varken kan spela piano eller sjunga en ren ton sätta sig vid flygeln och leda församlingen i lovsång.
   1. På samma sätt som ett främmande språk naturligtvis har mening och betydelse för den som talar språket, så har tungotal naturligtvis betydelse för den enskilde individen i sin privata bön. Men om man är församlade till gudstjänst har tungotal samma effekt på församlingen som om någon predikade på ett språk som ingen kan. Det blir liksom inte uppbyggligt för någon hur man än vrider och vänder på det.
2. Paulus berömmer på sätt och vis korinthierna för att ”är ivriga att få Andens gåvor”, vilket är något väldigt positivt naturligtvis. Men de har sökt fel gåvor som mer lett till självupphöjelse än församlingens gemensamma uppbyggelse. Så Paulus vill ta vara på korinthiernas iver och samtidigt rikta den åt rätt håll.

¹⁴ För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. ¹⁵ Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. ¹⁶ Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. ¹⁷ Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. ¹⁸ Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. ¹⁹ Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.

1Kor 14:14-19

1. För att ytterligare förklara sin poäng så jämför Paulus sitt eget förstånd med tungotalets åhörare. Det är inget fel i att be med tungor utan att ens förstånd förstår, det är minst lika bra att bli uppbyggd i sin ande som i sitt förstånd. Men lika lite som ens eget förstånd förstår vad man ber när man talar i tungor, lika lite förstår andra som lyssnar. Om man inte ens själv förstår vad man ber, hur ska då andra kunna göra det?
2. Med tanke på att Paulus skriver ”lovsjunga i anden” så är det mycket troligt att korinthierna inte bara bad offentligt i tungor, de sjöng också i tungor i gudstjänsten!
3. Förmodligen var det så att korinthierna såg på tungotalets gåva som ett bevis på att de var högre stående andliga människor än andra. Av Paulus syn på tungotalets gåva verkar det onekligen som att han förmodligen inte talade så mycket i tungor högt och tydligt inför alla när han bodde i Korinth. Detta kan ha gjort att korinthierna inte såg på Paulus som lika andlig som de själva. Paulus är därför tydlig med att han ”talar tungomål mer än någon av er”, men att han väljer att inte skrika ut sitt tungotal i gudstjänsten eftersom ingen skulle bli uppbyggd av det.

 ²⁰ Bröder, var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. ²¹ Det står skrivet i lagen: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren. ²² Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende utan för de troende. ²³ Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna? ²⁴ Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. ²⁵ Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: ”Gud finns verkligen i er!”

1Kor 14:20-25

1. Paulus citerar Jesaja 28:11–12 för att göra sin poäng extra tydlig; i stället för att församlingens tal ledde till att otroende möter Gud, så leder församlingens överdrivna fokus på tungotal till att otroende inte vill lyssna. Lika uppbyggligt som tungotalets gåva är för den enskilde individen när man ber på sin kammare, lika uppbyggligt är profetians gåva när man profeterar på församlingens gudstjänst. Men tidigare har Paulus poängterat den profetiska gåvans fördel för troende när de besöker gudstjänst, dvs. uppbyggelse. Nu övergår Paulus till att peka på fördelen för otroende när de besöker gudstjänsten, dvs. att ens ”hjärtas hemligheter uppenbaras”. Men för en otroende får tungotal samma effekt som när profeten Jesajas åhörare inte ville lyssna på Guds ord; det leder inte till omvändelse. Men om en otroende får höra profetiska ord så kan det mycket väl leda till att man vill lyssna på Herren.
2. För en korinthisk otroende som besöker en kristen gudstjänst där alla talar i tungor i mun på varandra, så finns det en stor risk att man tror man hamnat på en av alla hedniska mysteriekulter som förekom i Grekland på antikens tid. Att en kristen gudstjänst leder till en sådan reaktion är inte okej för Paulus, en nyfiken otroende som kommer på besök ska man ta vara på och vägleda till ett möte med Gud.