1Kor 11:17–34 – Rätt nattvardsfirande

¹⁷ När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, för era sammankomster är mer till skada än till nytta.

1. När Paulus nu börjar skriva om de missförhållanden som uppenbarligen skedde i samband med församlingens nattvard, så kan det vara bra att känna till att ”måltider” ofta var en del av religiösa ceremonier i antiken. Som vi har sett i exempelvis kapitel 8 så verkar korinthierna ha deltagit i hedniska måltider i avgudatempel. Vi behöver också känna till att den ursprungliga nattvarden inte var en ceremoni inuti en kyrkobyggnad där man stod i kö fram till en präst som delade ut en oblat som man fick doppa i en bägare med vin. Nej, också för de kristna var nattvarden en ceremoni i samband med en måltid (Matt 26:26–30, Mark 14:22-25, Luk 22:19-20, Apg 2:42-47), något som märks på själva ordet ”natt-vard” (kvällsmat). I den grekiska grundtexten står det ”kyriakos deipnon” som kort och gott betyder ”Herrens middag”. Faktum är att ceremonin utan måltiden riskerar att förlora halva nattvardens betydelse. Om korinthierna firade nattvarden som en måltid men hade förlorat den ceremoniella åminnelsen, så har vi kristna idag behållit ceremonin men tappat måltiden.
   1. När vi firar nattvard äter vi en måltid tillsammans som ett tecken på gemenskap med Gud och med varandra. Vi påminns om det offer Jesus gjorde på korset för att vi skulle kunna bli en del av Guds folk. Men vi påminns också om Jesu återkomst då Jesus återigen kommer att ”dricka av vinstockens frukt” då människor ”från öster och väster” får ”ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket” (Matt 8:11).
      1. Nattvarden är alltså inte bara ett sorgligt minne av Jesu död, utan även en försmak av den stora himmelska festmåltiden som väntar alla troende när Jesus kommer tillbaka. Nattvarden blickar bakåt som ett minne över Jesu död som blev till liv för oss, samtidigt som måltiden också blickar framåt i längtan efter Jesu återkomst. När vi tar del av brödet och vinet så tar vi också del i Jesu död och uppståndelse, samtidigt som vi redan här och nu i tro får en försmak av den framtida himmelska festmåltiden då folk från alla stammar och länder och språk deltar. Nattvarden är alltså en måltid där folk från alla länder, social status och kön förenas som syskon i tron på Jesus. I och med nattvardens ceremoniella åminnelse av Jesu död högtidlighåller vi Guds försoning med människan, och genom nattvardens måltid manifesterar vi försoningen mellan människa och människa. Att fira nattvard blir således Guds svar på människans synd mot Gud och medmänniskan och det konkreta uttrycket för vår tros grundfundament ”älska Gud av hela ditt hjärta och din medmänniska som dig själv” (Luk 10:25–28).
      I den judiska kulturen på Jesu tid var en gemensam måltid ett sätt att visa samhörighet och gemenskap, och var ofta förknippad med olika ceremonier och åminnelser. Jämför t.ex. israeliternas firande av påsken för att minnas uttåget ur Egypten (2 Mos 12). Israels folk skulle stryka lammets blod på sina dörrposter för att slippa dö, och sen äta osyrat bröd för att minnas Guds räddning. Judarna firar än idag påskmåltiden på detta sätt:
      1. Påskalammet påminner om dödsängeln som tack vare lammets blod gick förbi israeliternas hem och räddade dem från döden.Det osyrade brödet påminner om hastigheten i Guds räddning. Israeliterna hann inte tillaga brödet som vanligt utan var tvungna att skynda sig.Saltvattnet påminner om tårarna som israeliterna grät i deras fångenskap, samt att de gick genom Röda havet.De bittra örterna påminner om slaveriets bitterhet.En särskild fruktpuré påminner om leran som de brukade göra tegel av i deras fångenskap i Egypten.De fyra bägarna av vin, med tre delar vatten och en del vin, påminner om Guds fyra löften det Israel i 2 Mos 6:6–7: 1) föra ut er, 2) rädda er, 3) återlösa er, och 4) ta er till mitt folk.
      Det är ingen slump att Jesus instiftar nattvarden i samband med den judiska påskmåltiden (Matt 26:17–29). Däremot är inte nattvarden beroende av påskmåltiden, som ju bara firas en gång om året, utan kan firas vart och närsomhelst som troende samlas i Jesu namn.
      1. Påskmåltiden innehåller en påminnelse till Guds folk om att Guds minns sitt förbund, att Gud räddade Israel från Egyptens slaveri, lammets blod som gav räddning från döden, och en uppmaning att kontinuerligt fira påskmåltiden.Nattvarden innehåller en påminnelse till Guds folk om att Gud har instiftat ett nytt förbund, att Gud räddade sitt folk från syndens slaveri, lammets blod som ger förlåtelse från synder, och en uppmaning att kontinuerligt fira nattvarden.
   1. En intressant kuriosa-detalj är att staden Filadelfia, som adresseras i Upp 3:7–13, låg i en bördig dalgång där man odlade vete och vindruvor. I staden som översatt heter ”broderskärlek” så växte nattvardens bröd och vin fram.

¹⁸ Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så. ¹⁹ Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta. ²⁰ Men när ni samlas går det inte att fira Herrens måltid, ²¹ för när ni äter tar var och en genast för sig av sin egen mat. Den ene är hungrig, den andre berusad. ²² Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har? Vad ska jag säga till er? Ska jag berömma er? Nej, för det här kan jag inte berömma er.

1. Församlingen i Korinth verkar inte ha haft något problem med att samlas till gudstjänst, utan hur de samlades till gudstjänst. Det kom säkert mycket folk och det var mycket andliga gåvor i rörelse. Men samtidigt verkar församlingen ha delat upp sig på ett sätt som var i strid med församlingens själva väsen. Enligt Paulus brev till galaterna så är vi kristna inte längre ”jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna”, utan vi är ”ett i Kristus” (Gal 3:28). Detta är inte bara en fin teori på pappret, utan ska också manifestera sig som en verklighet när vi möts i Jesu namn. Men när korinthierna samlades så förekom det ”splittring” och vissa verkar ha tagit ”för sig av sin egen mat”, och till och med blivit ”berusade”. Eftersom Paulus tidigare har anklagat korinthierna för att bete sig ”som alla andra” (1Kor 3:3) så är en inte helt orimlig gissning att de rika korinthierna har börjat bete sig på nattvarden som sekulära och hedniska korinthier gjorde på sina privata festmåltider i sina villor eller avgudatempel.
   1. När Jesus instiftade nattvarden var det i samband med en judisk påskmåltid (Luk 22:7–23). Enligt judisk tradition inleds en måltid med att man reciterar en välsignelse i samband med att man bryter bröd.[i] Uttrycket att ”bryta bröd” eller ”brödsbrytelse” blev synonymt med själva måltiden. En traditionell judisk påskmåltid inleddes med en sådan brödsbrytelse innan man åt själva måltiden som sen avslutades med att dricka från en gemensam bägare av vin efter måltiden (Luk 22:20).
   1. Det kan mycket väl ha varit så att när Paulus bodde i Korinth så organiserade han nattvardsmåltiden som ett slags knytkalas där alla tog med sig mat hemifrån och samlades till en gemenskapsmåltid med den judiska påskmåltiden som förebild. Det är i så fall en väldigt fin symbolisk bild av nattvardens innebörd av en kärleksfull gemenskap med människor från olika bakgrund sammanförda till enhet i Kristus. Om så var fallet så inleddes nattvardsmåltiden med att ett bröd bröts och delades ut åt alla var och en. Men sen verkar det som att de rika åt den mat de hade tagit med sig medan de fattiga fick titta på. Efter att de rika ätit och druckit färdigt så avslutades nattvarden med att alla fick dricka från en bägare med vin. Ett sådant ovärdigt firande av nattvarden motsade själva betydelsen av nattvarden och resulterade i att Paulus menar att deras måltid inte ens kan kallas för nattvard. Om rika församlingsmedlemmar beter sig egoistiskt illa på bekostnad av fattigare församlingsmedlemmar i en måltid vars själva syfte är att minnas Jesus personliga uppoffring och sammanfogande av människor med olika bakgrund till en gemenskap, då resulterar deras beteende i egoism och uppdelning snarare än nattvardens innebörd av kärlek och gemenskap.
      1. I ett välbärgat grekiskt-romerskt hem var den fina matsalen relativt liten, medan vestibulen var betydligt större. Det kan också ha varit så att det blev naturligt för husets värd att bjuda de finare gästerna upp till den fina matsalen, medan övriga församlingsmedlemmar fick nöja sig med att äta nattvardsmåltiden ute på gårdsplanen.

²³ Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, ²⁴ tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.” ²⁵ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig.” ²⁶ Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

1. Nattvard är en ceremoni i samband med en måltid. I dess mest grundläggande form så innehåller nattvardsceremonin fyra delar:
   1. ”Detta är min kropp”
      1. Jesus gav rent fysiskt sin ”kropp” som ett offer för att rädda mänskligheten från döden, genom att bära våra synder i sin kropp upp på korsets trä (1 Pet 2:24). På samma sätt ska även vi frambära våra ”kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud”, vår ”andliga gudstjänst” (Rom 12:1).
      1. En andra symbolisk innebörd av brödet är att det är ”ett” bröd, men när man delar upp det i mindre bitar samtidigt innehåller ”många” brödbitar. Tack vare Jesu död på korset så får vi troende vi bli en del i Kristi kropp, församlingen.
   1. ”Gör detta för att minnas mig”
      1. Nattvarden är tänkt att, likt den judiska påskmåltiden, kontinuerligt firas i samband med en måltid. På så sätt påminns man gång på gång om betydelsen av Jesu död och erbjuds en möjlighet att be Jesus om förlåtelse för de synder man har gjort. Om dopet är den ceremoni som symboliserar att vi träder in i Guds rike, så är nattvarden den ceremoni som symboliserar att vi tillhör Guds rike.
   1. ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod”
      1. På liknande sätt som Mose stänkte förbundsblodet på israeliterna (2 Mos 24:8) så dricker vi Jesu ”blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28).
         1. Den stora skillnaden mellan Gamla testamentets förbundsblod och Nya testamentets, är att Moses blod stänktes utanpå och övertäckte synderna, medan Jesu blod fyller vår kropp och förvandlar oss inifrån och ut.
            1. Denna skillnad mellan det gamla och det förbundet återges av Gud i Jer 31:31–34. Det nya förbundet kommer att skrivas i Guds folks hjärtan och göra så att de lär känna Gud och få sina synder förlåtna.
   1. ”Till dess han kommer”
      1. Nattvarden handlar inte bara om att minnas vad Jesus gjorde på korset, utan även längta efter Jesu återkomst då han återigen kommer att ”dricka av vinstockens frukt” (Matt 26:29) i samband med den stora ”messianska festmåltiden” (Jes 25:6–9, Matt 8:11).
         1. Nattvarden är alltså inte bara ett sorgligt minne av Jesu död, utan även en försmak av den stora himmelska festmåltiden som väntar alla troende när Jesus kommer tillbaka.
         1. Nattvarden blickar bakåt och minns Jesu död som blev till liv för oss, samtidigt som nattvarden också blickar framåt i längtan efter Jesu återkomst. När vi tar del av brödet och vinet så tar vi också del i Jesu död och uppståndelse, samtidigt som vi redan här och nu i tro får en försmak av den framtida himmelska festmåltiden.

²⁷ Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. ²⁸ Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. ²⁹ Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.

1. Paulus reagerar starkt på att församlingen i Korinth hanterar nattvarden på ”ett ovärdigt sätt”, vilket i Korinth verkar ha inneburit att det 1) förekom stridigheter, 2) en del roffade åt sig all mat och 3) de urskiljde inte Herrens kropp i nattvardsmåltiden.
   1. Det Paulus är kritisk till är alltså inte huruvida församlingen hanterade brödet och vinet ceremoniellt felaktigt, om de använde en oblat eller en brödbit, om de använde vin eller druvjuice. Det var inte hanteringen av nattvardens yttre former som var problemet, utan att församlingens sätt att fira nattvardsmåltid visade på splittring i stället för enhet, något som ju motsäger nattvardens innebörd. De rika särade på sig från de fattiga, åt upp all mat och lät de fattiga vara hungriga, något som gjorde Kristi kropp delad i en ceremoni som är tänkt att visa på enhet och samhörighet.
      1. Kan också vi idag riskera hantera nattvarden på ett ovärdigt sätt? Ja, om vi gör nattvarden till en markör för att skilja på kristna snarare än för att ena kristna, om vi fokuserar på nattvardens former på bekostnad av dess innebörd, eller om vi låter fattiga gå hungriga från måltiden samtidigt som vi själva äter oss mätta.
   1. Ett rätt nattvardsfirande är en måltid där vi lyfter fram bröd och vin för att minnas Jesu död och uppståndelse och allt vad det innebar för vår frälsning, en måltid där alla får äta sig mätta oavsett om vi är fattiga eller rika, där vi visar på andlig enhet över världsliga gränser, där vi längtar efter Jesu återkomst och i tro får en försmak av den framtida himmelska festmåltiden.
2. Genom att behandla åminnelsen av Jesu död på ett ovärdigt sätt placerar sig korinthierna på samma sida som de som ursprungligen korsfäste Jesus. Genom att missbruka nattvarden på det sätt som korinthierna uppenbarligen har gjort, så beter de sig inte bara rent generellt som skitstövlar, utan de ”syndar” mot Jesus själv. Det Jesus gjorde i och med sin död på korset var inte bara att individuellt frälsa oss från våra synder så att vi kan fortsätta leva som vanligt, utan han frälste oss till ett nytt liv där vi förenas med människor från olika bakgrund till en ny gemenskap; en församling. Att bete sig ovärdigt mot nattvardens betydelse i teorin och mot mindre belevade församlingsmedlemmar i praktiken är att synda mot Herren själv.
   1. Innan man sätter sig till bords vid Herrens måltid borde man således ”pröva sig själv” och se om man genom sitt beteende manifesterar innebörden av nattvarden; kärlek och gemenskap, eller om man tvärtom manifesterar dess motsats; egoism och uppdelning. Det man ska ”pröva” är om man urskiljer ”Herrens kropp” eller inte. Min tolkning är att det Paulus menar med det uttrycket är ”församlingen”. Att den kristna gemenskapen jämförs med Kristi kropp är en vanlig metafor (1Kor 10:17, 1Kor 12:12-27). Det Paulus menar är alltså att man i och med nattvardsmåltiden ska se till så att hela församlingen är med på lika villkor, oavsett om man är jude eller grek, fattig eller rik, man eller kvinna.

³⁰ Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. ³¹ Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. ³² Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen. ³³ Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. ³⁴ Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.

1. Exakt vad Paulus menar när han skriver att det finns många ”svaga och sjuka bland er”, och att en del till och med har dött på grund av korinthiernas sätt att fira nattvard, är oklart. Kanske ser Paulus en profetisk koppling mellan deras syndiga beteende och deras bräckliga hälsa. Kanske finns det en koppling till ”det svåra läge” som Paulus skrev om i 1Kor 7:26, och att i och med att de rika församlingsmedlemmarna inte delade med sig av sin mat i svåra tider av svält ledde till att de fattiga medlemmarna blev svaga och sjuka.
2. Genom att de som tog med sig mat till måltiden väntar med att äta upp all mat, så kan de dela med sig av sin mat till de som kom lite senare utan mat. Det verkar onekligen som att en del korinthier, troligtvis de rika, inte visade samma omsorg om de fattiga församlingsmedlemmarna som de visade mot församlingsmedlemmar av sin egen sociala status. Genom att inte se alla församlingsmedlemmar, oavsett social status, som just med-lemmar i Kristi kropp, så ”urskiljer de inte Herrens kropp” (1Kor 11:29) under måltiden och gör det omöjligt att se måltiden som en nattvardsmåltid (1Kor 11:20).
3. Det grekiska ord som Folkbibeln i vers 33 översätter till ”vänta” är ”ekdechomai” och kan också översättas till ”ta emot”. Det som Paulus menar skulle kunna vara att han vill att alla församlingsmedlemmar, oavsett om man är rik eller fattig, ska ta emot varandra och välkomna varandra in i gemenskap.
4. Hursomhelst så anser Paulus att nattvarden behöver vara en måltid där hela församlingen möts i enhet utan samhällets skiljelinjer och gränser. Under måltiden får det inte spela någon roll om man är jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, utan alla är lika inför varandra och inför Gud. Om de rika församlingsmedlemmarna vill frossa i mat som de brukar göra på sina privata middagar så får de göra det hemma, inte när de samlas i Jesu namn.

[i] Talmud. Chullin 7b.16