1Kor 1:18–31 –Kristus är Guds vishet

¹⁸ Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹ Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd. ²⁰ Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹ När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.

1. Det grekisk-romerska samhället på Paulus tid var starkt influerat av filosofer och deras olika filosofiska skolor, och det är mycket möjligt att korinthierna försökte få det till att den kristna tron var ytterligare en sådan ”filosofi” eller mänsklig ”visdom” (=sophia på grekiska) på det sätt som det sekulära samhället betraktade visdom. Paulus ifrågasätter detta och undrar vad som är så mänskligt sett ”vist” med en korsfäst Gud? Paulus fördömer alltså inte all form av kunskap och visdom rent generellt, men menar att mänsklig visdom i sig självt inte kan nå fram till Gud.
   1. Det kan också vara så att korinthierna själva har insett att korset är en dårskap för grekiska filosofer och därför försökt ”förbättra” budskapet något, på bekostnad av korset. Men den som ”går vidare” från korset för försöka nå ”högre höjder”, går bort från korset och överger Kristus.
2. Paulus citerar Jesaja 29:14 när han gör en poäng av att människan har försökt sträcka sig upp till det gudomliga genom egen visdom och misslyckats, samtidigt som Gud har sträckt sig ner till människan genom Kristus. Ibland får vi för oss att tro att den visaste och smartaste människan vet mest om Gud, men faktum är att människan inte kan frälsa sig själv genom egen visdom, utan bara ödmjukt ta emot den frälsning som kommer från Gud genom Jesu död på korset. Enligt mänsklig visdom är det absurt, en ”dårskap”, att Gud blir människa och dör på ett förnedrande sätt i stället för att människan blir gudomlig på ett heroiskt sätt. Men så har Gud i sin visdom bestämt och då blir resultatet att de som tror sig vara mänskligt sett visa till slut kommer stå där tomhänta i sin jakt på frälsning, medan de som mänskligt sett inte betraktas som visa i sig själva, kan gratis ta emot den vishet som kommer direkt ifrån Gud.
   1. För den som fåfängt har sökt frälsning på alla möjliga sätt, och sen till slut gett upp det egna sökandet för att ta mot det som Gud vill ge, böjt sig inför korset och bekänt Jesus som Herre, vet vilken oerhörd ”kraft” (=dunamis på grekiska) det finns i frälsningen som kommer från Gud genom Jesus Kristus. Budskapet om Jesus kan förvandla våra liv som dynamit.
   1. Människans sökande efter frälsning är som att försöka använda en stege för att klättra upp till himlen. Överallt ser man en massa stegar som fåfängt försöker komma upp till Gud i egen kraft. Men lyfter man blicken från sitt eget snickrande, så syns en stege som kommer ner från himlen. Den stegen är Jesus Kristus.
3. För att förstå korinthiernas kontext och den värld av filosofer och olika filosofiska rörelser så kan det vara bra att känna till några av dem:
   1. Sofisterna var visa män som försörjde sig genom att undervisa i hur man lyckas i olika delar av livet, t.ex. genom att lära ut politik, retorik eller hur man talar inför folk. Sofisterna menade att kunskap var subjektiv och relativ, och fick utstå mycket kritik från Sokrates och Platon, som bland annat menade att det fanns objektiv, absolut kunskap, samt att visdom inte kan läras ut, utan måste upptäckas genom samtal och diskussion.^[i]
   1. Sokrates (469–399 f.Kr.) var en etisk filosof i Aten i Grekland som anses ha lagt grunden för den västerländska filosofin. Sokrates såg som sin uppgift att grunda kunskap på förnuft. Det centrala i Sokrates undervisning var att han menade att en person inte kan handla korrekt om han eller hon inte vet vad som är rätt. Moraliskt handlande bygger alltså på kunskap. Det är genom okunskap som människor förleds att göra fel saker. Sokrates menade att ingen syndar medvetet, för att göra det som är rätt är det enda som leder till lycka – och alla vill vara lyckliga. Ett rätt beteende är det som bygger på förnuft och kunskap.^[ii] För att komma fram till kunskap förordade Sokrates det offentliga samtalet, en strukturerad dialog öppen för åhörare där förnuftigt tänkande, språkliga färdigheter och argumentationsförmåga söker sanningen genom argument och motargument.
   1. Platon (428–348 f.Kr.) var en klassisk grekisk filosof och författare och förmodligen den mest inflytelserika personen inom västerländsk filosofi i och med att han grundade skolan Platons akademi. Platon var från en överklassfamilj och ingick i Sokrates krets. Platons grundtanke var att det fanns en äkta verklighet bortom den verklighet vi ser och upplever med våra sinnen. Det vi ser i den fysiska världen är bristfälliga kopior av dess ”idé” eller ”form”, och den fysiska världen betraktas som en illusion och idévärlden är det egentligt sanna. Idéer är abstrakta objekt som existerar utanför tid och rum och är mer sanna än de verkligheter vi ser med ögat eftersom det fysiska alltid förändras och dör, medan ”idéerna” är eviga och perfekta. Filosofins uppgift är enligt Platon att genom förnuftet upptäcka den äkta verkligheten och på så sätt förstå uridén om ”det godas idé”. Platon menade också att människan består av två verkligheter; kroppen, som är själens fordon. Endast själen är enligt Platon odödlig och eftersom bara själen kan förstå detta med idéer, så är själens relation till kroppen samma som idéernas relation till den fysiska världen.^[iii]
   1. Aristoteles (384–322 f.Kr.) var en av Platons elever och blev senare i livet Alexander den stores lärare. Aristoteles ansåg, i motsats till Platon, att idéer och former inte existerade i sig självt bortanför dess egen verklighet. Aristoteles menade också att etik gick ut på att bli en god människa och göra gott, snarare än att bara ha kunskap om gott för dess egen skull, och delade upp etik och politik där etik undersökte det goda i individen, medan politik undersökte det goda i staden/samhället. Aristoteles la även grunden för den västerländska uppdelningen av fysik, metafysik, logik och etik.
   1. Den kyniska skolan (eller ”cynikerna”) var en filosofisk skola som låg nära Sokrates tänkande. De menade att det ideala var ”ett enkelt liv”, där en människa har så få behov som möjligt, där man levde i självbehärskning och avvisade sinnliga njutningar. Vägen till att må bra är att lära sig att önska sig så lite som möjligt och leva på ett minimum. Den kyniska skolan har fått sitt namn från dess mest kände representant Diogenes från Sinope (412–323 f.Kr.), som kallades för ”hunden” (=kyon på grekiska), för att han ansågs leva som en hund.
   1. Epikurismen, uppkallat efter den grekiska filosofen Epikuros (341–270 f.Kr.) lärde att man kan nå lycka och frid i själen genom att dra sig undan politik och offentligt liv där man söker ett stillsamt och enkelt liv utan smärta. Epikuréer ansåg att man bör leva här och nu och inte vara rädd för efterlivet eftersom de inte trodde att det fanns något liv efter döden. Epikuros förnekade inte gudars existens, men menade att de inte var intresserade av mänskligheten på något sätt, och att människan därför varken behöver vara rädd för gudar eller förvänta sig något från dem. Paulus mötte bland annat epikuréer på sina missionsresor, vilket vi ser tecken på i till exempel: “Om jag hade tänkt som människor i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.” (1Kor 15:32) och “Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom. En del sade: ”Vad vill den där pratmakaren säga?” Andra sade: ”Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar.” De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.” (Apg 17:18).
   1. Stoikerna var en populär filosofisk rörelse grundad av filosofen Zenon (333–264 f.Kr.). Stoikerna höll framför allt till i de täckta kolonnaderna som brukade finnas på offentliga mötesplatser och torg, en s.k. ”stoa”, och kunde därför nå en bredare publik i motsats till många andra filosofiska inriktningar som mest höll till i akademier. Stoikerna lärde att universum är styrt av ödet och att man genom att kontrollera sig själv och leva i harmoni med naturen kan lära sig att, närmast apatiskt, acceptera det som man möter i livet. Genom en inre frihet kan man möta vad som än händer med ett lugn. En del menar att vissa av Paulus ord ligger nära stoisk filosofi, exempelvis: “Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har.” (Fil 4:11). Likt cynikerna så ansåg också stoikerna att det var positivt och eftersträvansvärt att inte äga något, samtidigt som de menade att hela världen tillhörde dem. De citerade ofta ordspråket ”Vänner delar all egendom gemensamt” och hävdade att eftersom de var vänner till gudarna, som ägde allt, så var allt deras.^[iv]
   1. Skeptikerna var en filosofisk rörelse de tre århundradena före Kristus, som hade förlorat sin tilltro till mänskligt tänkande och gett upp hoppet om att någonsin hitta sanningen. Vissa klagade förtvivlat över att det inte ens finns någon sanning, och om den fanns så var den ändå utom räckhåll för mänsklig förståelse. Detta tänk fick konsekvenser även för det moraliska livet; om sanningen är okänd kan det heller inte finnas någon norm för det goda.
4. Paulus poäng är att det är en dårskap om korinthierna menar att evangeliet är en ny slags sophia, som kan mäta sig med de grekiska filosofierna. Budskapet om en korsfäst Kristus är en ”dårskap” för världen (1Kor 1:18–25), församlingsmedlemmarna är en samling mänskligt sett obetydliga och föraktade människor (1Kor 1:26–31), och Paulus själv var ”svag, rädd och mycket orolig” när han predikade ett budskap som inte byggde på ”visdomsord” utan på ”Guds kraft” (1Kor 2:1–5). Den kristna tron är någonting helt annat än ytterligare en i raden av grekiska filosofier.
   1. En religion där Gud går att upptäcka och finna genom mänsklig visdom skulle upphöja de smartaste och visaste människorna i stället för Gud själv, och tillbe det skapade i stället för Skaparen.
   1. Guds visdom kommer inte till oss genom mänsklig vishet, utan ges oss genom korset och tas emot genom att tro på Jesus.

²² Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, ²³ men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴ Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.

1. När Paulus predikade Kristus i Korinth la han märke till att budskapet om korset blev en stötesten för judarna och lät galet för romarna och grekerna. På Paulus tid fanns bland det judiska folket en stor längtan efter Messias och de sökte efter tecken på hans ankomst. Många judar ville att Messias skulle bli en messiansk konung som likt kung David återupprättar Israel som en mäktig nation igen. När exempelvis judarna ”såg vilket tecken” Jesus hade gjort när han mättade fem tusen män med fem bröd och två fiskar så ville de ”göra honom till kung med våld” (Joh 6:14-15). Judarna ville genom att göra Jesus till kung starta uppror mot romarna och med våld köra ut dem ur landet. Men Jesus drog sig undan eftersom hans ambition inte var att bli en världslig kung över Israel, utan hela världens frälsare, kung över så väl judar, greker som romare, genom att dö på korset. Detta blev en ”stötesten”, eller ”stötande” (=”skandalon” på grekiska) som det också kan översättas, för många judar som inte ville acceptera att Jesus valde att gå korsets väg eftersom det står i Gamla testamentet att ”den som är upphängd” på trä ”är en Guds förbannelse” (5Mos 21:23).
   1. Paulus använder här ”greker” och ”hedningar” synonymt. Befolkningen i Korinth var ju romare, men begreppet ”greker” var för judar ett sätt att beskriva icke-judar. Därför faller även romerska korinthier in i begreppet ”greker”, åtminstone i det här avseendet (1Kor 10:32, 1Kor 12:13, Rom 3:9, Gal 3:28).
      1. Det kan vara på sin plats att förklara varför Paulus skrev på grekiska till romerska korinthier. Normalt sett pratar ju romare latin. Men anledningen är för att grekiska var lingua franca, dvs. det internationella språket som de allra flesta kunde på den här tiden. Paulus kunde grekiska (Apg 21:37) och det var inte ovanligt att romerska ungdomar sändes till Aten för att lära sig grekiska. Så i en kristen församling där hebreisktalande judar och latintalande romare möttes så blev grekiska det språk som passade bäst.

²⁵ Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. ²⁶ Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. ²⁷ Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, ²⁸ och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, ²⁹ för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. ³⁰ Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, ³¹ för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

1. I det romerska samhället där maskulin styrka och makt var idealet var korsfästelse, ett straff som var så fruktansvärt att det till och med var förbjudet att utföra på romerska medborgare, ett tecken på svaghet och förnedring. I det grekiska samhället där visdom var idealet blev en korsfäst Gud rena dårskapen. I det judiska samhället som längtade efter en segrande kung blev en Messias upphängd på trä ett tecken på Guds förbannelse (5Mos 21:23). På alla tänkbara sätt var just korset det som romarna, grekerna och judarna ansåg ”dåraktigt”. Men för alla som tror på Jesus så blir korset inte en svaghet utan det som ger oss styrka, det blir inte en dårskap utan det som ger oss vishet, det blir det som tar bort vår förbannelse och i stället ger oss frälsning.
   1. För den som vill skryta med sin egen styrka eller sin egen vishet blir korset en dårskap. Men för den som i tro vill ta emot den frälsning som Gud vill ge alla människor, oavsett intelligensnivå, som tror på Jesus så blir korset porten in till vår ”rättfärdighet, helgelse och återlösning”.
2. Kanske fanns det församlingsmedlemmar i Korinth som försökte göra den kristna tron till en slags grekisk filosofi genom att nedtona budskapet om korset, och på så sätt bli mer accepterade i det sekulära samhället och bland den grekisk-romerska eliten. Men Paulus sätter prompt stopp för allt sådant genom att i stället upphöja budskapet om korset till det mest centrala och grundläggande i den kristna tron. Korset får aldrig bli något som vi skäms för, utan tvärtom det vi berömmer oss över!
   1. Den som vill berömma sig själv på grund av sin egen förträfflighet kommer att känna sig väldigt liten och ensam på domens dag. Men om nu någon prompt vill skryta och berömma sig över något, så gör man bäst i att ”berömma sig av att han har insikt och känner Herren” (Jer 9:24).
3. Här ser vi att det fanns församlingsmedlemmar i Korinth som var mäktiga och inflytelserika ute i ”världen”, dvs. i det romerska samhället, även om de inte var ”många”. Det finns många tecken i 1 Korinthierbrevet på att några av dessa individer hade börjat bete sig i församlingen som de brukade bete sig i det romerska samhället (1Kor 3:3), något som Paulus starkt motsatte sig. De delade upp sig i grupperingar, de drog varandra inför rätta, de frossade i synd, de missbrukade sin makt och de förbannade varandra. I sitt brev till församlingen i Korinth försöker Paulus gå till rätta med dessa sekulära romerska beteenden i den kristna församlingen.

^[i] J.L. de Villiers, ”Philosophical trends in the Graeco-Roman world”, i The New Testament Milieu, red. A.B. du Toit, vol. 2, Guide to the New Testament (Halfway House: Orion Publishers, 1998).

^[ii] J.L. de Villiers, ”Philosophical trends in the Graeco-Roman world”, i The New Testament Milieu, red. A.B. du Toit, vol. 2, Guide to the New Testament (Halfway House: Orion Publishers, 1998).

^[iii] J.L. de Villiers, ”Philosophical trends in the Graeco-Roman world”, i The New Testament Milieu, red. A.B. du Toit, vol. 2, Guide to the New Testament (Halfway House: Orion Publishers, 1998).

^[iv] Craig S. Keener, The IVP Bible Background Commentary: New Testament, Second Edition (Downers Grove, IL: IVP Academic: An Imprint of InterVarsity Press, 2014), 467.