Vad är nyckeln till väckelse i världens mest sekulariserade land? I en situation då andelen svenskar som är medlemmar i en kyrka minskar drastiskt? Exempelvis har Svenska kyrkan de senaste 20 åren minskat från 83 procent av befolkningen till 55 procent. Samtidigt växer pingströrelsen som aldrig förr. I den nyutgivna boken Pentekostalismen i Sverige på 2020-talet (Artos) konstaterar kyrkohistorikern Torbjörn Aronson att det har startats häpnadsväckande 430 (!) nya pingstförsamlingar de två senaste decennierna. Men det är inte den klassiska svenska Pingströrelsen som växer så det knakar, det är framför allt nybildade internationella församlingar.
Kristna från Latinamerika, Afrika och Asien har av olika anledningar kommit till Sverige. En del har flytt krig och misär, andra har sökt sig till Europa för att skapa sig en framtid och ett bättre liv för sin familj. Precis som svenskar som bosätter sig på den spanska solkusten har de behov av att både komma in i det nya svenska samhället och behov av att samlas i en trygg gemenskap som upprätthåller språket, kulturen och den gemensamma identiteten.
I bagaget har de kristna migranterna ofta med sig ett starkt böneliv och en naturlig tro på det övernaturliga, något som man i ärlighetens namn får erkänna att vi svenska pingstvänner nog har tappat en aning. Vi känner inte riktigt igen bilden när vi tittar oss själva i spegeln och minns vår ungdomstid, präglad av starkt böneliv, andedop, profetiska hälsningar och uttydning av tungotal. I takt med att Gud har välsignat våra liv har vi också anpassat oss till världen med minskad andlig styrka som följd.
För den andligt klarvakne framträder här ett antal synergieffekter. De kristna migranterna behöver gudstjänstlokaler, språkundervisning, myndighetskontakter, tips på jobb och hjälp med uppehållstillstånd. Detta är något som vi majoritetssvenskar kan hjälpa till med. Nyckeln till kyrkans framtid är att ge kyrknyckeln till migranterna.
Vi svenskar har å andra sidan behov av att blåsa liv i det andliga livet igen. Här har vi mycket att lära av migranterna. Medan svenskar sällan samlas ens till korta bönesamlingar är hela bönenätter vanliga bland kristna migranter. Medan vi effektiviserar gudstjänstordningen på minuten vill många migranter ha en större öppenhet för den helige Andes ledning i mötena.
Visst, vi har våra skillnader. Svenskar tycker att migranter ber för högt och för länge. Migranter tycker att svenskar tänker för mycket på tid. Men om vi kan ödmjuka oss och lära av varandra, så kan vi göra gemensam sak. Både svenskar och migranter vill återevangelisera Sverige, bidra positivt till det samhälle vi lever i och bli till välsignelse för utsatta människor. Nyckeln till kyrkans framtid är att folk från olika länder, språk och kulturer förenas i Kristus och arbetar tillsammans för att nå Sverige med evangelium.
Christian Mölk, pastor i Pingst Härnösand
Krönika i tidningen Hemmets vän 3 feb 2022.