Migrationsverket behöver utgå ifrån ett frälsningsperspektiv i bedömningen av konvertiter

Christian MölkBlogg, Integration, Konvertitfrågan Leave a Comment

Det stör mig att Migrationsverket fortsätter att misstro konvertiter som försöker berätta om sin kristna tro. Detta beror på att Migrationsverket utgår ifrån ett ”kunskapsperspektiv” i stället för ett ”frälsningsperspektiv”, när de försöker bedöma om en konvertit är i behov av skydd på grund av sin tro eller inte.

Migrationsverket menar att de inte har till uppgift att vara speciellt insatta i religionsutövning och att det inte är deras uppgift att bedöma om konvertiter är kristna eller inte, utan om de är i behov av skydd eller inte. Men för att bedöma om en konvertit är i behov av skydd eller inte, så behöver de bedöma om deras tro är genuin. Migrationsverket anser att konversionen är genuin om konvertiten lyckas göra sannolikt att han eller hon kommer att agera på ett sätt i Afghanistan som innebär ett skyddsbehov. För att avgöra detta behöver konvertiten ha förändrat sin inre tro och börjat med nya yttre uttryck som man är beredd att utöva öppet i sitt hemland. Men att det sker yttre uttryck i Sverige innebär det inte per automatik att dessa uttryck kommer att ske även i hemlandet, såvida det inte har skett en genuin inre förändring. Yttre uttryck kan vara att man har slutat gå i moskén, börjat gå i kyrkan, döpt sig, vittnar om sin tro, engagerar sig i en församling, bär kors, etc. Det är de yttre uttrycken som genererar skyddsbehov, men det är inte de som avgör om det har skett en genuin inre förändring. Om de yttre uttrycken sker i Sverige utan en inre förändring kommer de yttre uttrycken förmodligen inte utföras i hemlandet och därmed är heller inte konvertiten i behov av skydd.

Problemet är bara att Migrationsverket inte riktigt vet hur man avgör om någon är genuint troende eller inte, de erkänner ju själva att de inte har detta som uppgift. Det som förvärrar saken ytterligare är att Migrationsverket heller inte värderar pastorers och prästers intyg särskilt högt, de som ju har i uppgift att bedöma om någon är kristen och redo för dop eller inte. Migrationsverket har för lite kunskap om den kristna tron och tar heller inte hjälp av de som har kunskap om den kristna tron. De som blir lidande är de nyfrälsta konvertiter som inte lyckas förklara sin kristna tro utifrån det kunskapsperspektiv som Migrationsverket har för att bedöma konvertitens tro.

Att avgöra en konvertits tro genom att ställa frågor om treenigheten, kristna högtider och Jesu lärjungar, är inte ett rättssäkert sätt att bedöma en konversions genuinitet eftersom det bygger på den felaktiga premissen att konversion grundar sig på kunskap och fakta.

Jag har jobbat som pastor i snart 20 år, studerat konversion i Nepal, arbetat aktivt med konvertiter i snart 10 år, mött hundratals konvertiter, döpt otaliga. Min erfarenhet är att de allra flesta blir kristna genom att få ett möte med Gud, dvs. det ”frälsningsperspektiv” som jag menar är en bättre utgångspunkt för att bedöma någons tro. Ett möte med Gud och kristendomen kan variera och bestå av olika saker, som exempelvis att höra Guds röst när man står inför ett vägskäl i livet, man drabbas av ett bibelord som man läser, man blir medbjuden till kyrkan av en kristen, man får förbön för sig själv eller en anhörig, man upplever kärlek, hopp och inre frid på grund av Jesus, osv.

Som ett resultat av detta möte med Gud vill man döpa sig och bli medlem i en församling. I Bibeln sker dopet oftast inom samma dygn som man kommit till tro, dock senast inom tre dagar. Men även om tiden mellan tro och dop bör vara så kort som möjligt, så för att undvika att någon döps utan att verkligen ha förstått vad det innebär att bli kristen har de flesta kyrkor dopsamtal innan dop, så att döparen får en rimlig möjlighet att bedöma om den troende är redo. I dessa samtal lyssnar man för det första på dopkandidatens frälsningsupplevelse och möte med Gud, för det andra undervisar man i de grundläggande aspekterna av den kristna tron (Skapad till Guds avbild, Synd, Jesus, Omvändelse, Frälsning, Förlåtelse, Dop, Helgelse, Församling, Uppfyllelse av den helige Ande) och för det tredje bedömer man när dopkandidaten är redo för dop.

Kan en konvertit fejka om sin tro och lura både pastorn och Migrationsverket? Ja, självklart. Varken pastorer eller Migrationsverket kan se in i en annan människas hjärta, det kan bara Gud göra. Men är det värt att offra religionsfriheten och konvertitens mänskliga rättigheter för att undvika att någon luras? Är det inte bättre att dra tillbaka uppehållstillståndet om det visar sig att konvertiten inte alls är kristen, än att av misstag utvisa en genuin kristen till förföljelse och död?

Men även om man inte vill utgå från mitt ”frälsningsperspektiv”, så menar jag att Migrationsverket borde bli bättre på att åtminstone utgå ifrån FN:s definition av tro samt modern forskning. UNHCR:s riktlinjer för flyktinganspråk slår fast att anspråk på religion kan syfta på:

  1. Religion som tro
  2. Religion som identitet
  3. Religion som livsstil

Enligt FN så anses kunskap inte vara nödvändigt för att kunna räknas till en viss religion. Religionsfriheten inkluderar rätten till att manifestera sin religion såväl individuellt som i en gemenskap, privat såväl som offentligt. En religiös tro, identitet eller livsstil är så fundamental för den mänskliga identiteten att en människa inte kan förväntas dölja eller förändra sina religiösa uttryck för att undvika förföljelse.

Dessutom har modern forskning visat att religion oftare är något som levs, snarare än som tänks. Det som drar människor till en religion är relationerna, snarare än läror. Enligt sociologiska studier är sociala nätverk den primära motorn i beslutet att konvertera, och läran är sekundär.

Migrationsverket behöver enligt min mening göra följande för att komma rätt:

  1. Migrationsverket behöver utgå ifrån ett frälsningsperspektiv i stället för ett kunskapsperspektiv.
  2. Migrationsverket behöver utgå ifrån FN:s definition av tro.
  3. Migrationsverket behöver utgå ifrån modern forskning om konversion.
  4. Migrationsverket behöver höja sin egen kunskap om kristen tro.
  5. Migrationsverket behöver se till så att personal har en god kunskap om kristen terminologi.
  6. Migrationsverket behöver se till så att tolkar inte tillhör den religion som konvertiten lämnat.
  7. Migrationsverket behöver värdera pastorers och prästers intyg högre.
  8. Migrationsverket behöver värdera församlingsaktiviteter högre.
  9. Migrationsverket behöver låta SKR utbilda sin personal igen.
  10. Migrationsverket behöver betrakta konvertiter som kristna tills motsatsen är bevisad.

Dela

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.