Har grubblat mycket de senaste dagarna. Känns som att jag förmodligen kommer skriva av mig en del här på min Facebook-sida, som nån slags terapi.
Just nu fascineras jag över tanken att jag har fått ett av de värsta sjukdomsbeskeden man kan få, cancer, samtidigt som jag, åtminstone rent fysiskt, mår alldeles utmärkt. Tänk om en läkare ringer imorgon och säger att allt var ett misstag och jag egentligen är helt frisk. Bortsett från alla besvärliga undersökningar hit och dit, så är cancern än så länge bara en mental tankeprodukt för mig, eftersom jag ju inte känner mig sjuk. Helt absurd känsla.
Helt paff över alla hundratals kommentarer och böner! Jag är en sån person som alltid tänker att ingen bryr sig om mig. Att jag är betydelselös och ointressant. Har därför blivit helt mållös och tårögd av hur många som hört av sig och bett för mig. 
Det har varit så många kommentarer att när jag försökt klicka på Gilla på alla så har Facebook börjat misstänka att jag är en bot och varnat mig för avstängning. Hursomhelst, tack! Det betyder oerhört mycket. Kanske är det till och med så att jag mår så förhållandevis bra just för att ni är så många som ber för mig.
Tänker en del på detta med helande. Jag tror på helande och har bett för många sjuka som har blivit mirakulöst helade. Men jag har aldrig varit i situationen att själv vara i behov av ett helande. Det är en helt annan sak att ha tro för helande när det gäller någon annan. Kan Gud hela mig? Ja det är jag helt övertygad om. Vill Gud hela mig? Ja det hoppas jag. Kommer jag att bli helad? Ingen aning. Så länge som vi lever kvar här i världen finns inga garantier. Men oavsett om jag lever 10 år till eller 50 år till så kommer jag att vittna om Jesus till mitt sista andetag. Men detta kommer jag fortsätta grubbla och be över. Förmodligen kommer Gud lära mig ett och annat om detta framöver.
När tankarna snurrar så mycket som de gör nu så är det nog ofrånkomligt att man funderar på vad som är det viktigaste för mig i min pastorstjänst. Gång på gång landar jag i att det viktigaste för mig som jag vill ägna mig åt tills jag inte längre kan är:
– Vittna om Jesus
– Döpa de som kommer till tro
– Hjälpa människor som har det svårt
Dessa tre är kärnan i den kallelse jag har fått från Gud. Att vara ett ‘Jesu vittne’.
“Men jag är som ett olivträd, grönskande i Guds hus. Jag litar på Guds godhet nu och för evigt.” (Psaltaren 52:10)