Ef 4:11-16 – De fem tjänstegåvorna

“¹¹ Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, ¹² för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp ¹³ tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. ¹⁴ Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. ¹⁵ Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. ¹⁶ Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek.”

Ef 4:11-16

• ¹¹Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare
  • I 1 Kor 12:4 skriver Paulus att ”det finns olika slags nådegåvor”. Det finns alltså en stor variation i hur Anden utrustar oss med andliga gåvor och andliga tjänster. Nu går Paulus över till att nämna fem (eller fyra, beroende på hur man ser på herde/lärare) ”tjänstegåvor”.
  • Precis som med alla andliga gåvor, så kan alla kristna bli använda av Gud i alla gåvor rent generellt, samtidigt som Gud också vill använda vissa personer mer specifikt. Exempelvis kan alla kristna be för sjuka och få se helanden, men vissa väljs ut av Gud till att fungera mer specifikt i gåvan att bota sjuka.
  • Paulus skriver att Kristus ”gav” de här tjänstegåvorna till församlingen i syfte att de som får gåvorna ska ”utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst”. Det är alltså primärt församlingen som ska nå nya människor eller ha omsorg om församlingens medlemmar, inte bara de som har fått evangelistgåvan eller herdegåvan. Men de som har fått dessa gåvor särskilt, behöver hjälpa församlingen som helhet att utföra sitt uppdrag från Jesus. Tanken är alltså att mogna kristna som har fått en andlig tjänstegåva från Herren ska använda den för att hjälpa andra församlingsmedlemmar att i sin tur växa i sin tro och utföra den uppgift som Jesus har gett församlingen.
  • Det kan vara värt att notera att dessa tjänstegåvor inte är personlighetsdrag som man har fötts med, utan gåvor man har fått från Herren. Det går exempelvis inte att dra ett likhetstecken mellan en extrovert, utåtriktad, social person och en evangelist. Bara för att man är en utåtriktad person och tycker om att prata med nya människor, så betyder inte det att man har en smörjelse från den helige Ande till att vittna om de goda nyheterna och leda en människa till frälsning. Däremot kan till exempel en introvert och tystlåten människa med gåvan att vara en evangelist beröra en människas inre vid varje enskilt samtal och på så sätt leda människor till frälsning.
  • En intressant ”detalj” att fundera på är det faktum att när Paulus beskriver de fem tjänstegåvorna, så nämner han varken biskop, präst eller diakon. Dessa tre tjänster har ju blivit etablerade i de historiska kyrkorna i efterbiblisk tid. Min uppfattning är att det hierarkiska sätt dessa tre tjänster fungerar i dagens historiska kyrkor inte stämmer överens med det sätt som de beskrivs i Bibeln, där de snarare beskrivs närmast synonymt (1 Pet 5:1–2), samt att vi finner ett mer bibliskt korrekt styrelseskick i dessa fem tjänstegåvor.
    • Faktum är att det var först på 100-talet efter Kristus som apostlar och profeter blev biskopar och präster. I stället för att de fem tjänstegåvorna var ett kollegialt ledarskap med olika gåvor som kompletterade varandra, så blev det kyrkliga ledarskapet hierarkiskt. Kanske berodde denna utveckling på att man tappade kontakt med den helige Ande och kompenserade detta med hierarkiska strukturer.

• Apostel
  • Ordet ”apostel” (”apostolos” på grekiska) betyder ”sänd”, och kan i en biblisk mening ha flera olika betydelser:
    • I en mening så är alla kristna apostlar, dvs. ”sända” av Jesus ut i världen för att predika evangeliet i ord och handling.
      • En andra betydelse av ordet är Jesu tolv apostlar, hans närmaste krets som skrev Nya testamentet och var den tidiga kyrkans första ledare. Ett kriterium för att vara en sådan apostel var att man varit med Jesus ända från början, samt vara sänd av Jesus (Joh 20:21) som ett ”vittne om Jesu uppståndelse” (Apg 1:21-22). Apostlar av detta slag finns inte idag utan är förbehållet den första kyrkans tid i syfte att lägga grunden för kristendomen (Ef 2:20, Apg 2:42).
      • En tredje betydelse av ordet ”apostel”, och den slags apostel som jag tror Paulus menar i denna vers, är ”en pionjär församlingsledare”, ”församlingsplanterare” eller ”missionär”. Exempelvis ser vi att de pionjära församlingsledarna Paulus (1 Kor 9:1–2), Barnabas (Apg 14:14), Jakob (Gal 1:19), Andronikus och Junias (Rom 16:7) alla kallas för ”apostlar”, även om de inte var bland de tolv ursprungliga apostlarna.
        • En apostel av detta slag är fylld av den helige Ande, lever ett liv i bön, får se både mirakler och förföljelse, arbetar med evangeliet, lägger grunden för församlingar eller församlingsverksamhet, bygger upp och tar nya initiativ på nya platser. När arbetet står på egna ben rör sig aposteln vidare till nya onådda områden för att bygga upp Guds rike även där.
        • På grund av att en apostel ofta är en pionjär som bryter ny mark och bygger upp en församling från grunden, så är apostlar ofta begåvade med mer eller mindre alla dessa fem tjänstegåvor. En apostel måste vara en evangelist för att nå nya människor, och en herde för att ta hand om de som blir frälsta. En apostel måste också kunna profetera för att på ett övernaturligt sätt beröra människors inre, och måste också kunna predika Skriften på ett sätt så att folk förstår.
  • En församling behöver kontinuerligt arbeta för att sända ut personer som den helige Ande har kallat till apostlar, och stödja dem i deras kallelse. Utrustandet, utsändandet och supporten är en fortsättning på Jesus missionsbefallning (Matt 28:18–20).

• Profet
  • I Gamla testamentet var en profet ett ”språkrör” för Gud och förmedlade Guds ord till Guds folk. I Joel 2:28-29 profeterar profeten Joel att Gud i den sista tiden kommer att utgjuta sin Ande över både män och kvinnor så att de profeterar. Detta uppfylldes på Pingstdagen (Apg 2:1–21).
    1. I Nya testamentet innebär att ”profetera” eller att vara en ”profet” (”prophetes” på grekiska) oftast att med egna ord meddela det som Gud har uppenbarat för den som profeterar.
    1. Profetiska ord ger ”uppbyggelse, uppmuntran och tröst” till både individer och till hela församlingen (1 Kor 14:3–5). Profetiska ord kan också i evangelistiska syften avslöja en människas inre ”hemligheter” så att de leds till omvändelse, frälsning och tillbedjan (1 Kor 14:24–25).
    1. Eftersom det profetiska budskapet är från Gud men levererat genom en människa, så ska profetiska hälsningar inte ses som ofelbara. Profetiska ord är ”färgat” av den som har upplevt budskapet och kan ibland innehålla misstag. Därför är det viktigt att alla profetiska ord ”prövas” av de som hör budskapet, så att de stämmer överens med Guds ord och vilja (1 Kor 14:29, 1 Thess 5:20-21, 1Joh 4:1).
    1. Några exempel på nytestamentliga profeter är Agabus, som förutsade en svår hungersnöd (Apg 11:28), Judas och Silas, som uppmuntrade och styrkte bröderna (Apg 15:32), och evangelisten Filippus fyra ogifta döttrar som alla hade profetisk gåva (Apg 21:8–9).
  • En församling behöver vara öppen för det profetiska och uppmuntra medlemmar med profetians gåva att leva i bön, spendera mycket tid inför Guds ansikte och frimodigt och ödmjukt dela det man upplever. Samtidigt behöver församlingsledningen se till så att allt sker på ett ordnat och sunt sätt i en trygg miljö. Det leder till att människor får tilltal av Gud, får sina liv förvandlade, gamla sår läkta, olika sorters bekräftelser och vägledning i nya steg man behöver ta i livet.

• Evangelist
  • En nytestamentlig ”evangelist” (”euangelistes” på grekiska) är en person som proklamerar ”evangeliet” (=de goda nyheterna) om Jesus. Det grekiska ordet ”evangelion” är en sammanslagning av de två orden ”eu” (=god) och ”angelos” (=budbärare). Romerska härolder brukade ställa sig på stadens torg och proklamera ”goda nyheter” vid exempelvis en militär seger eller när en ny kejsare tillträtt.
    1. Exempel på evangelister i Nya testamentet är Timoteus (2 Tim 4:5) och Filippus (Apg 21:8), som predikade Kristus för folket i Samaria (Apg 8:4–5), och som utifrån Skriften predikade evangeliet om Jesus för den etiopiske hovmannen (Apg 8:26-40).
       1. I Apg 8 kan vi se ett bra mönster utifrån evangelisten Filippus arbete. Filippus predikade evangeliet (Apg 8:4–5), många trodde på förkunnelsen och döptes (Apg 8:6, 12), mirakler, helanden och demonutdrivningar följde (Apg 8:6–7, 13) och de troende blev döpta i den helige Ande (Apg 8:14–17).
    1. Om en herde riktar sig till den egna församlingen och tar hand om redan kristna, så riktar sig evangelisten utåt mot nya människor som ännu inte har hört de goda nyheterna om frälsning i Jesus.
    1. Även om alla kristna rent generellt har i uppdrag att sprida evangeliet (Matt 28:18–20), så utrustar Gud vissa mer specifikt för den här viktiga uppgiften. Evangelister har en särskild förmåga att nå ut till nya människor och leda dem till frälsning.
  • En församling behöver stötta, uppmuntra och ge resurser till medlemmar med evangelistens gåva. Det kommer att leda till att nya människor kommer till kyrkan och blir frälsta.

• Herde
  • Ordet ”herde” (”poimen” på grekiska och ”pastor” på latin) är hämtat från ”fåraherde” och betyder helt enkelt att vara en herde över en ”herde” med troende.
    1. I Gamla testamentet beskrivs Gud som ”Israels herde” (Ps 80:1) och i Nya testamentet beskrivs Jesus som ”den gode herden” (Joh 10:11). I ett samtal med Petrus så uppmanar Jesus Petrus att vara en herde för Jesu får och föra dem på bete (Joh 21:15–17).
    1. En herde är en person som tar hand om församlingens medlemmar och ser till så att de mår bra. Precis som en fåraherde för sina får till gräs och vatten och beskyddar dem mot vargar, så för en herde sina medlemmar till Bibeln och bönen och beskyddar dem mot villolärare.
    1. En församlingsledare är ofta en herde eftersom den som leder en församling har som uppgift att ta hand om församlingen/hjorden (Apg 20:28–31). Det är väldigt viktigt att en församling med den helige Andes hjälp väljer en ledare som har en god andlig karaktär och som undervisar Guds ord på ett sunt sätt (1Tim 3:1–5, Tit 2:7–8).
       1. Inte alla herdar blir församlingsledare och pastorer, utan kan fungera i sin gåva i församlingen ändå, exempelvis som diakoner.
    • Teologer är inte överens om huruvida herdar och lärare är två olika tjänstegåvor eller om de hör ihop. I den grekiska grundtexten ser det rent språkligt ut som att Paulus klumpar ihop dem. Dock är det min erfarenhet att de är två olika tjänster som inte nödvändigtvis alltid sitter ihop. Visserligen måste en herde kunna undervisa i Guds ord, men det är inte nödvändigtvis hans eller hennes främsta begåvning. Det är heller inte alltid säkert att en duktig Bibellärare samtidigt är en begåvad herde och pastor.
      • I Apostlagärningarna så uppmanar Paulus de äldste i församlingen i Efesus att vara ”herdar” över den hjord som den helige Ande har satt dem som ledare över (Apg 20:28). Men även om alla äldste ska vara herdar, så verkar inte Paulus anse att alla äldste ska arbeta med ”predikan och undervisning” (1 Tim 5:17).
  • Det är viktigt att en församling utser sunda herdar som församlingsledare, så att församlingen blir en trygg miljö där medlemmarna kan växa i sin tro, få biblisk undervisning och få kärlek och omsorg när livet är svårt.

• Lärare
  • En ”lärare” (”didaskalos” på grekiska) undervisar i Guds ord (Rom 12:7). Detta gör naturligtvis även evangelister och herdar, men lärare har en särskild begåvning att kunna öppna upp Skrifterna (Luk 24:25-32), dela ”sanningens ord” (2 Tim 2:15), undervisa ”den sunda läran” (Tit 2:1), föra vidare apostlarnas lära (2 Tim 2:2) så att folk förstår och tar till sig budskapet på ett djupare plan. Det handlar alltså inte primärt om att vara duktig på pedagogik, utan om att hjälpa församlingsmedlemmar att se Jesus i hela Skriften och att spegla sitt eget liv och lärjungaskap i Bibeln.
    • Ett bra exempel på den här lärar-tjänstegåvan i funktion är när Jesus visar sig för Emmausvandrarna. Jesus undervisar de två lärjungarna och visar allt det står om Messias i hela Skriften (Luk 24:1–35). Efter att Jesus har lämnat Emmausvandrarna så säger de till varandra: ”Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?” (Luk 24:32)
  • En församling med sunda Bibellärare i funktion leder till medlemmar som älskar Bibeln och läser den regelbundet med Andens hjälp så att man ser Jesus i hela Skriften. En Bibellärare skapar en bro mellan Bibeln och lärjungen så att man kan leva i och tillämpa allt det goda som Bibeln vill ge oss.

• ¹²för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp ¹³ tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.
  • Det är inte Guds tanke att en pastor eller församlingsledare ensam ska utföra allt församlingsarbete samtidigt som församlingsmedlemmarna tyst tittar på. En del av församlingsledarens ansvar är att hjälpa församlingsmedlemmar att delta i församlingsarbetet. Detta gör man som församlingsledare genom att ”utrusta de heliga” till framförallt två saker: 1) ”att utföra sin tjänst” och 2) ”att bygga upp Kristi kropp”.
    • Det grekiska ord som är översatt till ”utrusta” är ”katartismos” och användes ibland för att beskriva att man ”lagade” fisknät eller brutna ben.
      • En församlingsledares arbete med att utrusta församlingen kan vara ett lika mödosamt och långsiktigt arbete som att sitta och laga ett fisknät eller någons brutna ben. Det tar tid och krävs tålamod och idogt arbete.
      • Målet med lärjungaskapet är att växa i sin tro och bli som Jesus (Luk 6:40), ”väl rustad för varje god gärning” (2 Tim 3:17).
    • Kristi kropp, församlingen, jämförs två kapitel tidigare med ett ”heligt tempel” som sammanfogas och växer (Ef 2:21). Församlingen ”byggs upp” på samma sätt som man sten för sten lägger alla delar på rätt plats. Petrus gör en liknande jämförelse och menar att vi är ”levande stenar” i ett ”andligt hus” (1 Pet 2:5).
      • En församlingsledare är alltså en god byggmästare som hjälper församlingsmedlemmar att hitta sin plats och sin uppgift i det andliga församlingsbygget.
  • Ett resultat av att bygga på det andliga församlingsbygget är 1) enhet i tron och i kunskapen om Guds Son, 2) manlig mognad och 3) att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
    • Genom en Bibellärares försorg kan församlingen växa i sin kunskap om Jesus och få en enad förståelse om vem han är.
    • Genom att växa i sin tro så når man så småningom en mognad i tron som gör att man inte kastas hit och dit som ett skepp på ett stormigt hav.
      • Ordet ”manlig” mognad används inte som en kontrast till ”kvinnlig” mognad, utan som kontrast till en ”barnslig” mognad i vers 14.
        • I Bibeln ser vi att begreppet “man” ofta inkluderar både män och kvinnor som ett slags samlingsbegrepp. På hebreiska är ordet för “människa” samma som den första mannens namn: “adam” (1 Mos 1:27). På samma sätt som ordet ”man” kan betyda ”mänsklighet” så kan även ordet ”bröder” betyda ”syskon” och inkludera både ”bröder och systrar”.
    • Genom att hitta sin plats i det andliga församlingsbygget och tjäna Gud utifrån de gåvor och den kallelse man har, så växer man i sin tro, mognar och blir mer och mer lik Jesus. Detta gäller både individuellt för den enskilde lärjungen, men också gemensamt för hela församlingen tillsammans.

• ¹⁴Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. ¹⁵ Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
  • Den som har mognat i sin tro, den tro som är byggd på Nya testamentet med Jesus som hörnsten (Ef 2:20), kastas inte hit och dit mellan olika villoläror som ett skepp på ett stormigt hav. Den som är mogen i sin tro bygger sin tro på det som står om Jesus i Nya testamentet och låter sig inte luras av obibliska läror hit och dit.
    • Paulus jämför villolärarnas lurendrejerier med ”falskt spel”, dvs. att exempelvis fuska i kortspel. På samma sätt som en fuskande kortspelare använder fusk och lögn för att lura sina medspelare på pengar, så använder en villolärare sina obibliska läror för att lura församlingsmedlemmar i syfte att få personlig vinning.
    • För att moverka villoläror och stå emot villolärare uppmanar Paulus församlingen att ”hålla fast vid sanningen”.
      • Det sägs att den gamle predikanten Charles Spurgeon brukade säga ”Chapter and Verse, please!” när någon framförde någon ny lära eller undervisning. För den mogne kristne är det viktigt att alltid be den som undervisar något nytt att grunda det i Bibeln och be om ”kapitel och vers, tack!”
  • Är församlingen en ”pyramid” med en ärkebiskop högst i topp? Eller en buss där pastorn kör och medlemmarna sitter lugnt och tryggt i sina kyrkbänkar? Nej, församlingen är en ”kropp” där alla delar har sin plats och hjälps åt på det sätt man är skapt för att göra.