Inledning
Varje nyår brukar jag skriva en nyårskrönika för att fundera vad som har hänt under året, framförallt vad gäller mitt jobb som pastor och mitt skrivande. Tidigare nyårskrönikor hittar du här.
I det privata livet har detta året till stor del handlat om att komma till rätta i den nya hemstaden Härnösand. Vi har flyttat in i ett parhus på berget på ön. Konrad har börjat skolan och Amelie har börjat dagis. Min fru Annica är just nu i övergången mellan att avsluta sitt jobb i Timrå och börja sitt nya i Härnösand. Familjen mår bra och vi trivs jättebra i Härnösand.
Härnösand
I början av året avslutade jag min tjänst som föreståndare i Timrå och påbörjade det stora uppdraget att vara pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Härnösand! Att få förtroendet att vara föreståndare för en pingstförsamling är det finaste uppdrag jag kan tänka mig. Det har varit en stor skillnad, församlingen i Härnösand är ungefär dubbelt så stor som församlingen i Timrå. I Timrå var jag ensam anställd och i Härnösand är jag arbetsledare för ett pastorsteam på 6 personer (vi är tre pastorer, en missionär, en evangelist och en pastorskandidat). Jag trivs jättebra med jobbet, men det har verkligen varit en utmaning att växa in i ett större ansvar. Tidvis har jag nostalgiskt tänkt på hur enkelt allt var i Timrå, när jag bara hade mig själv att tänka på arbetsmässigt. Men samtidigt måste jag inse att om Gud ger mig en större uppgift måste jag acceptera det och ta mig an det med hängivenhet och ansvarskänsla. Att vara bekväm, komma till ro och utföra samma arbetssysslor vecka ut och vecka in verkar inte passa min personlighet. Jag gillar att utmanas, ta mig vatten över huvudet, bygga upp någonting nytt och ständigt vara på väg mot ett mål. När jag har uppnått mina mål får jag tråkigt och blir rastlös.
Under året har jag också insett att jag passar i rollen som arbetsledare. Jag gillar helt enkelt att leda genom att tjäna och ta ansvar och jag har lärt mig att bli allt mer organiserad. Att hjälpa kollegor och medlemmar att utvecklas, växa i sin tjänst och hitta sin plats i Guds rike.
Jag har också lagt märke till att jag fungerar bra i kriser. När det uppstår en jobbig situation, en konflikt eller en olycka, så tycker jag om att lösa den uppkomna situationen. Jag gillar att sitta i krissamtal, reda ut konflikter, gå till botten, hantera besvikelser, osv.
I församlingen fortlöper arbetet som pågått under några års tid i Pingst Härnösand. Församlingen har växt och vi har döpt 9 personer. Många av de flyktingar som vi döpt tidigare år har fått flyttbetyg till andra församlingar i andra städer. Det gläder mig att deras liv får en ny start i och med uppehållstillstånd, men det är tråkigt för oss att de flyttas till andra kommuner. Vi har också fått se mirakulösa helanden. En kvinna fick ställa in operationen eftersom det som skulle opereras bort försvann efter förbön. En annan kvinna blev opererad av läkare utan att bli bättre, men blev istället fullständigt helad efter förbön. En man i församlingen blev helad i ryggen. En hörselskadad flicka hör bättre efter förbön.
Pingst
År 2017 fick jag i uppdrag av Pingströrelsens föreståndare Daniel Alm att tillsammans med Carolina Klintefelt jobba fram Pingst-antologin Kallad Bekräftad Överlåten (läs förra årets nyårskrönika för mer om det). I början av 2018 var det därför en VÄLDIGT stor ära att få stå på den stora pastorskonferensens scen tillsammans med Daniel och Carolina!
Pingst Integration
När jag för ungefär fyra år sedan började skriva om afghaner som konverterar till kristen tro var jag, med undantag för Bengt Sjöberg, nästan ensam om det. Nu är det så många som skriver att jag inte ens hinner med att läsa allt. Engagemanget för flyktingar har inga gränser.
På ett sätt kan man tänka att jag har lyckats med min ambition att vara de svaga och utsattas röst och berätta deras vittnesbörd. Men på ett annat sätt känner jag att vi fortfarande inte har fått till en reell förändring. Sverige fortsätter utvisa kristna till länder där kristna förföljs och mördas. Migrationsverket fortsätter att misstro konvertiters mänskliga rätt till religionsfrihet. Det gör mig bedrövad och tvingar mig att fortsätta skriva.
Vad gäller mitt eget skrivande, så märker jag ju tydligt hur det folkliga engagemanget för flyktingar och konvertiter är enormt, det märks inte minst i statistiken som du kan se sist i denna nyårskrönika. ALLA mina mest lästa inlägg detta år handlar om konvertiter. Jag älskar visserligen att skriva, men är egentligen inte så bra på det. Att skriva kommer inte naturligt för mig, om man jämför med att predika. När jag skriver måste jag fundera på varje ord, medans när jag predikar räcker det med att jag öppnar munnen så kommer det av sig självt.
Under året jobbade jag framförallt med fyra texter under temat integration:
– Debattartikel i Dagens samhälle: Stoppa utvisningarna av kristna med asylskäl
– Pingst Integrations text i tidningen Ångermanland: Integrationsglädje
– Debattartikel i tidningen Dagen: Lita på pastorers intyg
– Gästkrönika i Sundsvalls tidning: Mina vänner drömmer inte om att resa längre – utan om att få stanna
Men eftersom jag generellt sätt inte är tillräckligt bra för att vara en ”riktig” skribent, så tvingas jag oftast nöja mig med att skriva här på Facebook. På sätt och vis är det tråkigt, men å andra sidan ger det mig ett försprång och jag är ofta före de stora kristna tidningarna med att skriva om exempelvis konvertiter. Dessutom ligger mitt sätt att skriva i linje med framtiden; jag tror att folk kommer att allt mer vilja följa och läsa individuella skribenters alster snarare än att prenumerera på tidningar.
Statistik
Tidigare år har jag visat lite statistik från min hemsida www.christianmolk.se, men detta år har jag nästintill helt övergått till att skriva på min Facebook-sida Pastor Christian Mölk. Visst är det fortfarande många som googlar sig fram till min hemsida, men det är numera betydligt fler som jag når ut till via Facebook. Här är årets mest lästa inlägg:
- Idag utvisas en kristen till Afghanistan – 93 000 (visningar / personer som nåtts)
- Pressrelease från Pingst Lidköping – 56 200
- Tyvärr måste jag meddela att Ali Akbari till slut blev utvisad – 22 300
- Nu har Ali blivit misshandlad pga sin kors-tatuering – 21 300
- Utvisning av kristna till Afghanistan – 20 600
- Det här är så fruktansvärt! – 19 800
- Några av medlemmarna i min församling – 11 800
Sammanfattningsvis har 2018 för mig och familjen handlat om att landa i Härnösand, både i staden och jobbet. Jag har växt enormt mycket i mitt ledarskap, jag har jobbat mycket med skrivandet och engagerat mig för konvertiter.