Inledning
Nu är det nyårsafton och ikväll är det dags att på ett väldigt udda sätt fira Jesu omskärelse. Dessutom har ytterligare ett år gått sedan förra nyårskrönikan (läs mina tidigare nyårskrönikor) och det är dags att blicka tillbaka.
På det personliga planet så har familjen utökats med en liten dotter som föddes i juni och heter Amelie. Min fru Annica har tagit examen, fått jobb som fritidslärare och fyllt 30. Vår son Konrad har börjat träna judo och tycker om att spela hockey med mig :)
Mycket mer än så får ni typ inte veta om min familj eftersom jag brukar undvika att skriva om dem allt för mycket på bloggen. Så istället några ord om framtiden.
Härnösand
När jag kom till Timrå för 5 och ett halvt år sedan fick jag nästan direkt flera samstämmiga profetiska ord som handlade om att jag inte skulle stanna som pastor i Timrå speciellt länge. Jag noterade orden, men bestämde mig för att bara vänta och se. Om de profetiska orden var sanna så kommer de ju att inträffa förr eller senare. Dock funderade jag och min fru över hur länge ”länge” är? Vi kom fram till att passerar det 5 år (dvs. sommaren 2017) så börjar det bli länge. Om Gud talar till oss innan dess så var profetiorna sanna, annars var de inte det.
I april i år talade Herren till mig när jag av en händelse satt och läste Apostlagärningarna 8. Jag läste om hur Filippus fick vara med om en fantastisk väckelse i staden Samaria där många blev frälsta och helade. I Bibeltexten kan vi se hur Filippus fick nåden att vara med och starta den här väckelsen och stod i centrum för den. Men i Apg 8:26 står det sen att Filippus hastigt och plötsligt kallas vidare till en annan plats. Filippus lämnar väckelsen och beger sig ut på nya uppdrag. När jag läste detta drabbades jag av Guds Ande i mitt hjärta och upplevde hur Herren talade till mig. Att plötsligt behöva lämna en väckelse och gå till nya uppdrag hör till evangelistens börda. Jag förstod att något snart skulle hända och att Gud skulle kalla mig vidare. Vår församling står ju mitt uppe i en väckelse bland afghaner och iranier, och vore det inte för denna starka upplevelse, skulle jag högst troligtvis säga nej till en ny kallelse. Men nu visade Herren för mig att även om jag, likt Filippus, varit med i starten på denna väckelse, så beror inte väckeselen på mig utan på Gud. Jag är bara en enkel tjänare som måste gå dit Herren kallar.
Några veckor senare, i slutet av maj, dvs. en vecka innan sommaren började, fick jag så en fråga från Pingst Härnösand om jag kunde tänka mig att bli deras föreståndare. Först blev jag väldigt paff och ställd. Men pga. att Herren talade till mig några veckor tidigare så beslöt jag mig för att seriöst pröva tanken och be över det. Under minst ett halvår bad jag mycket över detta och samtalade med både Härnösands församlingsledning och min egen församlingsledning i Timrå. Till slut landade jag i att jag upplever att Gud kallar mig till detta nya uppdrag som pastor och föreståndare i Pingst Härnösand.
På ett sätt känns det väldigt sorgligt att sluta i Timrå Pingst. Arbetet har gått mycket bra, församlingen har växt så det knakat och jag har fått goda vänner. Men evangelistens börda är som sagt att gå vidare i nya uppdrag närsomhelst Herren kallar vidare. Jag har gett mitt liv till tjänst för Herren och det är inte jag som bestämmer vart jag jobbar, hur länge eller på vilket sätt. Baksidan av detta är att det kan vara smärtsamt att lämna ett församlingsarbete som man har lagt ner sin själ i och en församling som uppskattar mig väldigt mycket.
Men på ett annat sätt så känns det naturligtvis väldigt spännande att flytta till Härnösand. Jag vet inte vad Gud har för planer där, men jag är villig att tjäna varhelst Gud kallar mig. Även församlingen i Härnösand har växt väldigt mycket de senaste åren och eftersom våra två städer ligger så nära (bara 30 minuter ifrån), så har vi jobbat en del tillsammans med konferenser och integrationsarbete. Vad jag förstår är församlingen nu i behov av att stadga sig en aning och växa i lärjungaskap. Församlingen behöver växa på djupet och inte bara i antal.
Timrå
Jag har alltså jobbat 5 och ett halvt år i Timrå. Lika länge som jag jobbade som ungdomspastor i Bankeryd. Nu när detta år läggs till handlingarna kan man lugnt konstatera att det varit ett välsignat år!
När jag kom till Timrå var församlingen drygt 160 medlemmar, nu är vi 223! För att sätta det i perspektiv så kan nämnas att församlingen aldrig tidigare varit större än 200 medlemmar. Vi har döpt 18 pers i år, vilket blir över 30 pers på två år! Vi har välbesökta gudstjänster. Vi har väl fungerande LP, ungdomsverksamhet, barnverksamhet, integrationsarbete, musikliv, missionsarbete, osv, osv.
På bilden från min dotter Amelies barnvälsignelse syns, förutom min familj och min släkt, några personer i församlingen som har betytt oerhört mycket för mig under mina år i Timrå. I mitten Tesfaye, diakon och en av mina andliga förebilder. Förmodligen den ödmjukaste Gudsmannen jag träffat i mitt liv. Till vänster Bengt Åke, församlingens missionsledare och äldste. Vi har tillsammans startat mission i Nepal och han har fungerat som min mentor som jag rådfrågat när jag haft pastorala bekymmer. Händerna längst till vänster tillhör Tommy, äldste och tf föreståndare tills församlingen hittar min efterträdare som pastor och föreståndare i Timrå Pingst. En person som dock inte finns med på bilden, men som varit en vän och nära medarbetare är Roger. Han har lett församlingens ungdomsverksamhetet och LP-kontakt. Större hjärta får man leta efter!
Pingst
Under året som har gått har jag fått allt större förtroende inom Pingströrelsen, både regionalt och nationellt. Jag har bl.a. varit med och startat upp Pingst Integration och sitter med i Pingst Integrationsråd med särskilt ansvar för afghaner. Min församling fick även ansvaret att arrangera integrationssatsningen på Lappis, ett förtroende som resulterade i att 130 afghaner bussades till Lappis från hela Norrland.
För ett år sen fick jag även förtroendet av Daniel Alm att tillsammans med Carolina Klintefelt jobba fram en antologi med texter från pingstpastorer i diverse olika ämnen. Resultatet blev boken ”Kallad, Bekräftad, Överlåten” och jag kommer att lägga in en länk till boken så fort den börjar säljas. Min del i arbetet var framförallt i början och gick ut på att hitta rätt pastorer att skriva rätt kapitel. Jag hade mycket kontakt med dessa skribenter fram och tillbaka under ett antal månader under tiden som vi jobbade fram bra texter. Jag vill särskilt tacka Daniel Alm både för förtroendet och för det otroligt roliga samarbetet när vi läste igenom alla texter :) Vill också tacka Carolina för ett imponerande professionellt bokarbete. Tack!
Under året har jag även undervisat om integration en hel del. Bland annat talade jag på konferensen Pingst Pastor och på Lapplandsveckan. Jag har svårt att se hur jag ska kunna toppa det! För mig som svensk pingstpastor finns det inget mer hedrande uppdrag än att få tala på dessa två konferenser! Kanske var 2017 höjdpunkten i mitt liv som pingstpastor? :)
Debatt
Som ett led i att jag sitter med i Pingst Integrationsråd med särskilt ansvar för afghaner fick jag i uppdrag av Pingsts ledning att författa någon form av debattinlägg för att stoppa utvisningarna av afghaner. Jag skrev ihop en op-ed som sen Pingst Integration, och framförallt Daniel Alm, förbättrade. Texten publicerades i tidningen Dagen och fick mycket stor spridning i #vistårinteut-nätverket och i en mängd lokaltidningar. Min övriga medverkan i media kan du kika på här: I media.
Statistik
Hemsidan
Antalet besökare på min hemsida har ökat från 30.000 år 2013 till 47.000 år 2014 till 74.000 år 2015 till 82.000 år 2016 och nu 95.000 år 2017. De mest populära inläggen under året var:
- Afghaner som konverterar till kristen tro
- हम ईसाई कैसे बने (Hur blir man kristen? på Hindi)
- Bibeln online på svenska
- Vilka är Guds olika namn?
- Om mig
- Vad säger Bibeln om homosexualitet?
- Frågor & svar
- Vad säger Bibeln om äktenskap?
- Hur blir man kristen?
- Bibelsamtal
Jag använder numera min hemsida mest som ett arkiv för allt mitt Bibelmaterial (Bibelkommentarer, Bibelpredikningar, Bibelsamtal, osv), och min Facebook-sida Pastor Christian Mölk som blogg. På Facebook brukar jag numera ha flera tusen som läser när jag skriver något vettigt eller intressant. Några av mina mest uppmärksammade Facebook-inlägg skrivna år 2017 var:
- Deras Gud är min Gud
- Mitt andra barn! En liten mörkhårig flicka
- Timrå-modellen
- Pingstledare vädjar: Inga fler utvisningar till Afghanistan
- SJ slängde av en liten afghansk familj från tåget
- Hopplöst dåliga intervjufrågor (angående Hillsong Stockholm)
- Vad har Stefan Löfven med det att göra?
- Om Pingst Pastors-boken
- Idag hade vi dop i Timrå Pingst igen
- Konvertiter får tre dagar på sig att konvertera – eller dö!
Bubblare
Några blogginlägg jag skrivit som kanske inte rönt lika stor uppmärksamhet, men som har betytt mycket för mig är:
Avslutningsvis
Avslutningsvis så är jag väldigt glad och tacksam över att få leva i min kallelse! Jag får jobba med det jag älskar och göra det jag är bäst på. Jag växer i förtroende, ansvar och ledarskap. Men om det inte vore för min fru Annica, så skulle detta inte vara möjligt. Så detta ord får avslutas med ett förträffligt fint Bibelord!
“En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd. På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.” (Ords 31:10–11)