Här kommer en kommentar till Joel Halldorfs bok ”Biskop Lewi Pethrus”. När jag hade läst färdigt boken var jag först mycket tveksam till att kommentera den eftersom jag reagerar väldigt negativt på Halldorfs användande av ordet ”biskop” om Lewi Pethrus. Jag vill ju vara en snäll person som inte skriver negativt, och tänkte därför avstå. Men eftersom jag tror denna bok kommer att leda till debatt om synen på Lewi Pethrus finner jag det intressant att få förmedla mitt perspektiv. Återkommer om reaktionerna på biskop i avslutningen.
Lewi Pethrus mörka sidor
Först vill jag nämligen lyfta fram något negativt som jag ironiskt nog tycker är positivt. Det vill säga att Halldorf beskriver Lewi Pethrus på ett väldigt osmickrande sätt. För oss pingstvänner är ju Lewi Pethrus våran grundare och förebild! Lewi Pethrus ord är fortfarande lag och den som ifrågasätter ses på med misstänksamhet. Men denna idealiserade bild av Pethrus beskriver naturligtvis bara vissa (mycket positiva) sidor av Pethrus.
Några av de mörka sidor av Lewi Pethrus som Halldorf lyfter fram i ljuset är bl.a hans rasistiska kommentarer om ”negrer” i USA (sid 25), den tysthetskultur som hans ledarskap ledde till (sid 125), inkonsekvensen i hans ledarskap (sid 138, 158), hans diktatoriska vrede (sid 175) och hans depressioner (sid 202-206).
Inkonsekvensen i Lewi Pethrus liv återkommer ofta i Halldorfs bok. Om jag förstår Halldorf rätt så tolkar han det som att detta beror på att det pragmatiska kom i första hand för Pethrus, och därefter det teologiska. Pethrus teologi formades alltså utifrån praktiska problem, snarare än tvärtom. Därför kunde hans teologi också ändras om de praktiska förutsättningarna ändrades. Ett exempel är ju att Pethrus först påstod att en ”verkligt varmhjärtad kristen sysslar inte med politik” när Pingströrelsen var liten, men sen själv startade ett politiskt parti när Pingströrelsen hade förutsättningarna för att påverka politiskt.
På samma sätt kan man nog tänka om samfundsteologin. Pethrus var emot samfund, förmodligen grundat i att han själv blev utesluten ur Baptistsamfundet, men grundade sen i praktiken ett eget Pingstsamfund, även om ordet ”samfund” inte användes.
Eftersom Pethrus inflytande på Pingströrelsen än idag är enormt, så är det värdefullt att vi tar oss en tankeställare till Pethrus inkonsekventa teologiska ståndpunkter. Ta exempelvis en sådan sak som att Lewi Pethrus ansåg att det bara får vara en församling i varje stad, en teologisk grundpelare som Pingströrelsen levt med ända in i mina dagar som pastor. Den ståndpunkten verkar Pethrus ha byggt upp i syfte att försvara sin egen församlings storlek. Jag tvivlar inte på att Pethrus verkligen trodde på detta sätt, men de praktiska omständigheterna formade hans teologi och inte tvärtom. Något som gjorde att när det väl kom till kritan, det fanns ju nämligen flera pingstförsamlingar i Stockholm, så var det kanske inte så noga med att det bara fick finnas en församling i varje stad.
Biskop
Men det jag reagerar starkast på i Joel Halldorfs bok är som sagt hans bruk av titeln ”biskop”. Varför är denna titel så kontroversiell för mig som pingstpastor? För att förstå det behöver vi gå tillbaka till tiden strax efter Bibeln. I Nya testamentet fanns ju nämligen inga biskopar och präster i vår moderna bemärkelse, utan aposteln Paulus hade grundat ett gäng församlingar med varsin äldstekår som bestod av pålitliga personer som synonymt beskrevs som episkopos/övervakare, presbyteros/äldste, och poimaino/pastor (1 Pet 5:1–2, Apg 20:17, 28). Utöver dessa lokala ledarskap fanns även apostlar och profeter som fungerade som nationella ledare.
I efterbiblisk tid institionaliserades den nytestamentliga församlingsmodellen till ett hierarkiskt system av biskopar och präster, ett ”episkopalt” system som fortfarande lever kvar i exempelvis Katolska kyrkan och Svenska kyrkan. Boven i dramat är framförallt Ignatius av Antiokia. Detta efterbibliska system ville Lewi Pethrus och Pingst bort ifrån och istället återvända till den urbibliska församlingsmodellen. Därför använde man inte ord som ”biskop” eller ”präst”, utan snarare ”predikant” eller ”pastor”.
Men, om man själv är episkopal eller katolik, så förstår jag att man ser på Lewi Pethrus som en biskop. Men ser man på Pethrus utifrån ett pentekostalt perspektiv, vilket jag som pingstpastor naturligtvis försöker göra, då ser man inte en biskop, utan snarare en apostel. Så hade jag skrivit Joel Halldorfs bok hade den istället fått heta ”Apostel Lewi Pethrus”.
Tidningen Dagen
Genom att använda ordet ”biskop” om Lewi Pethrus avslöjar Joel Halldorf, enligt mitt sätt att se det, att han utgår mer från ett episkopalt perspektiv än ett pentekostalt. Jag har inget emot detta, alla får ju tycka och tro som de vill. Men det intressanta med detta är att Joel Halldorf är ledarskribent på tidningen Dagen, den tidning som är född inom Pingströrelsen och startades av Lewi Pethrus. En tidnings ledarsida uttrycker tidningens åsikter och hållning. Både Joel Halldorf och tidningen Dagen får ju naturligtvis uttrycka sig hur de vill, men genom att uttrycka sig på detta, och liknande, sätt, så drar åtminstone jag slutsatsen att tidningen Dagen inte längre kan klassificeras som en ”pingst-tidning”. Bör kanske tilläggas att det naturligtvis inte bara är Joel Halldorfs senaste bok som får mig att dra den slutsatsen, utan det är en syn på tidningen Dagen som långsamt men säkert har växt fram och tyvärr bekräftats gång på gång i olika frågor.
Avslutningsvis
Avslutningsvis vill jag säga att boken ”Biskop Lewi Pethrus” är mycket bra och Joel Halldorf är en mycket begåvad författare! Att Mölk och Halldorf ser på Lewi Pethrus utifrån olika perspektiv behöver naturligtvis i sig inte vara något negativt, utan innebär tvärtom att boken blir mycket läsvärd och berikande. Ibland är det nyttigt att en utomstående beskriver oss med sina egna ord så att sanningen blir lättare att se. Jag rekommenderar därför boken å det starkaste och hoppas att den leder till självrannsakan inom Pingströrelsen framförallt vad gäller den tysthetskultur som förut har funnits. Genom att beskriva Lewi Pethrus ärligt och osmickrande kan vi få en sannare bild av vår förste apostel.