Lång inledning
För tio år sen var jag spyfärdig på Pingströrelsen. Jag hade sett insidan av Pingst och det var tyvärr ingen vacker syn. Jag blev äcklad av allt rövslickeri. Jag fick intrycket av att många pingstpastorer först och främst ville armbåga sig uppåt i karriären och bli ett namn eller en känd ledare. Kanske var mina upplevelser helt fel, men jag kände det som att Pingst hade tappat kompassriktningen och var på väg åt fel håll. För många pastorer kom karriären först och kallelsen i andra hand. Droppen var Predikantveckan (föregångaren till nuvarande konferensen Pingst Pastor) i Stockholm. Eftersom jag inte var något känt namn hamnade jag utanför och kände mig oerhört ensam.
Att se allt detta tog musten ur mig och fick mig att vilja lämna Pingströrelsen helt och hållet. Jag har hög integritet och skulle aldrig få för mig att armbåga mig uppåt eller fjäska för höga Pingst-ledare för att få en fin position. Jag är snarare som tjuren Ferdinand som hellre vill tjäna Jesus i ödmjukhet och litenhet där Herren öppnar en dörr. Jag trivs bäst när jag får vittna om min Jesus för någon som är intresserad och vill lyssna.
Dessa upplevelser gjorde att jag slutade som pingstpastor och tog tre sabbatsår för att få vara ensam med Herren och studera Guds ord. Jag ville inte ha med Pingst att göra på några år. Jag ville hitta tillbaka till den klara källan.
Jag skriver detta därför att när jag var som längst ner i min syn på Pingströrelsen hade jag ALDRIG trott om någon hade berättat för mig att jag om tio år skulle vara med om allt det som jag är med om idag och som jag skriver om nedan.
Nu har jag själv blivit ”vuxen” och är inte längre en nybörjare inom Pingst. Nu har jag själv ett ansvar att leda, gå före och våga visa det som Gud leder mig till. Nu kan jag inte längre klaga på att jag tycker att alla andra gör fel, utan måste själv göra det som är rätt, gå före och visa vägen. Nu har jag själv blivit ett känt namn inom Pingströrelsen och måste leva upp till de förväntningar som finns.
Nu när jag blickar tillbaka på året som har gått och året som kommer, så häpnas jag över hur mycket Gud har börjat använda mig inom Pingströrelsen utan att jag försöker armbågar mig uppåt. Det gör att jag får hopp om att Gud vill använda både mig och Pingströrelsen för stora ting framöver. Men nu är det dags att komma till saken och gå igenom några saker som varit kul och tråkigt under 2016:
Statistik
Antalet besökare på min hemsida har ökat från 30.000 år 2013 till 47.000 år 2014 till 74.000 år 2015 och nu 82.000 år 2016. De mest populära blogginläggen under året var ”Vilka är Guds olika namn?”, ”Bibeln online på svenska”, ”Bör kristna fira Halloween?”, ”Vad säger Bibeln om homosexualitet?” och ”Om mig”.
Det har blivit allt mer uppenbart att min blogg och hemsida fungerar bäst som ett arkiv med svar på Bibelfrågor och Bibelresurser som folk googlar och söker efter. Bloggarnas storhetstid är över och Facebook är den nya plattformen för social text-kommunikation. Så numera använder jag min Facebook-sida Pastor Christian Mölk som min blogg.
Exempelvis hade mitt Facebook-inlägg om ”Kristna som hjälper ISIS-krigare” nästan 28.000 visningar och mitt inlägg ”Bör kristna fira Halloween?” över 20.000 visningar.
Fördelen med en Facebook-sida istället för en vanlig Facebook-profil är att bara de som klickat ”Gilla” på min Facebook-sida behöver se mina skriverier, plus att jag ser en massa intressant statistik. Så gillar du det jag skriver, men har ännu inte gått in och gillat min Pastors-sida, gör det via den här länken: Pastor Christian Mölk.
Inblick
I förra årets nyårskrönika var jag väldigt glad över att vara bloggare på tidningen Inblick. Men strax efter nyår inträffade en del incidenter på tidningen som gjorde att jag inte ville fortsätta att skriva för dem. Så skrivandet för Inblick fick ett abrubt slut och det var väldigt tråkigt, men tyvärr nödvändigt. Det som framförallt var kul att skriva om var integrationsarbetet jag och min församling står i. Det är en fråga som jag brinner för och som folk uppenbarligen vill läsa om. Minns att jag fick över 46 000 visningar på ett av mina blogginlägg om två muslimer som knackade på min kyrkdörr och ville bli frälsta. I ett polariserat debattklimat finns det onekligen ett sug efter att få läsa om någon som inte bara debatterar för eller emot invandring/Sverigedemokraterna/Trump, utan som faktiskt gör allt jag kan för att leda dessa nysvenskar till Jesus.
Integration
I somras upplevde jag i min ande att någonting var på gång. Jag visste inte vad det var så jag bestämde mig för att söka Gud extra mycket under en period. Jag tog långa bönepromenader varje dag och frågade Gud vad han höll på att göra. Jag fick inget konkret svar, men märkte allteftersom att Gud öppnade mängder med dörrar på integrations-området. Vi norrländska pingstförsamlingar startade ett integrationsråd där jag blev ordförande. Nu håller även ett nationellt integrationsråd på att startas inom Pingströrelsen. Jag har suttit med på första mötet och kommer förhoppningsvis vara en del av detta integrationsråd.
Jag är helt övertygad om att den flyktingväckelse många församlingar just nu är med om, är starten på den väckelse vi pingstvänner har bett om nu så länge. Vi har bett och det har profeterats om att eldar ska tändas ”från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder, från Stockholm i öster till Göteborg i väster” (dock glömde profetian att nämna ”Timrå i mitten”!). Nu ser vi detta i våra församlingar och vi behöver därför samtala om hur vi på bästa sätt tar vara på denna väckelse. Om vi inte gör det så tror jag väckelsen kommer att fortsätta utanför våra pingstförsamlingar och bli en ny egen rörelse.
Mitt intresse och engagemang för denna fråga har lett till att jag ska få den stora äran att undervisa om hur man når nysvenskar och asylsökande på Lapplandsveckan och Pingst Pastor-konferensen. Glad och tacksam över detta!
Timrå
Mitt arbete som pastor och föreståndare i Timrå Pingst har gått väldigt bra detta år. Jag har mognat rejält och fått mängder med nya erfarenheter. Församlingen växer och det kommer fler på gudstjänsterna. Vi har inga konflikter i församlingen. Det mesta är bra och rör sig framåt.
Förra året var jag så glad över att vi hade döpt 10 personer, men det här året har vi döpt 15 personer, vilket är historiskt mycket för att vara Timrå! Jag är oerhört stolt över att vara ledare i Timrå Pingst och väldigt glad över att ha församlingens förtroende.
Familjen
I maj kommer familjen Mölk att utökas med en liten flicka :) Konrad har pratat länge om att han vill ha en lillasyster, så nu ska han få det. Min fru Annica tog sin examen i somras och jobbar nu som fritidslärare på en skola. Mina knepiga arbetstider gör dock att vi inte ses så mycket tyvärr. Annica jobbar vanliga arbetstimmar och jag jobbar nästan alltid kvällar och helger. Detta måste vi fundera på hur vi kan förbättra.
Nepal
Sen jag var 18 år så har jag känt en kallelse till mission i Nepal. Nu har dörren äntligen öppnats och församlingen har valt att satsa på ett samarbete med IBRA och en kristen radiostation i Kathmandu. Mer om detta framöver.
2017
Under 2017 ser jag fram emot att jobba med integration! Jag vill se mer invandrare frälsta och döpta! Jag vill se att Sveriges pingstförsamlingar tar sig an flyktingarna och hjälper dem in i församlingen och in i samhället. Vi behöver lära oss hur vi dels evangeliserar på ett bra sätt, men också hur vi ger social hjälp på ett bra sätt. Evangelisation och diakoni hör ofrånkomligen ihop. Det finns så många bra exempel i våra församlingar och vi behöver lära av varandra istället för att vara isolerade öar som uppfinner varsitt hjul på varsitt håll.
Pga. mitt engagemang inom flyktingfrågan har jag fått vara med och ta ansvar både regionalt och nationellt. Detta är väldigt spännande och nytt för mig, så detta hoppas jag verkligen få fortsätta vara delaktig i.
Under 2017 kommer jag dessutom vara delaktig i ett spännande bok-projekt! Håll ögonen öppna för mer info :)
Avslutningsvis: GOTT NYTT ÅR!! :D