Bör kristna fira Halloween?

Om några dagar är det dags för Halloween och ni som känner mig vet att jag starkt ogillar att vi kristna firar hedniska och ogudaktiga högtider.

Ordet ”Halloween” kommer från ”All Hallows’ Eve” eller, som vi säger på svenska ”Alla helgons kväll”. Att minnas och fira vissa helgon (Bibeln kallar ju ALLA troende för ”helgon / heliga” (Rom 1:7)) är ju inget fel i sig självt, så länge som man inte får för sig att be till de döda eller något annat osunt.

En del historiker menar att Halloween ursprungligen är en keltisk högtid vid namn ”Samhain”. Enligt en gammal keltisk tradition kunde de döda gå omkring bland de levande, och framförallt under ”Samhain”, då gränsen mellan de levandes värld och de dödas var som minst, och då kunde man ibland få besök av de döda. Genom att klä ut sig som de döda kunde man undkomma dem och genom att ge dem sötsaker kunde man blidka dem. Dessa hedniska traditioner har alltså förts vidare genom åren och firas nu även av kristna av någon outgrundlig anledning. Jag tycker det är sorgligt att se kristna som väljer att fira döden genom att klä ut sig till döda, häxor, zombies, Djävulen, demoner, Döden, osv.

Samhain ”kristianiserades” någon gång under medeltiden i samband med att det keltiska folket kristnades. ”Kristianisering” är en missionsmetod som användes när hela folkgrupper övergick till kristendomen. Den medeltida Katolska kyrkan ansåg att istället för att genom missionen införa helt nya kristna traditioner och högtider, så kunde man istället kristianisera redan existerande sedvänjor, traditioner, religiösa uppfattningar och/eller kultplatser. Genom att bygga kristendomen på redan invanda mönster mötte därmed den kristna tron mindre motstånd. Denna missionsmetod var vanlig när kristendomen nådde Sverige och exempel kan man se i jul-firandet, som var en förkristen tradition som stöptes om till att bli ett firande av Jesu födelse. Andra förkristna högtider fick namn efter helgon i mer eller mindre lyckade försök att kristianisera högtiderna, exempelvis midvinter som blev Lucia-firandet och midsommar som blev Johannes Döparen-dagen.

I Bibeln kan vi finna att både Gamla och Nya testamentet varnar oss å det starkaste från att be till döda eller befatta oss med det ockulta:

“¹⁰Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ¹¹ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. ¹²Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig.” (5Mos 18:10–12)

“²⁰Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. ²¹Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. ²²Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?” (1Kor 10:20–22)

Enligt mig finns det framförallt två problem med att kristna firar Halloween:

För det första kan ett ogudaktigt firande få oss att tappa blicken på Jesus. Ju mer vi exempelvis lär våra barn att fira jultomten på julafton, desto mindre uppmärksammas Jesu födelse. Även om det inte nödvändigtvis är något fel på St Nikolaus i sig självt, så tar det fokus från Jesus. Djävulen har verkligen lyckats grundlura oss om vi på helgen då vi borde fira Jesu födelse, istället firar en grekisk biskop från 300-talet.

För det andra kan vi råka fira och upphöja sådant som är direkt sataniskt. Exempelvis när vi klär ut våra barn till häxor (Satans tjänare) vid Påsk. Djävulen har verkligen lyckats grundlura oss om vi på helgen då vi borde fira Jesu död och uppståndelse, istället firar Djävulen.

Därför är det min pastorala rekommendation att vi kristna håller oss borta från det hedniska firandet av Halloween och istället firar minnet av våra släktingar som har dött i Kristus, dvs. alla våra helgon. Gör vi det så visar vi vår omvärld att vi är kristna och inte hedningar, och att vi tror på uppståndelsen och inte är rädda för döden.