Skriften eller traditionen?

Moses stol

En knäckfråga mellan protestanter och katoliker är i hur stor utsträckning vi kristna ska lyssna på den kristna traditionen eller inte. Protestanter hävdar ”Skriften allena!”, dvs. att Bibeln är slutgiltig auktoritet i alla frågor om tro, lära och kristet liv. Katoliker hävdar å andra sidan att Guds uppenbarelse till människan förmedlats både genom Skriften, men även genom Traditionen, dvs. muntliga kyrkliga läror och förklaringar till Skriften.

Själv är jag ju pingstvän och identifierar mig varken med protestanter eller katoliker, utan snarare med de första kristna. Därför blir min utgångspunkt för att lösa denna fråga att se hur Jesus förhöll sig till Skriften kontra traditionen. I Markus evangelium kapitel 7 finner vi ett intressant kapitel som skulle kunna ge oss en del ledtrådar till hur Jesus förhöll sig till denna fråga:

¹ Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. ² De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. – ³ Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. ⁴ Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. – ⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: ”Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?” ⁶ Han svarade dem: ”Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁷ Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. ⁸ Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.” ⁹ Han sade också till dem: ”Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰ Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ’korban’, som offergåva, ¹² då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.” (Markus 7:1–13)

Moses stol blir ett fariseiskt staket

”Fariséerna” var en ”väckelserörelse” bland det judiska folket som studerade de fem Moseböckerna noggrant och försökte leva sitt liv därefter. Ordet ”farisé” betyder ungefär ”de avskilda”. Fariséerna var mycket noggranna med att inte bryta mot något av Torahs (de 5 Moseböckerna) bud. De var så noggranna att de till och med införde ett ”staket” med extra regler runt om Torah för att minimera riskerna för att ofrivilligt råka bryta mot några bibliska regler.

När Gud gav Torah (de fem Moseböckerna) till Israels folk så kan man säga att dessa instruktioner ibland var mycket enkla att förstå och ibland väldigt svåra. Exempelvis så står det skrivet att: ”Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent.” (3 Mose 10:10). Detta bud är relativt enkelt, men å andra sidan så definieras inte exakt vad som är rent eller orent. Gud säger också att Israel inte får arbeta på sabbaten, ett bud som är relativt enkelt att förstå (2 Mose 31:14). Men å andra sidan så definierar inte Torah exakt vad som är ”arbete”, vilket öppnar upp för en massa följdfrågor. Detta märks till exempel när fariséerna kritiserar Jesus för att han botar sjuka på sabbaten eftersom de anser att detta klassas som ”arbete” och därmed är förbjudet enligt Torah.

På grund av att Torah inte alltid definierar exakt vad vissa bud innebär så brukade Israels folk gå till Mose och fråga och han hade rätten att döma vad som var rätt och vad som var fel. Gud hade gett de stora riktlinjerna, men Mose ges rätten att avgöra i detaljfrågor som uppstår. När Moses arbetsbörda blev för stor så delegerades denna uppgift ut till ledarna bland folket. När ledarna svarade på folkets frågor om hur man skulle följa Torah och vilka regler som gällde, då kallades det att de ”satt på Moses stol” (2 Mose 18:13-27).

En intressant detalj i sammanhanget är att i samband med att Petrus har bekänt Jesus som Messias så får Petrus rätten av Jesus att ”binda och lösa”, vilket betyder att han får denna funktion som Mose hade. Jesus hade bestämt de stora riktlinjerna men Petrus ges rätten att avgöra i detaljfrågor som uppstår (Matt 16:19).

Traditionen och Skriften

Dessa regler i hur man ska tolka och förstå Torah fördes sen vidare muntligt och kallades ”den muntliga Torah”, ”de äldstes stadgar”, ”Mishna”, och så småningom även ”Talmud”. Det är dessa muntliga regler som fariséerna använde som ett staket runt Torah i syfte att inte ofrivilligt råka bryta mot Torahs regler. Genom att strikt lyda den muntliga Torah (traditionen) riskerade man aldrig att råka bryta mot den skriftliga Torah (skriften).

Min uppfattning är att Jesus förhöll sig neutral gentemot den muntliga Torah, dvs. de äldstes stadgar. Jesus är inte automatiskt emot varken den judiska eller den fariseiska traditionen, men han kritiserar den tradition som står i vägen för Skriften. Enbart Skriften är Guds ord och auktoritativ för den troende. De äldstes stadgar är inte bibliska stadgar och är därmed inte auktoritativa.

När traditionen krockar med Skriften

Ett exempel på när Jesus och hans lärjungar inte bryter mot något bud i Torah, men bryter mot ”de äldstes stadgar”, gäller frågan om huruvida man ska tvätta händerna innan maten eller inte.

Torah, dvs. Skriften, lär att präster ska rena sig ceremoniellt innan de utför offertjänst i templet (2 Mose 30:17-21). De äldstes stadgar, dvs. traditionen, skapade extra regler kring ceremoniell rening så att man inte skulle råka bryta mot Torah. Den muntliga Torah lär att ”en mans hem är hans tempel” och att han därför, likt prästerna inför sin offertjänst, ceremoniellt ska rena sig innan han äter.

Jesus var alltså inte emot att präster renade sig ceremoniellt inför sin offertjänst i templet, men han fann ingen anledning att hans lärjungar alltid måste rena sig ceremoniellt varje gång de äter. I den här frågan skulle man kunna säga att Jesus och hans lärjungar följde Skriften, men inte traditionen.

Men inte nog med att fariséerna var noga med att följa den muntliga Torah i syfte att inte råka ofrivilligt bryta mot den skriftliga Torah, de upphöjde ibland den muntliga Torah på bekostnad av den skriftliga Torah. När de gör detta reagerar Jesus väldigt starkt eftersom de då bryter mot Guds ord.

Jesus blir så arg att han citerar Jesaja 29:13 och kallar fariseerna för ”hupokrites” (hycklare på svenska) vilket är ett grekiskt ord som betyder ”skådespelare”.  Jesus menar att fariseerna är skådespelare i den meningen att de spelade religiösa men i verkligheten var de långt ifrån Gud. På liknande sätt är vi idag religiösa skådespelare om vi exempelvis lovsjunger Gud på söndagarna i kyrkan men lever ogudaktigt resten av veckan.

Jesus menar att när fariseerna lär ut att de äldstes stadgar, dvs. den muntliga Torah, är Guds bud och dessutom försöker förmå vanligt folk att följa dessa mänskliga bud så hindrar det vanligt folk från att följa Guds bud.

Efter sina hårda ord mot fariseerna så backar nu Jesus upp sin anklagelse med ett konkret exempel på när fariseerna upphäver Guds bud när de följer ”de äldstes stadgar”. I ett av tio Guds bud står det nämligen: ”Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.” (1 Mose 20:12).

Eftersom det inte fanns något pensionssystem på Jesu tid så hedrade man därför sina föräldrar genom att ekonomiskt ta hand om dem när de blev gamla. Fariseerna kunde enligt sina mänskliga bud ta de pengar som var ämnade att försörja föräldrarna och ge dem som offergåva till Gud. På så sätt gav de alltså bort pengar som inte ens var deras egna för att framstå som ”fromma” och ”religiösa”. Det var inte fel i sig att ge en offergåva till Gud, men det var fel att göra det om det innebar att Guds bud om att hedra sin far och sin mor upphävs genom offergåvan.

Slutsats

Min slutsats är att det gäller att ha rätt fokus. Det viktiga är inte att fokusera på hur man undviker att råka bryta mot Skriften, utan att istället fokusera på hur man faktiskt lyder Skriften! Istället för att leta synder hos oss själva och andra borde vi sträva efter att vara kärleksfulla mot varandra. Visst, om vi anstränger oss så kan vi hitta fel och brister hos alla människor, men budskapet som Skriften uppmanar oss till är ju: “³⁷Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. ³⁸Detta är det största och främsta budet. ³⁹Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”” (Matt 22:37–40)

Min slutsats är därmed följande:

1. Enbart Skriften är Guds ord och auktoritativ för den troende
2. När Skriften är svår att förstå eller inte ger svar på detaljfrågor, får man diskutera och rådfråga de skriftlärda om hur man ska följa Skriften på bästa sätt
3. Vill man följa den muntliga traditionen så får man det, så länge som man inte upphöjer traditionen på bekostnad av Skriften
4. Försöker man förmå andra att bryta mot Guds bud genom att lyda mänskliga bud, så är man en hycklare
5. Fokusera mer på att visa kärlek än att undvika synder, så kommer du långt på vägen

Gud säger ju i Hosea: ”jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.” (Hos 6:6)