Förföljelsen av de två nydöpta afghanerna i vår församling, Timrå Pingst, har fått stor uppmärksamhet. Det är många som bett för situationen så jag tänkte skriva några rader för att hålla er informerade om läget. Detta är kortfattat vad som har hänt:
För en dryg vecka sedan blev två av våra församlingsmedlemmar uppsökta av tre muslimer. En av dem lyckades fly men den andre drogs handgripligen med ofrivilligt till moskén i Timrå (det finns ingen regelrätt moské i Timrå men det är så den muslimska samlingsplatsen kallas i folkmun). Väl framme lyckades han komma loss och fly. Troligtvis var syftet att försöka få honom att konvertera tillbaka till Islam. Vad som hade hänt om han hade vägrat går det bara att spekulera i. Händelsen polisanmäldes och polisen tar det på stort allvar. För några dagar sedan fick de två afghanerna reda på att de tre muslimerna var på väg tillbaka så de lämnade sin lägenhet och är nu på annan plats.
Några reflektioner:
– Polisen har gjort ett fantastiskt bra jobb. De tar situationen på största allvar.
– Media har uppmärksammat situationen på ett bra sätt. Både den största kristna tidningen i Sverige, tidningen Dagen, har skrivit om händelsen: ”Omvända afghaner skulle tvingas till moské”, och vår lokala tidning Sundsvalls tidning, har skrivit en ledare om situationen: ”I Sverige får man byta religion” och kommer att skriva en till artikel så småningom.
– Säkerhetsläget är oroligt. Vi har varit tvungna att vidta vissa åtgärder för att skydda afghanerna. Som ni säkert förstår så utelämnar jag en del information pga säkerhetsläget.
– Församlingen har engagerat sig för de två afghanerna. Vi ber för dem, förser dem med vad de behöver, hjälper dem på olika sätt, etc. Det har även varit viktigt för mig som pastor att betona att denna förföljelse inte bara har drabbat dessa två afghaner, utan att det har drabbat oss som församling. Om vi menar allvar med att vi är ett i Kristus och att vi tillhör Kristi kropp, då måste vi också till 100% ställa upp för de som drabbas av förföljelse. Vi kan inte bara anse att det drabbar afghanerna, utan vi måste se det som ett angrepp på oss som församling. Om en kroppsdel lider, så lider vi alla tillsammans.
– Spekulationer. Jag lider verkligen med de två afghanerna. De blir just nu angripna från alla håll; hotade av muslimer, misstrodda av Migrationsverket, misstänkliggjorda av kristna. Jag tycker det är bra att man har en sund prövande inställning till asylsökande som vill bli kristna eftersom många tror att det kan gynna asylprocessen, men samtidigt måste man ge dem ”the benefit of doubt” tills motsatsen är bevisad. Vi i Timrå Pingst är inga gröngölingar på det här området, vi har jobbat med integration sen 80-talet, har ett mycket omfattande missionsarbete i Mellanöstern och har stor erfarenhet av arbete bland asylsökande. Alla som döps i vår församling går igenom en rejäl dopskola och rejäla samtal för att säkerställa att de vet vad de ger sig in på och för att vi ska känna oss så säkra som vi kan på att de menar allvar med sin bekännelse.
– Olika syn på mission. Det är också intressant att notera att samma dag som tidningen Dagen publicerade intervjun med de två afghanerna så publicerade de även en debattartikel av biskop Åke Bonnier där han anser att ”Gud är bortom alla världens religioner” och till synes verkar anse att det är onödigt att evangelisera bland muslimer. Jag och Åke Bonnier blir således ofrivilliga motpoler i hur vi kristna ska se på mission. Jag vittnar om Jesus för muslimer, leder dem till frälsning och går ner i dopgraven och döper dem. Åke Bonnier verkar anse att detta är onödigt eftersom alla religioner leder till Gud. Båda dessa två artiklar ligger efter flera dagar fortfarande på Dagens topplista över Mest lästa. Det avslöjar intresset för dessa frågor, men visar också tyvärr på skillnaderna mellan Pingstkyrkan och Svenska kyrkan.
– Allvarligt, men inte förödande. Att två av våra församlingsmedlemmar har drabbats av förföljelse bör inte leda till indignation eller rädsla. Afghanerna har trots allt klarat sig ganska bra hittils och ingen har blivit skadad eller slagen. Om vi jämför med andra länder så har vi kristna i Sverige det ändå förhållandevis bra. Men detta är ändå allvarligt eftersom det handlar om den viktiga principen om religionsfrihet. En muslim som kommer till Sverige SKA kunna konvertera till kristendomen utan att behöva råka illa ut pga det. Det råder religionsfrihet i det här landet och det gäller ALLA, inte bara infödda svenskar. Att det stora inflödet av muslimska migranter till vårt land så småningom skulle leda till konfrontation bör inte förvåna. Med tanke på att vi har döpt många muslimer i vår församling så har jag väntat mig att det skulle hända i sinom tid. Men samtidigt får vi inte bli rädda och minska vårt engagemang för de asylsökande. Det finns många människor som med ett uppriktigt hjärta längtar efter att få höra mer om Jesus, en möjlighet som de inte får i sina hemländer. Vi har en skyldighet att vittna om Jesus och döpa de som vill bli kristna. Att detta leder till förföljelse avskräcker åtminstone inte oss, utan snarare tvärtom, det leder till att vi ännu mer frimodigt vittnar om vår tro på Jesus.
– Mission i Sverige. På grund av den uppkomna situationen så tror jag de flesta av oss behöver inse att Sverige nu till fullo har blivit ett missionsland. Vi kan inte längre se det som att mission bara är något som sker utomlands. Nu finns alla nationaliteter i Sverige och vi kristna behöver ge dem evangeliet om Jesus. Du som är pastor eller engagerad i en församling; anta utmaningen och bli en missionär bland människorna i ditt samhälle!
“Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”” (Matt 9:37–38)