Joh 7:53-8:11 – Jesus och äktenskapsbryterskan

^7:53Sedan gick var och en hem till sitt, ^8:1och Jesus gick ut till Oljeberget. ²Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. ³Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig ⁴och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. ⁵I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” ⁶Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. ⁷När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” ⁸Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. ⁹När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. ¹⁰Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” ¹¹Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”

• ^7:53Sedan gick var och en hem till sitt, ^8:1och Jesus gick ut till Oljeberget.
  • Jesus är i Jerusalem för att fira Lövhyddohögtiden och passar på att undervisa folket. Stämningen är dock fientlig eftersom fariséerna och de skriftlärda försöker hitta anledningar att döda honom varpå detta textavsnitt utspelar sig.
    • Enligt 2 Mose 34:22-23 skulle alla Israels män fira tre högtider varje år; Påsk, Pingst och Lövhyddohögtiden (även kallad Sukkot). Israel firade Lövhyddohögtiden genom att en gång om året bo i lövhyddor för att minnas ökenvandringen (3 Mose 23:42-43). Man reciterade också Hosianna från Psalm 118:25 samtidigt som man viftade med palmblad (3 Mose 23:39-44).
  • De allra flesta Bibelforskare är överens om att Johannes 7:53–8:11 inte fanns med i det ursprungliga Johannesevangeliet. Den här texten finns helt enkelt inte med i de tidigaste manuskripten som man har hittat.
    • Forskarna anser också att stilen och vokabulären på texten inte stämmer överens med resten av Johannesevangeliet och att det avbryter vers 7:52 och vers 8:12.
      • I versarna 7:45–52 får man intrycket av att tempelvakterna, översteprästerna och fariséerna samtalar internt, men i vers 7:53 står det plötsligt att alla går hem och Jesus går till Oljeberget. Det verkar som att berättelsen om äktenskapsbryterskan är inklippt på fel ställe i Johannesevangeliet. Men med det sagt så passar det ändå in rätt bra i sammanhanget som handlar om fariséernas fiendskap mot Jesus.
      • En del manuskript har istället placerat den här texten efter Luk 21:38, efter Joh 21:24 eller efter Joh 7:36.
    • Men även om Bibelforskare är överens om att denna text inte passar in i just Johannesevangeliet, så är man ändå rörande överens om att innehållet i texten är äkta. En möjlig förklaring till att denna text inte var med i den ursprungliga texten men har lagts till senare är att texten ursprungligen har varit en del av den muntliga berättelsetraditionen.
    • Personligen anser jag att berättelsen passar ganska bra in i den fientliga stämning mot Jesus som rådde i Jerusalem. Jesus har undervisat folket och många blir imponerade (Joh 7:46) och kommer till tro på honom (Joh 7:31). Detta leder till att fariséerna och de skriftlärda, som vill hitta anledningar att gripa och döda Jesus (Joh 7:1), försöker lura Jesus in i en fälla där han tvingas välja mellan att döda en stackars kvinna eller att lyda Mose lag.
      • Min gissning är alltså att denna händelse hände i samband med att Jesus firade Lövhyddohögtiden i Jerusalem, men att Johannes av någon anledning inte skrev ner den i sitt evangelium. Händelsen fördes istället vidare muntligt och fördes sen in i dess rätta textsammanhang vid ett senare tillfälle.
    • Efter att Jesus undervisat går alla hem till sitt hus för att sova, men Jesus gick ut till Oljeberget. Kanske spenderade Jesus natten i bön (Luk 6:12)? Kanske sov han under ett träd (Luk 9:58)? Kanske gick han hem till sina vänner; Lazarus, Marta och Maria, som bodde i Betania på andra sidan Oljeberget (Joh 11:1-2)?

• ²Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.
  • Jesus dröjde kvar i Galiléen på grund av de fientliga stämningarna i Jerusalem, men gick till slut upp till Jerusalem för att fira Lövhyddohögtiden. Här ser vi tydligt att det inte var av rädsla för att dö som Jesus dröjde kvar i Galiléen. Trots att det judiska ledarskapet letar efter anledningar att döda honom går han in på tempelplatsen och undervisar folket öppet.
  • På Jesu tid var det vanligt att predikanten satt ner och åhörarna stod upp, tvärtemot hur vi gör idag. På så sätt somnar man i alla fall inte om predikanten blir tråkig.

• ³Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott.
  • Det här är knappast ett spontant påhitt av fariséerna. Det är morgon och mycket folk har samlats på tempelplatsen för att lyssna på Jesus. Det judiska ledarskapet har förmodligen känt till denna äktenskapsbrytare en tid men passar nu på att gripa henne i syfte att skämma ut Jesus inför så mycket folk.
    • Fariséerna och de skriftlärda vill tvinga Jesus att välja mellan att lyda Mose lag och därmed döda kvinnan, eller att inte lyda Mose lag och låta kvinnan gå fri.
      • Om Jesus lydde Mose lag och befallde att hon skulle stenas, då skulle han få romarna emot sig eftersom romarna hade tagit ifrån judarna möjligheten att utdöma dödsstraff (Joh 18:31). I värsta fall kunde Jesus anses vara en revolutionär och därmed själv dömas till döden av romarna.
      • Om Jesus inte lydde Mose lag och lät kvinnan gå fri, då skulle han istället få judarna emot sig eftersom han diskvalificerade sig själv som Messias och lärare.
      • Så om Jesus väljer alternativ 1 får han romarna emot sig och om han väljer alternativ 2 får han judarna emot sig. Som tur är så väljer inte Jesus något av dessa två alternativ utan presenterar istället sitt eget tredje alternativ.
        • Det här är pacifism (=skapa fred) i dess kärna; dvs. att varken vara passiv inför synd eller använda våld för att straffa, utan istället erbjuda ett tredje alternativ som både avslöjar orättfärdighet och skapar en möjlighet till försoning och förlåtelse.
      • Om fariséerna och de skriftlärda enbart hade velat höra Jesus inställning till äktenskapsbrott hade de ju kunnat fråga honom, men eftersom de är ute efter att skämma ut Jesus inför folket tar de med sig kvinnan i ett försök att tvinga Jesus ta ställning direkt.

• De ställde henne mitt framför sig ⁴och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. ⁵I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?”
  • Den lag som fariséerna hänvisar till finner vi i 3 och 5 Moseboken:
    • “¹⁰Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.” (3Mos 20:10)
    • “²²Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel. ²³Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, ²⁴skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.” (5Mos 22:22–24)
  • Fariséerna nämner att hon togs på ”bar gärning” eftersom reglerna kring detta var så hårda att flera vittnen var tvungna att verkligen se det faktiska äktenskapsbrottet och sen ge helt samstämmiga uppgifter för att kunna fälla någon för detta brott. På grund av detta var det väldigt ovanligt att någon verkligen dömdes till döden på grund av äktenskapsbrott.
  • Eftersom kvinnan greps på bar gärning borde fariséerna rimligtvis även ha gripit mannen som kvinnan begick äktenskapsbrottet med. Mose lag är ju tydlig med att även han ska straffas. Men eftersom mannen inte greps visar det att fariséerna snarare var ute efter att skämma ut Jesus än att lyda Mose lag.
  • Det är bara i det fall när en ”trolovad jungfru” begår äktenskapsbrott som Mose lag uttryckligen säger att de som begått detta äktenskapsbrott ska just ”stenas”. Detta visar oss att Gud anser det lika fel med sex före äktenskapet som att vara otrogen utanför äktenskapet.
  • Eftersom det var så svårt att fälla någon för äktenskapsbrott som dessutom ska utföras med just stening, så är det en rimlig slutsats att fariséerna har lurat en ung tjej in i en medveten fälla. De har spionerat på henne, följt efter henne och sen, för att få flera vittnen, tittat på henne när hon hade sex med mannen ifråga. Allt detta har de gjort för att kunna lura Jesus in i en fälla.
    • Kanske tillhörde dessutom mannen som begick äktenskapsbrottet fariséerna, med tanke på att han aldrig greps?
  • Eftersom fariséerna onekligen redan visste vad Mose lag sa angående äktenskapsbrott (de har ju precis berättat det för Jesus), så är det inte en ödmjuk fråga som fariséerna önskar ha svar på, utan en fälla för att sätta dit Jesus.

• ⁶Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för.
  • I och med det faktum att fariséerna inte grep mannen som kvinnan begick äktenskapsbrott tillsammans med, så bryter även fariséerna mot Mose lag.
    • Fariséerna är i detta fall inte det minsta intresserade av att lyda Mose lag utan enbart intresserade av att lura Jesus in i en fälla som kommer att leda till att folket överger honom och romarna avrättar honom.

• Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.
  • Det är svårt att veta exakt varför Jesus böjde sig ner och vad han skrev på marken, men om jag får göra en personlig tolkning tror jag det kan bero på följande:
    • Jesus har ingen som helst lust att svara på fariséernas fråga eftersom de skämmer ut sig själva, kvinnan och Jesus.
    • Jesus svarar inte direkt eftersom han inte spelar med i fariséernas spel och brusar inte upp och blir arg över deras försök till att snärja honom. Istället avstår Jesus att svara direkt eftersom fariséerna skulle få stå en stund och skämmas över sitt syndiga beteende.
    • Enligt romersk juridik skulle man skriva ner brottet och straffet innan man muntligt dömde ut straffet. Kanske skrev Jesus ner det brott kvinnan enligt Mose lag hade begått och det straff hon därmed borde få?

• ⁷När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.”
  • Ur ett judiskt perspektiv så avslöjar Jesus att fariséerna bryter mot Mose lag minst lika mycket som kvinnan. Enligt Mose lag skulle nämligen de som bevittnat brottet kasta de första stenarna (5 Mos 17:7), så när Jesus uppmanar dessa att träda fram och kasta de första stenarna, avslöjar han samtidigt att dessa själva har brutit mot Mose lag eftersom de inte också grep mannen som kvinnan begick äktenskapsbrottet med. Om det vid en närmare granskning skulle visa sig att allt inte står rätt till med det här gripandet, vilket mycket tyder på, då riskerar dessa fariséer att själva gripas för att ha gett ”falskt vittnesbörd”, dvs. att de ljuger om vad som egentligen har hänt. Detta innebär att de i så fall enligt Mose lag skulle få samma straff som de hade tänkt ut åt den de anklagade; dvs. i detta fall stening till döds!
    • “¹⁶Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, ¹⁷skall bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. ¹⁸Och domarna skall noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, ¹⁹skall ni låta detsamma drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.” (5Mos 19:16–19)
  • Ur ett allmänmänskligt perspektiv så avslöjar Jesus mänsklighetens stora problem: synden och domen! Eftersom vi alla har syndat borde vi även alla dömas! Genom att fariséerna vill döma äktenskapsbryterskan för att ha brutit mot Mose lag erkänner de indirekt att även de själva borde dömas enligt Mose lag. Ställd inför ett sådant faktum vill nog de allra flesta människor hellre förlåta än straffa den som har syndat eftersom man själv är fullt medveten om att man själv har syndat och därmed också borde bli straffad.
    • Av detta kan vi lära oss att vi alla är syndare i behov av en frälsare. Innan vi dömer någon för en synd bör vi betänka att vi själva också är syndare och förmodligen hellre hade blivit förlåtna än blivit dömda. Så om vi vill bli förlåtna för den synd vi har begått borde vi rimligtvis även förlåta de som har begått en synd mot oss.
      • “¹²Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss. ¹³Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde. ¹⁴Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. ¹⁵Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.” (Matt 6:12–15)
      • “¹²Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.” (Matt 7:12)
    • Ur ett gudomligt perspektiv så visar Jesus oss att vi inte borde döma varandra eftersom vi alla har syndat. Om vi dömer någon annan för en synd så dömer vi ju indirekt också oss själva eftersom vi själva också är syndare. Den ende som är helt utan synd är Jesus, och därmed också den ende som egentligen kunde ha kastat. Men Jesus kom inte till jorden för att döma världen utan för att frälsa världen (Joh 3:17).

• ⁸Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.
  • Om Jesus tidigare hade skrivit äktenskapsbryterskans brott och straff skriver han nu hennes anklagares brott och straff. Därmed kunde de se att även de är syndare och borde få dödsstraff. Genom att stena denna kvinna skulle de bekräfta att de anser att de själva borde få samma straff därefter.

• ⁹När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.
  • Eftersom Jesus inte sa att de inte fick stena äktenskapsbryterskan har han inte gått emot Mose lag, men eftersom de heller inte kastade någon sten så har han heller inte förargat romarna. Fariséerna ville lura Jesus in i en fälla och få antingen judarna eller romarna att gå emot Jesus, men istället lyckas Jesus göra så att fariséerna skamset får gå därifrån i oförrättat ärende.
  • De äldsta går därifrån först, eftersom de är de största syndarna. De borde veta bättre och vägleda de yngre.
    • Detta lär oss att det alltid finns hopp, även för de mest hårdföra fariséerna. De förstod att de också var syndare, och då finns möjligheten till förlåtelse.

• ¹⁰Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” ¹¹Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”
  • Efter att alla hennes anklagare har lämnat finns ingen kvar som kan döma henne. Eftersom det krävdes att vittnena skulle kasta första stenen kunde inte heller Jesus kasta någon sten.
  • Jesus är full av både ”nåd och sanning” (Joh 1:14). Jesus visste att hon hade syndat och sa därför sanningen till henne, men han gav henne också nåd från den synd hon begått.
    • Att bara ge nåd utan att avslöja sanningen är kontraproduktivt eftersom det inte ger någon möjlighet att få förlåtelse för sin synd och därmed inte leder till ett omvänt liv i helgelse. Att bara avslöja sanningen utan att ge nåd är också kontraproduktivt eftersom det bara leder till att folk känner sig dömda och dåliga och inte leder till ett liv i Kristi frihet och förlåtelse.
  • Jesus förlåter äktenskapsbryterskans synder, men han skickar också iväg henne med uppmaningen att inte fortsätta synda. Att bli förlåten innebär inte att man därmed kan fortsätta med samma synd, för då visar man att förlåtelsen egentligen inte var så värdefull.
  • När äktenskapsbryterskan står ensam kvar tillsammans med Jesus får hon nu erfara det som Paulus skriver till de kristna i Rom: “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” (Rom 8:1)
    • Utan Jesus hade kvinnan blivit stenad till döds för sin synd, men hos Jesus blir hon förlåten.

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.