2 Mos 17:8-16 – Amalekiterna besegras

⁸Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. ⁹Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.” ¹⁰Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. ¹¹Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. ¹²När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner. ¹³Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. ¹⁴Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” ¹⁵Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. ¹⁶Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”

• ⁸Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.
  • Amalekiterna var ett folk i Negev och Sinaiöknen som härstammade från Amalek, Esaus sonson (1 Mos 36:12).
    • Eventuellt är amalekiterna oroliga över att Israels folk är på väg att inta deras landområde och anfaller därför i förebyggande syfte. Eftersom Israel härstammade från Jakob, Esaus bror, bör därför amalekiterna mycket väl ha känt till att Gud hade gett Jakob ett löfte om att hans ättlingar skulle få Kanaans land (1 Mos 28:13), och bör därför inte ha behövt vara oroliga över att Israel även skulle ta Negev och Sinai.
  • Helt utan egentlig anledning anfaller amalekiterna Israels folk. Israel hade levt som slavar 400 år i Egypten och hade naturligtvis inte tränats i krig av egyptierna. Amalekiterna vet förmodligen också att israeliterna är stridsovana och därmed borde bli en lätt match.
    • Amalekiterna använde dessutom en särskilt feg stridsmetod när de, istället för att möta Israel ansikte mot ansikte i en hedervärd strid, anföll eftertruppen bakifrån, dvs. de som hade hamnat sist i folkhopen och var svaga, trötta och utmattade (5Mos 25:17–19) och där alltså barn, kvinnor, gamla och sjuka befann sig.

• ⁹Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
  • När Gud hade lett Israel ut ur Egypten så hade han krigat för Israel mot egyptierna, men denna gång skulle Gud låta Israel få slåss.
    • Det finns tider då det är rätt av oss att vara passiva och låta Gud ta kampen mot våra fiender, men det finns också tider då Gud kallar oss att på olika sätt kämpa.

• ¹⁰Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.
  • Detta är första gången som Josua nämns i Bibeln.
    • Josuas namn betyder ”YHWH frälser” eller ”Gud Frälsaren”.
      • Den grekiska varianten av det hebreiska namnet Josua är ”Jesus”. På många olika sätt är Josua en förebild på Messias.
    • Mose, hans bror och hans (eventuella) släkting går upp på berget för att få en överblick över striden.

• ¹¹Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.
  • Att stå med upplyfta händer var den vanliga böneställningen på Bibelns tid (2 Krön 6:12–13, Ps 63:5, 1 Tim 2:8).
  • Mose beger sig inte upp på berget för att undvika striden, utan för att backa upp Guds folk genom bön. Så länge som Mose höll upp sina händer och bad hade Israel övertaget i striden, men när han inte orkade så fick Amalek övertaget.
    • På samma sätt kan du och jag stötta någon som tjänar Gud offentligt genom att i bakgrunden be. Bedjarens uppgift är minst lika viktig som evangelistens.
  • Guds folks väl och ve var vid detta tillfälle beroende av Moses böner. Även vi idag bör påminna oss om att församlingens framgång och hälsa är beroende av Guds folks böner.
  • När Mose var ung ville han befria Israel genom att slåss själv (2 Mos 2:11–15). Nu när han är ledd av Gud har han förstått att det är viktigare och mer betydelsefullt att be till Gud och låta Gud leda striden.
  • Mose är en förebild på Jesus på korset när han besegrar fienden genom att sträcka ut sina händer och lida för Guds folk.

• ¹²När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
  • Den böneuppgift Mose hade var inte så lätt som man kanske kunde tro. Uppgiften var tung och Mose klarade den inte själv. Aron och Hur kan inte överta Moses uppgift, men de kan stötta Mose så att han klarar av uppgiften.
    • När vi ser någon som kämpar i motvind och har svårt att klara av sin uppgift som man har fått av Gud, så ska vi i första hand försöka stötta personen så att han eller hon klarar av sin uppgift.
    • Även om vi ska bära varandras bördor så har vi samtidigt somliga bördor som bara vi själva kan bära. (Gal 6:2-5).

• ¹³Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.
  • Josua besegrade Amalek därför att Mose bad för Israel i bakgrunden. Om det inte hade varit för Moses bön hade Israel blivit besegrat, inte kommit in i Kanaans land och historien hade sett helt annorlunda ut. Betydelsen av bön är i detta fall svår att överskatta.
    • Guds folk är lätta att besegra om de inte samtidigt är redo att be. En församlings bönemöten är måhända ofta betraktade som tråkiga och något man helst hoppar över, men utan dem och församlingens trogna hemmabedjare kommer församlingen snart att förlora striden mot Djävulen och långsamt men säkert förpassas till en betydelselös position.
  • Men även om striden vanns av bönen, så var Josua ändå tvungen att strida.
    • En församling kan inte bara ägna sig åt bön och introvert gemenskap, utan måste ut bland folk, evangelisera och hjälpa människor med diakonala behov.

• ¹⁴Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.”
  • Inte nog med att Gud är arg på amalekiterna, han är MYCKET arg! Gud är så arg att han säger åt Mose att skriva upp detta i boken så att Israel verkligen inte skall glömma vad amalekiterna gjorde.
    • Gud är arg på amalekiterna därför att de var den första nation som gick ut i krig mot Israel och dessutom gjorde det på ett så fegt sätt.
    • Amalekiterna fortsatte att vara till besvär för Israel ända tills kung David besegrade dem (1 Sam 30) och simeoniterna till sist dödade de sista amalekiterna (1 Krön 4:42–43).
  • Amalekiterna har kommit att bli urtypen för Guds folks fiender i och med att de försöker hindra Guds folk från att komma in i Löfteslandet genom att oprovocerat anfalla de svagaste.
    • Man kan också se på amalekiterna som representanter för ”köttet” som ständigt står i strid med ”anden” och som måste bekämpas ända tills de till sist blir helt besegrade (Gal 5:17).

• ¹⁵Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. ¹⁶Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”
  • Även om Mose förstod att Israel vann striden tack vare hans böner, så gav han ändå äran åt Gud.
    • När vi får möjlighet att tjäna Gud framgångsrikt är det viktigt att vi alltid kommer ihåg att framgången inte berodde på vår egen briljans, utan på Gud.
      • Det var Mose som slog på klippan, men det var Gud som lät vattnet flöda fram. Det var Josua som stred mot amalekiterna och Mose som bad, men det var Gud som gav segern.

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.