Igår var det första april, och jag drog ett aprilskämt. Jag lanserade Flyktingpartiet – ett påhittat parti för de nästan en miljon människor i Sverige som saknar rösträtt i riksdagsvalet. Flera kommentatorer tyckte det var synd att det var ett skämt och hade gärna röstat på partiet om det hade funnits.
Men skrattet fastnar lite i halsgropen när man tänker på alla dessa människor. Många av dem har bott här i åratal, de arbetar, betalar skatt och har sina familjer här. Trots det har de ingen politisk röst. Jag tror att det bidrar till ett samhälle där vissa människor får allt mindre inflytande – och att det i längden riskerar att skapa en känsla av utanförskap och orättvisa.
De nuvarande politiska partierna har inga incitament att göra en verklig positiv förändring för flyktingar och utländska medborgare eftersom de ändå inte kan rösta på deras parti.
Som pastor har jag mött många av dem. Jag har försökt hjälpa människor genom våra allt strängare system, lagar och regler. Jag har sett förtvivlade familjer kämpa för att få stanna, medan andra gett upp och flytt vidare. Jag har mött dem som tvingats gå under jorden, och föräldrar som aldrig mer får träffa sina barn.
Jag tänker på kvinnan som bott i Sverige i elva år. Hon talar nästintill perfekt svenska, hon arbetar och studerar. Hennes barn är födda här. Men hon ska utvisas – till ett land där hon inte ens är medborgare. Ett land där hennes barn aldrig satt sin fot.
Orättvisorna är många. Ibland handlar det om ren främlingsfientlighet. Ibland om en blick som medvetet vänds bort.
Mitt i allt detta tänker jag på Jesus. I Matteus kapitel 25 identifierar han sig med de utsatta:
”Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. […] Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”
Jesus vänder upp och ner på våra föreställningar. Han säger att främlingen inte bara är en gäst vid vårt bord – det är han själv som står där, i deras gestalt. De rättfärdiga i berättelsen förstod det inte ens; de hjälpte av ren medmänsklighet.
Men vad gör vi idag? När vi skickar tillbaka konvertiter till förföljelse eller låter barn växa upp utan rättigheter – vem är det vi då stänger ute?
Nästa val kan du inte rösta på Flyktingpartiet – för det finns inte. Men främlingen finns – och varje dag kan du välja att visa medmänsklighet och vara en röst för de röstlösa.
”Om en narr talar sanning, är han fortfarande en dåre?”