När vi tänker på hjältar och bibliska förebilder går tankarna lätt till mäktiga gestalter: Mose som befriade Israel ur Egyptens slaveri, kung David som besegrade Goliat, Salomo som byggde templet. Dessa berättelser är utan tvekan inspirerande – men ibland svåra att relatera till. Har du någonsin känt dig för liten eller obetydlig för att kunna göra någon verklig skillnad? Bibeln visar oss gång på gång att Gud ofta använder just vanliga människor för att uträtta modiga gärningar.
Faktum är att berättelserna om Mose, David och Salomo aldrig ens hade inträffat – om det inte vore för två modiga kvinnors vägran att delta i det onda. Deras betydelse kan inte överskattas, och ändå tror jag att många inte ens vet vad de hette: Shifra och Pua.
I denna text vill jag lyfta fram två berättelser där personer utan makt eller status ändå väljer att stå upp för det rätta: Shifra och Pua, och den israelitiska tjänsteflickan i Naamans hus. De visar oss att Guds plan ofta börjar med dem som världen inte räknar med.
Shifra och Pua – barnmorskorna som trotsade Farao (2 Mos 1:15–21)
Vid denna tid levde Israels folk som slavar i Egypten. De tvingades till hårt kroppsarbete, tillverkade tegel, byggde städer och arbetade på fälten under tunga och förnedrande förhållanden. Men trots detta växte Israels folk i antal. Farao, Egyptens ledare, blev rädd. Om ett krig skulle bryta ut, fruktade han, skulle israeliterna kunna vända sig mot Egypten.
Så Farao försökte krossa folket – först genom slaveri, sedan genom att beordra att alla nyfödda gossebarn skulle dödas. Men mitt i detta mörker stiger två helt vanliga kvinnor fram. Shifra och Pua, två barnmorskor, vägrar lyda ordern. I stället räddar de barnens liv och svarar Farao att de israelitiska kvinnorna föder innan de hinner dit. Trots risken för sina egna liv vägrade de att döda barnen, och försvarade istället barnens rätt att leva.
De handlade i hjärtats lydnad till Gud – långt innan Petrus senare formulerade orden: “Man måste lyda Gud mer än människor” (Apg 5:29). Och Gud välsignade dem. Han gav dem egna familjer och lät folket fortsätta växa. Deras modiga beslut att stå upp för det rätta och vägra delta i det onda blev en vändpunkt i historien om Israels befrielse.
Ofta tänker vi att det var Mose som påbörjade befrielsen. Men om Shifra och Pua inte hade vägrat döda de israelitiska gossebarnen, hade Mose aldrig ens fötts. Deras handling startade en kedja av händelser som ledde till Israels befrielse. Dessa kvinnor – utan makt i världens ögon – satte tonen för ett tyst motstånd. Kanske väckte deras mod hopp och motståndsvilja bland folket, och banade vägen för Mose ledarskap.
När berättelsen om Israels befrielse skrevs ner började den med de två namnen Shifra och Pua. Det är talande att Bibeln nämner deras namn, men inte Faraos. Deras mod minns vi än idag, medan tyrannens namn fallit i glömska. Och intressant nog betyder deras namn ”att glänsa”, ”att lysa”. De två kvinnor som valde att göra det rätta, lyser än idag genom historien. Gud ser de trofasta och modiga – oavsett status.
Vi kan inte alltid hindra att andra förtrycker oss, men vi kan säga nej till att själva delta i synden. Shifra och Pua visar oss att även små handlingar av motstånd kan få stora följder.
Den israelitiska tjänsteflickan (2 Kung 5:1–14)
Den andra berättelsen börjar med krig och elände. Arameerna härjar i Israel, och under ett plundringståg rövar de bort en ung flicka och tar henne till Syrien. Hon blir tjänsteflicka i hemmet hos Naaman – en framstående krigare och befälhavare i den arameiska armén. Men Naaman bär på ett dolt lidande: han lider av spetälska, en allvarlig och skamlig sjukdom som isolerade människor från samhället.
Den lilla israelitiska flickan, en slav i ett främmande land, visar en stor tro på Gud. Hon berättar för sin husmor att Naaman kunde bli helad om han åkte till profeten Elisha i Israel. Hennes ord – så enkla men så modiga – startar en ny kedja av händelser.
Trots att hon själv blivit utsatt för något fruktansvärt – bortrövad från sin familj och sitt folk – så bär hon med sig något ovärderligt: tron på Israels Gud. Och denna tro har hon inte funnit i tomma intet, utan den har förmedlats till henne genom hennes föräldrar. Hennes mamma och pappa hade undervisat henne om Gud, berättat om hans kraft och hans trofasthet. När allt annat tagits ifrån henne, hade hon ändå kvar sin tro, och nu för hon vidare den gåva hon själv hade fått till Naaman.
Naaman, desperat efter ett botemedel, beger sig till Israel. Efter många turer får han det oväntade rådet att bada i Jordanfloden sju gånger. Han blir först arg – det var ju bara vatten! Men efter viss övertalning gör han det ändå. Och han blir botad.
Naaman återvänder förvandlad. Inte bara fysiskt – utan även andligt. Han säger till Elisha: “Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel” (2 Kung 5:15). Och allt detta började med att en ung flicka – en slav, utan namn i texten – vågade dela sin tro.
Vi vet inte varför hennes namn inte nämns. Kanske är det just poängen: att Gud använder vem han vill, även de mest osynliga i världens ögon. Hon var en flicka, en främling, en slavinna. Men genom hennes tro fick en högt uppsatt man i fiendeland möta Israels Gud.
Palmsöndagens mod
På Palmsöndagen rider Jesus in i Jerusalem – inte på en stridshäst, utan på en åsna. Han kommer som en tjänare, inte som en krigarkung. Guds rike vänder upp och ner på våra förväntningar. Det börjar inte med makt och styrka, utan med ödmjukhet och mod. Precis som Shifra och Pua – två kvinnor utan inflytande – och den lilla flickan i Syrien, så använder Gud dem som världen inte räknar med för att påbörja sin frälsningsplan.
Jesus rider in trots att han vet att det kommer leda till korset. Han väljer den svåra vägen, för det är den rätta vägen. På samma sätt vågade Shifra och Pua stå upp för det rätta – trots livsfara. På samma sätt vågade den lilla flickan tala ut sin tro – trots att hon var en slav i ett fiendeland.
Palmsöndagen handlar om modet att följa Guds väg, även om den leder genom lidande. Modet att stå upp för det rätta, även om man är liten och osynlig i världens ögon.
Avslutning
Shifra och Pua sa nej till ondska – och deras mod räddade livet på Mose. Tjänsteflickan sa ja till Guds godhet – och hennes vittnesbörd ledde till att Naaman blev helad. Våra små, till synes obetydliga val i vardagen kan skapa ringar på vattnet som leder till människors befrielse och helande.
Vi kan inte rädda hela världen. Men vi kan göra det lilla. Och Gud kan göra resten.