Ikväll reflekterar jag lite över detta med ”Bibliskt ledarskap”. Landade i vad jag tror är sju nyckelprinciper:
1. Korsets väg
I Fil 2:5–11 kan vi läsa om vår stora förebild i allt: hur Jesus var till sinnes. Där ser vi att han var ”ödmjuk” och ”utblottade sig”. En kristen ledare måste vara beredd att ödmjuka sig och tjäna, precis som Jesus gav sitt liv för andra. All form av sant bibliskt ledarskap måste passera flaskhalsen ”korset”, även om det i världens ögon ses som en ”dårskap” (1Kor 1:18). När man pratar om bibliskt ledarskap är det bra att börja vid korset, eftersom det påminner oss om att ledarskap inte handlar om egen vinning utan om självutgivande kärlek.
2. Tjänande ledarskap
När Jesus själv undervisar om ledarskap använder han termer som diakonos (”tjänare”, Mark 10:43) och doulos (”slav”, Mark 10:44). Det kan som sagt i världslig bemärkelse verka som en dårskap, men i Guds rike är det helt i sin ordning att den som vill vara ledare i församlingen behöver vara de andras tjänare. Det handlar naturligtvis inte om att man som ledare ska bli utnyttjad, utan om att man sätter andras bästa först och tar hand om sin hjord snarare än låter dem ta hand om dig.
3. Karaktär framför position
Bibliskt ledarskap handlar inte om att välja ut de som skriker högst eller vill stå i centrum. När Mose får sina goda ledarskapsråd från sin svärfar Jetro, så handlar det först och främst om att välja ut ”dugliga män från allt folket”, och det var viktigt att de ”fruktade Gud”, att de var ”pålitliga” och hatade ”oärlig vinst” (2Mos 18:21). När Gud väljer ut lille David som ny framtida kung, så berodde det hans ”hjärta”, snarare än hans storebrors ”yttre”. I Nya testamentet är Paulus inne på samma spår, där en församlingsledares inre karaktär är viktigare än yttre karisma.
4. Mod och tro på Gud
En viktig aspekt av ledarskap handlar om att inse sin egen litenhet, tro på Guds storhet och ”våga” något. I Jos 1:9 uppmanas Josua att inte vara ”rädd” utan istället ”stark och frimodig”. Ledarskap kommer alltid att innebära ett visst mått av osäkerhet och rädsla, men att trots detta ändå våga gå i tro på Gud.
5. Herdefunktion
Många av Bibelns författare återvänder till fåraherden när sättet man utövar ledarskap ska beskrivas. Lukas skriver att Gud har satt episkopos (”ledare”, Apg 20:28) till att vara poimaino (”herdar”, Apg 20:28) för Guds församling. En ledare ska ”överse” församlingen och agera som en herde (=pastor på latin) och föra fårahjorden till grönt gräs (Ordet), friskt vatten (Anden) och skydda mot vargen (Djävulen). Bibliskt ledarskap handlar om att ta hand om församlingens medlemmar. En kristen ledare ska inte dominera utan vaka över och vårda sin hjord.
6. Biblisk förankring
En viktig aspekt av det sunda bibliska ledarskapet är att stå fast vid Guds ord. Paulus skriver till Titus att en församlingsledare ”ska hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han både kan uppmuntra med sund undervisning och tillrättavisa motståndarna” (Tit 1:7–9). En ledare behöver vara förankrad i Guds ord så att man kan både undervisa församlingen, svara på frågor och hindra att osundheter får fäste. Till Timoteus skriver Paulus att man som församlingsledare ska vara ”en god lärare” (1Tim 3:1-7).
7. Andens kraft och gåvor
Ledarskap i Guds rike handlar dock inte om att man själv behöver vara bäst på allt eller vara en ledarbegåvning i världslig mening, utan snarare om att låta den helige Ande få utrusta med sina andliga gåvor. Jesus säger åt sina lärjungar att vänta på den dynamis (”kraft”, Apg 1:8) som de ska få av den helige Ande. Notera likheten mellan det grekiska ordet ”dynamis” och det svenska ordet ”dynamit”. Paulus skriver till församlingen i Korinth att den helige Ande ger oss olika charismata (”andliga gåvor”, 1 Kor 12:7). Vi behöver dessa olika gåvor för att tjäna församlingen i Guds och inte vår egen kraft.
Sammanfattningsvis visar Bibeln oss att bibliskt ledarskap handlar om mer än bara kompetens och inflytande – det handlar om hjärtats inställning och om att tjäna snarare att bli betjänad, att vara en herde snarare än en härskare, och att leda i ödmjukhet snarare än att söka egen ära, att stå fast vid Guds ord och låta Anden arbeta genom de gåvor han har gett.