Joh 6:16-21 – Mitt i stormen – 26:05.
Hitta mer Bibelmaterial om Johannesevangeliet.
“När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem. Det blåste hårt och sjön började gå hög. När de hade kommit ungefär en halvmil ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Det Är Jag. Var inte rädda!” Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.” (Joh 6:16–21)
Lärjungarna har precis varit med om ett fantastiskt mirakel. Jesus har mättat minst femtusen människor med några bröd och fiskar. Men istället för att stanna kvar i folkets jubel drar han sig undan för att be ensam. Jag som en introvert människa känner starkt igen mig. Men samtidigt tror jag inte att Jesus drog sig undan från människor, utan snarare tvärtom; han drog sig till sin Fader. En viktig påminnelse för oss om att hämta kraft hos Gud och prioritera gemenskapen med vår Fader för att kunna fortsätta orka tjäna i de gåvor Gud har gett oss.
Under tiden skickar han iväg lärjungarna över Galileiska sjön. De är trötta efter en lång dag, och nu, sent på kvällen, sätter de sig i båten. De är erfarna fiskare – de vet hur sjön fungerar, att oväder kan komma plötsligt när kalla vindar sveper ner från de omkringliggande bergen. De gör som Jesus har sagt och börjar ro. Men vinden börjar blåsa mot dem och snart piskar vågorna mot skrovet. Den här stormen verkar vara något utöver det vanliga. De ror i timmar, kanske sex till nio timmar för en sträcka som normalt tar en timme. Deras krafter börjar ta slut, och de kommer ingenstans. Kanske känner de sig ensamma, övergivna – var är Jesus nu, när de behöver honom som mest?
Vid en första anblick kan det verka hårt av Jesus att skicka ut dem ensamma, särskilt eftersom han med allra högsta sannolikhet visste att stormen skulle komma. Var det elakt? Nej, det var en del av deras lärjungaträning. Genom hela Bibeln ser vi hur Gud låter sitt folk möta prövningar för att deras tro ska växa. Den Galileiska sjön blir en arena där lärjungarna får erfara både sin egen begränsning och Jesu makt. Han leder dem inte in i svårigheter för att överge dem, utan för att visa dem att de behöver honom – och att han alltid kommer i rätt tid.
Så mitt i natten, mellan klockan tre och sex på morgonen, ser de plötsligt en gestalt komma gående på vattnet! Deras första reaktion är inte glädje utan skräck – i de andra evangelierna står det att de trodde att det var ett spöke. Det är lätt att förstå dem. Efter timmar av kamp, i mörker och kaos, är det förmodligen det sista de väntar sig ska dyka upp på vattnet. Men så hör de Jesus säga: ”Det Är Jag. Var inte rädda!” Vi som kan vår Johannes vet att detta är en anspelning på Guds namn ”Jag Är”. Genom att gå på vattnet, något som bara Gud kan göra enligt Gamla testamentet, och genom att presentera sig som Jag Är, uppenbarar sig Jesus för sina lärjungar som Gud. Jesus kommer till sina lärjungar mitt i stormen och kaoset och visar dem vem han verkligen är: Gud med oss!
Lärjungarna vill ta upp honom i båten, men det står aldrig att han faktiskt kliver upp i båten. Istället står det att han mirakulöst tar lärjungarna till stranden, bort från stormen och till en trygg plats. Guds kraft kan ta oss längre på en sekund än vad vår egen ansträngning kan på en hel natt. Deras kamp är över på ett ögonblick. Det är en viktig påminnelse om att Guds ingripande inte alltid följer våra förväntningar. Vi kanske ber om en lösning på våra villkor – att stormen ska stillna, eller att Jesus ska kliva in i vår situation – men han verkar på sitt eget sätt. Och det räckte med att lärjungarna fick se Jesus som den han verkligen är, så var de i mål.
Den här berättelsen speglar våra liv. Jag tror de allra flesta av oss känner igen oss i lärjungarnas kamp – hur de försöker hantera det kaos de har hamnat i, trötta, utslitna och rädda. Vi ber om hjälp, men ibland dröjer svaret, och vi undrar varför Gud har lett oss in i denna svårighet. Men precis som för lärjungarna så kommer Jesus till oss mitt i kaoset, mitt i stormen. Han stillar inte alltid stormen direkt, utan möter oss först och främst där vi är. Och när vi får se vem Jesus verkligen är, att han är Gud och har makt och kontroll, då förändras allt – även om våra omständigheter inte alltid gör det omedelbart.
Kanske befinner du dig mitt i stormens kaos just nu? Det kan vara en svår sjukdom som har drabbat dig, ett äktenskap som har kraschat, en nära vän som har lämnat dig, en ekonomi körd i botten, eller något annat. I egen kraft kommer du inte att kunna komma i mål. Men det bästa du kan göra är att ropa på Jesus, och be han gripa in i din situation. Kanske är det Gud själv som har lett dig in i den här prövningen. Kanske vill han visa dig att han är större än ditt kaos, kanske vill han göra dig starkare i din tro, kanske vill han uppenbara sig själv för dig mitt i din storm. Jesus kommer till dig idag och säger: ”Det Är Jag. Var inte rädd!” Han sträcker ut en hand till dig redo att föra dig till en trygg hamn.
I de andra evangelierna får vi veta att Jesus stillar stormen, men Johannes nämner inte det. För honom är inte stormen poängen, den bleknar i jämförelse med att få möta Jesus som Herre. Det är lätt hänt att man fastnar i sina bekymmer och problem, och inte ser storheten i Gud. Men det vi verkligen behöver mitt i stormen, är Jesu närvaro. När han är med oss når vi målet – inte alltid tillbaka till där vi började, utan vidare till den plats där han vill att vi ska vara. Kanske inser vi till och med att det är själva mötet med Jesus som är målet.