Varje kväll brukar jag be till Herren om att få växa i tron. På ett sätt så är ”tro” någonting som man har eller inte har, i bemärkelsen att man antingen tror på Jesus eller inte. Men i en annan bemärkelse så lär oss Bibeln att man faktiskt kan växa i tron, något som kan ske på lite olika sätt.
För det första så växer man i tro genom att höra Guds ord: “Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord” (Rom 10:17). Det är viktigt att läsa Bibeln för personligt bruk, att lyssna på predikningar där någon förklarar djupheterna i Guds ord och att samtala tillsammans med andra om Bibelns betydelse i våra liv. Då växer man i tron.
För det andra så växer man i tron när man lever ut Guds ord i praktisk handling. Paulus skriver till galaterna om vikten av att ha ”en tro som är verksam i kärlek” (Gal 5:6). Att inte bara vara en söndags-kristen, utan en vardags-kristen, är nyckeln till att växa i tron för de allra flesta av oss. Men, även om vi lever ut vår tro så kommer vi att möta svårigheter, vilket leder oss till en av de mest påtagliga sätten att växa i sin tro.
För det tredje växer tron genom prövningar och svårigheter. Jag hade önskat att man kunde växa i sin tro genom något mer positivt. Det hade varit mycket roligare om man växte i tron genom att åka snöskoter eller genom att spela innebandy. Men tyvärr, ja jag säger ”tyvärr” för jag tycker faktiskt inte det är så roligt med prövningar och svårigheter, så växer man i tron genom prövningar och svårigheter.
Den senaste tiden har jag fastnat en del i Jobs bok i mina reflektioner, och han är en av de tydligaste exemplen på att växa i tron genom prövningar. Han gick igenom obeskrivligt lidande – han förlorade sin familj, sin hälsa och allt han ägde. Han kämpade med att förstå sitt lidande och varför just han måste gå igenom allt detta. Han fick aldrig något tydligt svar på de frågorna, men i Jobs sista kapitel konstaterar Job efter att Gud har upprättat och helat honom: “Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon” (Job 42:5).
Innan Job gick igenom sitt lidande så hade han ”bara hört talas” om Gud. Han hade en tro, men det var bara en teoretisk tro, en bekännelse. Efter Jobs lidande så konstaterar han att han nu har ”sett” Gud med egna ögon. Det är en remarkabel förändring. Som inte hade hänt om det inte vore för det lidande han gick igenom. Så även om vi inte ska vara glada över lidande, så kan vi glädja oss åt att det åtminstone leder till att vi kan växa i vår tro och få en djupare förståelse av Gud som inte går att få på annat vis.
Dessa starka upplevelser av Gud bär vi sen med oss i livet som ett pärlhalsband där varje pärla representerar en prövning som fått oss att växa i tron. När vi möter nästa prövning tittar vi på det där halsbandet och påminns om Guds tidigare trofasthet, vilket ger oss tro att möta även nästa utmaning. Ett exempel på detta hittar vi i Samuelsboken när lille David gör sig redo att möta jätten Goliat: “Herren som räddade mig från lejon och björn, han ska också rädda mig från den där filistén.” (1Sam 17:37)
David visste att eftersom Gud har varit trofast tidigare, så kommer han att också vara det nu. Davids erfarenhet av att Gud räddat honom från ”lejon och björn”, gjorde att han hade växt i sin tro och nu vågade ta sig an en ännu större och farligare utmaning; jätten Goliat.
Jag tittar mig själv i spegeln varje dag, men jag ser inte längre det stora ärret jag har på min hals. Om jag tänker på det så ser jag det så klart, för det är väldigt stort och långt. Men varje gång jag möter en utmaning så tittar jag lite extra på det där ärret och minns hur Gud var med mig när läkarna skar halsen av mig på Umeå sjukhus. Jag minns min litenhet och rädsla. Men jag minns också hur jag förtröstade på Gud och att både tron höll och att Gud bevisade sin storhet för mig. Att Gud var med mig i min mörkaste stund kommer jag aldrig att glömma, och jag känner igen mig i Jobs ord: “Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon”.
Mitt ärr på halsen är en av pärlorna i mitt pärlhalsband. Det hänger rent fysiskt runt min hals. Varje gång jag möter en prövning så tittar jag på det och minns Guds storhet och trofasthet.