Det sägs att Gud skapade världen, men att människan förstörde den. Men det är inte riktigt sant, för Gud blev en människa och hjälpte oss att börja förvalta det uppdrag och ansvar vi har fått. Gud håller skapelsen i sin hand och kommer att upprätta den till slut, men frågan är om vi vill arbeta tillsammans med Gud för en bättre värld?
Det står i början av Bibeln att “skapade Gud himmel och jord” (1Mos 1:1), i mitten av Bibeln att “Jorden är Herrens med allt vad den rymmer” (Ps 24:1), och i slutet av Bibeln att Gud “gör allting nytt” (Upp 21:5).
Vi vet och förstår att Gud älskar sin skapelse och vill att vi ska ta hand om den tillsammans med honom. När Gud skapade människan gav han oss ett ansvar att förvalta skapelsen. Gud sa åt oss att ”uppfylla jorden” och ”råda över alla djur som rör sig på jorden” (1Mos 1:28). Gud satte oss i Edens lustgård och sa åt oss att ”odla och bevara den” (1Mos 2:15).
Ett intressant ord i sammanhanget är det hebreiska ordet ”Shamar”, som i ovan vers översätts till ”bevara” på svenska. Det är ett fantastiskt hebreiskt ord som kan översättas till ”ta hand om”, ”hålla”, ”observera”, ”noggrann”, ”bevara”, ”vakta”, ”väktare”. Ordet används bland annat här, när Gud uppmanar människan att bevara och ta hand om Edens lustgård. Men det används också när Gud befaller Abraham att ”hålla” förbundet och ”hålla” sig till Herrens väg (1Mos 17:10, 1Mos 18:19), när Gud ger patriarken Jakob ett löfte om att ”bevara” honom vart än han går (1Mos 28:15), och när Jakob i sin tur ger Gud ett löfte om att om Gud är Jakobs ”shamar”, då ska Herren vara Jakobs Gud (1Mos 28:20). Gud vill helt enkelt att vi ska ta hand om vår relation till Herren, vår relation till varandra, och vår relation till skapelsen.
Men när människan syndade mot Gud genom att Adam och Eva inte lyssnade på Gud och genom att Kain slog ihjäl sin broder och medmänniska, då skadades också någonting i relationen till skapelsen. I stället för att vårda skapelsen som en del av sin tjänst för Gud började människan utnyttja den för egen vinning. Syndafallet ledde till att skapelsen inte längre fungerade som ursprungligen var tänkt, och människans arbete med jorden blev mödosamt: “Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”” (1Mos 3:17–19)
Den harmoni som Gud hade skapat ersattes med kaos och kamp, vilket i många stycken speglas än idag av människans egoistiska utnyttjande av skapelsen på bekostnad av både miljön och fattiga människor. I stället för att vara en förvaltare av Guds goda skapelse blev människan en exploatör, driven av kortsiktig girighet.
Paulus skriver att skapelsen lades under ”förgängelsen”, att den ”suckar och våndas” och längtar efter ”befrielse” från sitt slaveri (Rom 8:19-22). Guds plan var naturligtvis inte att människans syndafall skulle få sista ordet, så Gud kommer att upprätta sin skapelse i sinom tid. Starten på denna upprättelse blev som med allting annat i Guds plan, den kom i och med Jesus första ankomst till jorden.
Jesus beskrivs som ”den siste Adam”, som i kontrast till den förste Adam, återställer människans relation till Gud, till varandra och till skapelsen (1Kor 15:45). Genom sin död på korset försonade Jesus människan med Gud, vilket blev startpunkten på människans upprättelse som förvaltare av skapelsen. Paulus skriver att Gud på korset försonade ”allt” med sig själv, både på ”jorden och i himlen” (Kol 1:19-20). Försoningen gäller inte bara människan, utan hela skapelsen.
Genom att tro på Jesus så blir människan ”en ny skapelse” (2Kor 5:17). Detta innebär inte bara att vi får våra namn skrivna i livets bok, det innebär också att vi sakta men säkert börjar återupprättas till det vi ursprungligen skapades till att vara: Guds avbilder. Som Guds representanter och medregenter på jorden så är det vår uppgift att både uppfylla och förvalta jorden. Detta behöver vi hitta tillbaka till.
Vi pingstvänner har tyvärr en tradition av att inte vilja bry oss nämnvärt om miljöfrågor. Ibland hör man uttryck som ”Vi ska rädda själar, inte sälar” eller ”Varför rädda jorden när Gud ändå ska göra en ny när Jesus kommer tillbaka?”
Trots att jag är pingstvän anser jag dock att vi inte bara ska stillasittande vänta på att Gud ska skapa en ny himmel och en ny jord när Jesus kommer tillbaka. För det första har Gud inte tagit tillbaka uppdraget att förvalta hans skapelse som vi fick i begynnelsen. Att vårda och förvalta det Gud har skapat är ett praktiskt uttryck för vår kristna tro. Att hitta tillbaka till det som Gud tänkte med oss från början är en del av att vara en ny skapelse. För det andra så bryr sig Gud om sin skapelse. Han såg på allt han hade skapat och såg att det var mycket gott. Att vara Guds avbild är att dela Guds hjärta för världen och skapelsen. För det tredje är att ta ansvar för miljön ett sätt att vittna om vår tro för andra människor. Om vi skulle göra allting vi kan för att aktivt göra jorden sämre samtidigt som vi vittnar om att Gud har skapat världen skulle det bli ett märkligt budskap. Vi behöver visa att vi värdesätter det Gud har skapat och att vår tro inte bara är tomma ord. För det fjärde behöver vi på livets alla områden be ”tillkomme ditt rike, så som i himlen så ock på jorden” (Matt 6:10). Vi tillhör Guds rike men lever i världen. Vi vet att Jesus kommer att komma tillbaka och upprätta Guds rike fullt ut. Men redan här och nu har Guds rike kommit. Det finns inom oss och vi sprider det genom vårt vittnesbörd och när vi lever ut vår tro. Vi behöver vara med och bygga Guds rike på alla områden. Vi väntar inte med att sluta leva i synd tills Jesus kommer tillbaka, utan vi försöker helga oss på livets alla områden eftersom vi vet att Guds rike redan har kommit in i våra hjärtan. På samma sätt väntar vi inte med att ta hand om Guds vackra skapelse bara för att Jesus ska fixa allt när han kommer tillbaka, utan vi vill börja med det redan här och nu.
I väntan på Jesu andra ankomst, så lever vi i hoppet om en god framtid där Gud till fullo upprättar sitt rike genom att på samma sätt som vi får en ny himmelsk uppståndelsekropp, så gör Gud också “en ny himmel och en ny jord” (Upp 21:1). Men på samma sätt som frälsningen redan har börjat i oss, så har detta nya redan börjat här och nu. Även om vi väntar på vår fullständiga frälsning i samband med Jesu återkomst, så arbetar vi med vår frälsning redan här och nu. Vi försöker växa i vår tro, vi helgar oss, vi formas mer och mer till Jesu likhet dag för dag. På samma sätt bör vi också tänka om skapelsen. Även om Gud ska fullständigt upprätta sin skapelse när Jesus kommer tillbaka, så har arbetet med att förvalta Guds vackra skapelse redan börjat i och med Jesu uppståndelse. Det nya har börjat, vi ser det ännu inte till fullo, men vi får i tro arbeta tillsammans med Herren för att sprida och gestalta Guds rike på jorden. Trogen i det lilla arbetar vi steg för steg för att göra vår jord till en bättre plats tills den dag Jesus kommer tillbaka och ställer allt till rätta.
Människan har på många områden misslyckats och behandlat skapelsen vårdslöst. Vi skövlar och förstör skogar för att ge plats åt jordbruk, boskap och städer. Detta leder till förlust av biologisk mångfald och försämrade ekosystem. Vi förorenar mark, vatten och luft genom att våra industrier spyr ut gifter, plastavfall, olja, tungmetaller och kemikalier. Vi överexploaterar jordbruksmark, vilket leder till markförsämring och ökenspridning. Vi förbränner fossila bränslen i våra industrier, transporter och energiproduktion, vilket leder till stigande havsnivåer, extremväder och flyktingkriser. Vi överfiskar och jagar för mycket, vilket leder till att djur utrotas. Våra transporter sprider invasiva arter som konkurrerar ut lokala arter. Vi överkonsumerar vad jorden kan producera. Vår massproduktion skapar stora mängder avfall som tar hundratals år att bryta ner. Våra rika länder bridrar mest till klimatförändringarna, medan de fattiga länderna drabbas hårdast av dem, genom t.ex. torka, översvämningar och matbrist.
Gud vill inte detta. Tvärtom såg Gud på allt som han hade skapat och sa: ”Det var mycket gott” (1Mos 1:31). Jesus lär oss i Bergspredikan att Gud bryr sig om ”himlens fåglar” och ”ängens liljor”. Vår himmelske Fader föder fåglarna och klär liljorna i kläder vackrare än all kung Salomos prakt (Matt 6:26-30). Gud är en mästare på att förvalta sin skapelse, och vi behöver arbeta tillsammans genom att omsätta vår tro i praktiska handlingar. Men hur kan man göra det rent konkret? Jag tror man kan göra mycket både personligen, genom församlingen och i missionen.
På ett personligt plan skulle man t.ex. kunna leva mer medvetet och ansvarsfullt i vardagen. Man kan försöka skapa en mer hållbar livsstil genom att minska användningen av plats och engångsprodukter, genom att återvinna och kompostera, och genom att köpa ekologiska och rättvisemärkta produkter. Man skulle kunna minska på bilresor och i stället cykla, åka kollektivtrafik eller införskaffa ett elfordon. Man kan försöka tänka på att köpa mer hållbara produkter och återanvända och reparera i stället för att alltid slänga och köpa nytt.
Som församling skulle man kunna uppmärksamma de här viktiga frågorna med tema-gudstjänster och bibelstudier. Man kan satsa på ekologiska och återanvändbara material i så stor utsträckning som möjligt. Man kan se till att bara köpa in rättvisemärkt kyrkkaffe, installera solpaneler på kyrktaket, införskaffa energisnål LED-belysning. Man kan föregå med gott exempel genom att anordna en skräpplockardag då församlingen tillsammans städar ett område i staden. Man kan skriva en miljöpolicy och anta riktlinjer för hur församlingen hanterar resurser och miljöfrågor. Man kan uppmuntra till bytesdagar, starta en Second hand och organisera en bil-pool.
Genom missionen kan församlingen också vara med och påverka och bidra till global hållbarhet och rättvisa. Till exempel genom att stötta utvecklingen av hållbart jordbruk för att hjälpa samhället att hantera klimatförändringar. Man kan bidra till att plantera träd, något som både skyddar miljön och skapar arbetstillfällen. Man kan vara med och utbilda lokala församlingar och på så sätt skapa en medvetenhet om förvaltarskap som en del av den kristna tron. Man kan engagera sig i klimat- och miljöfrågor som påverkar fattiga länder mest genom att exempelvis förespråka rättvisa klimatavtal. Man kan hjälpa till med att förbättra vattenförsörjning och sanitet i områden som lider av vattenbrist.
Avslutningsvis, idag är det första advent. Vi firar Jesu ”ankomst” och längtar efter hans ”återkomst”. Vi tror på att Guds rike har kommit i och med Jesu födelse, och längtar efter dess fullbordan i och med Jesu återkomst. Mellan dessa två ankomster så har vi ett uppdrag att sprida Guds rike på jorden, så att det blir så som i himlen så ock på jorden. Genom att redan här och nu börja förvalta skapelsen föregår vi med gott exempel. I en mörk och fallen värld kan vi tända ett ljus i advent.