- 5 Han sade till dem: ”Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, 6 för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7 vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något.
- Efter att Jesus har lärt lärjungarna ”Herrens bön”, så fortsätter han sin undervisning om bön med ett vardagligt exempel. Undervisningen börjar med två vänner, vilket sätter an tonen och skapar förutsättningarna som vi kan utgå ifrån för att förstå vad bön handlar om. Två vänner tycker om varandra, umgås både i vardags och till fest. De lånar grejer av varandra, finns vid varandras sida i livets upp och ner, bråkar med varandra, skrattar tillsammans och åker på resor tillsammans.
- Det första som är konstigt och förvånande med den här berättelsen är att den ene vännen går ut från sitt hus mitt i natten och knackar på hos sin vän. Han har blivit överraskad av en gäst som han behöver bjuda på mat, men har inget hemma.
- I Mellanöstern-kulturen var gästfrihet oerhört viktigt, och att bjuda på mat var en central del av gästfriheten. Att inte vara gästfri och att inte kunna bjuda på mat skulle vara väldigt förnedrande för alla inblandade. Han måste helt enkelt bjuda på något och eftersom affärerna är stängda mitt i natten så har han bara ett alternativ, och det är att be sin vän om bröd.
- I Mellanöstern-kulturen var bröd som bestick, man bröt av en bit bröd och doppade i kött-rätten eller åt grönsakerna med. Kanske hade vännen möjlighet att laga maten, men behövde bröd för att kunna äta maten.
- I ett vanligt Mellanöstern-hus vid den här tiden så sov barnen på mattor inne i sovrummet. Vännen inser att om han ska gå upp och fixa bröd åt sin vän så kommer han väcka familjen och skapa ett mindre kaos. Men bankandet på dörren skulle väcka barnen ändå, så han inser att han ändå måste gå upp.
- 8 Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv.
- Det andra som är konstigt och överraskande i berättelsen är att Jesus dramatiserar hur den andre vännen först verkar tänka att han avvisar sin vän och inte alls vill ge honom något bröd. Kanske började Jesus åhörare skratta när de hörde detta och tänkte för sig själva att den här liknelsen kan ju inte stämma eftersom ingen skulle bete sig så illa. Ingen i Mellanöstern-kulturen skulle agera på det oförskämda viset, och det är precis det som är Jesus poäng. Ingen skulle bete sig så, men till och med om de ens tänkte så eller ville göra så, så skulle de ändå inte bete sig så illa. Som vän är man skyldig att hjälpa sin vän i nöd, även om det måhända är obekvämt för mig själv. Skulle man bete sig så illa att man avvisar en vän i nöd så skulle man själv bli utskämd. Så även om man inte nödvändigtvis vill hjälpa sin vän så kommer man att göra det ändå, för sitt eget ryktes skull.
- Den andre vännen öppnade inte dörren för att den förste vännen var en så fin person. Han öppnade inte heller dörren för att han var en så fin och snäll person. Han öppnade dörren för att hans vän var så ivrig och envis i sitt bankande.
- Gud är inte som den andre vännen i berättelsen som bara ger sin vän bröd eftersom annars kommer hans rykte att förstöras. Gud hör våra böner och ger oss det vi behöver både för att vi är hans ”vänner”, men också för att hans ”rykte” står på spel. Även om vännen var lite av skitstövel, så gjorde han ändå en bra sak. Gud är inte en skitstövel, utan en kärleksfull Fader och en god och pålitlig vän. Om till och med skitstövel-vännen gjorde det som var gott, hur mycket mer skulle då inte Gud göra det som är gott mot oss?
- Den tredje lärdomen från texten är att våga be djärva böner. Vännen var inte rädd för att be sin vän om något obekvämt på en obekväm tid. Han vågade vara besvärlig eftersom det var en vän han bad om hjälp. Gud har ingenting emot att vi är djärva i våra böner och kommer med stora böner som kräver att Gud måste agera.
- Det grekiska ord som Folkbibeln översätter till ”djärv” är ”anaideian” och kan också översättas till ”trägen”, ”påträngande”, ”fräck”, ”ivrig”, ”envis” eller ”persistant” på engelska. Betydelsen av ordet är att man saknar en känsla för vad som passar sig. Att knacka på hos grannen mitt i natten är i de allra flesta fall ganska opassande.
- Vi borde vara lika djärva som barn som ber sina föräldrar om allt från höger till vänster. Djärva som försäljare som knackar på och vill sälja sin produkt.
- Poängen med Jesus undervisning är att vi borde be djärva böner till Gud eftersom vi vet att han älskar oss och eftersom hans namn då kommer att bli ärat. Vi borde bete oss lika djärvt som barn gentemot sina föräldrar eller som vänner som vet att de alltid ställer upp för varandra.
- 9 Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
- Mot bakgrund av liknelsen som Jesus precis har berättat, så uppmanar Jesus oss att vara djärva när vi ber. Precis som vännen som ”bultade” på sin väns dörr mitt i natten, trots att det var obekvämt och skapade kaos, så uppmanar Jesus oss att vara frimodiga och djärva när vi närmar oss Gud i bön.
- De allra flesta troende ber någorlunda regelbundet. Men ibland kommer det tider då man längtar mer än vanligt efter bönesvar. Om då bönesvaret uteblir är det lätt att misströsta och ge upp. När man är i den situationen så kan dessa ord från Jesus uppmuntra till att fortsätta be och söka Gud.
- 11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg?
- Jesus poäng med den här liknelsen är att om till och med en människa skulle ge det vännen bad om, hur mycket mer skulle då inte Gud ge oss det vi ber om?
- 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”
- Många i Jesu samtid trodde att den helige Ande hade antingen lämnat Israel eller bara var tillgänglig för några få utvalda heliga män. Att Gud är villig att ge sin Ande åt alla som ber honom var en nyhet för de flesta av Jesus åhörare.
- Gud är inte en jultomte som ger oss allt vi önskar oss. Det som Jesus betonar är att Gud kommer att ge den helige Ande till dem som ber. Till syvende och sist så handlar bön om att få en relation med Herren genom den helige Ande. Även om vi inte får exakt allt på vår önskelista exakt samma sekund som vi ber, så kommer bönen göra så att vi blir uppfyllda av den helige Ande och mer och mer börjar be de saker som Guds Ande lägger på våra hjärtan att be. Då kommer vi förmodligen börja be mer oegoistiska böner om sådant som Anden manar oss till. Då kommer Gud att vara snabb med att svara.
Toggle the Widgetbar