- 1 Det var strax före påskhögtiden.
- På samma sätt som den första påskmåltiden (2Mos 12) blev starten på Israels befrielse från Egyptens slaveri, så blir denna påskmåltid starten på alla troendes befrielse från syndens slaveri.
- Det finns en komplicerad debatt om exakt när denna påskmåltid åts i relation till när Jesus korsfästes, men det mest troliga är att Jesus åt denna måltid tillsammans med sina lärjungar på torsdag kväll men ändå ansågs vara en påskmåltid eftersom judarna använde olika kalendrar.
- Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
- Jesus visste vad som var hans uppdrag: korset. Tidigare har Jesus sagt att ”Min stund har inte kommit än” (Joh 2:4), men nu vet Jesus att hans stund har kommit; om mindre än ett dygn hänger han på korset. Jesus visste att ”hans stund” innebar att han skulle dö på korset, men att han inte skulle mördas innan denna stund (Joh 7:30, 8:20).
- Jesus visste att han kunde undkomma döden på korset om han hade velat (Matt 26:53), men han valde att gå in i döden för sina älskade lärjungars skull. Även om hans lärjungar förnekade honom så gav han inte upp utan fullföljde det han kommit till jorden för att göra.
- 2 De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom.
- Förmodligen hade Djävulen länge letat efter en lärjunge som skulle förråda Jesus. Djävulen har säkert försökt påverka lärjungarna, men den som var mottaglig och agerade på de frestelser och onda tankar som kom från Djävulen var Judas. Säkerligen var detta inte första gången som Judas funderade på sådana här saker, men nu agerar han på dem.
- Vi kan alla bli frestade att göra olika felaktiga saker, men vi kan också be Gud om kraft att stå emot. Vi måste inte agera på allt dumt vi tänker.
- Judas förräderi och Jesus död på korset är ett perfekt exempel på hur Gud kan vända allt negativt till någonting positivt. Gud hade kontroll över situationen och Jesus visste det.
- 3 Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud.
- Jesus visste vem han var: Guds Son. Jesus visste att Gud har kontroll över situationen, han visste vart han kommer ifrån och vart han skulle gå efter sin död och uppståndelse.
- 4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade runt midjan.
- På den sista måltiden tillsammans med sina vänner och på höjden av sitt ledarskap över sina lärjungar och i en stund då Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, då gör Jesus en symbolisk handling som lär oss någonting essentiellt om den sortens ledarskap som ska finnas i en församling: ”tjänande ledarskap”.
- När man kom in i ett nytt hus eller skulle äta en sådan här måltid var det normalt att man tvättade både sina händer och fötter av religiösa skäl. Sandalerna blev smutsiga av allt damm utanför och man ville vara ren i samband med den högtidliga måltiden. Nu erbjöds inte det av oklar anledning, och kanske tittade lärjungarna på varandra men ingen ville anmäla sig frivillig att tvätta de andras fötter. I Lukasevangeliet ser vi att lärjungarna i början av den här måltiden började gräla om vem av dem som var ”störst” (Luk 22:24-30). Som vi kan se i 1Mos 18:4 så var det också en gammal tradition i det judiska samhället att resande och långväga gäster som ett tecken på gästfrihet skulle erbjudas vatten så att de kunde tvätta sina fötter. Att tvätta händer och fötter var också en vanlig syssla man utförde i syfte att rena sig av religiösa skäl. Men att tvätta någon annans fötter var en väldigt låg syssla som normalt bara tjänare gjorde (1Sam 25:41). En del judar menade till och med att fottvagning inte skulle utföras av judiska slavar eller tjänare, utan bara av icke-judiska tjänare. Men en fru kunde tvätta sin mans fötter, ett barn kunde tvätta sina föräldrars fötter, eller en elev kunde tvätta sin lärares fötter. Men den som var de andras ledare kunde inte tvätta sina lärjungars fötter. Säkert var lärjungarna beredda att tvätta Jesus fötter, men de var inte beredda på att han skulle börja tvätta deras fötter. Säkerligen skämdes de över att inte ha anmält sig frivilliga när Jesus plötsligt börjar göra det.
- Vid en måltid i den här kulturen låg man normalt sett till bords. I mitten var ett lågt bord och ut från bordet låg man på madrasser eller låga soffor, med ansiktet in mot bordet. Jesus ställde sig upp, tog ett fat med vatten och en handduk, och gick cirkeln runt och tvättade sina lärjungars fötter.
- Genom att ta av sig sin mantel och knyta en handduk runt sig antog han en tjänares gestalt rent fysiskt (Fil 2:7). Genom att göra det demonstrerade han: “För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.” (Luk 22:27)
- 6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: “Herre, ska du tvätta mina fötter?” 7 Jesus svarade: “Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det.” 8 Petrus sade: “Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!”
- Av Petrus reaktion att döma förstår vi vilken chock det var för lärjungarna att Jesus tvättade deras fötter! En sådan handling signalerade att Jesus var Petrus tjänare, och det var inte något som Petrus kunde acceptera, eftersom han fortfarande tänkte som en världslig människa. Det var mycket som Jesus sa och gjorde som lärjungarna inte kunde förstå förrän efter Jesu död på korset (Joh 2:22, 12:16). Utan den helige Ande är det omöjligt att förstå Jesus.
- Jesus svarade: “Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig.” 9 Simon Petrus sade: “Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!” 10 Jesus svarade: “Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla.” 11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.
- När Jesus försöker förklara vad han gör för Petrus, så förstår Petrus fortfarande inte och försöker i stället bestämma över Jesus i stället för att låta Jesus göra det han håller på med att göra.
- För Jesus symboliserar renheten i fottvagningen frälsningen han erbjuder genom sin död på korset. De som har blivit ”rena” i och med Jesu död på korset behöver inte bli frälsta igen och igen och igen, utan det räcker med att bli frälst en gång genom att man tror på Jesus. Men även efter frälsningen så kommer man att behöva symboliskt ”rena” sig själv ibland genom att be om förlåtelse för sina synder.
- I den kristna tron är det ordnat på så sätt att den symboliska handlingen man gör i samband med frälsningen; dopet i vatten, den gör man bara en gång. Men den symboliska handlingen man gör i samband med den vardagliga förlåtelsen och reningen; nattvarden, kan man göra så ofta man samlas i Jesu namn. Man blir frälst och fullt ut förlåten och får evigt liv i samband med frälsningen, något som dopet symboliserar. Men man behöver också då och då be om förlåtelse för att man brister, syndar och gör bort sig, men inte för sin frälsnings skull, utan för sin helgelses skull.
- 12 När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. 14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. 16 Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren är inte större än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
- Efter att ha tvättat sina chockade lärjungars fötter lägger sig Jesus till bords igen och förklarar för dem vad han har gjort och att han nu vill att hans lärjungar också ska göra så. Poängen är inte att vi ska starta en ceremoni där vi tvättar varandras fötter, utan att vi ska göra som Paulus skriver i Filipperbrevet: ”sätt andra högre än er själva” (Fil 2:3) och leda genom att tjäna (Luk 22:27).
- Det Jesus lär oss genom att tvätta sina lärjungars fötter vänder radikalt upp och ner på vår syn på ledarskap. Att leda genom att tjäna snarare än genom att dominera utmanar oss att omvärdera våra prioriteringar och att tänka om i hur vi ser på ledarskap och relationer, både på jobbet, i församlingen och i vår vardag.
- Ett tjänande ledarskap är inte ute efter att dominera andra, utöva makt eller maximera personlig vinning. Ett tjänande ledarskap går i stället ut på att ödmjukt sätta andra högre än sig själv (Fil 2:3) och arbeta för det gemensammas bästa. Genom att Jesus, den otvivelaktigt högste ledaren utförde en tjänares syssla, så visade Jesus oss att alla människor har ett värde, oavsett position eller status. Detta utmanar oss att se på alla människor med respekt och värdera deras bidrag. Ibland är det lätt att tänka att vissa uppgifter är för ”låga” för oss, särskilt om vi har en hög position i församlingen eller i samhället. Men Jesus visar oss här att inget arbete är för obetydligt om det görs i kärlek.
- Ett tjänande ledarskap strävar efter att visa varandra ”syskonkärlek” och att ”överträffa varandra i ömsesidig aktning” (Rom 12:10). Detta gör att alla känner sig delaktiga och respekterade. Ett tjänande ledarskap underordnar sig ömsesidigt varandra i vördnad för Kristus (Ef 5:21). Ledarskap handlar inte om att stå över andra, utan om att arbeta för det gemensammas bästa och vara en del av en gemenskap där alla bidrar och stöttar varandra.
- Ett tjänande ledarskap följer Jesu exempel (Joh 13.15, Fil 2:5) och lever ut den kristna tron på samma sätt som man förväntar sig av andra. Efter att ha tvättat sina lärjungars fötter och därmed demonstrerat ”tjänande ledarskap”, så säger Jesus uttryckligen att det var ett exempel som de nu också ska göra. Vi ska inte tjäna i syfte att vara andra till lags eller för att man nedvärderar sig själv, utan för att man vill följa Kristi exempel (Fil 2:5, 1Kor 11:1).
- Ett tjänande ledarskap utgår från kunskapen och medvetenheten om vem man är i Kristus. Som vi ser i vers 3 visste Jesus vad Fadern hade gett honom, vem han var i Gud och vart han var på väg. När orättvis kritik och egna jobbiga tankar kommer som brinnande pilar, då litar man på de ord man har fått av Gud.
- Ett tjänande ledarskap frågar inte: ”Vad kan jag få ut av detta?” utan i stället: ”Hur kan jag hjälpa till?” (Luk 22:24-30). En sådan attityd skapar en gemenskap där människor stöttar och lyfter varandra.
- Ett tjänande ledarskap engagerar sig med hela hjärtat. Som vi ser i vers 4–5 så reste sig Jesus ”från bordet”, han ”lade av sig manteln”, han knöt ”en linnehandduk” om sig, han hällde ”vatten i ett tvättfat”, han tvättade ”lärjungarnas fötter” och han ”torkade dem med handduken” efteråt. När Jesus väl tog sig an en sak gjorde han ingen halvmesyr direkt.
- Ett tjänande ledarskap behandlar alla lika. Som vi ser i vers 11 så tvättade Jesus alla sina lärjungars fötter, inklusive Judas, den lärjunge som han visste alldeles strax skulle förråda honom. Detta lär oss att vi ska visa kärlek och respekt mot alla, utan att göra skillnad på människor. Till och med mot dem som i våra ögon kanske inte förtjänar det.
- När man funderar kring detta med tjänande ledarskap är det viktigt att också reflektera lite kring den balans som behövs för att som ledare inte bli utbränd eller utnyttjad.
- En ledare som ständigt fokuserar på andras behov kan lätt bli överarbetad och utbränd om man inte också tar hand om sina egna behov. Jesus lärde oss att tjäna andra, men han drog sig också undan för att be och vila: “Han sade till dem: “Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.” (Mark 6:31)
- Jesus var inte alltid tillgänglig, och han visste när det var dags för att dra sig undan och återhämta sig. För att kunna tjäna andra behöver man också ha omsorg om sig själv.
- En ledare som alltid hjälper andra människor kan lätt bli utnyttjad av människor som inte själva vill hjälpa till. Jesus hjälpte många människor, men han satte också gränser när det blev för mycket och han behövde dra sig undan för att vila och be: “15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken och bad.” (Luk 5:15–16)
- Ibland behöver man säga nej även till sådant som är bra och positivt. Det innebär inte att man är självisk utan att man vårdar den gåva och den hälsa man själv har fått. Man kan tjäna andra bättre när man är frisk, pigg och andligt stark. Man behöver också sätta gränser och uppmuntra till en kultur där alla är med och bidrar och inte bara tar emot.
- En ledare med en tjänande inställning kan lätt leda till att församlingen tänker att den ledaren kan göra allt arbete. Men en tjänande ledare behöver hjälpa andra att också komma in i ett tjänande ledarskap genom att utrusta, stötta och möjliggöra för andra att ta ansvar och växa i sina roller “11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, 12 för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp” (Ef 4:11–12)
- En tjänande ledare riskerar att bli trött och utsliten. Därför gäller det för församlingen att kontinuerligt uppmuntra sina ledare: “17 De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. 18 Skriften säger: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar, och: Arbetaren är värd sin lön.” (1Tim 5:17–18)
- En tjänande ledare riskerar att bli allt för emotionellt engagerad i alla människors problem som man försöker hjälpa. Det är därför bra om man själv har ett stöd och någon att samtala med så man kan lätta på trycket och få god rådgivning: “17 Då sade Moses svärfar till honom: “Ditt sätt att arbeta är inte bra. 18 Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. 19 Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud ska vara med dig. Du ska föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de ska vandra och vad de ska göra. 21 Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar oärlig vinst, och sätt dem till föreståndare för folket, några över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. 22 De ska alltid döma folket. Varje viktigt ärende ska överlåtas till dig, men i alla enklare mål ska de döma själva. Så ska du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. 23 Om du gör på det sättet och om Gud befaller dig det, så kan du hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid.” 24 Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt.” (2Mos 18:17–24)
- Frukten av ett tjänande ledarskap är framförallt en starkare gemenskap och samarbetsvilja där medlemmarna känner sig trygga i vetskapen om att deras ledare verkligen bryr sig om deras välbefinnande.
- Tjänande ledarskap leder också till att medlemmar inspireras och motiveras att följa deras exempel. När man ser att ledare engagerar sig och är beredda att göra det som krävs stärks ens egen motivation att också vara med och bidra.
- Ett tjänande ledarskap behöver inte alltid stå i centrum utan vill lyfta fram andra och se till så att de växer och utvecklas i sin tro.
- Ett tjänande ledarskap sätter andra högre än sig själv, även när det gäller synd. Man varken nonchalerar eller fördömer den som syndar, utan man försöker hjälpa den personen att hitta en väg framåt. Nonchalerar man synden sprider den sig, fördömer man syndaren lämnar de församlingen. En tjänande ledare försöker hjälpa den som fastnat i synd att komma loss och att bli fri att tjäna i sina gåvor.
- En tjänande ledare som är med om konflikter, orättvis kritik eller blir allmänt klumpigt behandlad strävar efter att sätta sin motpart högre än sig själv genom att förlåta och försöka förstå situationen utifrån den andres perspektiv. Även om man har blivit behandlad negativt så kan man få vara den som vänder andra kinden till och behandlar den andre positivt.
- Tjänande ledarskap leder till mer konfliktlösning och mindre låsningar. Genom att sätta andra högre än en själv tvingas man ibland visa kärlek även mot dem som man har en konflikt med, och försöka sätta sig in i deras situation och hjälpa dem att hitta en försonande väg framåt.
- Tjänande ledarskap leder till en ökad samhörighet eftersom man ser att man är en del av något större och att ledarna finns till för att stödja dem.
- Tjänande ledarskap leder till att både ledare och medlemmar växer i sin tro. Ledarna tränas i ödmjukhet, tålamod och medkänsla. Medlemmarna får möjlighet att växa i sina gåvor med hjälp av ledarnas stöd.
- Innebörden av ett tjänande ledarskap summeras fint av Paulus i Filipperbrevet: “3 Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte till ert eget bästa utan också till andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var: 6 Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, 7 utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, 8 ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.” (Fil 2:3–8)
Toggle the Widgetbar