- 1 När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 Saul tog till sig David den dagen och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 Och Jonatan slöt ett förbund med David, som han älskade lika djupt som sitt eget liv.
- Efter att David har besegrat Goliat välkomnas han till en början varmt av Israels ledarskap. Han tas om hand av kung Saul och får jobba i hans hus och han blir mycket god vän med Sauls son Jonatan.
- David och Jonatan var väldigt lika varandra och blev som bröder. De var i ungefär samma ålder, de var båda hängivna Gud och de var båda modiga krigare och hjältar. David besegrade jätten Goliat i Terebintdalen (1Sam 17) och Jonatan besegrade filisteerna i Mikmas (1Sam 14).
- Det som dock skilde dem åt var att Jonatan var kungens äldste son och David var en fåraherdes yngsta son. Jonatan förväntades av sin far att bli Israels nästa kung. David glömdes nästan bort av sin far. De kom med andra ord från varsin ände av samhällsspektrat.
- Det var först efter att Jonatan hade hört David prata med Saul som hans ”själ fäste sig vid Davids själ”. Även om vi inte vet exakt vad David berättade för Saul så kan man ju förmoda att det handlade om hur han hade vågat strida mot Goliat tack vare hans starka tro på Gud. Även om Jonatan och David till det yttre var väldigt lika, de var båda modiga krigare, så var det först efter att Jonatan hörde David prata om denna trons inre drivkraft som de blev själsfränder.
- 4 Jonatan tog av sig manteln som han bar och gav den till David, och även sina andra kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
- I och med att Jonatan var tronarvinge så var han den som hade mest att förlora på att David upphöjdes. Men Jonatan kände ingen rivalitet till David, det viktiga för Jonatan var inte att bli kung utan att Guds vilja skulle ske.
- När Jonatan satte sin egen mantel och rustning på David så signalerade han att David skulle bli Israels nästa kung. Men tack vare att Jonatan hade en egen god relation med Gud så behövde han inte framhålla sig själv utan kunde ödmjukt sätta sina egna ambitioner åt sidan och låta Guds vilja få ske. Jonatan visste att den bästa platsen för honom är där Gud vill ha honom, inte där hans egna egoistiska ambitioner måhända vill ta honom. Hade Jonatan gått emot Guds vilja och kämpat för att bli Israels nästa kung kanske han hade kunnat lyckas en bit på vägen, men hans tid som kung hade då inte välsignats av Gud utan i stället präglats av krig, olycka och allmänt elände. Det är bättre att tjäna Gud på den plats där Gud vill ha en, än att lyfta fram sig själv och sen kämpa mot Gud för att behålla sin plats.
- På samma sätt behöver vi agera när vi är i en ledarposition men ser att Gud lyfter fram andra än oss själva. I stället för att avundsjukt se dessa personer som rivaler så borde vi ge dem vår mantel och våra vapen.
- Mantel symboliserar här den kungliga makten. Att ge sin mantel till någon är att lyfta fram andra till ledarposition och framhäva dem mer än sig själv, trots att man själv rent formellt har en högre ledarposition.
- Vapen symboliserar här de verktyg och färdigheter man har för att utföra sitt uppdrag man är ledare i. Som hög ledare är det viktigt att lyfta fram nya yngre förmågor, ge dem de resurser de behöver för att utföra det Gud har lagt på deras hjärtan och träna dem i de kunskaper man själv har lärt sig med åren.
- I förra kapitlet fick David låna Sauls rustning, men han var för ovan för att använda den mot Goliat. I det här kapitlet får David Jonatans rustning och den passar bättre. Kanske berodde det på att Saul var väldigt lång och att David och Jonatan var mer i samma storlek. Kanske berodde det på att Jonatan tog tid för att träna upp David i hur man använder en rustning, medan Saul bara gav David rustningen och ville skicka ut honom direkt i strid.
- 5 Och när David drog ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Därför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, även Sauls tjänare.
- Det är viktigt att komma ihåg att det skulle dröja ytterligare ungefär 20 år innan David faktiskt blev kung. David visste att han en dag skulle bli kung över Israel, men han tänkte inte ta saken i egna händer och roffa åt sig den positionen själv utan var fast besluten att låta Gud åstadkomma det han lovat. I stället för att konspirera så ägnade sig David åt att så gott han kunde utföra de uppdrag som kung Saul gav honom. David visste att tids nog skulle Gud upphöja honom till den position han lovat.
- 6 När de kom hem och David återvände efter att ha dödat filistén, gick kvinnorna ut från Israels alla städer med sång och dans för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och lyror. 7 Kvinnorna sjöng och dansade och sade: “Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen.”
- David var en ung och ogift hjälte, så framför allt kvinnorna verkar ha uppskattat honom. Davids framgång kunde ha frestat honom till ett lösaktigt liv, men det finns inget som tyder på att David föll för den frestelsen.
- Innan David besegrade Goliat så kritiserade hans storebror Eliab honom. David tog visserligen illa upp och sa ifrån, men lät sig inte påverkas negativt utan fortsatte målinriktat med det som Gud hade lagt på hans hjärta. Nu efter att David besegrat jätten Goliat och lyckats väl i allt han gjorde så blev han omåttligt populär och fick beröm. David blev säkert glad över uppskattningen, men det finns inget som tyder på att han lät berömmet och sångerna stiga honom åt huvudet. Han fortsatte att ha hjärtat på rätt ställe, inte intrigera om makten och i stället troget utföra de uppgifter kung Saul gav honom. För att kunna tjäna Gud väl behöver man kunna hantera både ris och ros på ett sunt sätt.
- Den parallellism som finns i denna vers; tusen och tiotusen, var ett poetiskt sätt att beskriva en stor summa, inte att jämföra den större med den mindre. Se även t.ex. Psaltaren: “Tusen kan falla vid din sida, tiotusen vid din högra sida, men dig drabbar det inte.” (Ps 91:7)
- 8 Då blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: “David gav de tiotusen, mig gav de tusen. Nu fattas bara att han får kungadömet också.” 9 Från och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.
- I motsats till sin son Jonatan så reagerar kung Saul med avundsjuka på Davids framgång. Det är ett tecken på svaghet när en hög ledare reagerar med avundsjuka på en underställd ledares framgång. Saul överreagerar på grund av sin osäkerhet och ser David som en rival som han måste få bort.
- Säkerligen tänkte Saul ofta på profeten Samuels ord om att ”Herren har förkastat dig: du är inte längre kung över Israel” (1Sam 15:26). Saul ville med alla medel möjliga krampaktigt hålla sig kvar vid tronen och stöta bort alla som potentiellt sett skulle kunna vara ett hot mot honom. Det hade varit bättre för Saul om han hade accepterat Guds ord till honom och självmant klivit åt sidan. Då hade han kunnat spendera tid med Gud i omvändelse och växa i sin tro och kunna bli använd av Gud på annat sätt. Men i stället levde han sina sista år i fåfäng avundsjuka, rivalitet, ständigt kaos och slutade sitt liv på ett tragiskt och brutalt sätt. Konsekvensen av det var att Saul lät sina egna intressen gå före Guds vilja, och därmed påverkades Israel negativt av hans dåliga ledarskap.
- Att se på någon med ett ont öga leder till att man tolkar allting som en person gör på ett negativt sätt. Oavsett om David gjorde si eller så, oavsett om David gjorde något positivt i all välmening, så tolkades det av Saul som något negativt.
- 10 Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen, 11 och han kastade det och tänkte: “Jag ska spetsa fast David vid väggen.” Men två gånger vek David undan för honom.
- På samma sätt som Gud tillät Satan att pröva Job så tillät Gud en ond ande att plåga Saul. Det betyder inte att det var Guds vilja att den onde anden plågade Saul, utan att Gud tillät det eftersom Saul hade öppnat upp sitt liv för den onde.
- Det hebreiska ord som Folkbibeln översätter till ”ond” (ra’a) har en stor bredd av betydelser som ibland är svåra att fånga i det svenska språket. Den vanligaste översättningen är ”ondska”, men även ”motstånd”, ”elände”, ”moralisk perversion”.
- Davids musik lugnade Saul och gjorde så att han mådde bättre (1Sam 16:23). Men medan David använde sina händer till att spela harpa tror jag han noggrant följde Sauls händer med blicken när han höll i spjutet. David använde sina händer till att ära Gud och välsigna Saul, men Saul använde sina händer till att försöka stoppa Guds plan och mörda David.
- Sauls dåliga mående kunde ha blivit hjälpt av Davids musicerande som det hade gjort tidigare, men han valde att inte ta emot den hjälp som fanns och i stället styras av den ondska som fanns honom nära.
- På samma sätt har vi alla ett eget fritt val att acceptera den hjälp som erbjuds och bevisligen fungerar, eller att böja oss under synden och låta den styra oss.
- Saul kastade spjutet mot David och försökte mörda honom, men David lyckades vika undan och klarade sig. Sauls mordiska planer gick om intet och David kom undan.
- En intressant detalj är att David vek undan ”två” gånger. Hade någon kastat ett spjut mot mig hade jag sprungit därifrån så snabbt jag kunnat. Men David verkar ha dröjt kvar så länge så att Saul hann kasta spjutet en gång till.
- En annan intressant detalj är att David inte kastade spjutet tillbaka mot Saul. David var en modig krigare och kunde förmodligen enkelt ha dödat Saul om han hade velat. Men David visar återigen prov på att han har bestämt sig för att inte ta saken i egna händer och lyfta sin hand mot Herrens smorde (1Sam 26:11, 1Sam 26:23). David vet att Gud har smort honom till att så småningom bli Israels kung så han har inte bråttom att skynda på den processen. Gud kommer att åstadkomma det han har lovat när tiden är inne. Om Gud har smort Saul till kung så får också Gud ta ansvar för Saul.
- Hur många gånger har vi inte velat slå tillbaka med samma mynt mot människor som har behandlat oss illa? Att bildligt talat kasta tillbaka det spjut som kastats mot oss? Men här visar oss David att det inte är efter Guds hjärta. Ingenting gott hade kommit ut av det, snarare tvärtom, David hade bytt Guds välsignelser mot ett liv av kaos i egen kraft. Det är bättre att vända andra kinden till (Matt 5:39) och överlåta domen åt Herren (Rom 12:19).
- 12 Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul. 13 Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp. 14 David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. 15 När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom. 16 Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.
- Trots att Saul var den som satt på tronen och kontrollerade armén, så är han rädd för David, eftersom han såg att Gud var med David. Eftersom Saul känner Herren borde detta ha lett till någon form av ödmjuk insikt, men i stället är Saul rebellisk mot Guds vilja vilket leder till att han återigen vill mörda David. Men eftersom han inte förmådde göra det med egna händer vill han nu att filistéerna ska döda David.
- Om du ser att yngre förmågor börjar blir storligen använda av Gud samtidigt som du själv har din bästa tid bakom dig, agerar du då genom att försöka förminska eller hindra de yngre från att få utrymme, eller väljer du att släppa fram dem och ta dem under dina vingar så att de kan få ta del av din erfarenhet?
- Det är inte lätt att lyckas väl i allt man gör när spjut kastas mot dig, men David lät sig inte störas av vare sig frestelser eller motståndare, utan fokuserade på att utföra det uppdrag Gud gett honom.
- David kunde ha sett på sig själv som ett offer, blivit uppgiven och klagat, men valde att i stället fästa blicken på det Gud ville att han skulle göra. Detta ledde till att ”hela Israel och Juda älskade David”.
- Vi kan alla välja hur vi hanterar motgångar, frestelser, kritik och allmänt motstånd. Av David lär vi oss att vi inte ska låta oss störas av sådant utan i stället fokusera på att utföra det som Gud har lagt på vårt hjärta så gott vi kan.
- 17 Saul sade till David: “Här är min äldsta dotter Merab. Henne vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utkämpar Herrens krig.” Saul tänkte nämligen: “Min hand ska inte drabba honom, det får filisteernas hand göra.” 18 Men David svarade Saul: “Vem är jag, vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli kungens svärson?” 19 Men när tiden kom att Sauls dotter Merab skulle ha getts åt David, fick i stället meholatiten Adriel henne till hustru.
- Saul hade tidigare lovat att den som slår Goliat skulle få kungens dotter (1Sam 17:25), och nu verkar det som att Saul tänkt infria det löftet.
- När det var dags för giftermålet så ger Saul plötsligt sin dotter Merab till en annan man. Kanske var detta ett sätt för Saul att skapa avundsjuka och rivalitet mellan David och Adriel, men uppenbarligen går inte David i den fällan.
- 20 Men Sauls dotter Mikal älskade David. När man berättade det för Saul gladde det honom, 21 för Saul tänkte: “Jag ska ge henne till honom. Hon ska bli en snara för honom, så att filisteernas hand kan drabba honom.” Han sade till David: “För andra gången kan du nu bli min svärson.” 22 Saul befallde sina tjänare att de i hemlighet skulle säga till David: “Kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!” 23 När Sauls tjänare sade så till David svarade han: “Tror ni det är så enkelt att bli kungens svärson? Jag är en fattig och enkel man.” 24 När Sauls tjänare berättade för honom vad David sagt, 25 bad Saul dem säga så här: “Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna av etthundra filisteer som hämnd på kungens fiender.” Saul hoppades nämligen att David skulle falla för filisteernas hand.
- Till en början så verkar detta erbjudande om giftermål som något positivt för David; han skulle få gifta sig med kungens dotter! Detta borde innebära att Saul lagt de tidigare mordförsöken bakom sig och nu plötsligt blivit välvilligt inställd till David. Men så var inte fallet, det var nämligen en fälla.
- På den här tiden så skulle den blivande brudgummen ge en brudgåva till brudens familj i samband med äktenskapet. Men David, som kom från en fattig familj, hade inte en möjlighet att betala en stor gåva värdig en kungadotter. Saul vet detta och vill därför att David i stället ska ge Saul en brudgåva bestående av förhudar från 100 filistéer. Detta uppdrag var så pass farligt att Saul var säker på att David skulle dö om han ens försökte.
- Saul hade alltså dolda motiv bakom sin vänlighet. Det är aldrig okej att som ledare manipulera underställda i syfte att få sin egen vilja igenom.
- 26 När Sauls tjänare talade om för David vad han hade sagt, ville David gärna bli kungens svärson på det villkoret. Innan tiden ännu hade gått ut, 27 bröt David upp och drog i väg med sina män och slog tvåhundra man av filisteerna. Han tog med sig deras förhudar och överlämnade hela antalet åt kungen för att få bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru.
- David visste inte att Saul försökte lura honom i en fälla utan gav sig direkt i väg med sina män och slog ihjäl 200 filistéer i stället för bara 100.
- David hanterade Sauls manipulation genom att modigt utföra den uppgift han fått, och dessutom göra mer än vad som krävdes av honom. Även om det inte var enligt Sauls plan så blir han nu så illa tvungen att ge sin dotter Mikal till hustru åt David. Sauls manipulation misslyckades eftersom David utförde sin uppgift så gott han kunde och därmed blev välsignad av Gud.
- 28 Men Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade honom. 29 Då blev Saul ännu mer rädd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid. 30 Filisteernas furstar drog ut i fält, men så ofta de gjorde det hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare. Och hans namn blev mycket aktat.
- Högst troligtvis blev filistéerna mycket upprörda på Israel på grund av den massaker som David utförde på dem. Sauls listiga manipulation slår nu tillbaka mot honom själv och Saul måste hantera arga anfallande filistéer.
- Om en yngre förmåga börjar träda fram under ditt ledarskap, blir du då missunnsam, avundsjuk och känner dig hotad som Saul, eller får du en broder och själsfrände som Jonatan? Försöker du gå emot Guds vilja och stoppa den som Gud har valt ut som Saul, eller försöker du välsigna och träna upp som Jonatan?
- Ironiskt nog ledde Sauls ondskefulla beteende till att David växte i sin tro. Gud har alltid en möjlighet att vända det negativa vi möter till något positivt för vår tro. I det här kapitlet ser vi att det vi behöver göra är att varken låta oss hindras av frestelser, attacker och manipulation, utan i stället fokusera på att med ett ödmjukt hjärta utföra det uppdrag vi får så gott som vi kan. Vi ska heller inte försöka ta saken i egna händer och slå tillbaka mot den som attackerar oss, utan i stället vända andra kinden till och överlåta domen åt Herren. Då kommer Gud att välsigna oss i överflöd vilket leder till både vår egen framgång och folkets uppskattning.
Toggle the Widgetbar