3Joh – Vi arbetar tillsammans

¹ Från den gamle till min älskade Gaius, som jag i sanning älskar. ² Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig på alla sätt och att du är frisk, liksom det är väl med din själ. ³ Jag blev mycket glad när bröderna kom och vittnade om den sanning som finns hos dig, hur du lever i sanningen. ⁴ Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen. ⁵ Älskade broder, du visar dig trofast i allt som du gör för bröderna, också för dem som kommer som främlingar. ⁶ De har vittnat inför församlingen om din kärlek, och du gör rätt i att utrusta dem för fortsatt färd på ett sätt som är värdigt Gud. ⁷ Det är ju för Namnets skull de har gått ut, och de tar inte emot något från hedningarna. ⁸ Därför är det vår plikt att stödja sådana, så att vi arbetar tillsammans för sanningen. ⁹ Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot oss. ¹⁰ Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot bröderna, och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen. ¹¹ Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud. ¹² Demetrius har fått ett gott vittnesbörd av alla, även av sanningen själv. Också vi kan vittna om det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant. ¹³ Jag hade mycket att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. ¹⁴ Jag hoppas snart få se dig, och då ska vi talas vid ansikte mot ansikte. ¹⁵ Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa vännerna, var och en personligen.

3Joh 1-15

• ¹ Från den gamle till min älskade Gaius, som jag i sanning älskar.
  • Enligt traditionen så är Johannesevangeliet, Johannesbreven och Uppenbarelseboken skrivna av aposteln Johannes, som grundade ett antal församlingar i Mindre Asien runtomkring Efesus. Författaren till Johannesbreven presenterar sig inte vid namn utan verkar vara så känd i de församlingar han skriver till att han bara behöver presentera sig som ”äldsten” [ho presbyteros], dvs. ”församlingsledaren”. Det kan mycket väl vara så att Johannes skrev det här brevet mot slutet av sitt liv, när han var den sista aposteln som var kvar i livet, och att han sågs som den enda kvarvarande ”äldsten” av de ursprungliga apostlarna.
    • I Apg 14:23 utsåg apostlarna ”äldste”, som skulle fungera som lokala församlingsledare. Även aposteln Petrus såg på sig själv som en äldste (1Pet 5:1).
    • När Johannesbreven skrevs spreds evangeliet framför allt genom att apostlar, missionärer och evangelister reste från plats till plats och förkunnade evangeliet. De lokala troende brukade då ta hand om dessa resande förkunnare och erbjuda dem mat och husrum tills de reste vidare. Denna gästfrihet var viktig för evangeliets spridning och Johannes betonar därför att de lokala troende är i och med detta evangeliets medarbetare och kommer också belönas på samma sätt som förkunnarna. Johannes är också noga med att varna för att visa en sådan gästfrihet mot resande villolärare, eftersom man då bidrar till att sprida villoläror.
      • I just 3 Johannesbrevet lyfter Johannes fram tre personer; Gaius, som han berömmer för att han troget tar hand om de resande predikanterna som predikar evangelium, församlingsledaren Diotrefes som han varnar för eftersom han inte välkomnar de resande predikanter som Johannes har sänt, och Demetrius som han rekommenderar.
  • Vi vet inte mycket om denne Gaius, mer än att det var ett väldigt vanligt namn på den här tiden. Det finns inget i texten som tyder på att han var en ledare i församlingen, men han är enligt Johannes en ”älskad broder”, en till synes vanlig församlingsmedlem som lever det kristna livet på ett sunt och riktigt sätt. På så sätt blir Gaius en tydlig kontrast till Diotrefes, som är en församlingsledare som lever på ett osunt sätt.
• ² Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig på alla sätt och att du är frisk, liksom det är väl med din själ. ³ Jag blev mycket glad när bröderna kom och vittnade om den sanning som finns hos dig, hur du lever i sanningen. ⁴ Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.
  • Johannes skriver ofta om ”sanningen” i sina brev. För Johannes är ”sanning” [aletheia] mer än bara skillnaden mellan rätt och fel, utan hela den kristna tron och det kristna livet. Att Jesus är Herre är en sanning som vi bekänner oss till. Att leva i kärlek till vår medmänniska är en sanning som vi lever efter. Att leva i sanningen innebär både att tro rätt och att leva rätt. Att bara predika den sanna läran men sen inte leva efter den är inte att leva i sanningen. Man lever heller inte i sanningen om man bara lever sunt, men inte tror på Jesus. Båda behövs. Även om Gaius inte själv var en predikant så bekände han sig till det sanna evangeliet genom att han tog hand om de resande förkunnare som var utsända av Johannes. Genom att Gaius gjorde på detta sätt så visade han också sin tro i praktiken.
    • Jakob skriver i sitt brev: “Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.” (Jak 1:22). Att vara ”ordets görare” innebär inte att man inte också är ”ordets hörare”. Man behöver vara båda, eftersom de förutsätter varandra, och inte bara det ena eller andra.
  • Det är bra att vara frisk både till kropp och själ. Johannes kopplar samman Gaius själsliga mående med att han ”lever i sanningen”. Exakt hur han mådde kroppsligt framgår inte, men uppenbart är att Gaius mådde bra i själen, eftersom han levde i sanningen på ett sätt som var synligt och så att andra kristna kunde vittna och berätta om det för Johannes.
    • Även om kroppen går igenom en kämpig period av sjukdom, ålderdom eller något annat, så kan själen må bra och ha frid med Gud. På samma sätt som man blir kroppsligt trött och sliten om man inte får äta och dricka, så behöver också själen få äta och dricka. Om man vill generalisera så kan man säga att Bibeln är vår mat och Anden är vår dryck. När vi läser Guds ord blir vi mätta och får energi att växa och utvecklas. När vi blir uppfyllda av den helige Ande så får vi dricka, piggnar till och orkar fortsätta kämpa den goda kampen.
      • Har ni sett en hungrig man någon gång? Man blir lättirriterad, högljudd, ovillig, svår att samarbeta med, osv.
        • Har ni sett en mätt man någon gång? Han blir nöjd, fridfull, trygg och kan andas ut.
      • Har ni sett en törstig man någon gång? Han har ingen ork, är uppgiven, förstår inte hur han ska kunna klara det han gör.
        • Har ni sett en törstig man som fått dricka och släcka törsten? Man blir förnyad, får en ny blick, är redo att omedelbart ta nya tag.
      • Vi behöver hungra efter Guds ord som en hungrig man som står i kö till julbordet. Vi behöver läsa Bibeln för att få själslig ork för dagen. Vi behöver lyssna på predikningar för att äta så att vi kan växa och utvecklas.
      • Vi behöver bli uppfyllda av Guds Ande som en törstig Vasaloppsåkare. Vi behöver be för varandra så att vår själ inte segnar ihop och tappar hoppet om att kämpa vidare.
• ⁵ Älskade broder, du visar dig trofast i allt som du gör för bröderna, också för dem som kommer som främlingar. ⁶ De har vittnat inför församlingen om din kärlek, och du gör rätt i att utrusta dem för fortsatt färd på ett sätt som är värdigt Gud. ⁷ Det är ju för Namnets skull de har gått ut, och de tar inte emot något från hedningarna. ⁸ Därför är det vår plikt att stödja sådana, så att vi arbetar tillsammans för sanningen.
  • På Nya testamentets tid var det vanligt att apostlar, missionärer och församlingsledare reste runt och predikade evangeliet lite här och där. Hela Nya testamentet var ju inte skrivet än och alla församlingar hade dessutom inte tillgång till alla nytestamentliga skrifter.
  • Den situation som har uppstått i den församling dit Johannes skriver sitt brev är att församlingsledaren Diotrefes inte har tagit emot de resande förkunnare som Johannes har sänt till församlingen. Johannes har då skickat ett brev till Diotrefes som han verkar ha struntat i. I stället för att ge upp så skickar Johannes sin medarbetare Demetrius med ett brev till Gaius, en till synes vanlig församlingsmedlem som Johannes vet att han kan lita på. I detta brev så uppmuntrar Johannes församlingen att följa Gaius goda exempel i stället för Diotrefes dåliga exempel.
  • Gaius gjorde enligt Johannes ”rätt i att utrusta” dessa resande förkunnare i deras fortsatta missionerande av tre skäl:
    • Eftersom de gått ut ”för Namnets skull”. Detta var ett inte helt ovanligt uttryck för att man predikade evangeliet om Jesus (Apg 5:41, 9:16, 15:26, 21:13).
      • Det fanns också många resande förkunnare som predikade ett annat evangelium än det som apostlarna stod för. I Johannes andra brev så varnar Johannes för att välkomna dessa ”bedragare” (2Joh 7) och ge dem husrum och möjlighet att predika i kyrkan, eftersom man då deltar i spridandet av deras villolära. Det kan mycket väl vara så att församlingsledaren Diotrefes hade välkomnat falska lärare och inte ville inte ha med de missionärer och förkunnare som var utsända av Johannes att göra längre. Dessa gick då i stället till Gaius, som, trots att de verkar ha varit ”främlingar” för honom, välkomnade dem eftersom de var utsända av Johannes.
    • Eftersom de inte tog ”emot något från hedningarna”. De hotell som fanns tillgängliga var ofta samtidigt bordeller, så när dessa resande predikanter kom till en ny ort var de ofta beroende av den lokala församlingens gästfrihet. Det fanns också på den här tiden resande sekulära vishetslärare som undervisade olika nymodigheter mot betalning. Även om ”arbetaren är värd sin lön” (1Tim 5:18) och även en missionär behöver pengar för att leva, så predikar inte en missionär för pengarnas skull.
    • Eftersom ”vi arbetar tillsammans för sanningen”. Även om Gaius inte själv predikade, så i och med att han gav missionärerna mat och husrum så såg han till att de kunde predika, och därmed arbetade Gaius också för ”sanningen”. På så sätt samarbetade Gaius med de missionärer som predikade evangelium.
      • En församling eller ett missionsarbete är mer än bara pastorn eller missionären. För att en pastor ska kunna predika det sanna evangeliet behövs det mycket runtomkring, och det kan inte bara en person åstadkomma. Vi behöver alla hjälpas åt med våra olika uppgifter och inse att de alla är lika mycket värda.
      • Det är en andlig princip att ”den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön” (Matt 10:40–41). Den som står tillsammans med den som förkunnar evangelium och är med och möjliggör att evangelium predikas kommer att få dela den himmelska lön som predikanten eller missionären får.
      • På samma sätt fast tvärtom, så är det viktigt att inte ge falska lärare och bedragare utrymme att predika i kyrkan, mat, husrum och lön, för då deltar man i spridandet av deras villolära.
  • Johannes berömmer inte bara Gaius för att han har tagit hand om resande förkunnare, utan framför allt för att han har varit ”trofast” i sin gästfrihet.
    • Gud mäter inte framgång på samma sätt som vi människor. Om vi mäter framgång i antal följare, hur mycket pengar vi tjänar eller hur attraktiva vi är, så mäter Gud i hur trofasta vi är mot det uppdrag vi har fått. Även om Diotrefes stängde dörren för dessa resande predikanter som var utsända av Johannes, så fortsatte Gaius troget att välkomna de missionärer som kom från Johannes. Även om Gaius inte kände dessa predikanter så visste han att de delade samma tro, att de stod för sanningen, eftersom de var utsända av Johannes.
    • Att vara trogen i det lilla och troget fortsätta tjäna i den uppgift man har fått kommer att belönas och förmeras av Herren.
      • “Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” (Matt 25:21)
• ⁹ Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot oss. ¹⁰ Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot bröderna, och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
  • Det brev som Johannes hänvisar till skulle kunna vara Andra Johannesbrevet, men är troligen inte det, eftersom det brevet inte nämner något om gästfrihet, utan är ett brev som inte finns bevarat.
  • Diotrefes verkar ha varit en hög ledare inom församlingen som misskötte sitt uppdrag och förtroende. Han verkar ha motarbetat de sanna missionärerna och församlingsledarna i syfte att själv få leda församlingen. Han vägrar ta hand om de resande predikanter som Johannes och de andra apostlarna hade sänt, och han utesluter de församlingsmedlemmar som försöker hjälpa dem.
    • Diotrefes verkar ha roffat åt sig en så betydelsefull position i församlingen att Johannes ser sig tvingad att offentligt varna för honom.
  • Diotrefes synd var inte att han var ”främst”, utan hans ”vilja” att vara främst. För att en församling ska fungera behöver någon ta ansvar och stå främst, men är man ödmjuk och hanterar sitt ledarskap på ett föredömligt och sunt sätt så är det inget fel på att vara en kristen ledare. Men det kan absolut bli fel om det som driver dig att vilja bli ledare är att bli en “ledare”, eller längtan efter att få stå i rampljuset.
    • Kanske var Diotrefes en bra organisatör och ledare som såg sina färdigheter inom ledarskap som viktigare än att bibehålla kopplingen till apostlarna. Kanske började Diotrefes bygga en kristen organisation på bekostnad av relationen till Jesus och apostlarna. En person med god ledarskaps- och organisationsförmåga behöver bygga församlingen i linje med Nya testamentet, och inte efter sekulära metoder.
      • En församlings styrelse bör t.ex. inte göra en framgångsrik företagsledare till styrelseordförande och låta personen ifråga göra om församlingens organisation så att den blir mer lik ett företag i syfte att få in mer pengar. Men en framgångsrik företagsledare får gärna bidra med sin begåvning och sina kunskaper till att bygga en sund församling efter Nya testamentets principer.
  • Inte nog med att Diotrefes inte tog emot de resande predikanter som kom på besök och uteslöt de församlingsmedlemmar som försökte hjälpa dem, han snackade också skit om Johannes och övriga apostlar. Diotrefes försökte upphöja sig själv genom att trycka ner andra, en strategi som aldrig är framgångsrik i Guds rike.
• ¹¹ Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud.
  • Johannes har nu gett oss ett gott exempel; Gaius, och ett dåligt exempel; Diotrefes. Han säger inte åt församlingen att utesluta Diotrefes, utan att i stället följa Gaius exempel. Detta är en bra andlig princip att leva efter; dvs att lägga energin på att göra det goda snarare än på att bekämpa det onda.
• ¹² Demetrius har fått ett gott vittnesbörd av alla, även av sanningen själv. Också vi kan vittna om det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
  • Johannes avslutar brevet med att rekommendera Demetrius för Gaius. Kanske var Demetrius en resande predikant som hade med sig 3 Johannesbrevet till Gaius.
• ¹³ Jag hade mycket att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. ¹⁴ Jag hoppas snart få se dig, och då ska vi talas vid ansikte mot ansikte. ¹⁵ Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa vännerna, var och en personligen.
  • I den sociala medier-tid som vi lever i, så tror jag många av oss kan sympatisera med Johannes önskan om att inte lösa alla konflikter genom att skriva meddelanden fram och tillbaka. Ibland måste man inse att det ofta är bättre att mötas öga mot öga och samtala med varandra. Johannes skrev därför ner det viktigaste och räknade med att kunna reda ut detaljerna vid ett senare tillfälle.
  • Även om detta brev skrivs på grund av en konflikt, så avslutar Johannes brevet med att önska ”fred”. Även om konflikt är oundvikligt på den här sidan evigheten, så är vår ambition alltid fred, försoning och förlåtelse. Hur illa någon än har behandlat oss så måste vi alltid vara beredda på att förlåta.