1Kor 9:1–27 – Apostelns frihet

¹ Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren? ² Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren.

1. Efter att ha instruerat korinthierna om hur de ska hantera kött offrat till avgudar så brister Paulus plötsligt ut i ett långt försvar av sitt eget apostlaämbete. Det är lite svårt att förstå varför Paulus tar upp detta just nu och vad de två ämnena har med varandra att göra. Men eftersom korinthierna tidigare har ifrågasatt Paulus apostoliska ledarskap och inte verkar ha velat lyda hans instruktioner om kött offrat till avgudar, så kan det mycket väl vara så att Paulus slår ihop dessa två frågor genom att mena att han är en apostel och därmed har rätt att bli ekonomiskt försörjd av korinthierna, men att han hellre dör än utnyttjar den rätt till lön från församlingen i Korinth som han har. På så sätt använder Paulus sig själv som ett exempel på den villighet att avstå från något man har rätt till som han ville att korinthierna skulle göra med kött offrat till avgudar (1Kor 8:13). Men på grund av att Paulus inte tog emot lön från församlingen i Korinth så ansåg de inte att han var en apostel och därmed behövde de heller inte lyda hans instruktioner. Genom att förklara varför Paulus inte tog emot lön, trots att han som apostel har rätt till det, så visar han varför korinthierna behöver lyssna på honom när han instruerar dem i olika frågor.
2. Ordet ”apostel” betyder ”utsänd” och syftar vanligtvis på Jesu tolv apostlar (Mark 3:13–19) plus Paulus (Gal 1:1), men kan också syfta generellt på en ledarfunktion inom kyrkan. Apostlaämbetet instiftades av Jesus för att, precis som Jesus blev sänd av sin Fader till världen, så skulle apostlarna bli sända av Sonen ut i världen för att förkunna evangeliet för alla människor (Joh 20:21). Apostlarna fick också en speciell uppgift att leda de första kristna och att ansvara för Nya testamentets lära (Ef 2:20, Apg 2:42). Ett krav för att bli en apostel var att man hade vandrat med Jesus och att man vittnade om uppståndelsen (Apg 1:15–26), något som ledde till att alla apostlar förutom Johannes enligt traditionen dog martyrdöden.
3. En viktig poäng Paulus försöker förmedla till församlingen i Korinth, är att om de ifrågasätter Paulus apostoliska ledarskap, då ifrågasätter de indirekt sin egen status som församling i Guds rike, i och med att Paulus grundade församlingen i Korinth.

 ³ Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta: ⁴ Har inte vi rätt till mat och dryck? ⁵ Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? ⁶ Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? ⁷ Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Eller vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk? ⁸ Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte lagen samma sak? ⁹ Det står skrivet i Mose lag: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om? ¹⁰ Säger han det inte snarare för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del. ¹¹ När vi har sått andliga ting hos er, är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er? ¹² Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat den rättigheten, utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för Kristi evangelium. ¹³ Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret? ¹⁴ Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.

1. Paulus försvarar sitt apostoliska ämbete och ledarskap med att han har rätt till ekonomisk support från församlingen han har grundat i Korinth, men att han har valt att inte ”utnyttja någon sådan förmån” (1Kor 9:15). Det kan mycket väl vara så att korinthierna har ifrågasatt hans apostoliska ämbete just på grund av att han inte ville ha lön från församlingen. Det hörde nämligen till vanligheterna att kringvandrande grekiska filosofer tog betalt för sina tjänster som lärare i visdom när de besökte sina lärjunga-grupper. Att Paulus inte ville ha betalt skulle därmed kunna användas emot honom, dvs. om Paulus inte tar betalt som andra grekiska visdomslärare så kan han ju inte vara en riktig visdomslärare. Men Paulus försvarar sig genom att slå fast att han i egenskap av församlingens grundare definitivt har rätt ta emot ekonomiskt stöd från korinthierna, något som de troligtvis har svårt att argumentera emot. Anledningen till att Paulus inte fått betalt från korinthierna beror inte på att han saknar rätt att få lön, utan att han har avstått från sin rätt till lön.
2. Det faktum att Paulus tar Petrus som exempel, och dessutom använder Petrus arameiska tilltalsnamn Kefas, kan tyda på att Petrus har besökt församlingen i Korinth tillsammans med sin fru. Det verkar som att församlingen i Korinth har delat upp sig i grupper baserat på vilken favoritlärare de hade, några höll sig till Apollos, några till Petrus och några till Paulus (1Kor 1:10-17).
3. Paulus citerar 5Mos 25:4 och menar att man inte ska ”binda för munnen på oxen som tröskar.” När israeliterna tröskade sin säd fick de inte binda för munnen på oxen, utan oxen skulle vara fri att äta från höet och kärnorna som den arbetade fram. På så sätt höll den sig nöjd och motiverad att arbeta. Poängen är att den som arbetar i församlingen också har rätt till lön från församlingen, något som även Jesus undervisade (Matt 10:10, Luk 10:8).
4. Det verkar som att några ”andra” har fått del av ekonomisk support från församlingen i Korinth, förmodligen Petrus och Apollos som Paulus nyligen nämnt, och att detta har försatt Paulus i en knepig situation i och med att han inte har tagit emot ekonomisk support från församlingen. I och med att Petrus och Apollos tog emot lön framstår de som ”riktiga” apostlar på Paulus bekostnad. Men Paulus menar att om Petrus och Apollos har fått ta emot lön, dvs. en materiell ”skörd”, har då inte Paulus också rätt att ta emot lön på grund av det som han har ”sått”? Poängen är att om församlingen i Korinth ser Petrus och Apollos som riktiga apostlar och ger dem en del av ”skörden”, hur mycket mer är då inte Paulus en apostel som ju de facto har ”sått” och planterat hela församlingen?
5. Även om det måhända är lite motvilligt, så kan inte Paulus låta bli att ge oss en liten inblick i hans hjärta. Oavsett om han får betalt för det eller inte, så kommer han att predika evangelium. Han predikar till och med hellre om han inte får betalt, för då kan han göra en poäng av att evangeliet är gratis.

¹⁵ Men jag har inte utnyttjat någon sådan förmån. Och jag skriver inte det här för att få det. Hellre dör jag. Ingen ska ta ifrån mig min berömmelse. ¹⁶ Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet! ¹⁷ Gör jag det frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. ¹⁸ Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig.

1. Efter att kraftigt argumenterat för sin rätt till lön från församlingen i Korinth, så argumenterar Paulus nu minst lika kraftigt för sin rätt att avstå från lönen! Syftet med att avstå från sin lön är för att inte ”skapa hinder för Kristi evangelium”. Paulus menar att eftersom evangeliet är ett budskap om fri och gratis nåd och frälsning, så vill han inte ta betalt för sitt arbete som evangeliets förkunnare om det skulle kunna leda till att evangeliet av någon anledning inte förkunnas. Paulus har ju fått sitt apostoliska uppdrag från Jesus själv och inte från församlingen, och blir därmed också försörjd av Kristus.
2. Eftersom Paulus är Kristi ”slav” så förvaltar han församlingen åt Kristus som en slav förvaltar sin ägares hushåll. Och som slav så kan Paulus naturligtvis inte kräva någon lön.

¹⁹ Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. ²⁰ För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen. ²¹ För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. ²² För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. ²³ Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det.

1. I och med att Paulus är Kristi slav och därmed inte kan ta ut lön från församlingen i Korinth för sitt arbete åt Kristus, så är han därmed ”fri och oberoende av alla”. Skulle Paulus fått lön från församlingen skulle han också ha behövt svara inför församlingen, och därmed inte varit ”fri och oberoende”. Men i och med att han är ”fri”, så kan han använda denna frihet till att bli ”allas tjänare”.
2. För Paulus var inte kött offrat till avgudar en stor fråga. Han kunde personligen både äta sådant kött och avstå, beroende på sammanhanget. Om det kunde leda till en broders fall, då avstod han, men om det inte spelade någon roll, då åt han. Det är inte maten i sig som spelar roll, utan omständigheterna under vilka man äter köttet som offrats till avgudar (1Kor 8:8). Äter man sådant kött i en hednisk fest i ett tempel, då är det fel, men köper man köttet på torget och äter det hemma utan att lägga någon vikt vid huruvida det varit offrat till avgudar eller inte, då går det bra.
   1. På samma sätt hade Paulus inga problem med att judar fortsatte att äta enligt judisk tradition efter att de blivit kristna, så länge som de inte ansåg att dessa traditioner gav dem en bättre eller högre ställning inför Gud än hedningar.
3. I och med att evangeliet är oföränderligt, så kan Paulus ändra sin hållning beroende på sammanhanget. Det är inte evangeliet i sig självt som ändras, utan hur man hanterar frågor som är viktiga eller oviktiga för den lokala befolkningen där man predikar evangeliet. I och med att evangeliets budskap är att vi alla är lika inför Kristus, oavsett om vi är jude eller grek, så kan Paulus leva både som en jude eller en grek.
   1. Ett exempel på detta är när Paulus i Apg 16:3 lät omskära Timoteus för att han skulle kunna nå judar med evangelium, trots att han i Galaterbrevet varit noga med att man inte får omskära sig för sin frälsnings skull (Gal 5:1–3).

²⁴ Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. ²⁵ Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. ²⁶ Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. ²⁷ I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra.

1. Paulus avslutar sitt resonemang med att uppmana korinthierna att ”tävla” så att de vinner ”priset” genom att ”ha disciplin i allt”. En boxare som går in i boxningsringen och slår ut i tomma luften är lika meningslöst som en löpare som springer utan att ha målet i sikte. Denna jämförelse bör ha varit lätt för korinthierna att relatera till i och med de berömda isthmiska spelen som arrangerades strax utanför Korinth med jämna mellanrum. Den brist på disciplin Paulus syftar på är korinthiernas insisterande på att äta offerkött i Korinths hedniska tempel.^[i]
   1. Paulus poäng är inte att leva ett asketiskt liv av självspäkelse, utan att det kristna livet ibland kräver att vi uppoffrar saker för våra medmänniskors skull. Vi lever inte det kristna livet helt utan målet i sikte, utan anstränger oss dagligen för att tjäna Kristus. Vi lever inte hursomhelst, utan söker Guds vilja i allt och försöker helga våra liv så att vi blir mer lika Jesus. Om en atlet vill vinna i sin sport så måste han eller hon uppoffra även sådant som är positivt och bra i andra sammanhang.

^[i] Gordon D. Fee, The First Epistle to the Corinthians, red. Ned B. Stonehouse m.fl., Revised Edition, The New International Commentary on the New Testament (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2014), 479.