1 När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. 2 Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. 3 Men om någon älskar Gud är han känd av honom.
- Nu övergår Paulus till den tredje av korinthiernas sex frågor till honom, som handlar om kött från avgudaoffer. Paulus svar sträcker sig från kapitel 8 till och med kapitel 10. Paulus har tidigare i brevet sagt till församlingsmedlemmarna att de inte ska umgås eller äta tillsammans med någon som kallar sig ”broder” och som samtidigt är en ”avgudadyrkare” (1Kor 5:10-11). Denna instruktion hade Paulus troligtvis redan skrivit om till korinthierna i sitt förra brev, men de har missuppfattat och trott att Paulus menat att korinthierna inte får umgås med någon avgudadyrkare alls, dvs. att de inte får umgås med någon överhuvudtaget i Korinth förutom de egna församlingsmedlemmarna. Mot slutet av sitt resonemang så kommer Paulus att instruera församlingen att det är okej att äta kött från avgudaoffer om det köps på torget (1Kor 10:25-26), men inte om det äts tillsammans med avgudadyrkare i en hednisk måltid i ett avgudatempel (1Kor 10:20-22). Det som är grundproblemet är alltså inte kött från avgudaoffer per se, utan omständigheterna när köttet äts.
- 200 år efter förstörelsen av det gamla grekiska Korinth och strax efter Paulus lämnat staden så flyttades platsen för de isthmiska spelen från Korinth till sin ursprungliga plats vid det närbelägna Isthmus (Korinthiska näset). De isthmiska spelen firades vart fjärde år[i] och var mycket kända och populära, endast slagna av de olympiska spelen i storhet, och till och med kejsar Nero deltog i tävlingarna vid ett tillfälle.[ii] Samtidigt som de isthmiska spelen återupplivades så etablerades också den snabbt växande kejserliga kulten, vilket fick stor politisk, social och ekonomisk betydelse för Korinth. Kejsarkulten fanns överallt i samhället, men högtidlighölls särskilt vid ett årligt evenemang där man firade kejsarens födelsedag. De första kristna ville inte delta i romarnas tillbedjan av avgudar eller offra eller bränna rökelse till kejsaren, men gick med på att ”be” för ”kungar och alla i ledande ställning” (1Tim 2:1–2).
- Beskyddaren och ordföranden för de isthmiska spelen bjöd in den romerska eliten i Korinth till en stor festmåltid i det stora Poseidon-templet i samband med tävlingarna.[iii] Även kejsarkulten kunde ibland firas genom att ordna en stor bankett för alla stadens romerska medborgare.[iv] Dessa festligheter och festmåltider var ofta tillägnade avgudar, och uppenbarligen har en del församlingsmedlemmar i Korinth deltagit vid dessa eller andra liknande hedniska festmåltider, och försökte rättfärdiga att de ”låg till bords i avgudatempel” (1Kor 8:10) med att det ju ändå ”inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud” (1Kor 8:4). Att delta vid festerna ökade ens sociala status, gav möjlighet att mingla med kändisar, politiker och inflytelserika personer.
- 200 år efter förstörelsen av det gamla grekiska Korinth och strax efter Paulus lämnat staden så flyttades platsen för de isthmiska spelen från Korinth till sin ursprungliga plats vid det närbelägna Isthmus (Korinthiska näset). De isthmiska spelen firades vart fjärde år[i] och var mycket kända och populära, endast slagna av de olympiska spelen i storhet, och till och med kejsar Nero deltog i tävlingarna vid ett tillfälle.[ii] Samtidigt som de isthmiska spelen återupplivades så etablerades också den snabbt växande kejserliga kulten, vilket fick stor politisk, social och ekonomisk betydelse för Korinth. Kejsarkulten fanns överallt i samhället, men högtidlighölls särskilt vid ett årligt evenemang där man firade kejsarens födelsedag. De första kristna ville inte delta i romarnas tillbedjan av avgudar eller offra eller bränna rökelse till kejsaren, men gick med på att ”be” för ”kungar och alla i ledande ställning” (1Tim 2:1–2).
- Paulus inleder sitt resonemang med att direkt upplysa korinthierna om att de har fel grundpremiss: det är inte ”kunskap” (”gnosis” på grekiska”) som är hjärtat i den kristna tron, utan ”kärlek” (”agape” på grekiska). Kunskap, menar Paulus, gör att man blir ”uppblåst”, medan kärlek gör att man blir ”uppbyggd”. Den som tror sig ha en hög kunskap har egentligen inte alls rätt kunskap, men den som visar kärlek, den personen har kunskap om Gud. Sann kunskap handlar inte om att ha så mycket kunskap som möjligt, inte heller om att ha rätt teologiska kunskaper, utan sann kunskap handlar om att älska Gud och visa kärlek mot sina medmänniskor. En felaktigt använd ”gnosis”-kunskap leder till att man blir uppblåst, stolt och ser ner på andra, medan en rätt använd ”agape”-kunskap leder till att man visar kärlek mot andra. Detta betyder naturligtvis inte att kunskap i sig självt är något negativt, tvärtom. Men det betyder att den kristna tron inte bygger på kunskap, utan på kärlek.
4 När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud. 5 För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många ”gudar” och många ”herrar” – 6 så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.
- Efter att ha slagit fast att kärlek är större än kunskap, så återgår Paulus till korinthiernas fråga, som i princip är följande: Eftersom det bara finns en Gud, varför skulle det då vara fel att äta kött offrat till avgudar vid en hednisk måltid i templet?
- Paulus håller visserligen med korinthierna om att vi kristna bara har en Gud och att alla andra så kallade gudar således inte existerar, men även om Paulus och korinthierna kom fram till samma slutsats, så var grunden för deras slutsats olika. Korinthierna kom fram till sin åsikt genom att försöka rättfärdiga sitt deltagande vid hedniska måltider i avgudatempel, medan Paulus grundar sitt teologiska resonemang i vår Herre och Gud, en väldigt viktig skillnad.
- I det grekisk-romerska samhället syftade ”gudar” på de traditionella gudarna, som till exempelvis Zeus, Poseidon, Hades eller Afrodite, och ”herrar” syftade på de orientaliska mysteriekulternas gudaväsen.[v]
7 Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. 8 Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget. 9 Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga. 10 För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? 11 Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för. 12 När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. 13 Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
- Här skriver Paulus att några av församlingsmedlemmarna i Korinth låg ”till bords i ett avgudatempel”, och två kapitel senare skriver han att de druckit från ”onda andars bägare” och att de har ätit vid ”onda andars bord” (1Kor 10:21). Vi vet inte exakt vilken festmåltid i ett avgudatempel som de deltog, men med tanke på att Paulus skriver att några av församlingsmedlemmarna hade ”rätt” (eller ”frihet” som Folkbibeln översätter ”exousia” till) att delta, så kan det mycket väl röra sig om de högtidliga festmåltiderna i samband med de isthmiska spelen. Dessa fester var till för romerska medborgare och brukade äga rum i den grekiske guden Poseidons tempel som låg i Isthmia, strax utanför Korinth. Det kan vara så att de som Paulus syftar på är de församlingsmedlemmar som hade romerskt medborgarskap, och därmed ”rätt” att gå på dessa fester och ligga till bords i avgudatemplet. Vid sådana och liknande offentliga och privata festmåltider var det inte ovanligt att man frossade i mat och alkohol. Vid efterfesten fortsatte frossandet och dessutom erbjöds man prostituerade. Paulus är tydlig i hela Korinthierbrevet att kristna inte ska ägna sig åt sådana ogudaktigheter.[vi]
- Även om alla kristna på sätt och vis vet och bekänner att vi bara har en Gud, så kan nyfrälsta före detta hedningar ha lätt att falla tillbaka om de kommer i närheten av hedniska festmåltider i avgudatempel. En kristen ska därför, för dessa ”svaga” medlemmars skull, avstå från att äta kött offrat till avgudar om det leder till en broders eller systers fall.
- På samma sätt kan vi kristna idag ha ”kunskap” om att det inte är synd att dricka alkohol i måttliga mängder eller gå till krogen och bara dricka alkoholfritt. Men om mitt drickande av alkoholfritt öl leder till att ”jag blir orsak till min broders fall”, exempelvis genom att ett kristet syskon som nyligen blivit fri från alkoholmissbruk återigen börjar dricka alkohol, då har jag inte visat kärlek mot den personen. Då är det bättre att jag avstår från att gå till krogen alternativt avstår från att dricka öl eller vin, oavsett om det är alkoholfritt eller inte. Att strida för sin ”rätt” att dricka alkoholfritt öl på bekostnad av en kristen medmänniskas väl och ve är fel. Kärleken till vår medmänniskas uppbyggelse måste alltid vara större än vår egen kunskaps uppblåsthet.
[i] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 270–271.
[ii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 277.
[iii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 93–94.
[iv] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 277–278.
[v] Gordon D. Fee, The First Epistle to the Corinthians, red. Ned B. Stonehouse m.fl., Revised Edition, The New International Commentary on the New Testament (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2014), 412.
[vi] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 93.