1Kor 7:1–40 – Om äktenskap och skilsmässa

¹När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna.²Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man.

Efter att ha skrivit en hel del kritik mot korinthiernas syn på grekisk visdom, på Paulus apostoliska ledarskap och på korinthiernas orättfärdiga beteende, så går Paulus nu över till att svara på de frågor som korinthierna har skickat till honom. Förmodligen är korinthiernas brev till Paulus ett svar på Paulus förra brev till dem som han nämnt om tidigare (1Kor 5:9). 1 Korinthierbrevet är alltså det tredje brevet i en konversation mellan Paulus och församlingen i Korinth. Frågorna och Paulus svar tyder på att korinthierna har en felaktig attityd om hur man lever det kristna livet. Med utgångspunkt i att de är andliga personer söker korinthierna en ”högre” vishet än vad de anser korset erbjuder, och utifrån denna högre vishet försöker de rättfärdiga vissa felaktiga beteenden.
1. De frågor de behöver svar på är: 1) om man får röra kvinnor (1Kor 7:1), 2) om kvinnor som lever ogifta (1Kor 7:25), 3) om kött från avgudaoffer (1Kor 8:1), 4) om de andliga gåvorna (1Kor 14:1), 5) om insamlingen till de heliga (1Kor 16:1) och 6) om Apollos (1Kor 16:12).
Problemet som ligger bakom den första frågan verkar vara att korinthierna har börjat anse att man inte längre ska ha sex inom äktenskapet utifrån resonemanget ”det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna”. Några verser senare verkar korinthierna till och med mena att giftermål skulle vara en ”synd” (1Kor 7:28, 1Kor 7:36). Som ett resultat av att korinthierna inte längre har sex inom äktenskapet verkar flera följdproblem och följdfrågor uppstått, bland annat att de som lider av sexuell abstinens har börjat gå till prostituerade (1Kor 6:12-20), de uppmanar ogifta att inte gifta sig (1Kor 7:8–9), och de uppmanar de som är gifta med otroende att skilja sig (1Kor 7:10-16).
1. En möjlig förklaring till att korinthierna inte vill gifta sig skulle kunna vara en felaktig förståelse av Jesus ord om den sista tiden: ”Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.” (Luk 20:35-36). Kanske anser korinthierna om sig själva att de redan är ”uppståndelsens barn” i och med att de har fått Anden, och därmed inte borde gifta sig? Men eftersom de inte kunde leva ”avhållsamt” så gick de till prostituerade, något som de inte verkar ha ansett var en synd eftersom det bara påverkade kroppen och inte anden. En sådan falsk dikotomi gick Paulus emot i förra kapitlet.
1. Paulus, med sin judiska bakgrund, är absolut inte en asket (Kol 2:20-21, 1Tim 4:3) och hade en väldigt positiv syn på äktenskapet (Ef 5:25–33). Gud instiftade ju äktenskapet som någonting gott eftersom det inte är bra för mannen att vara ensam (1Mos 2:18). Därför blir Paulus svar på korinthiernas fråga: ”varje man ska ha sin hustru och varje hustru sin man”. Man ska varken avstå från sex inom äktenskapet, skilja sig eller låta bli att gifta sig.
1. En ytterligare förklaring till att vissa män i Korinth avstod från att ”röra” sina fruar är på grund av ”det svåra läge” som Paulus skriver om lite senare i samma kapitel (1Kor 7:26). Min tolkning är att Paulus och korinthierna tänkte att de levde i den sista tiden och att de gifta paren därför behöver avstå från sexuellt samliv i syfte att i stället kunna be och fasta (se min kommentar till 1Kor 7:26 för mer om detta).

³Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man.⁴Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.⁵Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.⁶Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning.

I vers 3–4 slår Paulus i princip fast att mannen har en skyldighet att ha sex med sin fru på samma sätt som frun har en skyldighet att ha sex med sin man. Men Paulus betoning är inte på vad man själviskt kan kräva av sin partner, utan på vad man själv har för skyldigheter att ”ge” sin partner. Poängen är att den som är gift och önskar en sexuell relation inte ska behöva bli berövad detta mot sin vilja bara för att ens partner anser sig själv som andlig människa stå över det kroppsliga.
1. Att Paulus slår fast att mannen och hustrun har jämlika skyldigheter gentemot varandra är i det närmaste unikt. Det romerska samhället hade ett starkt patriarkalt familjesystem, där familjen var en miniatyrstat under pater familias, dvs. familjefaderns, absoluta auktoritet. Familjefadern var husets herre och kunde styra sin familj som kejsaren styrde sitt rike, han kunde sälja sina egna barn eller till och med döda dem om han ville. En kvinna stod under sin fars förmyndarskap tills hon gifte sig, då tog hennes man över som förmyndare.^[i] Den romerska synen på mannens överlägsenhet är i linje med vad den grekiske filosofen Aristoteles (384–322 f.Kr.) skrev i sin bok Politiken:”Mannen är av naturen överlägsen, och kvinnan underlägsen; och den ena styr, och den andra styrs; denna princip sträcker sig av nödvändighet till hela mänskligheten”.[ii]
  1. I det sekulära romerska samhället var det allmänt accepterat för en man att vara otrogen mot sin fru så länge som otroheten inte involverade en kvinna av hög status.^[iii] Däremot var det enligt romersk lag olagligt och straffbart för en kvinna att vara otrogen mot sin man, men åtalet kunde bara startas efter att mannen hade skilt sig från sin fru.^[iv] En kvinna kunde dock inte åtala sin otrogna man för äktenskapsbrott eftersom den romerska lagen inte tillät kvinnor att agera som anklagare i offentliga rättegångar. Däremot kunde en annan man, t.ex. hennes pappa, åtala hennes otrogna man å hennes vägnar. Rent generellt var både otrohet och eventuell domstolsprocess helt klart till mannens fördel.

⁷Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat. ⁸Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag.⁹Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

Paulus verkar ha fått celibatets nådegåva, och önskar att alla kristna skulle få den gåvan. Men eftersom inte alla har fått den gåvan så anser Paulus att det är bättre att gifta sig än att avstå från att gifta sig utan att ha celibatets gåva, eftersom det i längden blir svårt att då leva avhållsamt. Paulus anser inte att sexuell avhållsamhet är mer andligt än en sexuell relation inom äktenskapet, eftersom båda kan vara gåvor från Gud, men han känner sig själv väldigt glad över att ha fått sin gåva från Gud.
Om de ogifta eller änkorna inte kan leva avhållsamt, dvs. om de antingen går till prostituerade eller har börjat leva i en sexuell relation utan att ha gift sig, då är Paulus råd till dem att helt enkelt gifta sig.

¹⁰De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man –¹¹skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.

Mot bakgrund av det patriarkala romerska samhället och de för kvinnor ofördelaktigt stränga romerska lagarna som jag skrev i min kommentar till 1Kor 7:3–6, så är det högst anmärkningsvärt att Paulus primärt riktar sig till gifta kvinnor och menar att de inte får skilja sig hursomhelst. Bakgrunden till detta är troligtvis inte bara Paulus generellt jämlika syn på man och kvinna i Kristus (Gal 3:28), utan mer troligt att det är just kvinnor som har velat skilja sig från sina män i församlingen i Korinth. Det som har hänt i Korinth kan mycket väl vara att kvinnliga församlingsmedlemmar har utgått från Paulus radikala undervisning om jämlikhet och den kristna friheten (Gal 5) men sen gått för långt. De kan exempelvis ha ansett sig vara andliga kvinnor som enligt Jesu ord i Luk 20:35 ”varken gifter sig eller blir bortgifta”, och som utifrån Jesu ord i Luk 21:23 om hur svårt det kommer bli för de som ”väntar barn eller ammar” i den sista tiden inte vill bli gravida, och därmed borde antingen skilja sig från sin man eller avstå från sex i syfte att vara särskilt andligt rena.
Paulus befallning till de församlingsmedlemmar som är gifta med varandra är i princip samma som Jesus ord till fariseerna (Mark 10:11, Matt 19:9, Luk 16:18), dvs. att de inte får skilja sig. Direkt efter denna befallning lägger Paulus dock till en instruktion till de som ändå gör det; att de i så fall inte ska gifta om sig. Det är som om Paulus ger en tydlig instruktion om idealet och vad som bör gälla i församlingen, men att om det ändå blir fel, så är man fortfarande en del av församlingen, men man ska åtminstone inte gifta om sig. Detta eftersom ett äktenskap är livslångt, och om man skiljer sig och gifter om sig så begår man äktenskapsbrott mot den man först var gift med (1Kor 7:39, Rom 7:1–3).

¹²Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.¹³Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.¹⁴Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.¹⁵Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid.¹⁶För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Från att hittills ha behandlat frågor som rör enbart kristna, så tar nu Paulus upp de relationer där en partner är kristen och den andre inte. Om båda vill fortsätta vara gifta så tycker Paulus att de naturligtvis ska vara det. Utifrån den kristnes perspektiv så kan ju relationen mycket väl leda till att partnern så småningom blir frälst. Men om den icke-kristne partnern vill skilja sig så menar Paulus att det i så fall är tillåtet, även om det inte är idealt.
Det kan mycket väl vara så att i korinthiernas brev till Paulus som han svarar på i detta brev, så har de kanske resonerat att man blir oren om man är gift med en hedning, men Paulus menar att det egentligen är tvärtom: den troende blir inte orenad av en icke-troende, den icke-troende blir helgad tack vare den troende!

¹⁷Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar.¹⁸Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig.¹⁹Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.²⁰Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad.²¹Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det.²²Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav.²³Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor.²⁴Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.

Baserat på en felaktig förståelse av vad som är andligt så har församlingsmedlemmarna i Korinth velat avstå från sex inom äktenskapet och skilja sig. Paulus har varit tydlig med att det inte är varken oandligt att vara gift eller att ha sex inom äktenskapet. Mot bakgrund av detta uppmanar Paulus församlingsmedlemmarna rent generellt att de ska stanna kvar i den ställning de befann sig i när de fick sin kallelse av Herren att bli kristna.
1. Att bli frälst innebär ett byte av perspektiv från ”världslig” till ”andlig”. Som kristen är inte längre de världsliga bekymren lika bekymrande eftersom vad som är viktigt är helt annorlunda i Guds rike än i Världens rike. Den kristna kallelsen till frälsning och den ändrade statusen från ”orättfärdig” till ”rättfärdig”, är oändligt mycket större än en förändring av status från ”oomskuren” till ”omskuren” eller från ”slav” till ”fri”. Det viktiga är att man tjänar Kristus, oavsett om man är jude, grek, slav eller fri.
1. Att vilja förändra status på grund av religiösa skäl är helt onödigt eftersom det inte spelar någon som helst roll. Greker är inte sämre kristna än judar och slavar är inte sämre kristna än fria. Inför Kristus är vi alla lika, oavsett vilken status vi hade när vi fick vår kallelse.
1. Paulus är alltså inte emot att exempelvis slavar blir fria, något han utvecklar mer i sitt brev till slavägaren Filemon, men han är emot tanken att en slav måste bli fri för att bli mer andlig eller för att på ett bättre sätt kunna tjäna Kristus. Det är visserligen bra om en slav kan bli fri, men faktum kvarstår ändå för Paulus: en slav kan tjäna Kristus minst lika bra som en fri eftersom de har samma status inför Kristus. En grek eller romare behöver heller inte fundera på att omskära sig och bli en jude för att få en bättre ställning inför Gud, eftersom det i Kristus inte spelar någon roll om man är jude eller grek (1Kor 12:13, Gal 3:28).
På sätt och vis menar Paulus att alla kristna på en och samma gång är både ”fria” och ”slavar”, men inte till människor utan till Kristus. Jesus har gjort oss fria, men samtidigt är vi Kristi slavar. Det viktiga är inte vår världsliga status utan vår andliga. Det spelar ingen roll ur ett världsligt perspektiv om vi är slav eller fri, eftersom vi ur ett andligt perspektiv tillhör Kristus. Men ur ett andligt perspektiv spelar det roll om vi blir slavar till människor, eftersom vi är slavar till Kristus.

²⁵När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig.²⁶Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är.²⁷Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru.²⁸Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er.

Efter att ha svarat korinthierna på deras första fråga om man får röra sin kvinna, så går Paulus nu över till att svara på den andra frågan, som handlar om ogifta kvinnor. Mot bakgrund av den förra frågan handlar enligt den amerikansk-kanadensiske teologen Gordon Fee (1934–2022) med största sannolikhet också denna fråga om huruvida det egentligen är så smart för trolovade kvinnor att fullfölja äktenskapet och gifta sig, dels på grund av ”det svåra läge som nu råder”, dels på grund av den överandlighet som rådde.
1. För en jude var äktenskapet något gott, välsignat och nästan obligatoriskt. Att Paulus behöver skriva att de som inte gifter sig inte syndar, är för en jude häpnadsväckande, det är ju självklart inte en synd! Men anledningen till att han skriver så är för att korinthierna, inte Paulus, har börjat se äktenskapet som en synd eller åtminstone något som de vill avstå.
1. Vad är det för ”svårt läge” som Paulus syftar på? Eftersom Paulus inte skriver det så kan vi bara gissa, men från andra antika källor vet vi att Grekland drabbades av svält och hungersnöd på grund av missväxt under 40- och 50-talen, dvs. ungefär samtidigt som Paulus bodde i Korinth och åren strax efter. I Korinth rådde spannmålsbrist åtminstone tre gånger under kejsar Claudius regeringstid (41–54 e.Kr.), vilket ledde till att priset på spannmål tidvis blev extremt högt.^[v] I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur Agabus profeterar om att ”en svår svält skulle drabba hela världen” under Claudius regeringstid (Apg 11:28). Det fanns i Romarriket en stor rädsla för hungersnöd och när det väl inträffade ledde det ofta till social oro och upplopp.^[vi] Den romerske historikern Tacitus skriver att år 51, det år då Paulus med största sannolikhet bodde i Korinth, var ett ”olycksbådande” år med jordbävningar och hungersnöd i en sådan skala att vissa tolkade det som ”en övernaturlig varning”.^[vii]
  1. Det kan mycket väl vara så att de kristna i Korinth tänkte att dessa svåra år av svält och jordbävningar var tecken på att de levde i den sista tiden. Jesus hade ju undervisat om att: “Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra, och skrämmande syner och väldiga tecken från himlen.” (Luk 21:11) Jesus hade också sagt att: “Ve dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska nå detta folk.” (Luk 21:23)
    1. Paulus använder exakt samma grekiska ord, ”anagke”, för att beskriva det svåra ”läge” som rådde i Korinth, som Jesus använde för att beskriva den svåra ”nöd” som skulle komma i den sista tiden. Lite senare i samma kapitel skriver Paulus att ”tiden är kort” (1Kor 7:29) och att ”den här världens ordning går mot sin undergång” (1Kor 7:31). Min tolkning är således att Paulus och korinthierna tänkte att de levde i den sista tiden och att de gifta paren därför behöver avstå från sexuellt samliv för att i stället lägga all sin tid på att be och fasta (1Kor 7:5), och att de ogifta i församlingen skulle låta bli att gifta sig (1Kor 7:8) eftersom Jesus sagt att det i den sista tiden skulle bli väldigt besvärligt för “dem som väntar barn eller ammar” (Luk 21:23).
    1. I kapitlet före detta, så går Paulus till rätta med den sexuella omoral som fanns bland församlingens medlemmar. I det sekulära romerska samhället ansågs det inte fel att en man var otrogen mot sin fru så länge som otroheten inte involverade en kvinna av hög status.^[viii] Det kan alltså ha varit så att konsekvensen av att gifta par avstod från sexuellt samliv för att inte bli gravida blev att de i stället gick till prostituerade och frossade i sexuell omoral (1Kor 6:9). Om så är fallet så menar Palus att ”för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man” (1Kor 7:2).
  1. Paulus svar är att det naturligtvis är helt okej att gifta sig, det är absolut inte en synd. Dock kommer de kvinnor som gifter sig ”få lida här i livet”, detta baserat på ”det svåra läge som nu råder”, som troligtvis handlade om den allmänt svåra tid som väntade gravida kvinnor på grund av den svält som rådde.

²⁹Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det,³⁰och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det,³¹och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång,³²och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren.³³Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru,³⁴och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man.³⁵Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.

Korinthierna anser att ogifta borde förbli ogifta i syfte att nå nya högre andliga nivåer, men Paulus menar att det i sig självt inte spelar någon roll om man är gift, trolovad eller singel. Det som är viktigt är i stället att man lever för Gud.
Även om äktenskapet är gudomligt instiftat och i grunden något gott, så är det trots allt bara temporärt (Mark 12:19-25) och upphör vid döden (Rom 7:2, 1Kor 7:39). Har man celibatets nådegåva rekommenderar Paulus att man därför fokuserar på att tjäna Gud i stället för att både tjäna Gud och ta hand om sin respektive. För Paulus var det nämligen viktigare att tjäna Gud än att upptas av världsliga bekymmer. I och med att han hade fått celibatets nådegåva skulle en fru för honom bli en distraktion. Men för en kristen utan celibatets gåva blir snarare singellivet en distraktion som gör det svårare att kunna tjäna Gud eftersom allt går ut på att fundera på vem man ska gifta sig med.
Paulus vill också att den som är gift ska leva som om den inte var gift. Med detta menas inte att den som är gift ska negligera sitt äktenskap, utan att den gifte ska leva för Gud i sitt äktenskap på samma sätt som den som lever i celibat lever sitt liv för Gud. Den gifte ska inte upptas av världsliga bekymmer som hindrar från att tjäna Gud, utan ta väl hand om sitt äktenskap samtidigt som man lever för Guds rike.
Kanske ber vi lite för ofta bönen om att Gud ska ta oss ur vår nöd, vår sjukdom, vårt bekymmer, i stället för att åtminstone då och då be Gud använda oss i vår nöd, vår sjukdom och vårt bekymmer.

³⁶Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.³⁷Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.³⁸Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.³⁹En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.⁴⁰Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.

Denne ”någon” som Paulus menar inte syndar är troligtvis en ung man som är trolovad med en ”giftasvuxen flicka”.^[ix] Som Paulus har argumenterat genom hela detta kapitel är äktenskapet i grund och botten något gott som Gud har instiftat, men på grund av den svåra tid som vi lever i så kan det finnas skäl att avstå från äktenskap. Det är med andra ord upp till var och en att bestämma själv om man vill gifta sig eller inte. Det Paulus däremot går emot är en syn på äktenskapet som en ”synd” och att man skulle vara mer andlig högtstående om man inte gifter sig.
Paulus avslutar kapitlet om äktenskap och skilsmässa med ett resonemang som påminner om Jesus ord i Luk 20:27-40 om att kristna i livet efter döden ”varken gifter sig eller blir bortgifta” (Luk 20:35). En kristen som är gift med en kristen får inte gifta om sig med en annan så länge som den man var gift med lever eftersom man då begår äktenskapsbrott (Mark 10:11-12).
Paulus lägger sen till ett litet tjuvnyp riktat mot korinthiernas höga syn på sin egen andlighet. Med allra största sannolikhet fanns det ingen i församlingen i Korinth som ifrågasatte att Paulus var fylld av Guds Ande, det hade de nog sett åtskilliga prov på när han bodde i Korinth. Därför kan de onekligen inte använda som argument för sina felaktiga läror att de är så fyllda av Anden, eftersom Paulus också är fylld av Anden men är av annan åsikt. Att vara fylld av Anden och ha en sund lära är långt ifrån alltid samma sak.

^[i] J.L. de Villiers, ”Cultural, economic, and social conditions in the Graeco-Roman world”, i The New Testament Milieu, red. A.B. du Toit, vol. 2, Guide to the New Testament (Halfway House: Orion Publishers, 1998).

[ii] Aristoteles, Politiken Bok 1, del V

^[iii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 227.

^[iv] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 125–126.

^[v] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 221.

^[vi] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 222.

^[vii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 223–224.

^[viii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 227.

^[ix] Mark Taylor, 1 Corinthians, red. E. Ray Clendenen, vol. 28, The New American Commentary (Nashville, TN: B&H Publishing Group, 2014), 193.

Dela