1Kor 6:9–20 – Fly sexuell omoral

⁹ Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰ varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.

1Kor 6:9-10

1. Paulus fortsätter att instruera församlingen hur de ska hantera domstolsärendet genom att i princip förklara för dem att om de envist framhärdar i att stolt leva på samma sätt som de världsliga människor som Gud kommer att döma på domens dag (1Kor 6:1–2), så svävar de i farozonen att inte få ”ärva Guds rike”, utan i stället själva en dag få stå inför Guds domstol sida vid sida med de ”orättfärdiga”. Därefter listar Paulus de beteenden som tillhör det ”orättfärdiga” livet som en troende förväntas ha omvänt sig ifrån (1Kor 6:11) och som, enligt Paulus brev till Timoteus, strider mot ”den sunda läran” (1Tim 1:9–10). Det troliga är att Paulus inte listar en massa synder på måfå, utan väljer just dem som han har hört förekommer i församlingen i Korinth. En ”orättfärdig” person, dvs. en person som ännu inte har blivit frälst och kristen, ärver inte Guds rike eftersom man inte har ”förklarats rättfärdig i Herren Jesu Kristi namn” (1Kor 6:11). En kristen som har blivit frälst och rättfärdig har blivit ett ”Guds barn” (Gal 3:26) och kommer därför att ”ärva Guds rike” såsom rättmätiga ”arvingar” (Gal 3:29). Paulus vill med dessa varnande ord att de församlingsmedlemmar i Korinth som lever orättfärdigt som världsliga människor ska sluta med det och i stället leva ”rättfärdigt” som de frälsta människor de är.
   1. Det Paulus inte säger är att en kristen som begår ett misstag och syndar mister sin frälsning och inte längre får ärva Guds rike. Det Paulus däremot reagerar starkt på är om en rättfärdig börjar bete sig som en ”orättfärdig”, dvs. om en kristen som har blivit ”helgad” och ”tvättats ren” från tidigare synder plötsligt börjar leva i dem igen som en icke-kristen (1Kor 6:11). Om en kristen börjar leva så är han eller hon fortfarande kristen, men någonting står inte rätt till, och man riskerar att självmant placera sig själv inför samma dom som orättfärdiga kommer att få. En kristen som lever så behöver omvända sig och börja gå i rätt riktning igen, annars riskerar man att gå så långt bort från Guds vilja att man går vilse.
   2. Anledningen till att Paulus inte vill att de kristna i Korinth ska ägna sig åt dessa orättfärdiga synder är för att de är ”heliga” och har ”helgats i Kristus Jesus” (1Kor 1:2) och exempelvis sexuell omoral ”anstår inte de heliga” (Ef 5:3). Flera församlingsmedlemmar i Korinth hade tidigare ägnat sig åt sådana här synder, men i Kristus ”tvättats rena” och ”blivit helgade” (1Kor 6:11). Till församlingen i Thessaloniki skriver Paulus att det är ”Guds vilja” att vi ”helgas” och avhåller oss från ”sexuell omoral” (1Thess 4:3–4). Att leva sexuellt omoraliskt reflekterar det gamla syndiga livet innan man helgades av Kristus, och det nya frälsta livet bör naturligtvis reflektera det nya helgade livet i Kristus.
   3. Med tanke på hur laddade vissa av de andra synderna är i en västerländsk kontext, så är det lätt hänt att man missar att Paulus, utöver de sexuella synderna, också nämner att inte heller ”tjuvar, giriga, drinkare, förtalare eller utsugare” kommer att få ”ärva Guds rike”. Så den som vill peka ut en viss sexuell synd som mer syndig än andra, bör tänka sig för både en och två gånger så man inte själv faller in under någon annan synd och därmed försöker plocka flisan ur sin broders öga men märker inte bjälken i sitt eget (Matt 7:1–5).
2. En traditionell judisk syn på sex på Bibelns tid var att sex generellt sett var något positivt, men att det bara får ske inom äktenskapets ramar mellan en man och en kvinna. Sexuella relationer som i Mose lag ansågs vara ”sexuell omoral” (”porneia” på grekiska) och därmed förbjudna beskrivs i 3Mos kapitel 18: incest (3Mos 18:6), sex med en kvinna under hennes menstruation (3Mos 18:19), otrohet (3Mos 18:20), samkönade sexuella handlingar (3Mos 18:22) och sex med djur (3Mos 18:23). Även om judarna på Nya testamentets tid skilde sig åt i synen på många olika frågor, exempelvis synen på Messias, skilsmässa, våld, efterlivet, etc, så fanns en anmärkningsvärd samsyn i att samkönade sexuella handlingar inte var acceptabelt. Faktum är att det inte finns en enda antik judisk skrift som är positiv till samkönade sexuella handlingar.^[i] Om man går igenom alla uttalanden som gjorts av judiska författare femhundra år på vardera sidan av Jesus (500 f.Kr.–500 e.Kr.), så hittar man inget uttalande från någon judisk författare som kommer i närheten av att bekräfta samkönade sexuella relationer. Varje gång det nämns fördöms det.^[ii] Att samkönade sexuella handlingar är en synd grundade man framför allt på vad som står i 3 Mosebok: “Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.” (3Mos 18:22) och “Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld.” (3Mos 20:13). En anledning till att israeliterna enligt Gamla testamentet inte fick ägna sig åt samkönade sexuella handlingar är för att det förekom manlig tempelprostitution bland Kanaans folk (1Kung 14:24), och Gud ville inte att Israel skulle vara som kananéerna (3Mos 18:3, 5Mos 23:17). Alla sexuella handlingar utanför äktenskapet, inklusive samkönade sexuella handlingar, ansågs alltså vara en synd.
   1. Paulus var innan han blev en efterföljare till Jesus i akt och mening en skriftlärd fariseisk jude utbildad av Gamaliel (Apg 22:3). Fariseerna byggde sitt trossystem på ”den muntliga Torah”, eller ”de äldstes stadgar” (Mark 7:3–5). Gud hade ju gett Israel sitt ord i form av Torah (Gamla testamentet som vi kallar det), men när man läser Bibeln uppstår ju ofta oklarheter exakt vad som menas och hur det ska efterlevas. Fariseernas muntliga tolkningar av Gamla testamentet skrevs ner i Mishna och Talmud mellan år 200–500 e.Kr. i samband med att fariseismen utvecklades till den rabbinska judendomen så som vi känner den idag. Jesus gick ofta emot fariseerna gällande dessa tolkningar eftersom han menade att fariseerna övergav Guds bud för att i stället hålla sig till sina egna stadgar (Mark 7:1–23).
      1. Ett exempel på hur fariseisk och rabbinsk judendom resonerade kring just samkönade sexuella handlingar finner vi i Sanhedrin, en av skrifterna i den babyloniska Talmud som handlar om civilrätt och straffrätt. Där resoneras kring förbudet mot samkönade sexuella handlingar i 3Mos 18:22; dvs. att en man inte får ligga med en man, och man konstaterar vidare att förbudet gäller oavsett om mannen har sex med en vuxen man eller en pojke, och straffet för handlingen är avrättning med stening. Vidare resonerar Sanhedrin om huruvida straffet för samkönade sexuella handlingar bör gälla både den aktiva och den passiva deltagaren i en samkönad sexuell akt, eller bara den aktiva: ”Vi har härifrån [3Mos 18:22] lärt oss förbudet för den som aktivt ägnar sig åt homosexuellt umgänge. Varifrån härleder vi förbudet för den som ägnar sig åt homosexuellt umgänge passivt?”. Sanhedrin landar i slutsatsen att 3Mos 18:22 inte bara innebär att “du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna” utan att man även kan läsa in “du ska inte göra det möjligt för dig att ligga med av en man” och att ”alla halakha som gäller för den som deltar i samlag aktivt, gäller för den som deltar i samlag passivt”. Slutsatsen i Talmud blir att förbudet mot att vara den aktiva parten i en samkönad sexuell akt finns i 3Mos 18:22: “Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna” och förbudet mot att vara den passiva parten i en samkönad sexuell akt finns i 5Mos 23:17: ”Ingen tempelprostituerad får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner.” Manliga tempelprostituerade fanns enligt 1Kung 14:24 bland Kanaans folk, och något sådant fick inte Israels folk ägna sig åt.[iii]
      2. En ytterligare intressant detalj i sammanhanget är att den babyloniska Talmud är en av få texter bevarade från antiken som faktiskt nämner samkönade äktenskap, dock i negativ bemärkelse. Bland annat menas att syndafloden kom först efter att människorna hade börjat ingå äktenskap mellan man och man eller mellan man och djur[iv] och att det finns rättfärdiga människor ute i världen eftersom de (bland annat) inte ingår äktenskap mellan två män, även om de dock ägnar sig åt homosexuella handlingar.[v]
   2. En annan judisk syn på homosexualitet får vi från Filon från Alexandria (20 f.Kr.-50 e.Kr.), en judisk filosof samtida med Paulus, som generellt sett såg väldigt negativt på samkönade sexuella handlingar, exempelvis i sin kommentar till berättelsen om Sodom och Gomorra: ”Inte bara blev de galna efter kvinnor och orenade andras äktenskapsbädd, utan också de som var män längtade efter varandra, gjorde olämpliga saker och respekterade inte deras natur”.[vi]
   3. Den judiske historikern Josefus (37–100 e.Kr.) uttrycker också han ett kritiskt resonemang i sin bok Mot Apion: ”Men vad är då våra lagar om äktenskap? Den lagen innehåller ingen annan blandning av kön än den som naturen har bestämt, av en man med sin hustru, och att denna endast används för att avla barn. Men den avskyr blandningen av en man med en man; och om någon gör det, är döden dess straff.”[vii]
   4. Även om Jesus inte undervisar direkt om homosexualitet så kan vi dra några slutsatser utifrån hans undervisning. För det första så bekräftar Jesus Gamla testamentet generellt och menar att han inte har kommit för att upphäva ens en ”prick” i lagen (Matt 5:17–18). För det andra så bekräftar Jesus att äktenskapet är mellan en ”man” och en ”kvinna” (Matt 19:1–12). För det tredje så säger Jesus att ”sexuell omoral” (”porneia” på grekiska”) gör människan ”oren” (Matt 15:19). Som vi sett tidigare så var det allmänt vedertaget bland alla judiska grupperingar på Nya testamentets tid att alla sexuella relationer utanför äktenskapet, inklusive samkönade sexuella handlingar, var ”sexuell omoral” enligt Mose lag om förbjudna sexuella relationer i 3Mos 18. Faktum är att Jesus är så ”sträng” i sex och samlevnads-frågor att lärjungarna till slut börjar ifrågasätta om det ens är värt att gifta sig. Som svar på detta menar Jesus att ”det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana” (Matt 19:12). Exakt vad Jesus menar med detta är oklart, men klart är onekligen att han själv visade att det går att leva ett fullgott liv samt tjäna Gud även utan att gifta sig. I och med att det bland judarna var en sådan samsyn gällande synen på sexuell omoral och samkönade sexuella handlingar så hade Jesus behövt vara tydlig om han ville ändra på det, men tvärtom bekräftar han både Mose lag och synen på äktenskapet, samtidigt som han dessutom intar en strängare syn på vissa sexuella frågor än sina judiska samtida.
3. Paulus nämner samkönade sexuella relationer vid tre tillfällen (Rom 1:26-27, 1Kor 6:9, 1Tim 1:9–10), och vid varje tillfälle förbjuder han kristna att ägna sig åt sådant. När Paulus tar upp den här frågan med de romerska kristna i Korinth så är det utifrån hans judiska och fariseiska bakgrund en självklarhet att alla samkönade sexuella handlingar enligt 3Mos 18:22 och 5Mos 23:17 är en synd, såväl för den aktive som för den passive deltagaren. Men grekerna och romarna var generellt sett betydligt mer positivt inställda till samkönade sexuella handlingar, det förekom både långvariga äktenskapsliknande samkönade förhållanden och mer promiskuösa och övergreppsliknande samkönade relationer med exempelvis unga pojkar, s.k. ”pederasti”, eller prostituerade.^[viii] Exempelvis kastrerade kejsar Nero en av sina slavar och gifte sig med honom.[ix] Även romarna skilde på den aktive och den passive deltagaren, men om judarna var något mer negativt inställda till den aktiva deltagaren, så var romarna tvärtom mer negativa till den passiva. De ord Paulus i stället använder för att syfta på samkönade sexuella handlingar, ”malakoi” och ”arsenokoitai”, har enligt den anglikanske biskopen, Paulus-teologen och forskaren i Nya testamentet, N. T. Wright, varit väldigt omdiskuterade, men experter har ändå konstaterat att de tydligt syftar på den passiva respektive den aktiva deltagaren i samkönade sexuella handlingar.^[x]
   1. De motsvarande ord som används i 3Mos 18:22 i Gamla testamentet är zachar mishkebe på hebreiska, vilket blir arsenos koiten på grekiska[xi], och översätts normalt till ”en man som ligger med en man” på svenska. Ett av orden Paulus använder i 1Kor 6:9, ”arsenokoites” (”arsenokoitai” i plural), hämtar han alltså från den grekiska översättningen av 3Mos 18:22.
      1. I vissa Bibelöversättningar har ”arsenokoites” översatts till ”homosexuell” i svenska och engelska översättningar. Ordet ”homosexuell” fanns inte på Bibelns tid, det är ett relativt sent ord som första gången dyker upp i skrift i mitten av 1800-talet och i Bibeln för första gången år 1946 (RSV). Ordet ”homosexuell” är en olycklig översättning av ”arsenokoites” eftersom ”homosexuell” syftar på någon som är sexuellt attraherad av någon av samma kön, vilket inte är vad ”arsenokoites” betyder. Arsenokoites översätts bäst till ”en man som ligger med en man”; det vill säga det syftar på sexuellt beteende, inte sexuell identifikation eller attraktion.^[xii] Att vara homosexuell eller känna samkönad sexuell attraktion beskrivs inte som en synd i sig självt i Bibeln.
      2. Andra liknande ord förekom i grekiskan på antikens tid, exempelvis ”metrokoites” = ”en man som ligger med sin mamma”, ”doulokoites” = ”en man som ligger med sina kvinnliga slavar”, ”polykoites” = ”en man som ligger med många” och ”onokoites” = ”en man som ligger med en åsna”.^[xiii]
   2. Det andra ordet som Paulus använder i 1Kor 6:9 är malakos (”malakoi” i plural), och är i en icke-sexuell kontext ett relativt neutralt ord som betyder “mjuk”. Ordet används exempelvis för att beskriva mjuka, “fina kläder” i Matt 11:8. Enligt det allmänt erkända lexikonet A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature (BDAG) innebär ordet malakos att vara ”effeminate”, dvs. ”att vara passiv i ett samkönat förhållande”, och syftar framför allt på ”män och pojkar som sodomiseras av andra män i ett sådant förhållande”. BDAG menar också att den engelska översättningen ”male prostitutes” som finns i NRSV är en för snäv återgivning av ordet, medan ”sexual pervert” som finns i den engelska översättningen REB är för bred.^[xiv] I en sexuell kontext användes dock ordet i det grekisk-romersk samhället för att beskriva ”feminina män” (”effeminate” på engelska) som var den passiva och mottagande parten i manliga samkönade relationer.
      1. I det antika Grekland var s.k. pederasti inte helt ovanligt, dvs. att vuxna män (”erastes” på grekiska) hade sexuella relationer med unga pojkar (”eromenos” på grekiska) från 12 år och uppåt, något som sågs som en del av pojkarnas utbildning och fostran. Den unga pojken var den passiva parten i relationen och undervisades och lärdes upp av den vuxna mannen, den aktiva parten. När pojkarna vuxit upp och fått skägg upphörde normalt sett den här relationen och de unga männen kunde nu ha sex med en kvinna. I det antika Grekland fanns också en medvetenhet om olika sexuella läggningar, och Aristoteles noterar exempelvis att för en del män är kärleken till andra män ”naturligt”.[xv]
      2. I det antika Rom sågs den grekiska pederastin som ett brott och det ansågs skamligt om en vuxen man hade sex med en romersk medborgare, eller om en man tog den passiva kvinnliga rollen i en samkönad sexuell handling.[xvi] Eftersom Korinth var en romersk koloni i Grekland så gällde romersk lag, som i denna fråga innehöll en dubbel standard beroende på om man var romersk medborgare eller inte. En romersk medborgare tilläts enligt romersk lag att sexuellt penetrera en manlig slav eller icke-medborgare, samtidigt som det var förbjudet och straffbart att sexuellt penetrera en manlig romersk medborgare.^[xvii] Att vara en ”arsenokoitai” kunde alltså enligt romersk lag vara acceptabelt, så länge som man var en fri romersk medborgare som hade sex med en slav eller icke-medborgare, men att vara en ”malakoi” var högst tvivelaktigt.
      3. I den romerska kulturen där manlig maskulinitet sågs som ett ideal, så var feminina män som intog kvinnans position i en samkönad sexuell akt något att se ner på eller skämta om. Man skulle vara manlig, dominant och hård, i motsats till feminin, passiv och mjuk (detta gällde alla sorters relationer; äktenskap, vänskap, diplomati, militären, och inte bara sexuella relationer). Det var alltså inte nödvändigtvis något fult eller omoraliskt för en man att ha sex med en man, så länge som man var den penetrerande parten.
      4. Den grekisk-romerska världen på antikens och Bibelns tid hade alltså en annan syn på homosexualitet än vad vi har idag. Man ansågs inte nödvändigtvis vara ”homosexuell” bara för att man hade sex med någon av samma kön, och det ansågs heller inte nödvändigtvis som något negativt för en maskulin man att ha sex med en annan man, så länge som man var den aktiva, dominanta parten. Däremot kunde det absolut anses negativt att i ett romerskt samhälle som premierade hårda maskulina män vara den mottagande, feminina och ”mjuka” parten i en samkönad sexuell akt. Det fanns till och med öknamn för de som föredrog att inta den passiva rollen i en samkönad sexuell handling, bland annat ”mollis” på latin.[xviii] Mollis betyder ”mjuk” och är det ord som Vulgata, den latinska Bibelöversättningen från 700-talet, översätter det grekiska ordet ”malakoi” med i 1Kor 6:9.
         1. Enligt den romerske historikern Suetonius (70–122 e.Kr.) florerade det ett rykte om den romerske kejsaren Julius Caesar, att han i ung ålder hade varit älskare till kung Nikomedes av Bitynien. Ryktet gick så långt att Julius Caesar kallades ”Bityniens drottning” och den romerska armén sjöng nidvisor om honom: ”The Gauls to Caesar yield, Caesar to Nicomede, Lo! Caesar triumphs for his glorious deed, But Caesar’s conqueror gains no victor’s meed.”[xix] Men det som ansågs vara negativt för Julius Caesar var inte att han hade haft en samkönad relation, utan att han antogs ha haft den mottagande och undergivna rollen, med tanke på att Nikomedes var en kung och inte kunde tänkas ha haft den rollen. En samkönad relation sågs alltså inte nödvändigtvis som något negativt så länge som den mottagande och passiva parten var av lägre social status, som t.ex. en slav eller en ung pojke. Men att den romerske kejsaren Julius Caesar skulle ha varit en feminin ”malakos” var oerhört nedsättande.
      5. Om Paulus bara hade skrivit arsenokoites skulle man (felaktigt) kunna hävda att det visserligen är en synd att enligt 3Mos 18:11 utföra den aktiva samkönade sexuella handlingen, men att Bibeln aldrig nämner den passiva mottagande sexuella deltagaren och att det därmed är okej (dvs. ungefär som den diskussion som förekom i Sanhedrin som jag har skrivit om ovan). Men genom att skriva både arsenokoites och malakoi så visar Paulus att det enligt Bibeln är lika mycket synd att vara den aktiva som den passiva deltagaren i en samkönad sexuell handling. På liknande sätt skulle man kunna hävda att i och med att 3Mos 18:22 och 1Kor 6:9 bara nämner ”män” som ligger med män, så är det därmed tillåtet för kvinnor att utföra samkönade sexuella handlingar med varandra, om det inte vore för att Paulus även inkluderar kvinnor i sitt resonemang om samkönade sexuella relationer i Romarbrevet: “Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt.” (Rom 1:26)
4. Enligt Paulus övriga undervisning kan vi se att han ansåg sexuell omoral ha sina rötter i avgudadyrkan (Rom 1:21–32). Paulus kopplar samman dessa två synder på ett flertal ställen, bland annat här men även i 1Kor 10:7–8. I sitt brev till Efesus går Paulus ännu längre och menar att något sådant som sexuell omoral inte ens får ”nämnas” i församlingen eftersom den som är sexuellt omoralisk är en ”avgudadyrkare” (Ef 5:3–5). Paulus ger också samma instruktioner till korinthierna gällande sexuellt omoraliska och avgudadyrkare; de ska inte umgås med församlingsmedlemmar som gör sådant (1Kor 5:9, 1Kor 10:21) och de ska ”fly sexuell omoral” (1Kor 6:18) och ”fly avgudadyrkan” (1Kor 10:14).
   1. På samma tema kan vi se i exempelvis profeten Hosea att det trogna äktenskapet mellan en man och hans fru är en bild på Guds trofasta kärlek till sitt folk, medan otrohet är en symbolisk bild på hur Israel vände sig till avgudar i stället för till sin Gud.
   2. I Uppenbarelseboken kopplar även Jesus samman avgudadyrkan med sexuell omoral (”porneia” på grekiska) när han kritiserar församlingen i Pergamon för att de håller fast vid ”Bileams lära”, som gick ut på att lura Israel att äta kött från avgudaoffer och vara sexuellt omoraliska (Upp 2:14). Jesus kritiserar också församlingen i Tyatira för att de tolererar Isebel som genom sin undervisning förleder Jesu lärjungar till att vara ”sexuellt omoraliska” och till att ”äta kött från avgudaoffer” (Upp 2:20).
   3. En ytterligare koppling mellan sexuell omoral och avgudadyrkan finner vi i Apostlagärningarna 15 där de församlade kristna tillsammans med den helige Ande kommer fram till att alla kristna bör hålla sig borta från ”kött offrat till avgudar” och ”sexuell omoral” (Apg 15:29).
   4. Den här tydliga kopplingen mellan sexuell omoral och avgudadyrkan bottnar i att människan ända sedan syndafallet har vänt sig bort ifrån sin Skapare för att tillbe det som är ”skapat”. Som ett resultat av människans avgudadyrkan och bortvändhet från Gud, att den ”naturliga” tillbedjan av Skaparen har bytts mot en ”onaturlig” tillbedjan av skapelsen, så tillåter Gud människan att ägna sig åt det som är ”onaturligt” (”para fysin” på grekiska), och den synd människan förnedrar sig själv med blir i sig självt ett straff eller en konsekvens av synden (Rom 1:26–27). Detta grundar sig i att man och kvinna enligt skapelseberättelsen (1Mos 2:4–25) skapades som komplement till varandra och är tillsammans Guds avbild (1Mos 1:26–27). Att en man och en kvinna ingår äktenskap, bildar familj och får barn är det ”naturliga” sättet för människan att uppfylla Guds uppdrag till mänskligheten att föröka sig och uppfylla jorden med nya människor (1Mos 1:28). Den manliga och den kvinnliga kroppen är perfekt skapade för fortplantning. I den bemärkelsen är samkönade sexuella handlingar därmed ”onaturligt”, eftersom sex mellan en man och en kvinna är det ”naturliga” sättet enligt Guds skapelseordning för människan att få barn, ett av människans primära uppdrag här på jorden. Just denna aspekt av den här frågan adresserar Paulus i sitt brev till Rom: “Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.” (Rom 1:26-27). Paulus använder i denna text inte de vanliga grekiska orden för att exempelvis beskriva pederastiska eller dominerande övergreppsförhållanden, utan generella ord för man och kvinna,^[xx] något som visar att han syftar på samkönade sexuella relationer byggd på frivillighet och samtycke. Dessa relationer menar Paulus är en av de syndens konsekvenser som mänsklighetens syndafall resulterade i. Som ett resultat av att människan redan från alla första början frestades av Djävulen att inte lyssna på Guds ord: ”Har Gud verkligen sagt…?” (1Mos 3:1–3) så tillät Gud oss leva i vår synd, och den synd vi lever i blir i sig självt ett straff eller en konsekvens av vår synd. Om vi som mänsklighet inte vill lyssna på Gud, som ju vet bäst, så måste vi heller inte det, och då blir konsekvensen av vår synd att Gud helt enkelt låter oss leva i vår synd.
5. Sammanfattningsvis kan vi alltså se att det i det sekulära grekisk-romerska samhället fanns tänk och filosofiska resonemang som gick tvärtemot vad som står i Bibeln om samkönade sexuella handlingar, dvs. att Gud inte alls har sagt att det är synd, att det i vissa fall till och med är naturligt, att äktenskapet inte alls bara är mellan en man och en kvinna och att man inte skämdes för att stolt visa upp sin sexuella omoral. Att sekulära människor tänker så reagerar inte Paulus nämnvärt över, men när det sekulära tänket börjar komma in i församlingen och församlingsmedlemmarna i Korinth börjar bete sig som världsliga människor, då blir han tvungen att reagera. För judisk-kristna församlingsmedlemmar i Korinth var det uteslutet att ägna sig åt någon form av samkönade sexuella handlingar, oavsett om man var den aktive eller passive deltagaren. Men för romersk-kristna församlingsmedlemmar är det inte helt omöjligt att det under premissen ”allt är tillåtet för mig” (1Kor 6:12) ansågs acceptabelt att ägna sig åt samkönade sexuella relationer så länge som man inte var en passiv ”malakos”, utan en aktiv ”arsenokoites”, och som dessutom gjorde det med en slav eller icke-medborgare. Men genom sina noggrant utvalda ordval gör Paulus det tydligt att en kristen varken ska ägna sig åt den ena eller andra samkönade sexuella handlingen. Paulus bekräftar Gamla testamentets judiska budskap om att inte ägna sig åt ”arsenokoites”, dvs. ”du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna” och förtydligar dessutom för en romersk publik att man heller inte ska ägna sig åt ”malakos”, dvs. låta män ligga med sig som med en kvinna. Paulus menar sammanfattningsvis att samkönade sexuella handlingar räknas som sexuell omoral, ”porneia”, oavsett om man är aktiv eller passiv, bottnar i människans bortvändhet från Gud, går emot naturen och tillhör de orättfärdigas beteende. Slutsatsen är att en kristen ska fly från sexuell omoral och i stället ära Gud med sin kropp eftersom kroppen är den helige Andes tempel.
   1. Det jag dock inte uppfattar att Paulus går emot är ”homosexualitet” rent generellt. Jag uppfattar att både Gamla och Nya testamentets ord för samkönade sexuella handlingar enbart fokuserar på själva ”handlingen”, inte ”läggningen” eller ”attraktionen”. Jag uppfattar inte heller att Paulus kritiserar den sekulära synen på sexuell omoral, utan enbart när den kommer in i församlingen.
6. Det är värt att notera att Paulus inte uttryckligen går emot de samtida filosofiska rörelser som finns runt omkring honom, till exempel stoikerna eller epikureerna (Apg 17:18), och som högst troligtvis influerat den konflikt som finns mellan Paulus och församlingen i Korinth. Paulus skriver inte ett brev mot dem där han kritiserar allt som är fel med deras filosofi, eftersom det inte handlar om att gå emot en världslig rörelse eller filosofi, sådana kommer och går. Det viktiga för Paulus är att församlingen håller fast vid evangelium. Därför kritiserar inte Paulus stoikerna eller epikureerna för hur de lever och tänker, utan församlingsmedlemmarna när de börjar tänka och leva som dessa grekiska filosofiska rörelser (1Kor 5:9–13). Detta eftersom de kristna då förminskar betydelsen av korset i deras sökande efter mänsklig visdom (1Kor 1:18–25, 1Kor 3:18-19), samt stolt (1Kor 5:2) reflekterar ett orättfärdigt och världsligt beteende (1Kor 6:9–10) som inte är acceptabelt för varken den kristne som individ, eftersom kroppen är ”ett tempel för den helige Ande” (1Kor 6:18-19), eller för församlingen som gemenskap, eftersom församlingen är ”Guds tempel” (1Kor 3:16-17). Paulus går alltså inte emot världsliga rörelser som tänker och lever på ett världsligt sätt, eftersom det är vad man kan förvänta sig av världsliga människor, men reagerar däremot kraftigt när det kommer in i församlingen.
   1. Man kan med fog förmoda att Paulus skulle reagera likadant idag om filosofi och beteende från en rörelse som är byggd på mänsklig världslig visdom, förminskar betydelsen av korset och är stolta över det som Bibeln kallar för synd, skulle börja komma in i våra församlingar och påverka kristnas beteende och leverne. Paulus skulle förmodligen inte gå emot den världsliga rörelsen som sådan, men skulle uppmana de kristna som har påverkats av den på ett orättfärdigt sätt att omvända sig.

Olika översättningar av ”malakoi” och ”arsenokoitai”:

Papyrus 46 ca år 175–225	malakoi (μαλακοι)	arsenokoitai (αρ̣σενοκο̣ι̣τ̣α̣ι̣)
Vulgata 700	molles	masculorum concubitores
Tyndale Bible 1526	weaklinges	abusars of them selves with the mankynde
Martin Luthers Bibelöversättning 1545	die Weichlinge	die Knabenschänder
King James Version (KJV) 1611	effeminate	abusers of themselues with mankinde
Karl XII:s översättning 1703	veklingar	drängaskändare
Åkessons bibelöversättning (HÅB) 1911	självbefläckare	manbolare
1917 års Bibel (1917)	de som låta bruka sig till synd mot naturen	de som själva öva sådan synd
Revised Standard Version (RSV) 1946		homosexuals
Revised Standard Version (RSV) 1971		sexual perverts
NT 81		homosexualitet
New King James Version (NKJV) 1982	homosexuals	sodomites
New International Version (NIV84) 1984	male prostitutes	homosexual offenders
New Revised Standard Version (NRSV) 1989	male prostitutes	sodomites
American Standard Version (ASV) 1995	effeminate	abusers of themselves with men
New American Standard Bible (NASB95) 1995	effeminate	homosexuals
Complete Jewish Bible (CJB) 1998		who engage in active or passive homosexuality
Bibel 2000 (B2000) 1999		män som ligger med andra män
The NET Bible (NET) 2005	passive homosexual partners	practicing homosexuals
New International Version (NIV) 2011		men who have sex with men
Lexham English Bible (LEB) 2012	passive homosexual partners	dominant homosexual partners
Svenska Folkbibeln (SFB15) 2015	de som låter sig utnyttjas för sådant	de som utövar homosexualitet
English Standard Version (ESV) 2016		men who practice homosexuality
New American Standard Bible (NASB2020) 2020		homosexuals
Mitt förslag på översättning	män som låter sig utnyttjas av män	män som ligger med män

¹¹ Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

1Kor 6:11

1. Återigen framträder ett utav Paulus grundläggande teologiska fundament som jag har nämnt tidigare: ”Bli det ni redan är!” Dvs. man ska inte göra goda gärningar för att bli frälst, utan för att man redan är frälst. Man ska inte sluta synda för att bli frälst, utan för att man är frälst. Korinthierna ska inte sluta synda för att bli rättfärdiga, utan för att de redan är rättfärdiga.
   1. De synder som Paulus har nämnt levde korinthierna i innan de blev kristna, och om de fortsätter att leva i dessa synder även som kristna, så reflekterar de det gamla syndiga livet i stället för att lysa Guds ljus i en mörk värld. Att korinthierna har blivit frälsta och har sina namn skrivna i livets bok är något de personligen i sitt inre kan vara förvissade om genom den helige Ande. Men utåt sett så syns deras frälsning genom det nya helgade liv de lever. Men om de inte lever detta nya liv så finns det ju inget synligt som tyder på att de har blivit frälsta, och då kan man börja fundera på om de verkligen har blivit frälsta. Därför uppmanar Paulus dem att lägga av med det orättfärdiga livet och i stället leva helgat. Det kristna livet är nämligen mer än att bara bli frälst på papperet, det är minst lika viktigt att leva ut det kristna helgade livet synligt i världen.

¹² Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet för mig”, men jag ska inte låta något ta makten över mig. ¹³ Maten är till för magen och magen för maten, men Gud ska göra slut på dem båda. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen. ¹⁴ Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt ska han uppväcka även oss.

1Kor 6:12-14

1. Efter att ha skrivit om kristna bröders domstolsprocessande mot varandra och sexuell omoral, så börjar Paulus plötsligt skriva om mat och prostitution. Till en början kan kopplingen mellan dessa ämnen kännas något vag. Men det kan mycket väl vara så att den sexuella omoral som han skrivit om tidigare har skett just i samband med romerska festmåltider. Bland den romerska eliten i Korinth var det nämligen inte ovanligt att bjuda på privata fester där man frossade i god mat och alkoholhaltiga drycker. Den judiske filosofen Filon, samtida med Paulus, skrev om dessa överdådiga festmåltider: ”Minst sju bord och ännu fler tas in täckta med köttet av varje varelse som land, hav och floder eller luft producerar, odjur, fiskar eller fåglar, alla val och i fint skick, varje bord skiljer sig åt i de rätter som serveras och sätt att krydda. Och för att inget som finns i naturen ska vara opresenterat, de sista borden som tas in är laddade med frukt, inte inklusive de som är reserverade för dryckesmatcherna och eftermiddagarna som de kallar dem.”[xxi]  (Vit. 54). Efter middagen kunde de inbjudna gästerna sen vid vissa fester bli bjudna på prostituerade. Exempelvis kunde värden för de isthmiska spelen bjuda korinthiska medborgare på sådana här förmodat liknande fester i samband med spelen. I och med att Paulus går emot den sexuella omoralen samtidigt som han skriver om mat verkar det som att de sexuella synderna skedde i samband med en måltid, kanske en sådan fest som den romerska eliten brukade ägna sig åt.
   1. Som jag skrev i min kommentar till 1Kor 6:1–8, så kunde rika romerska medborgare med hög status använda det romerska rättssystemet för att sätta dit personer man av någon anledning ogillade, genom att starta en rättstvist på grund av småsaker. Lägger man samman den kritik Paulus framför i denna del av brevet; rättstvisterna, maten och den sexuella omoralen, så framträder en bild av att några högt uppsatta romare i Korinth har blivit frälsta, men som fortsätter sitt världsliga elitistiska liv i församlingen. De utnyttjar att det romerska rättssystemet är riggat till elitens fördel och sätter dit varandra för småsaker, och de frossar i mat, alkohol och prostituerade. Om den bilden stämmer är det inte konstigt att de vanliga församlingsmedlemmarna, bestående till stor del av judar, slavar och mindre belevade personer, har svårt att säga ifrån när dessa mycket inflytelserika och mäktiga personer beter sig orättfärdigt mitt i församlingen. Det kan till och med vara så att de vanliga församlingsmedlemmarna tjusas av dessa rika och mäktiga nya församlingsmedlemmar. Vem vill lyssna på Paulus, en fattig stackare som alltid verkar hamna i trubbel och som inte kan sluta prata om korset, när man kan bli tjenis med en högt uppsatt rik romare med politiskt inflytande, och som dessutom bjuder på fest och prostituerade?
2. Men oavsett exakt vilken situation som ligger bakom, så är det uppenbart att vissa medlemmar i församlingen i Korinth har gått till prostituerade och argumenterar för att det skulle vara okej under premissen ”allt är tillåtet för mig”, vilket enligt Gordon Fee med stor sannolikhet är en teologisk slogan som förekom i Korinth.^[xxii] Det framgår inte exakt hur de argumenterar för detta, men om Paulus argumenterar emot deras resonemang så kan man tänka sig att de menade att eftersom de är andliga människor så är allt de gör med kroppen tillåtet, och således är varken frosseri eller prostitution synd. Det verkar som att dessa korinthier har resonerat som så att frosseri inte kan vara fel eftersom maten ju är till för magen, och inte heller kan sex vara fel eftersom kroppen ju är till för sex. Dessutom trodde inte korinthierna på den fysiska uppståndelsen (1Kor 15:12), så kroppen kommer ju enligt dem ändå inte leva vidare, så varför bry sig om man bara syndar med kroppen? Paulus går emot ett sådant tänk och menar i stället att Gud kommer att göra slut på både mage och mat, att kroppen är till för Herren och att Gud kommer att uppväcka våra kroppar på samma sätt som han gjorde med Jesus. De kristna korinthierna får varken ägna sig åt sexuell omoral eller använda sekulära argument för att rättfärdiga sina synder.
   1. Gud har skapat oss med både en kropp och en själ, och vi får inte ägna oss åt ett grekiskt dualistiskt synsätt där man antingen kan bete sig hursomhelst med sin kropp eftersom den ändå kommer att dö och förmultna, eller där man asketiskt negligerar sin kropp och dess välmående. Vi ska heller inte bara ägna oss åt att ”frälsa själar” samtidigt som vi struntar i att hjälpa utsatta människors fysiska behov. I Kristus har Gud gett oss både evigt liv för våra själar (Joh 3:16) och uppståndelse för våra kroppar (Rom 6:5).
3. Bortsett från den uppenbara lärdomen att sexuell omoral är helt oacceptabelt för Kristi lärjungar, så finns två ytterligare viktiga lärdomar som kan tala in i vår tid. För det första så visar detta stycke oss att kroppen, inte bara själen, är viktig. För en kristen är det varken rekommenderat att asketiskt förneka sin kropp välmående eller sexuellt synda med sin kropp. För det andra så skriver Paulus att vi inte tillhör oss själva utan Kristus. I ett individualistiskt sekulärt land som Sverige där ens egna sexuella preferenser är viktigare än Guds ord, så är det uppfriskande radikalt att Paulus skriver att vi inte får göra vad som helst med våra kroppar eftersom de tillhör Kristus.

¹⁵ Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en prostituerads kropp? Verkligen inte!  ¹⁶ Eller vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött. ¹⁷ Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. ¹⁸ Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. ¹⁹ Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ²⁰ ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!

1Kor 6:15-20

1. En kristen persons kropp är förenad med Kristi kropp och får därmed inte förenas med en prostituerads kropp. Genom att ha sex med en prostituerad avlägsnar man sin egen kropp från Kristi kropp för att i stället förenas med en prostituerads kropp. Paulus menar inte att en man blir förenad i ett äktenskap med en prostituerad bara för att man har sex, utan han menar att mannen blir ”fysiskt” förenad med henne, något som inte är acceptabelt eftersom våra kroppar tillhör Kristus. Att förenas i ett äktenskap är mer än att bara ha sex med varandra (1Mos 2:24, 2Mos 22:16).
2. Om en kristen blir erbjuden en prostituerad på exempelvis en romersk festmåltid, måste han ”fly” den sexuella omoralen på samma sätt som Josef ”flydde och sprang ut” från Potifars fru i 1Mos 39. Att stanna kvar i ett sammanhang där prostitution förekommer är inte acceptabelt.
3. Att korinthierna har blivit fyllda med den helige Ande och fått ett överflöd av andliga gåvor betyder inte att bara det andliga är viktigt på bekostnad av det fysiska. Tvärtom innebär det att Gud har bekräftat betydelsen av den fysiska kroppen i och med att han har förärat den att bli uppfylld med sin Ande.
4. Även i vår tid idag behöver Paulus uppmaning att ”fly sexuell omoral” eka ända in i våra kyrkor. Sexuell omoral är fortfarande synd, även om det i våra kyrkor har blivit alltmer accepterat. Men för den som vill vara förenad med Kristi kropp är all form av sexuell omoral något att undvika, inklusive sex utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna, sex före äktenskapet, otrohet och samboskap, etc.

---

^[i] Michael L. Brown, Can you be gay and christian? responding with love and truth to questions about homosexuality (Lake Mary, FL: Frontline, 2014), 132.

^[ii] Preston M. Sprinkle, Does the Bible Support Same-Sex Marriage? 21 Conversations from a Historically Christian View (Colorado Springs, CO: David C Cook, 2023), 144.

[iii] Talmud. Sanhedrin 54b

[iv] Talmud. Bereishit Rabbah 26:5

[v] Talmud. Chullin 92b

[vi] Filon, On Abraham 135

[vii] Josefus, Mot Apion 2:199

^[viii] Michael L. Brown, Can you be gay and christian? responding with love and truth to questions about homosexuality (Lake Mary, FL: Frontline, 2014), 170.

[ix] EFK, Helighet och barmhärtighet – Slutrapport från EFKs arbetsgrupp för bearbetning av frågan om samkönade relationer 2021–2023, Kapitel 11: De enskilda texterna, Romarbrevet 1:26-28, Paulus romerska kontext.

^[x] Tom Wright, Paul for Everyone: 1 Corinthians (London: Society for Promoting Christian Knowledge, 2004), 69.

[xi] EFK, Helighet och barmhärtighet – Slutrapport från EFKs arbetsgrupp för bearbetning av frågan om samkönade relationer 2021–2023, Kapitel 11: De enskilda texterna, 3 Mosebok 18:22 och 20:13.

^[xii] Preston M. Sprinkle, Does the Bible Support Same-Sex Marriage? 21 Conversations from a Historically Christian View (Colorado Springs, CO: David C Cook, 2023), 128–129.

^[xiii] Michael L. Brown, Can you be gay and christian? responding with love and truth to questions about homosexuality (Lake Mary, FL: Frontline, 2014), 167.

^[xiv] William Arndt m.fl., A Greek-English lexicon of the New Testament and other early Christian literature (Chicago: University of Chicago Press, 2000), 613.

[xv] EFK, Helighet och barmhärtighet – Slutrapport från EFKs arbetsgrupp för bearbetning av frågan om samkönade relationer 2021–2023, Kapitel 11: De enskilda texterna, Romarbrevet 1:26-28, Paulus grekiska kontext.

[xvi] EFK, Helighet och barmhärtighet – Slutrapport från EFKs arbetsgrupp för bearbetning av frågan om samkönade relationer 2021–2023, Kapitel 11: De enskilda texterna, Romarbrevet 1:26-28, Paulus romerska kontext.

^[xvii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 112–113.

[xviii] EFK, Helighet och barmhärtighet – Slutrapport från EFKs arbetsgrupp för bearbetning av frågan om samkönade relationer 2021–2023, Kapitel 11: De enskilda texterna, Romarbrevet 1:26-28, Paulus grekiska kontext.

[xix] Suetonius, De tolv kejsarna, XLIX

^[xx] Preston M. Sprinkle, Does the Bible Support Same-Sex Marriage? 21 Conversations from a Historically Christian View (Colorado Springs, CO: David C Cook, 2023), 89–90.

[xxi] Filon, On the Contemplative Life or Suppliants, 54

^[xxii] Gordon D. Fee, The First Epistle to the Corinthians, red. Ned B. Stonehouse m.fl., Revised Edition, The New International Commentary on the New Testament (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2014), 278.