1Kor 5:1–13 – Mannen som lever i incest

¹ Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru.

1. Från att ha kritiserat korinthierna för att de inte tar Paulus apostoliska uppdrag på allvar, så byter nu Paulus ämne för att prata om den sexuella omoral som han har hört förekommer bland dem. Men även om ämnet är bytt så finns fortfarande Paulus kritik kvar i samma anda. Han kallar dem exempelvis fortfarande för ”uppblåsta” (1Kor 4:18-19, 1Kor 5:2) och påminner dem om ”Guds kraft” (1Kor 4:19-20, 1Kor 5:4).
2. Det grekiska ordet porneia, som ofta översätts till ”sexuell omoral”, betydde för grekerna ofta bara ”prostitution”, något som inte nödvändigtvis sågs som något syndigt eller negativt. Eller som den grekiske statsmannen Demosthenes (384–322 f.Kr.) uttryckte det: ”Älskarinnor har vi för nöjets skull, konkubiner för den dagliga vården, men hustrur för att föda oss legitima barn.”[i] För judarna innebar ordet porneia dock alltid något negativt och inkluderade allt sex utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna, inklusive samkönade sexuella handlingar.^[ii]
   1. I en svensk kontext, som i mångt och mycket präglas av att ”lagom är bäst”, så är allt tillåtet så länge som man varken överdriver eller underdriver. Enligt lagom-principen kan det på samma gång både anses fel att frossa i sex med prostituerade och att avstå från sex före äktenskapet. För oss kan det därmed vara fullt förståeligt att Paulus reagerar negativt mot den grekiska synen på porneia, men vi har generellt svårt att ta till oss den judiska. Detta borde stämma till eftertanke eftersom både Jesus och Paulus hade en judisk syn på sexuell omoral.
   1. Av 1 Korinthierbrevet som helhet att döma är det rätt uppenbart att det som judar och jude-kristna ansåg vara sexuell omoral hade tidigare varit många av korinthiernas livsstil innan de blev kristna (1Kor 6:9–11), och som de sen hade fortsatt leva i även som kristna. Problemet verkar dock inte ha varit att de korinthiska församlingsmedlemmarna såg mellan fingrarna på vissa medlemmars eventuella sexuella omoral, utan att de försökte skapa teologiska argument för att det inte var synd, och till och med var ”stolta” över vad som pågick (1Kor 5:2).
3. Eftersom Paulus skriver att mannen lever ihop med ”sin fars hustru” och inte ”sin mamma” kan man utesluta att detta handlar om incest mellan en man och hans mamma. Eftersom Paulus skriver att man inte ens hittade en sådan omoral bland hedningar kan man också utesluta att det handlar om att mannen har tagit sin fars hustru till sin efter att pappan har dött, eftersom just det förekom bland hedningar ibland. Slutsatsen är att mannen i fråga troligtvis begick incest genom att leva med sin pappas fru medan pappan fortfarande levde, något som Gamla testamentet tydligt förbjuder (3Mos 18:8, 5Mos 22:30, 5Mos 27:20).
4. Romersk lag var mycket välutvecklad på Paulus tid, men var samtidigt till viss del riggad till elitens fördel.^[iii] Enligt romersk lag var incest ett allvarligt brott som kunde straffas med att man blev av med sina ägodelar, förlorade sin sociala status och skickades i exil till en avlägsen ö.^[iv] Romersk lag skilde på om en person var otrogen och begick incest med en person som var gift med någon annan eller om man begick incest genom att gifta sig med en alltför närstående.
   1. Onekligen har mannen ännu inte blivit åtalad för detta brott. För att kunna starta en rättsprocess måste pappan först skilja sig från sin fru. Kanske hade pappan övervägt att göra detta men bett Paulus om råd först. Kanske stod mycket på spel, om t.ex. pappans fru var av en högre status än pappan. 

 ² Och ändå är ni uppblåsta! I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap.

1. Både korinthiernas problem; incest, och Paulus lösning; att utesluta mannen ifråga från församlingsgemenskapen, är relativt enkla att se i texten. Paulus upprepar den uppmaningen inte mindre än fyra gånger (1Kor 5:2, 1Kor 5:4–5, 1Kor 5:7, 1Kor 5:13). Det svåra är dock att förstå hur det över huvud taget kunde gå så långt att en församlingsmedlem ingick en sexuell relation med sin pappas fru!
   1. Inte nog med att korinthierna tolererar den här uppenbara sexuella omoralen mitt i församlingen, de verkar till och med ”stolta” över den. Paulus skriver att de är ”uppblåsta” (”pephysiomenoi” på grekiska), ett uttryck som Paulus använder sex gånger i 1 Korinthierbrevet (1Kor 4:6, 1Kor 4:18, 1Kor 4:19, 1Kor 5:2, 1Kor 8:1, 1Kor 13:4) och som betyder att man ”blåser upp något” är ”stolt”, ”arrogant” eller har en ”överdriven självuppfattning”.^[v]
   1. Mot bakgrund av att korinthierna har börjat vandra iväg från korset i sin jakt på grekisk visdom samtidigt som de allt mer distanserat sig från Paulus apostoliska ledarskap, så verkar det inte helt orimligt att korinthierna har börjat bli ”stolta” över att för dem som andligt överlägsna människor är ”allt tillåtet” (1Kor 6:12). De har lämnat korset och Paulus barnsliga syn på sexuell etik och gått vidare mot nya andliga nivåer. Det skulle kunna förklara hur korinthierna kan vara ”stolta” över ”sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna” (1Kor 5:1–2).
   1. Paulus menar att ”sorg” eller ”bedrövelse”, inte ”stolthet”, vore en mer korrekt reaktion på den synd som pågår i församlingen. En sådan sorg som folket i Nineve visade när de klädde sig i säck och aska efter att Jona profeterat Guds dom över dem (Jon 3:4–8).
2. Med tanke på den romerska synen på incest och att det dessutom var olagligt så är det långsökt att tänka sig att de kristna i Korinth var uppblåsta och missriktat skröt om incest som ett positivt uttryck för den kristna friheten. Om så var fallet så var synden i Korinth större än vad jag kan föreställa mig. Enligt min bedömning, med förbehåll för att jag naturligtvis kan ha fel, är det mer troligt att korinthierna var uppblåsta på grund av vem sonen var. Han kan ha varit en rik och inflytelserik person och att församlingsmedlemmarna såg mellan fingrarna på hans sexuella omoral eftersom han var en ”kändis”, och till och med skröt om att han blivit en kristen. Kanske var de kristna i Korinth smickrade av möjligheten att få dela social status med en rik kändis genom att äta mat tillsammans. Om så är fallet så gjorde korinthierna skillnad på människor på samma sätt som den romerska lagen ofta var riggad till elitens fördel.

³ Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där, ⁴ i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt, ⁵ ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag.

1. På samma sätt som Paulus tidigare har jämfört sig själv med Jesus och hans återkomst (1Kor 4:18-21), så jämför han återigen sig själv med Jesus, som är frånvarande i kroppen men närvarande genom den helige Ande. En liknande jämförelse gör han i Kolosserbrevet (Kol 2:5).
   1. Vad Paulus menar med att han kommer att vara ”närvarande i anden” är dock svårare att förstå. Paulus själv kommer uppenbarligen inte åka till Korinth vid detta tillfälle, dock kommer både Paulus lärjunge Timoteus (1Kor 16:10) och det brev han skrivit under den helige Andes inspiration närvara. Så om Timoteus är den som läser upp brevet för församlingen i Korinth är Paulus ”närvarande” i form av sin nära vän Timoteus och genom det ord han har skrivit. Kanske är det denna närvaro Paulus syftar på.
2. I och med att korinthierna inte har tagit itu med en av sina församlingsmedlemmars synd, och till och med är ”stolta” över den, så fäller Paulus ”domen” åt dem: mannen ska uteslutas ur församlingen.
   1. Så länge som mannen lever enligt köttet inne i Andens sfär, församlingen, så är risken stor att acceptansen av hans köttsliga synder leder till att han inte ärver Guds rike (1Kor 6:9–10). Men om mannen befinner sig i Satans sfär, världen, med en frälst ande, så är chansen stor att han kommer att längta tillbaka till församlingen. Ute i världen kommer han att inse att till och med hedningar anser hans beteende syndigt, och förhoppningsvis inse att så bör gälla även i församlingen. Ute i världen kommer alltså hans köttsliga synder ”fördärvas” och hans ande kommer längta tillbaka till den kristna andliga gemenskapen. Resultatet av att mannen överlämnats till Satan blir således att han kommer att bli frälst.
   1. Det är inspirerande när man betänker att församlingen i Korinth var så andefylld att enbart en separation från dess gemenskap kunde leda till genuin omvändelse.
3. Innan man tar detta bibelord som grund för att utesluta alla som syndar i församlingen, så bör man först begrunda det faktum att mannens synd var så grov att den inte ens förekom bland hedningarna, synden var känd av alla, många var stolta över den, och synden påverkade hela församlingen på ett negativt sätt. Dessutom var uteslutningen inte tänkt att vara dömande, utan leda till mannens frälsning. Det ska alltså väldigt mycket till för att man ska kunna använda detta bibelord för att utesluta någon ur församlingen.

⁶ Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? ⁷ Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. ⁸ Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

1. Förmodligen var uttrycket ”lite surdeg syrar hela degen” ett folkligt judiskt ordspråk som både Paulus (Gal 5:9) och Jesus använder (Mark 8:15). Eftersom jäst inte var vanligt på Bibelns tid användes surdeg. Man sparade en liten bit av degen, lät den jäsa och använde den sen i nästa veckas deg. Förra veckans lilla bit av surdeg syrade då hela degen så man kunde baka ett gott surdegsbröd. Både Paulus och Jesus jämför surdeg med synd, och menar att lite synd så småningom påverkar hela församlingen.
   1. En gång om året skulle det judiska folket ”skaffa bort all surdeg ur era hus” och fira ”det osyrade brödets högtid” (2Mos 12:14-20). Under högtiden bakade de bröd utan surdeg, och ur den degen startade de sen en ny surdeg. På så sätt började surdegsprocessen om med en ny deg en gång om året, vilket förmodligen är rätt bra ur hälsosynpunkt.
   1. Om en församling inte hanterar öppen grov synd i församlingens mitt, då kommer synden påverka hela församlingen så att man till slut accepterar, tolererar, eller till och med ”skryter” över synden i församlingen. I och med att församlingen inte tog itu med medlemmen som levde i incest, så ledde det till att hela församlingen påverkades till den grad att de blev ”uppblåsta”, ”stolta” och ”berömde” sig över vad som pågick i församlingen. Men genom att utesluta mannen ur församlingen kan de börja om.
2. Paulus jämförelser följer ett utav Paulus grundläggande teologiska fundament: ”Bli det ni redan är!” Dvs. man ska inte göra goda gärningar för att bli frälst, utan för att man redan är frälst. Man ska inte sluta synda för att bli frälst, utan för att man är frälst. Korinthierna ska inte rensa bort den gamla surdegen för att bli en osyrad deg, utan för att de redan är en osyrad deg.
3. I samband med uttåget ur Egypten, då Israel för första gången gjorde osyrat bröd, skulle de också offra ett påskalamm (2Mos 12:1–13). Paulus påminner församlingen i Korinth att Jesus är deras påskalamm som har offrats för deras synders skull, och att de nu därför behöver rensa bort den grova synd som finns mitt ibland dem.
4. Anledningen till att församlingen i Korinth behöver utesluta mannen som lever i incest, är därför att de är ”Guds tempel” (1Kor 3:16-17), Guds heliga alternativ till all synd och alla avgudatempel i Korinth. Om Guds tempel i Korinth ser ut som alla andra avgudatempel i Korinth, varför skulle någon då vilja gå dit och bli frälst? Om Guds folk ”lever som alla andra” i Korinth (1Kor 3:3), varför skulle då någon vilja bli kristen, om det ändå inte är någon skillnad? Nej, Guds folk måste leva heligt och vara ett Guds ljus i mörkret, ett heligt alternativ till världens synd.

⁹ I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor. ¹⁰ Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen!  ¹¹ Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta.

1. Paulus hänvisar till sitt förra brev till korinthierna, det egentliga ”Första Korinthierbrevet”, som tyvärr inte finns bevarat. I det brevet har han instruerat församlingen att inte umgås med ”sexuellt omoraliska människor”, men församlingen har uppenbarligen misstolkat vad han menade, så nu måste Paulus förtydliga. Församlingen trodde att Paulus menade alla sexuellt omoraliska människor, dvs. i princip alla vuxna människor i Korinth, men det Paulus menade var sexuellt omoraliska människor i församlingen. Om Paulus hade menat att församlingen inte skulle umgås med sexuellt omoraliska människor överhuvudtaget, då hade de ju behövt dra sig undan hela världen och hålla sig helt isolerade för sig själva. Kristna ska naturligtvis umgås med alla möjliga sorters människor, så att de kan vara ett ljus i mörkret som vittnar om ett heligt alternativt liv i Kristus.
   1. Det Paulus menade i sitt förra brev var alltså att församlingen skulle sluta umgås med en sexuellt omoralisk människa som samtidigt kallar sig själv för ”broder”, dvs. precis det som Paulus menar att de nu måste sluta göra med mannen som lever i incest.
      1. Alla som har blivit kristna är ”en ny skapelse” (2Kor 5:17) och behöver därför ”döda” och ”lägga bort” sina ”jordiska begär” såsom exempelvis ”sexuell omoral” genom att klä av sig den ”gamla människan med hennes gärningar” och i stället klä sig i ”den nya människan” så att man blir mer lik Jesus (Kol 3:5–11).
         1. Känner man som kristen ”jordiska begär” som inte stämmer överens med det nya livet i Kristus, så behöver man arbeta med detta så att man helgas och reflekterar det nya kristna livet.
   1. Vi vet inte exakt hur församlingen i Korinth var organiserad, hur de firade gudstjänst, osv. Men vi vet att en viktig aspekt av församlingslivet var nattvardsmåltiden som vi kan läsa om i 1Kor 11. Det är inte omöjligt att det Paulus menar med att ”inte umgås” och ”inte äta med” är att församlingen inte längre ska bjuda in mannen som lever i incest till dessa måltider.
   1. Paulus menar inte att församlingen inte får umgås med församlingsmedlemmar som brottas med synd, det gör alla kristna, utan han menar kristna som är stolta över att leva öppet i en synd som dessutom påverkar hela församlingen negativt. Genom sitt sätt att leva demonstrerar en sådan person att de inte tillhör församlingen, och om församlingen låter personen finnas kvar i gemenskapen som om ingenting hade hänt legitimerar församlingen det syndiga beteendet vilket troligtvis kommer att leda till att fler församlingsmedlemmar kommer att börja leva så.
2. Utan att veta exakt hur situationen i Korinth såg ut så framträder en bild om man lägger ihop det Paulus skriver emot. Det verkar som att åtminstone ett av problemen är att en högt uppsatt rik och inflytelserik lokal korinthier blivit frälst och medlem i församlingen. Det som har ställt till problem är att han har ingått en sexuell relation med sin fars hustru, han utnyttjar det romerska rättssystemet för att manövrera ut andra medlemmar i församlingen, han gör sig omtyckt genom att bjuda på lyxiga middagar i avgudatempel med ett överflöd av mat, alkohol och prostituerade.
3. Denna text är en tydlig indikation på att vi kristna ska vara väldigt försiktiga med att genom lagstiftning tvinga världen till förändring utifrån våra kristna moraliska normer. Vi kan inte kräva samma höga moraliska standard som vi frivilligt tar på oss själva i syfte att följa Jesus. Att till exempel sätta en icke-kristen i fängelse för att de är sexuellt omoraliska enligt Bibeln är helt främmande för Paulus. Däremot kan vårt kristna helgade levnadssätt fungera som en förebild och ett ljus i mörkret som påverkar världen till det bättre indirekt.

 ¹² Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma? ¹³ De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond!

1. Det verkar som att de kristna i Korinth varit dömande mot icke-kristna samtidigt som de lät bli att förmana den församlingsmedlem som uppenbarligen gjorde något som både kristna och icke-kristna ansåg vara syndigt och till och med olagligt.
   1. Paulus menar att det inte är de kristnas sak att döma världsliga människor som inte är troende kristna församlingsmedlemmar, det kommer Gud, och församlingen för övrigt (1Kor 6:2), göra när Jesus kommer tillbaka på Herrens dag. Det är på sätt och vis naturligt att världsliga människor lever världsliga liv, och kristna behöver inte ha åsikter om det. Snarare bör kristna korinthierna fokusera på att själva leva helgade liv så att man blir ett Guds tempel som står som ett heligt alternativ bland Korinths alla avgudatempel.
      1. På samma sätt bör vi kristna idag fokusera mer på att själva leva heliga liv än att kritisera synden som finns i samhället. Genom att leva som de pånyttfödda människor vi är så framstår vi som heliga alternativ till ett syndigt liv. Problemet blir om vi kristna börjar leva som alla andra i världen och därmed varken framstår som ett heligt tempel eller blir ett alternativ.
   1. Även om man naturligtvis ska vara försiktig med att döma kristna bröder och systrar, så kan man heller inte helt undgå att tillrättavisa och förmana församlingsmedlemmar som lever i uppenbar synd. Enligt min erfarenhet så är det viktigt att man i den kristna församlingen varken fördömer syndaren eller nonchalerar synden, utan i stället försöka vägleda den som hamnat snett framåt så personen ifråga varken lämnar församlingen i bitterhet eller sprider sin synd till fler. Detta är det pastorala hantverket som hanteras bäst genom omsorgsfulla och uppbyggliga samtal.
2. Hur går Paulus ord om att ”döma” de som är ”innanför” ihop med Jesus ord: ”Döm inte, så blir ni inte dömda” (Matt 7:1–5)? Jo, den dom som Jesus syftar på är när en person med en ”bjälke” i sitt eget öga dömer en person med en ”flisa” i sitt öga, dvs. en person som själv lever i uppenbar och o-omvänd synd dömer den som kämpar och brottas med synd. Den dom Paulus syftar på är när församlingsmedlemmar, visserligen med en del flisor i sina ögon, försöker ta ut bjälken ur ögat på en av sina församlingsmedlemmar.
   1. Man kan också jämföra att Paulus ”driver” ut en medlem ur församlingen, som ju är Guds tempel, med när Jesus ”drev ut dem som sålde och köpte i templet” (Mark 11:15). Jesus hade naturligtvis inga problem med att vanliga människor med alla sina fel och brister kommer till templet och får förlåtelse för sina synder. Men när synden accepteras, permanentas och förstör för alla andra, då måste den drivas ut.

---

[i] Demosthenes, Mot Neaera, 59.122

^[ii] Gordon D. Fee, The First Epistle to the Corinthians, red. Ned B. Stonehouse m.fl., Revised Edition, The New International Commentary on the New Testament (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2014), 219.

^[iii] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 44.

^[iv] Bruce W. Winter, After Paul Left Corinth: The Influence of Secular Ethics and Social Change (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001), 49.

^[v] William Arndt m.fl., A Greek-English lexicon of the New Testament and other early Christian literature (Chicago: University of Chicago Press, 2000), 1069.