1Kor 4:1–21 – Apostelns tjänst

¹ Alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. ² Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

1. En församlingsledare är visserligen en tjänare i församlingen, men inte församlingens tjänare som de kan behandla hur som helst, utan Kristi tjänare. En församlingsledare har fått sin kallelse och sitt uppdrag från Jesus, blir utrustad av den helige Ande, och bekräftad i församlingen.
2. I förra kapitlet förklarade Paulus att en församlingsledare tjänar Kristus i församlingen som han jämförde med ett jordbruk, ett bygge och ett tempel. Nu övergår han till att jämföra församlingsledaren med en förvaltare som tar hand om ett hushåll. I grekisk-romerska hushåll var det inte ovanligt att husets herre överlät åt en pålitlig slav eller tjänare att ta hand om och förvalta huset. På samma sätt är en församlingsledare en förvaltare åt församlingen, Guds hushåll.
3. Paulus ser sig själv och övriga apostlar som ”förvaltare av Guds hemligheter”. För korinthiska församlingsmedlemmar med grekisk-romersk bakgrund så var ”hemligheter” något som var förknippat med religiösa kulter och avgudadyrkan. Men Guds ”hemlighet” är inte något fördolt som bara den religiösa eliten har insikt i, utan handlar om Guds frälsningsplan som före Jesus varit fördolt för människor, men som i och med Jesus nu har blivit uppenbarat. Denna ”hemlighet” har särskilt apostlarna fått i uppdrag att predika och skriva ner i form av Nya testamentet (Ef 2:20).
4. En av de absolut viktigaste aspekterna av att vara en duktig tjänare är att man är pålitlig. En tjänare äger inte det man har att förvalta och behöver ta hand om det på ett sätt som är i linje med ägarens vilja. En tjänare kan inte slarva bort ägarens pengar eller hitta på egna initiativ som ägaren inte godkänner. En Kristi tjänare kan alltså inte bete sig hur som helst med församlingen, börja predika egna läror som inte stämmer överens med Bibeln eller missbruka det förtroende man har fått från Kristus.

³ Men mig gör det inget om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Nej, jag dömer inte ens mig själv. ⁴ Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. ⁵ Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter, och då ska var och en få sitt beröm av Gud.

1. För oss kan det verka självklart att församlingsmedlemmarna i Korinth naturligtvis inte kunde döma Paulus, den store aposteln, teologen och församlingsgrundaren. I egenskap av apostel har Paulus fått förtroendet av Kristus att förvalta evangeliet, Guds hemlighet, och förkunna det för korinthierna. Det är därmed förmätet av församlingen i Korinth att tro att de har någon rätt att korrigera eller döma Paulus, vilket de verkar ha ansett (1Kor 3:3, 1Kor 9:3). Så länge som Paulus lever rätt enligt sin kallelse att vara en apostel med ett uppdrag från Kristus att lägga den nytestamentliga grunden för församlingen (Ef 2:20), så går korinthierna emot Kristus och evangeliet om de går emot Paulus.
   1. Enligt Paulus så är det bara Kristus själv, hushållets herre, som kan döma hans apostoliska förvaltarskap, något som också kommer att ske då Herren kommer tillbaka.
   1. Paulus menar inte att församlingen ska sluta döma helt och hållet, de får fortfarande döma de som är ”innanför” i församlingen (1Kor 5:12) och agera som ”skiljedomare mellan bröder” i församlingen (1Kor 6:5), utan det Paulus menar är att de inte har någon rätt att döma hans apostoliska uppdrag, eftersom han har fått det av Kristus, inte av församlingen.
2. Det ligger en frestelse i att som församling ”döma” sin pastor utifrån hans eller hennes eventuella karisma, ledarskapsförmågor, sociala kompetens, etc. Även om sådant naturligtvis inte är helt oviktigt, så är det ytligt och barnsligt att bara döma efter de kriterierna. Församlingen i Korinth verkar ha uppfattat Paulus som en något okarismatisk och dålig predikant (1Kor 2:1–4). Det i särklass viktigaste är predikantens pålitlighet gentemot Kristus och evangeliet. En karismatisk och socialt kompetent pastor och visionär ledare som inte är trofast mot Kristus och evangeliet kommer ”fördärva” församlingen (1Kor 3:17). Men en okarismatisk och osocial pastor som trots allt förkunnar evangeliets sanning, kommer bygga upp församlingen på dess rätta grund.

⁶ Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över den ene på den andres bekostnad. ⁷ Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? ⁸ Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er!

1. Församlingen i Korinth har uppenbarligen splittrat upp sig i grupper och ”skrutit” över den Bibellärare de tyckt mest om, antingen Paulus eller Apollos. I och med detta har de haft en felaktig syn på både sig själva och på apostlaämbetet. Församlingen i Korinth har ansett om sig själva att de är ”mätta”, ”rika”, ”kungar” (1Kor 4:8), ”kloka”, ”starka” och ”aktade” (1Kor 4:10), i jämförelse med Paulus som de anser är ”sist”, ”dödsdömd” (1Kor 4:8), ”dåre”, ”svag” och ”föraktad” (1Kor 4:10). Så som församlingen framställer sig själv anser de att Paulus borde vara. Men Paulus menar att så som han framställer sig själv borde de i stället vara!
   1. Att vara en församlingsledare är att vara en tjänare. Och att vara en tjänare innebär att vara en Kristi tjänare. Och att vara en Kristi tjänare innebär att följa Jesus. Och att följa Jesus innebär att gå korsets väg.
2. Paulus vill inte att korinthierna ska ”gå utöver vad Skriften säger”, vilket i sig självt naturligtvis är ett väldigt bra råd rent generellt. Men det är svårt att veta exakt vad Paulus menar just i det här sammanhanget, eller vilket Bibelord han syftar på. Kanske var detta ett uttryck som både Paulus och korinthierna var väl bekanta med och använde som ett ordspråk under den tid Paulus bodde i Korinth, och att korinthierna därmed fattar vad han menar. 
3. Korinthiernas skryt och upphöjelse av sig själva samtidigt som de såg ner på Paulus visar att de har missförstått att evangeliet är en Guds gåva, och inte något man kan förtjäna. Korinthierna har visserligen i Kristus blivit ”rika på allt” (1Kor 1:5) i och med att Guds Ande har blivit ”utgjuten” över dem (1Kor 12:13), men en sådan enorm andlig rikedom borde leda till ödmjukhet om man går korsets väg, inte till skryt och splittring som det gjort i korinthiernas fall.

⁹ Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. ¹⁰ Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. ¹¹ Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. ¹² Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, ¹³ när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag.

1. Det ”skådespel för världen” som Paulus syftar på är troligtvis de romerska ”triumferna”, de segertåg som romerska kejsare eller generaler brukade arrangera vid en seger. I en påkostad parad tågade generalerna igenom staden och visade upp sina soldater och sitt segerbyte. Sist i segertåget gick de dödsdömda, som skulle in på Colosseum för att dödas inför publik (2Kor 2:14).
   1. Genom att placera sig själv sist i ett sådant segertåg samtidigt som han placerar korinthierna på åskådarplats såsom ”kloka” och ”aktade” människor, så är Paulus oerhört frän i sin ironiska kritik av korinthierna. De står likt sekulära icke-kristna vid sidan om och tittar på när Paulus följer Jesus på korsets väg, något som borde få korinthierna att inse att de är på fel plats.
   1. Genom att beskriva sig själv och övriga apostlar som ”sist”, ”dödsdömd”, ”dåre”, ”svag” och ”föraktad”, så målar han upp en bild som är påfallande lik Jesajas profetia om Messias: “Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.” (Jes 53:2b–3)
2. Det är lätt att i teorin sympatisera med Paulus och hålla med om att han har rätt och korinthierna har fel. Men det är en obekväm sanning att de allra flesta av oss nog tyvärr i verkligheten är mer lika korinthierna än Paulus. Vi är ofta ”rika” och ”kloka” i oss själva, vi vill gärna vara ”starka” och ”aktade” och att folk talar väl om oss ute i samhället, osv. Men om vi skulle ta vår tro på större allvar, ta vårt kors, följa Jesus (Luk 9:23) och inte vara så rädda att bli dömda av en ”mänsklig domstol”, att bli ”föraktad”, ”hånad”, ”förföljd” och ute i världen bli betraktad som ”mänsklighetens avskrap”, då skulle vi bli mer lika Jesus.
3. Som kristna ska vi inte förvånas över att människor kommer att vilja håna oss, framför allt inte ju närmare den sista tiden vi kommer (2Pet 3:3, Jud 18). Jesus sa att vi är “saliga … när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.” (Matt 5:11–12). Men vi ska akta oss för att svara med samma mynt, utan i stället göra som Jesus instruerade: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” (Matt 5:44). Enligt Paulus brev till församlingen i Rom så ska vi varken ”löna ont med ont” eller ”hämnas”, utan i stället överlämna hämnden åt Herren. Om vi möter en ”fiende” som är hungrig ska vi ge honom att äta, om vi möter en fiende som är törstig, ska vi ge honom att dricka. Poängen är att vi inte ska låta oss ”besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda”. (Rom 12:17–21)

¹⁴ Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. ¹⁵ För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. ¹⁶ Därför ber jag: bli mina efterföljare. ¹⁷ Just därför har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i Kristus Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt.

1. Med tanke på vad korinthierna har gjort så borde de skämmas när Paulus konfronterar dem med deras beteende, men det är inte Paulus syfte att få dem att skämmas, utan att förmana dem. Två kapitel senare så vill han dock få dem att skämmas (1Kor 6:5).
2. Paulus kallar aldrig människor han fört till tro för sina ”lärjungar”, utan alltid för sina ”barn” (Filem 10, 1Thess 2:11, Gal 4:19) eftersom han ”födde” dem ”till liv” som en fader.
   1. När Paulus går till rätta med korinthierna för deras syndiga beteende så skriker han inte på dem som en herre skriker på sina slavar, eller en general på sina soldater. I och med att Paulus är korinthiernas ”förälder”, så har han rätt att ”förmana” dem, dvs. korrigera deras felaktiga beteende på ett kärleksfullt och uppbyggligt sätt.
3. Paulus har svårt att dölja sin oerhörda fokusering på Kristus. Paulus uppfostrar korinthierna ”i Kristus”, han har fört dem till liv ”i Kristus Jesus”, han sänder dem sitt barn ”i Herren”, som ska påminna om Paulus vägar ”i Kristus”.
   1. För Paulus är Jesus Kristus allting, och det är lätt att förstå vilken oerhörd besvikelse det måste ha blivit för Paulus när han fick höra att församlingen i Korinth var på väg att lämna korset bakom sig och gå vidare i jakten på grekisk visdom.
4. Paulus vill att korinthierna följer honom, inte för att korinthierna ska bli lika Paulus, utan för att Paulus följer Jesus. Om korinthierna följer Paulus kommer de därmed att bli lika Jesus, eller som Paulus skriver lite senare i brevet: “Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.” (1Kor 11:1)
5. Paulus är orolig att korinthierna inte kommer att ta emot Timoteus på ett särskilt bra sätt (1Kor 16:10-11). Om korinthierna har sett ner på Paulus, hur kommer de då inte att se på Timoteus? Därför skriver Paulus att Timoteus är hans älskade och trofasta barn som de måste behandla väl.
6. Paulus påpekar att Timoteus kommer att påminna dem om vad han har lärt ut till dem tidigare, något som han också undervisar om i alla församlingar. Genom att skriva så påpekar han för korinthierna att det är de som har vandrat bort från den allmänna kristna tron, och inte tvärtom.

¹⁸ Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. ¹⁹ Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. ²⁰ Guds rike består inte i ord utan i kraft. ²¹ Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande?

1. Även om förmodligen hela församlingen i Korinth var påverkad av de bekymmer som pågick, så pekar Paulus ut ”några” som särskilt skyldiga. Denna mindre grupp har avfärdat Paulus apostoliska auktoritet och den kors-centrerade undervisning han har lärt ut, och församlingen har i varierande grad accepterat och tolererat detta.
   1. Genom att försäkra korinthierna om att han kommer att komma till dem, så tvingar han i princip korinthierna att välja mellan dessa uppblåsta fördärvare av Guds tempel, eller Paulus som har fött dem till liv genom evangeliet. Att fortsätta tolerera dessa evangeliets fördärvare är inte ett alternativ. Paulus kommer att komma till dem och då tvingas korinthierna att välja mellan en förälders stränga ris eller en förälders kärleksfulla mildhet.
2. Genom att säga till korinthierna att ”jag kommer snart till er”, så tar Paulus ytterligare ett steg i att jämföra sig själv med Jesus, som ju är den som på Herrens dag ska komma åter (1Kor 11:26). När Jesus kommer tillbaka kommer vi alla att få ”träda fram inför Kristi domstol” och ”få igen vad vi har gjort här i livet, gott eller ont” (2Kor 5:10). På samma sätt som Jesus kommer att döma alla människor när han kommer tillbaka till jorden, så kommer Paulus att döma församlingen i Korinth när han kommer tillbaka till Korinth.
   1. För den som älskar Jesus så är Jesu återkomst något positivt att se fram emot, men för den som lever i synd så är Jesu återkomst något man helst vill ska dröja. På samma sätt är Paulus återkomst till Korinth något positivt att se fram emot för de församlingsmedlemmar som håller fast vid evangeliets sanning, men något väldigt obehagligt för de korinthier som har övergett Paulus undervisning.