1Kor 3:1–23 – Guds medarbetare

¹ Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. ² Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller, ³ eftersom ni fortfarande är köttsliga. För när det finns avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?

1. Korinthierna tänkte om sig själva att de var andligt mogna människor som har gått vidare från ”nybörjar-undervisningen” om korset för att nå högre nivåer av vishet, men avundsjukan och splittringarna i församlingen bevisar att de är ”köttsliga” och beter sig som världsliga människor. Avundsjuka leder ofta till splittring eftersom man jämför sig själv med andra på ett negativt sätt eller försöker upphöja sig själv på andras bekostnad. Men Paulus kritiserar korinthierna och menar att de inte lever som de ”andliga människor” de är, utan snarare lever som ”som alla andra”, dvs. som ”köttsliga” människor. Det betyder inte att Paulus säger att korinthierna inte längre är kristna eller inte längre har Anden, han kallar dem ju fortfarande ”bröder”, utan det han menar är att de som borde tänka och bete sig som de andliga människor de de facto är, de har tvärtom börjat tänka och bete sig som sekulära korinthier. Korinthierna är inte köttsliga människor, men de beter sig som köttsliga människor.
   1. Man skulle kunna jämföra Paulus kritik med att han menar att korinthierna beter sig som fattiga människor trots att de har en rikedom på sitt konto. Men av oklar anledning vill de inte längre använda det bankkort, korset, utan vill i stället använda nya betalmetoder som inte är kopplade till rikedomen, och därmed går de omkring som fattiga människor trots att de egentligen är rika.
   1. Att Paulus kritiserar korinthierna för att de beter sig ”som alla andra” är enligt mig nyckeln för att förstå varför Paulus är kritisk. All annan kritik Paulus framför är resultat av grundproblemet; att korinthierna inte lever som de frälsta och andliga människor de är, utan har gått tillbaka till att leva syndigt som världsliga köttsliga människor. Egentligen kan man säga att Paulus skriver 1 Korinthierbrevet för att påminna korinthierna om att de i och med sin frälsning har blivit ”helgade” av Jesus och nu tillhör Guds rike och därför behöver sluta bete sig som ”orättfärdiga”. Korinthierna borde lysa som Jesu vittnen i en mörkt värld i stället för att själva leva i mörker.
2. Med hjälp av en pedagogisk bild menar Paulus också att korinthierna, som vill vara ”vuxna” beter sig barnsligt som ”spädbarn”. Att vara som ett barn eller som ”de små” är ju generellt sett något positivt i den kristna tron, Jesus sa ju exempelvis om Guds plan att han har ”dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små” (Matt 11:25). Men enligt sekulärt grekiskt synsätt så var det negativt att vara ett spädbarn i ambitionen att bli vuxen i grekisk filosofisk vishet. Så i de kristna korinthiernas ambition att bli vuxna på ett sekulärt sätt har de i stället ironiskt nog visat sig vara som spädbarn eftersom de har lämnat den vuxna visheten om korset.
   1. För Paulus handlar Guds högsta vishet om ”korset”, något som han är tydlig med att han predikade för dem när han tidigare var i Korinth (1Kor 2:2). Talet om korset är alltså den högsta formen av vishet och ”fast föda” i ett kristet perspektiv. Men ur ett grekiskt och filosofiskt perspektiv verkar de kristna korinthierna tro att talet om korset är ”mjölk”, dvs. bebismat som de vill gå vidare ifrån för att nå nya höjder av grekisk sekulär filosofi. Så när Paulus menar att han tidigare har gett dem ”mjölk” så är det min uppfattning att han menar den grundläggande undervisningen för ofrälsta hur man blir frälst genom tron på Jesus död på korset, och när han talar om ”fast föda” så menar han den djupare undervisningen om korsets betydelse i våra kristna liv. Paulus menar att korinthierna beter sig barnsligt, dvs. som ofrälsta, när de är avundsjuka på varandra och splittrar upp församlingen i olika grupper. Ett utav de absolut mest centrala aspekterna av korset är att Jesus död rev skiljemuren mellan judar och hedningar och förde samman människor från olika bakgrunder (Ef 2:11-22). Att människor i församlingen splittras i stället för förenas är tvärtemot korsets budskap. Så Paulus behöver återigen gå tillbaka till grunderna om korset.
3. Där Folkbibeln översätter till ”lever som alla andra” står det ordagrant i den grekiska grundtexten: ”går som människor”. Att ”gå” eller ”vandra” (”halakha” på hebreiska) kan vara synonymt med att ”leva på ett visst sätt” eller ”gå på en väg som leder till en livsstil”. De första kristna kallade sin tro för ”Vägen” (Apg 19:9, Apg 19:23, Apg 24:14, Apg 24:22, Apg 16:17, Apg 18:25-26, Apg 22:4, Jes 30:21, Jes 35:8). Att gå omkring som en ”människa” eller på ett ”mänskligt sätt” syftar troligtvis på att Paulus menar att församlingsmedlemmarna lever på ett sätt som de andra människorna i Korinth gjorde.
4. Bland kristna som har växt upp i en församling så finns ofta en längtan efter att få vara ”vanlig” och ”som alla andra”. Men en pånyttfödd kristen är inte som alla andra, man har dött bort från den här världen och blivit född på nytt in i Guds rike. Man har gått från att vara en världslig och ”köttslig” människa, till att bli en ”andlig” människa. Och om man beter sig som en köttslig människa trots att man är en andlig människa, så lever man inte i den plan Gud har tänkt för ens liv. Man är fortfarande en andlig och frälst människa, men man missar allt det goda Gud har tänkt för ens liv.

⁴ Om en säger: ”Jag håller mig till Paulus” och en annan: ”Jag håller mig till Apollos”, är ni då inte som folk i allmänhet?

1. Efter en lång utläggning om korset som Guds vishet så återvänder Paulus till sin kritik av korinthiernas splittringstendenser i församlingen. Det visar oss att splittringarna till viss del bottnar i en felaktig eller ytlig förståelse av vad korset i praktiken bör innebära för deras liv; kärleksfull gemenskap och enhet i församlingen, och en felaktig teoretisk förståelse av vad det innebär att vara en ledare i Guds församling; att vara en tjänare som bygger omsorgsfullt och med gudsfruktan. För att adressera detta använder sig Paulus av tre pedagogiska bilder: jordbruk (1Kor 3:5–9), byggkonstruktion (1Kor 3:10–15) och Guds tempel (1Kor 3:16–17).

 ⁵ Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett. ⁶ Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. ⁷ Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. ⁸ Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. ⁹ Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.

1. Församlingen i Korinth hade splittrat upp sig i olika grupper och skröt om att de höll sig till diverse ledare som de såg upp till (1Kor 3:4). Paulus bryter tvärt med detta genom att krasst konstatera att församlingsledare bara är ”tjänare”, och därmed inte ”herrar” eller flashiga ”ledare” att se upp till och skryta om. Paulus placerar sen tjänaren i en metafor om jordbruk, där den viktiga poängen är att det är Gud som är ägare till åkern och det är Gud som ansvarig för att det sker en tillväxt. En församlingsledare äger alltså inte sin församling och kan styra och ställa som han vill, eftersom det är Gud som äger församlingen. En församlingsledare är heller inte församlingens tjänare som de kan behandla hur som helst, utan församlingsledaren är Kristi tjänare (1Kor 4:1).
2. De skillnader som fanns mellan Paulus och Apollos har uppenbarligen lett till att församlingen i Korinth har splittrats. Paulus kritiserar detta och menar att skillnaderna inte är något negativt som ska ligga till grund för splittring, utan tvärtom något positivt som ska tjäna till församlingens uppbyggelse. Att Paulus har gjort en sak och Apollos en annan betyder inte att Paulus bara tycker att man ska göra det ena och Apollos bara tycker att man ska göra det andra. Nej tvärtom har både Paulus och Apollos bidrag till församlingen varit dem till uppbyggelse, men på lite olika sätt.
3. Paulus går inte emot Apollos som om han vore en motståndare, utan placerar i stället in honom som en av de fyra beståndsdelarna i jordbruksmetaforen: Paulus är den som grundade församlingen genom att ”plantera”, Apollos är den som lärjungatränade församlingen genom att ”vattna”, Gud är den som gjorde så att de ”växte” och de själva är ”åkern”.
4. Församlingen i Korinth hade splittrat upp sig i grupper och upphöjt varsina ledare. Paulus går emot detta genom att brista ut: ”Vad är Apollos? Vad är Paulus?” Paulus poäng är att församlingsledare är ingenting i jämförelse med Kristus. Både Paulus och Apollos är varandras medarbetare som båda tjänar Kristus och kommer att få sin respektive lön av honom, så de är inte i behov av korinthiernas skryt och upphöjelse. Både Paulus, Apollos och församlingen tillhör Gud, och det är därför helt uppåt väggarna att dela upp sig i grupper och mena att en grupp tillhör Paulus och en annan grupp tillhör Apollos. Nej, de tillhör alla Gud.

¹⁰ Med den nåd som Gud gett mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu bygger en annan vidare på den. Men var och en måste tänka på hur han bygger. ¹¹ Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. ¹² Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, ¹³ så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. ¹⁴ Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. ¹⁵ Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld.

1. Paulus byter nu bild från jordbruk till byggkonstruktion. Han byter också från (påstådd) konflikt mellan Paulus och Apollos till riktig konflikt mellan Paulus och församlingens nuvarande ledarskap.
2. Paulus har grundat församlingen i Korinth både baserat på att Gud har gett honom en apostolisk tjänst, en ”nåd”, och för att Gud har utrustat honom med kunskap om hur man bygger en församling.
3. Paulus kallar sig själv för en ”vis” (”sophos” på grekiska) byggmästare eftersom den grund han har lagt för församlingsbygget är Kristus, i jämförelse med de församlingsledare i Korinth som, vad det verkar, håller på att bygga församlingen på grekisk ”vishet” (”sophia” på grekiska). Byggmaterialet ”Kristus” är betydligt mycket bättre än byggmaterialet ”grekisk vishet”, och det kommer visa sig, menar Paulus, när dagen kommer då bygget kommer att inspekteras av ägaren.
4. Paulus jämför det material han själv har använt i byggandet av församlingen; ”guld, silver och ädelstenar”, med det nuvarande församlingsledarskapets byggmaterial; ”trä, hö och halm”, och menar att hans byggmaterial har kapacitet att bestå om byggnaden till exempel börjar brinna. En tro byggd på Kristus och evangelium kommer att bestå om man hamnar i svårigheter och livet rasar samman. En tro byggd på kunskap och grekisk visdom kommer att rasa samman på prövningens dag.
   1. Genom att använda bilden av ”guld, silver och ädelstenar” kopplar Paulus samman byggkonstruktionsmetaforen med nästa metafor där han jämför församlingen med Guds tempel, som enligt Gamla testamentet bland annat var byggt av ”guld, silver och dyrbara stenar” (1Krön 29:2).
5. Trots att Paulus är väldigt frän i sin kritik av att de nuvarande församlingsledarna i Korinth har byggt församlingen på grekisk visdom, så poängterar han att dessa personer ändå kommer att bli ”frälst”, även om deras arbete kommer att gå upp i rök. Man blir ju trots allt frälst genom ”nåd” på grund av ”tron”, inte på grund av ”gärningar” eller det arbete man har gjort (Ef 2:8–9). Frälsningen kommer ju av tron. När den byggnad Korinths församlingsledare har byggt av ”trä, hö och halm” brinner upp kommer de personligen att räddas ut ur det brinnande huset precis innan det är för sent och huset till slut rasar samman.
6. Paulus varning till de lokala församlingsledarna i Korinth som hade börjat bygga församlingen på grekisk visdom ekar in i vår tid idag. Varje församlingsledare måste vara på sin vakt så han eller hon inte bygger församlingen på mänsklig visdom, populärkultur, tradition, mänskliga rättigheter, makt eller någonting annat än på evangeliets budskap om Jesu död på korset. Men i och med att Paulus inte i detalj beskriver de felaktigheter som han går emot, utan snarare beskriver vikten av korset, så visar han att det viktiga är inte exakt hur en felaktig lära ser ut, de kan se ut på många olika sätt, det viktiga är att sätta korset och dess innebörd och betydelse i centrum.

¹⁶ Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷ Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

1. Med hjälp av de två tidigare symboliska bilderna av jordbruk och byggkonstruktion har Paulus försökt korrigera korinthiernas skeva syn på församlingsledarskap där de har upphöjt vissa särskilda ledare på bekostnad av Guds ära, ledare som dessutom har byggt församlingen på grekisk visdom i stället för på korset. Nu går Paulus över till den tredje och sista bilden när han förklarar vilken sorts byggnad församlingen är: Guds tempel.
   1. Genom att jämföra församlingen i Korinth med Guds tempel visar Paulus hur otroligt allvarligt det är att bygga församlingen fel, och att korinthierna inte bara förstör sig själva genom de splittringar de skapat, utan de fördärvar självaste Guds tempel!
2. I Gamla testamentet finns löften om att Gud ska upprätta sitt tempel igen och ”bo” ibland sitt folk ”för alltid” (Hes 43:9). För församlingsmedlemmar med judisk bakgrund var det lätt att koppla samman Paulus ord med denna eskatologiska längtan bland det judiska folket. För församlingsmedlemmar med hednisk bakgrund var det också lätt att förstå vad Paulus menade eftersom de tidigare hade gått till de avgudatempel som fanns överallt i Korinth. Paulus poäng är att församlingsmedlemmarna själva är Guds tempel eftersom Guds Ande bor i dem!
   1. Paulus poäng här är inte att varje individuell kristen är ett Guds tempel, den poängen gör han i 1Kor 6:19, utan att församlingen tillsammans är Guds tempel. Paulus skriver att ”ni” är templet.
3. Paulus skriver ”Vet ni inte att” inte mindre än 10 gånger i 1 Korinthierbrevet (1Kor 5:6, 1Kor 6:2, 1Kor 6:3, 1Kor 6:9, 1Kor 6:15, 1Kor 6:16, 1Kor 6:19, 1Kor 9:13, 1Kor 9:24)! Om man får lov att spekulera lite så kan man ju tänka sig att han skriver så därför att han har undervisat om dessa saker under de 18 månader som han bodde i Korinth och grundade församlingen. Korinthierna borde veta vilka de är i Kristus därför att Paulus har undervisat om det!
4. Paulus avslutar de här tre pedagogiska bilderna med en stark varning: ”Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom”! Guds tempel är heligt därför att Gud är helig, och Gud vill därför att även hans församling ska vara helig. Att begå misstag och synda är en sak, det finns alltid förlåtelse och upprättelse, men om man aktivt, medvetet och efter varningar fortsätter att fördärva Guds tempel, då riskerar man att själv bli fördärvad.
5. Efter att ha läst hur Gud och Paulus ser på församlingen i Korinth som Guds tempel, och att samma gäller för alla lokala församlingar även idag, så får man känslan av att vi kristna idag behöver återupptäcka kraften i den lokala församlingen. Är våra lokala församlingar ett Guds ljus i en mörkt värld? Ett friskt alternativ till ett ruttnande samhälle? Eller är vi kristna ”som alla andra”?

¹⁸ Bedra inte er själva. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. ¹⁹ Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, ²⁰ och vidare: Herren känner de visas tankar, han vet att de är tomma. ²¹ Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: ²² Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. ²³ Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

1. Paulus avslutar nu sin långa kritik mot korinthierna för att de har splittrats i olika grupper med varsina ledare under ett fåfängt sökande efter världslig grekisk visdom med att helt enkelt säga åt dem att sluta med allt detta. Den världsliga så kallade ”visdomen” är nämligen ingenting i jämförelse med Guds vishet och har inget evighetsvärde över huvud taget. Det är också helt meningslöst att skryta över att de tillhör Paulus eller Apollos eller Petrus, eftersom Paulus, Apollos och Petrus tillhör dem. Som jag skrev i min kommentar till 1Kor 1:12-13 så vill inte Paulus att korinthierna ska välja en favoritlärare och bara hålla sig till den och dissa alla andra, eftersom ”allt är ert”. De ska ta vara på allt det goda som Paulus undervisar, men också ta vara på det goda som Apollos och Petrus undervisar.
   1. Som vi såg i förra kommentaren om Guds tempel, så finns en reell risk att bli ”fördärvad” för den som leder församlingen helt åt fel håll och därmed fördärvar Guds församling. Jakten på världslig grekisk visdom på bekostnad av korset kommer att fördärva församlingen och Paulus varnar å det starkaste från att göra det. Det som är sann visdom är att Jesus har dött på korset för att erbjuda alla människor som tror på honom frälsning och syndernas förlåtelse. Det är ett budskap som alla människor, oavsett kunskapsnivå, kan ta emot i tro.
   1. När Paulus skriver ”Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen” är han fränt ironisk. Att det finns vissa i församlingen i Korinth som menar sig vara visa är ju uppenbart ett av de stora problemen! Men att vara vis på ett världsligt sätt är för Paulus helt meningslöst, eftersom Gud har startat ett nytt rike och den här världen ändå kommer att gå under.
   1. Paulus citerar Job 5:13 och Ps 94:11 när han förmedlar hur Gud ser på världslig visdom; han fångar likt en jägare de ”visa” med hjälp av deras egen vishet, och den mänskliga visheten är fåfängt tom och leder ingenstans.
2. Paulus hjälper korinthierna att lyfta blicken från splittring mellan Paulus, Apollos och Petrus till enheten i Gud själv. Korinthiernas tjafs om vilken apostel de tillhör framstår som extremt barnslig i ljuset av Faderns och Sonens enhet. I stället för att tjafsa borde de förstå att både korinthierna och apostlarna tillhör Gud.