1Kor 2:1–16 – Guds hemliga vishet

¹ När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. ² Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.

1. Paulus kom till Korinth cirka år 51 där han mötte Aquila och hans fru Priscilla, som hade blivit tvungna att lämna Rom på grund av att de var judar. Eftersom de hade samma yrke, tältmakare, stannade Paulus hos dem och arbetade, samtidigt som han varje sabbat samtalade om den kristna tron i synagogan i Korinth. När judarna inte ville ta emot Paulus budskap började han i stället predika för grekerna i ett hus alldeles intill synagogan. Många korinthier, både judar och greker, kom till tro och döptes och församlingen grundades. Efter detta stannade sen Paulus kvar i staden och undervisade i Guds ord i ett och ett halvt år (Apg 18:1–11) innan han till slut återvände till Antiokia cirka år 53 (Apg 18:22).
2. I grekiska och romerska städer på Paulus tid var det inte ovanligt att det kom ”sofister” (se min kommentar till 1Kor 1:18-21) på besök, visa filosofer som sökte lärjungar som de mot betalning kunde utbilda i retorik och filosofi. Paulus är tydlig med att han inte kom till Korinth med de ambitionen.
3. Det var ingen nyhet för Paulus att judarna söker tecken och grekerna vishet, han visste det när han kom till Korinth. Ändå predikade han om korset, trots att han visste att det inte skulle accepteras av vissa judar och att det skulle betraktas som dårskap av vissa greker. Men budskapet om Jesu död på korset är så pass fundamentalt viktigt att det inte går att hoppa över eller tona ned.
   1. Paulus var inte en judisk ledare som ville upprätta Israel som en nation igen, eller en lärd filosof som vill starta en filosofisk rörelse bland grekerna. Paulus var en apostel, en Kristi ambassadör som vittnade om Jesus utan att varken lägga till eller dra ifrån. Paulus såg sig själv som en tjänare av evangeliet, och inte tvärtom. Budskapet om Jesus ska predikas ofiltrerat och oförstört.

³ Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.

1. Det framgår inte på vilket sätt som Paulus var ”svag”, men det grekiska ordet asthenia används ofta om sjukdomar, exempelvis när Jesus säger att Lasarus ”sjukdom” inte kommer att sluta med döden (Joh 11:4). När Paulus predikade i Galatien säger han om sig själv att han var ”kroppsligt svag” (Gal 4:13-14). Kanske hade Paulus en fysisk sjukdom som plågade honom i tid och otid? Det skulle i så fall kunna vara den ”tagg i köttet” som Jesus inte ville ta bort från Paulus eftersom den svagheten gjorde honom stark: “⁷ Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. ⁸ Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, ⁹ men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. ¹⁰ Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.” (2Kor 12:7–10)

⁴ Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.

1. När Paulus var i Korinth och predikade så undvek han medvetet att försöka övertyga korinthierna med ”visdomsord”, just det som korinthierna nu plötsligt ser upp till. I stället ville han låta den helige Ande övertyga korinthierna genom under och tecken. Paulus visste nämligen att kraften i evangeliet inte ligger i predikantens karisma, vältalighet eller charm, utan i den helige Andes närvaro.
2. Paulus predikningar när han var i Korinth övertygade onekligen korinthierna eftersom en församling startades. Men Paulus påminner korinthierna att det varken var Paulus person eller hans talekonst som åstadkom detta, utan den helige Andes kraft. Paulus påminner korinthierna om att det var när han vittnade om Jesus död på korset som den helige Ande visade sig i kraft. Förmodligen påminns korinthierna om starka upplevelser av Gud, bönesvar, helanden, profetiska ord och mirakler som hände i samband med att Paulus var i Korinth.
3. Det är inte i sig självt något fel att ha en karismatisk personlighet eller att vara en duktig retoriker, det är inte det Paulus säger. En predikant ska inte försöka vara så tråkig som möjligt bara för att ge utrymme åt den helige Ande. Nej, man ska vara sig själv och försöka predika om Jesus så gott man kan, samtidigt som man aldrig förlitar sig på sin egen smarthet eller glömmer att fokus och centrum alltid är Jesus på korset och att man överlåter åt den helige Ande att få bevisa budskapet.
   1. Det som dock kan bli fel är om man menar att den som besitter en viss kunskap eller särskild visdom skulle i och med detta vara närmare Gud eller vara bättre på att be för människor än den som har mött Jesus och bara ber i sin enkla tro.

⁵ Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

1. Den som kommer in i den kristna tron på fel sätt, genom att övertygas med mänskligt sett smarta argument, kommer också lämna tron när något annat smart dyker upp. Men den som har mött Jesus och fått sitt liv förvandlat av den helige Ande kan inte förneka den Guds kraft man personligen mött, oavsett vilka smarta argument man får höra från kritiska motståndare.

⁶ Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna, en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷ Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. ⁸ Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. ⁹ Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. ¹⁰ Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.

1. Bara för att Paulus så starkt kritiserar det korinthierna kallar för ”visdom”, så betyder det inte att Paulus är emot visdom eller att den kristna tron inte skulle vara vis. Paulus menar att korinthierna fåfängt har sökt ”världslig” och ”mänsklig” vishet, men att den högsta formen av visdom endast går att finna i Kristus. Den visheten är ”hemlig” och ”fördold” för världsliga människor, men ”uppenbarad” för de som älskar Jesus. Till skillnad mot mänsklig och världslig visdom som inhämtas genom intelligens och studier, så tas Guds vishet emot i tro genom att den helige Ande ”uppenbarar” det i våra hjärtan.
2. Grekiska filosofer använde ibland begreppet ”vuxen” eller ”mogen” för de som hade nått en avancerad nivå av vishet.^[i] En del av Paulus bekymmer med korinthierna är att de verkar anse att Paulus behandlar dem som bebisar eller småbarn, när han bara pratar om Jesus och korset hela tiden. Korinthierna verkar ha velat gå vidare från korset och nå någon slags ”högre” vishet och på så sätt bli ”vuxna”. Paulus kontrasterar därför ”vuxna” (1Kor 2:6) med ”spädbarn” (1Kor 3:1), och menar att korinthierna redan är ”vuxna” och andligt mogna människor i kontrast till icke-kristna som är som ”spädbarn”.
   1. Paulus räknar alltså in korinthierna bland de andligt vuxna, men kritiserar dem för att de beter sig som ofrälsta spädbarn. Paulus förhoppning senare i brevet är att korinthierna ska nyktra till och börja bete sig som de vuxna och förståndiga kristna som de de facto är i och med sin frälsning (1Kor 14:20). Korset är inte nybörjarkursen i kristendomen som man sen kan gå vidare ifrån utan tvärtom själva ”djupet” i Gud som förut har varit ”dolt” för mänskligheten men som nu har ”uppenbarats”.
   1. Guds visdom är inte en onåbar lära som de mest intellektuella håller för sig själva i ett slutet och hemligt sällskap. Att Paulus beskriver Guds visdom som ”hemlig” och ”fördold” betyder att Guds erbjudande om frälsning förut har varit ”dolt” för mänskligheten, men nu har blivit ”uppenbarat”: det är genom Jesus död på korset som människor erbjuds frälsning. Denna hemlighet har varit planerad i ”evighet” sedan tidernas begynnelse och nu blivit uppenbarad i vår tid ”för oss”.
   1. Denna ”hemlighet” går inte att klura ut genom mänsklig visdom eller komma fram till genom att vara riktigt smart och intelligent, utan kan bara ”uppenbaras” för oss av den helige Ande. På så sätt är det lika för alla, oavsett om man är vis eller ovis, jude eller grek, rik eller fattig, ingen kan frälsa sig själv utan alla måste ta emot frälsningen från Gud genom att tro på Jesus.
3. Vilka är ”den här världens härskare” som Paulus skriver om? I och med att Paulus skriver detta uttryck i samband med att han kritiserar korinthiernas jakt på världslig visdom, samt att han nämner att de var med och korsfäste Jesus, så gissar jag på att han syftar på den samhälleliga eliten som korinthierna såg upp till och ville bli som. Den högsta visdomen som finns är uppenbarad i Jesu död på korset, och därför är det så upp och ner-vänt att korinthierna söker en ännu högre visdom bland de som korsfäste Jesus.
4. Paulus parafraserar Jes 64:4 och Jes 65:17 när han bekräftar sina argument med hjälp av Skriften, dvs. att Guds frälsningsplan i form av Jesu död på korset inte kan förstås genom mänsklig vishet och var dold för mänskligheten före Jesus, men har nu uppenbarats för alla som älskar Herren.

¹¹ Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande. ¹² Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. ¹³ Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord. ¹⁴ En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵ Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. ¹⁶ För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

1. Det är lite komiskt att Paulus nu använder sig av en av de mest grundläggande principerna bland grekiska filosofer för att i princip argumentera emot grekisk filosofi. En allmänt accepterad princip bland grekiska filosofer var den platonska principen: ”lika känner lika” (similis a simili cognoscitur), dvs. att det bara verkligen går att förstå det som man själv är, och om man vill förstå Gud måste man således bli gudomlig.[ii]
   1. Paulus menar att människan i sig självt inte har möjlighet och kapacitet att intellektuellt finna Gud genom visdom och filosofi eftersom Gud är Ande och människan är kött. Det är först när en människa blir född på nytt av den helige Ande som människan blir andlig och därmed kan förstå Gud (Joh 3:3–8).
   1. Korinthierna borde veta detta eftersom de själva har stora erfarenheter av andliga upplevelser efter att Paulus har predikat om Jesu död på korset för dem. Det var inte genom mänsklig vishet som korinthierna fick uppleva allt andligt som de har fått gjort, utan för att Paulus predikade om korset. Och på grund av att han gjorde det så har de blivit andliga människor kapabla att lära känna Gud. Därför finns det ingen anledning för dem att söka efter en högre vishet om Gud genom mänsklig vishet eftersom de redan har fått lära känna Gud genom den helige Ande. Guds Ande är således nyckeln till att förstå att Guds vishet är evangeliet, dvs. budskapet om att Jesus död på korset öppnade upp dörren för frälsning till alla människor som tror på Jesus.
2. Det är omöjligt för en annan människa att veta vad en människa tänker innerst inne, tills man berättar med sina egna ord. På samma sätt är det omöjligt för oss att veta Guds vishet, tills han väljer att uppenbara det för oss genom sin Ande. Utan Guds Ande är det med andra ord helt omöjligt för oss att lära känna Gud, hur intelligenta och visa vi än är.
3. Paulus menar inte att de korinthiska kristna har slutat att vara frälsta bara för att de börjat tänka och resonera på ett världsligt och icke-kristet sätt. En troende kristen är alltid en ”andlig” människa, det går inte att vara kristen och oandlig på samma gång. Däremot ifrågasätter Paulus varför de som ju de facto är andliga människor har börjat tänka på ett världsligt sätt och uppmanar dem att börja tänka och leva utifrån att de ju är andliga människor.
   1. Den här sortens kritik återkommer på fler ställen i 1 Korinthierbrevet, bland annat i 1Kor 6, och kan liknas vid att en missbrukare som har blivit frälst börjat dricka igen. Paulus skulle då inte ifrågasätta om missbrukaren tappat sin frälsning, utan ifrågasatt varför han som är frälst beter sig som han gjorde innan han blev frälst. En frälst människa behöver reflektera det nya andliga livet i Kristus, inte det gamla världsliga livet.
4. Paulus citerar Jes 40:13 när han menar att en människa inte kan nå upp till Guds nivå av vishet, men en människa kan ta emot Guds vishet genom att ta emot Guds Ande.

---

^[i] Craig S. Keener, The IVP Bible Background Commentary: New Testament, Second Edition (Downers Grove, IL: IVP Academic: An Imprint of InterVarsity Press, 2014), 465.

[ii] Jürgen Moltmann, The Crucified God: The Cross of Christ as the Foundation and Criticism of Christian Theology (Minneapolis: Fortress Press, 1993), 26.