1Kor 15:1–58 – Uppståndelsen - Pastor Christian Mölk

¹Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i.²Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.
1Kor 15:1-2

Efter att ha undervisat om Andens gåvor i kapitel 12–14 så byter Paulus nu plötsligt ämne och undervisar om uppståndelsen. Bakgrundsproblemet är att vissa i församlingen i Korinth menar att ”det inte finns någon uppståndelse från de döda” (1Kor 15:12).
Paulus börjar sitt svar på korinthiernas felaktiga uppfattning om uppståndelsen med att repetera den gemensamma kristna tron och sin egen undervisning om Jesu död och uppståndelse, som han förmodligen har predikat för korinthierna många gånger.
Paulus är väldigt tydlig med korinthierna att om de inte håller fast vid tron på Jesu död och uppståndelse, då är de heller inte ”frälsta”. Det finns mycket vi kristna kan vara oense om, men kring Jesu död och uppståndelse går gränsen. Om vi inte ens tror på uppståndelsen, då kommer vi heller inte själva att uppstå.

³Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,⁴att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna⁵och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.⁶Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.⁷Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.⁸Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster.⁹Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.¹⁰Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.¹¹Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.
1Kor 15:3-11

Paulus språkbruk ”Jag förde vidare till vad jag själv har tagit emot” är nästan identiskt med vad Paulus skriver om Herrens måltid i 1Kor 11:23. Vittnesbördet om Jesu död och uppståndelse och gemenskapen vid Herrens måltid hör till de mest ursprungliga och grundläggande traditionerna som vi kristna har. Detta är inte något som Paulus själv har hittat på, utan enbart fört vidare från Jesus Kristus själv.
”Kristus dog för våra synder”, vilket innebär att Jesus genom sin död räddar oss från syndens straff och konsekvens genom att ta vårt straff på sig själv.
1. I Gamla testamentet instruerade Gud sitt folk att ”offra ett syndoffer för den synd han har begått”. Djuret skulle slaktas, blodet skulle ”hällas ut vid altarets fot” och djuret skulle brännas upp. När prästen på detta sätt ”bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.” (3Mos 4). På grund av människans benägenhet att synda så var Israel tvungen att ständigt återupprepa dessa offer i templet i Jerusalem. Men i Nya testamentet så läggs straffet för våra synder på Jesus: “³Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.⁴Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.⁵Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jes 53:3–5)
”Kristus blev begravd”, innebär att Jesus dog på riktigt. Det fanns människor som såg hans död och det fanns människor som kontrollerade och bekräftade att han faktiskt var död (Joh 19:31–37).
”Kristus uppstod på tredje dagen”, innebär att Jesus inte bara dog för våra synder bakåt i tiden, utan att han också uppstod för att ge oss ett evigt liv framåt. Vi har inte bara blivit förlåtna för vårt gamla liv av synd, utan getts ett nytt liv av uppståndelse.
”Enligt Skrifterna”, indikerar att Jesu död och uppståndelse inte är något nytt påhitt utan finns profetiskt förutsagt i Gamla testamentet (Ps 22, Jes 53).
”Kristus visade sig”, vilket innebär att Jesu uppståndelse inte bara var en ”andlig” uppståndelse eller att Jesus levde vidare ”symboliskt” i och med det kristna vittnesbördet. Nej, Jesus uppstod fysiskt på riktigt och det menar Paulus att hundratals människor kan bekräfta. Inte nog med att många såg detta, det förvandlade deras liv totalt. När Paulus mötte Jesus omvände han sig från en förföljare av kristna till en Kristi apostel (Apg 9) redo att ge sitt liv för evangeliet om Jesus.

¹²Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda?¹³Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.¹⁴Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös.¹⁵Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår.¹⁶För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått.¹⁷Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder.¹⁸Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade.¹⁹Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.
1Kor 15:12-19

Efter att Paulus inledningsvis har repeterat och slagit fast den icke förhandlingsbara läran om Kristi död och uppståndelse, så börjar han nu gå emot de som predikat annorlunda. Paulus argumenterar att om korinthierna har rätt i sina felaktiga påståenden om att det inte finns någon uppståndelse, då betyder ju det att heller inte Kristus har uppstått och det i sin tur innebär att det heller inte finns någon kristen tro.
1. Det finns mycket som tyder på att korinthierna inte trodde på ett liv efter döden och tänkte att det andliga livet som de fått i och med frälsningen bara levs ut här och nu. Om så är fallet skulle det förklara varför de var så ivriga att leva ut det till fullo redan här och nu. Men det nya uppståndelse-livet har börjat här och nu, vi har fått en försmak och ett förskott i och med den helige Ande, men Guds rike kommer att etableras till fullo först i samband med att Jesus kommer tillbaka.
Paulus drar sin argumentation till sin spets genom att i princip säga att om Kristus inte har uppstått så finns det heller ingen frälsning för oss. Om man inte tror på Jesu död och uppståndelse, så har man ingen del i varken frälsningen från det gamla syndiga livet eller uppståndelsen till det nya eviga livet. Men eftersom både Paulus och korinthierna vet att de har mött Jesus och tagit emot frälsningen så borde de också inse att det därmed också måste finnas en uppståndelse. Paulus argumentation är med andra ord mer ett logiskt resonemang än en varning om att de kommer att förlora sin frälsning om de fortsätter framhärda i en felaktig syn på uppståndelsen.

²⁰Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade.²¹Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa.²²Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus.²³Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.²⁴Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.²⁵Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.²⁶Som den sista fienden berövas döden sin makt,²⁷för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.²⁸Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.
1Kor 15:20-28

I Gamla testamentet så skulle Israel ta ”förstlingsfrukten”, det första från sin skörd, och bära till prästen, som sen skulle lyfta det inför Herrens ansikte så att de räknades som ”välbehagliga” inför Gud (3Mos 23:9–14). På samma sätt är Jesus den förste att uppstå, ett offer som gjorde alla oss som tror på Jesus rättfärdiggjorda, frälsta och välbehagliga inför Gud. Inte nog med att Kristus har uppstått, det innebär också att vi kommer att uppstå!
Så som situationen är just nu, så tillåter Gud att Djävulen, synden och döden existerar. Men när tiden är inne så kommer Jesus att komma tillbaka och upprätta sitt rike till fullo. Då kommer det inte längre finnas någon död, sorg, gråt eller plåga, ”för det som förr var är borta.” (Upp 21:4–5)

²⁹Vad uppnår annars de som döper sig för de döda? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull?
1Kor 15:29

Kan det verkligen vara så att korinthierna döpte sig för de dödas skull? En sådan uppfattning går ju emot hela tanken med frälsning genom tro som är så fundamental för Nya testamentet i allmänhet och Paulus i synnerhet. Att någon som inte har bekänt sin tro skulle kunna bli frälst efter sin död genom att någon annan döper sig låter ju helt orimligt att någon som har mött Paulus skulle kunna tro.
1. Jag lutar åt att tro att de Paulus syftar på är de som döper sig trots att de inte tror på uppståndelsen. Vad är det för mening med att begrava sitt gamla liv i dopgraven och uppstå till det nya eviga livet om det inte finns en uppståndelse?
1. Men oavsett varför korinthierna döpte sig för de dödas skull, så menar Paulus att det inte är något man ska ägna sig åt.

³⁰Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?³¹Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder.³²Om jag hade tänkt som människor i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.³³Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor.³⁴Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.
1Kor 15:30-34

Församlingsmedlemmarna i Korinth hade onekligen en bristande syn på uppståndelsen, vilket inte är speciellt konstigt med tanke på att greker och romare vid Nya testamentets tid normalt sett trodde på själens odödlighet men att kroppen förmultnade och dog vid döden. Utifrån detta synsätt ansåg många att kroppsliga utsvävningar såsom exempelvis att frossa i mat, alkohol och sex inte påverkade efterlivet eftersom kroppen ändå skulle dö. Paulus undervisning om kroppens uppståndelse går emot ett sådant synsätt och menar att det vi gör med kroppen påverkar hela oss och får konsekvenser också för själen.
Det är inte speciellt troligt att Paulus de facto kämpade mot riktiga vilddjur i Efesos (2Kor 11:23-27). Men eftersom Paulus befinner sig i Efesos när han skriver 1 Korinthierbrevet, och att han senare hänvisar till sina motståndare i Efesos (1Kor 16:8–9), så är det omöjligt att det är dessa han syftar på. Ett annat alternativ är att han liknar sin kamp mot frestelser med att ”kämpa mot vilddjur”, vilket inte var helt ovanligt i den samtida grekiska litteraturen, exempelvis hos den sofistiske filosofen Dion Chrysostomos (40–120 e.Kr.).[i]
1. Den hedniska livsstilen gick ut på att frossa i världsliga njutningar medan man lever eftersom när döden kommer är det för sent. Vad har man för nytta av självförsakelse om det inte finns något liv efter döden? Men Paulus menar i stället att i och med att det kommer en uppståndelse så måste vi ”varje dag dö bort” från våra frestelser och ”kämpa mot våra vilddjur” både för vår egen helgelses skull, och för att inte dra med oss andra människor i vårt fördärv.
Paulus vill att korinthierna nyktrar till från sitt syndiga liv av festande. Det är intressant att notera att Paulus inte dömer korinthierna, med undantag från en av dem, men han säger åt dem på skarpen att sluta leva i synd. Den person som var roten till allt syndande i församlingen behövde uteslutas tills han omvände sig, men övriga syndiga församlingsmedlemmar behövde skärpa sig.
1. Detta är ganska likt Jesu sätt att hantera äktenskapsbryterskan, som han inte dömer men däremot säger åt henne att sluta synda (Joh 8:11).

³⁵Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer?³⁶Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör.³⁷Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag.³⁸Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form.³⁹Alla kroppar är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar.⁴⁰Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.⁴¹Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.⁴²Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt.⁴³Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft.⁴⁴Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.
1Kor 15:35-44

För att förklara ytterligare för korinthierna, så liknar Paulus uppståndelsen med ett ”korn”, som de flesta känner väl till kan ha två existenser. Först har kornet en form, och när det har såtts och växt upp har det en annan form, exempelvis vete. Men inte nog med att något kan två existenser, den andra existensen kommer till liv först efter att den första har dött. På samma sätt har vår kropp en form just nu, men efter att vi har dött och uppstått får vi en ny uppståndelse-form.
Av förklarliga skäl går inte Paulus in allt för mycket i detalj i hur våra himmelska uppståndelsekroppar kommer att se ut, det återstår nämligen för oss alla att se. Däremot nämner han några skillnader mellan de jordiska och himmelska kropparna. De jordiska kropparna är ”förgängliga”, ”ringa”, ”svaga” och ”jordiska”, medan de himmelska kropparna är ”oförgängliga”, ”härliga”, ”kraftiga” och ”andliga”.
Det är värt att notera att Paulus inte dissar den jordiska kroppen, utan bara krasst konstaterar att den har sin form av glans. Paulus var inte en asket som såg ner på kroppen eller förnekade den vad den behövde. Paulus var heller inte en överandlig typ som bara ansåg att kroppen var ett fordon för den andliga människan att färdas i på väg till himlen. Nej, kroppen har sin plats i vad det innebär att vara en människa och vi ska ära Gud med vår kropp (1Kor 6:20).

⁴⁵Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.⁴⁶Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga.⁴⁷Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen.⁴⁸Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska.⁴⁹Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.
1Kor 15:45-49

På samma sätt som alla människor ”dör i Adam”, men görs ”levande i Kristus” (1Kor 15:22), så kommer också troende att göras till levande andliga varelser på samma sätt som Adam gjordes till en levande jordisk varelse.
På samma sätt som vi människor i vår kropp bär den första människan Adams likhet, så kommer vi också bära Kristus likhet i vår uppståndelsekropp. När lärjungarna såg den uppståndne Jesus så kunde de känna igen honom och han kunde äta (Luk 24:39-43), men Jesus var samtidigt inte bunden till våra naturlagar (Luk 24:31, Luk 24:36-37).
I och med att korinthierna verkar ha sett på sig själv som ”andliga människor” som redan påbörjat uppståndelse-livet (se min kommentar till 1Kor 13:1), så kan det vara så att Paulus vill betona att vi har fortfarande kvar våra jordiska kroppar och kommer alla att dö innan vi får uppstå till det eviga livet.

⁵⁰Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.⁵¹Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,⁵²i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.⁵³Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.⁵⁴Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.⁵⁵Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?⁵⁶Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.⁵⁷Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!⁵⁸Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.
1Kor 15:50-58

Inte nog med att tron på Jesu död och uppståndelse är grundläggande för vår tro, uppståndelsen är också helt nödvändig för att vi ens ska kunna komma in i Guds rike. För Paulus är detta inte bara en teoretisk ”lära” på papperet, utan ett fysiskt faktum som måste påverka hur vi lever och hur vi hanterar vår nuvarande jordiska kropp.
Tidigare i brevet så har Paulus kritiserat korinthierna för att de har använt sina kroppar till orättfärdiga gärningar, bland annat sexuell omoral, och menat att det är helt oacceptabelt eftersom ”orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike”. Att använda sin jordiska kropp till synd bara för att man ännu inte fått sin himmelska kropp är uteslutet eftersom den jordiska kropp vi har nu ska uppstå till en ny himmelsk kropp. Därför ska man börja leva som en rättfärdig Gudsmänniska redan här och nu, i väntan på uppståndelsen, för annars demonstrerar man med sitt liv att man inte tror på uppståndelsen. Den tro man bär i hjärtat måste också synas både i ens kropp och i ens handlingar.
Lika snabbt som man kan blinka med ögonen kommer alla troende att uppstå och ”förvandlas” till vår nya uppståndelsekropp när Jesus kommer tillbaka (1Thess 4:15-18). De kristna som har hunnit dö innan detta har sin kropp i graven men är i sin ande ”hemma hos Herren” (2Kor 5:8).
Skillnaden mellan att bli ”uppväckt från de döda”, som exempelvis Lasarus blev (Joh 11), och att ”uppstå till evigt liv”, är att den som blir uppväck måhända fick sitt jordiska liv tillbaka för en stund, men kommer att dö igen. Den som uppstår till det eviga livet kommer aldrig att dö igen.

[i] Dion Chrysostomos, Or 5.16-27

Dela